Gnäll-ekonomitråd

[karamelldrottningen]

Haha dagens ungdomar… så har man ju alltid hört oavsett vilket årtionde vi levt i.

Men samtidigt har det blivit tuffare hela tiden med bostäder. Som TS var inne på 70-talet. Oavsett standard så är det svårare idag.
Att ha och driva en gård är inte standard idag. Passar inte alla heller med den livsstilen.
Jag tänker fortfarande att allt går. Är man ung och frisk och kan jobba tidiga morgonsur till sena kvällar och kan göra detta år efter år så kommer det tillslut en öppning. Gäller att tänka utanför alla boxar och kanske ta bort några av sina absoluta krav.

Ibland kan jag känna att vad skönt för de som bor i villa och bara har hästen inackorderad. De kan komma och sköta om sin häst och rida och sen åka hem igen.
Slipper allt jobb som inte syns men som måste fungera.

 

[AraSlei]

Fast som jag sa tidigare, sa uppfattade jag TS forsta inlagg som "hjalp mig med att hitta en gard med dessa kriterierna", utan "Pa grund av bostadskriser sa kan inte jag uppna samma livskvalite som mina foraldrar, och det ar otroligt frustrerande"

Alltsa, boomers kunde overlag kopa nya bilar och bostader i/nara stad de ville bo i, men over den senaste generationen har levnadsstandarden pa vissa satt gatt bakat, inte framt, och det ar det som det klagas pa.

Jag vet att jag maste spela pa spelplanen som lagts ut framfor mig, men jag kan fortfarande krisera den och dess regler, typ

Ja, absolut, jag upplevde bara inte att det var det ditt inlägg handlade om utan mer att du var fascinerad över att folk föreslog att flytta.

För en del är geografin viktig, för andra är det viktigare att bo på en gård, snarare än var den är, som är det viktigaste.

 

[skiesabove]

Jag hade för övrigt också jättegärna haft drömgården i fint skick nära Stockholm, sambon ett roligare mer välbetalt jobb, större hus i tiptop skick, massa hektar osv.

Men den ekonomin är vi inte födda in i.

Så vi kompromissar. Sambon har betydligt lägre lön häruppe än i Stockholm - men den räcker precis. Gården jag sitter på har bara 0,6ha - men det räcker till en vinterhage för mina grabbar, och betet lånar jag.

För mig är det viktigt att kunna bo så jag har åtminstone lite grönt och luft runtom mig, och för han är det viktigt att kunna bo med mig . Så en lägenhet går bort, en villa vill ingen av oss ha samt är dyrare, och en stor gård är vi ändå inte redo för, det vore för mycket för sambon. För barnet är det en stor frihet att bo nära kompisarna och skolan, så vi stannar i det lilla huset i den lilla byn tills hon går ut sexan mest troligt. Sambon hybridjobbar och tar buss/jag skjutsar några ggr i veckan (han har inte körkort).

Huset har för övrigt bara 1 sovrum och det har barnet fått. Vi sover på loftet, trots att vi är långa personer. Sambons trumset står i loftgarderoben . Men det är billigt i drift, har bra läge, och vi klarar lånet.

Kompromisser är en del av livet. Vill man förändra sin verklighet måste man kunna se stegen, inte bli arg för att man inte redan är vid målet. Just nu ska vi vara här. Men vi håller ögonen på möjligheten att norpa åt oss en rejäl bit mark, i inlandet - för det skulle vi ha råd med. Sambon jobbar gärna distans 100% och lär sig gårdslivet allt eftersom.

Vill vi känna storstadspulsen kan vi resa.

 

[Mabuse]

Haha dagens ungdomar… så har man ju alltid hört oavsett vilket årtionde vi levt i.

Men samtidigt har det blivit tuffare hela tiden med bostäder. Som TS var inne på 70-talet. Oavsett standard så är det svårare idag.
Att ha och driva en gård är inte standard idag. Passar inte alla heller med den livsstilen.
Jag tänker fortfarande att allt går. Är man ung och frisk och kan jobba tidiga morgonsur till sena kvällar och kan göra detta år efter år så kommer det tillslut en öppning. Gäller att tänka utanför alla boxar och kanske ta bort några av sina absoluta krav.

Ibland kan jag känna att vad skönt för de som bor i villa och bara har hästen inackorderad. De kan komma och sköta om sin häst och rida och sen åka hem igen.
Slipper allt jobb som inte syns men som måste fungera.

Det har väl aldrig varit standard att ha och driva en gård? ”Hemmansägare” var ju något extra och fint förr i tiden, och de flesta hade väl inget hemman då heller? Min farfarsfar hade ett hemman, och tio barn. Självklart kunde inte alla tio barnen ärva hemmanet, utan nio av tio hade ingen gård. På farmors sida var de också tio barn, och där fanns inget hemman att ärva, så där hade ingen gård. På mammas sida har de aldrig haft gårdar.

Så det där med att ”förr hade var man en egen gård, men nu har allt blivit sämre” - när var det där ”förr” i så fall? Eller är det folk som kommer från rika bondesläkter där man alltid bara haft ett eller två barn som upplever det så?

 

[SiZo]

Det har väl aldrig varit standard att ha och driva en gård? ”Hemmansägare” var ju något extra och fint förr i tiden, och de flesta hade väl inget hemman då heller? Min farfarsfar hade ett hemman, och tio barn. Självklart kunde inte alla tio barnen ärva hemmanet, utan nio av tio hade ingen gård. På farmors sida var de också tio barn, och där fanns inget hemman att ärva, så där hade ingen gård. På mammas sida har de aldrig haft gårdar.

Så det där med att ”förr hade var man en egen gård, men nu har allt blivit sämre” - när var det där ”förr” i så fall? Eller är det folk som kommer från rika bondesläkter där man alltid bara haft ett eller två barn som upplever det så?

Det är inte egen gård som är poängen. Du kan stoppa in eget hus, egen lägenhet med vettigt läge, ny bil eller vad du vill. Andemeningen är densamma oavsett.

 

[Lickety]

Fast som jag sa tidigare, sa uppfattade jag TS forsta inlagg som "hjalp mig med att hitta en gard med dessa kriterierna", utan "Pa grund av bostadskriser sa kan inte jag uppna samma livskvalite som mina foraldrar, och det ar otroligt frustrerande"

Alltsa, boomers kunde overlag kopa nya bilar och bostader i/nara stad de ville bo i, men over den senaste generationen har levnadsstandarden pa vissa satt gatt bakat, inte framt, och det ar det som det klagas pa.

Jag vet att jag maste spela pa spelplanen som lagts ut framfor mig, men jag kan fortfarande krisera den och dess regler, typ

Ja, livet är orättvist. Inte bara mellan generationer, utan i ännu större grad mellan individer. Så då har vi konstaterat det.
Vad händer sen då?

 

[skiesabove]

Det har väl aldrig varit standard att ha och driva en gård? ”Hemmansägare” var ju något extra och fint förr i tiden, och de flesta hade väl inget hemman då heller? Min farfarsfar hade ett hemman, och tio barn. Självklart kunde inte alla tio barnen ärva hemmanet, utan nio av tio hade ingen gård. På farmors sida var de också tio barn, och där fanns inget hemman att ärva, så där hade ingen gård. På mammas sida har de aldrig haft gårdar.

Så det där med att ”förr hade var man en egen gård, men nu har allt blivit sämre” - när var det där ”förr” i så fall? Eller är det folk som kommer från rika bondesläkter där man alltid bara haft ett eller två barn som upplever det så?

Precis, ingen i min nära släkt sen farfars föräldrar har varit hemmansägare på det sätt jag är. Och det var en liten nybyggd snuttbit, den större gården ärvdes ner hos farfars kusin. Min fyrmenning har den nu (fin gård).

Mormor och morfar och farmor och farfar var första generationerna i villaområde.

Mamma och pappa köpte tomt i ett nytt villaområde som låg läääängst ut i kommunen. Dom körde runt i en sliten röd passat med grön dörr rätt länge, jag minns den väl .

Vi har högre levnadsstandard nu än förr, speciellt på landsbygden. Farfar växte delvis upp utan el och toalett . En mindre del av lönen går till boende nu än förr, en större del till konsumtion.

Att jag har mitt lilla hus och min jättelada och lånad mark, kan köpa nästan vilken mat jag vill, och har två hästar för skojs skull, trots låg inkomst hela livet, är inte något som varit möjligt "förr i tiden". Då hade jag bott i en torvkåta i nån skog och kanske haft några renar.

 

[Enya]

Har jag sagt det? Jag har sagt att i min stad så är de enda hyresrätterna som går att få tag på utan köpoäng i den sunkigare delar av stan med högre kriminalitet. I övrigt är det köpoäng som gäller.

Det finns ju fler områden än ditt i hela vårt land.
Och faktiskt, du skrev inget om var du menade utan som svar på att det går att få lägenheter utan köpoäng. Och det gör det ju.

 

[Stefffie]

Nej det gör ju inte det.
Men dagens unga är konsumenter och inte investerare.
Så de bränner iväg sina resurser.

Men det ar ju for att vi/dem inte fatt nagot annat val!
Alltsa, elektronik och resor ar ju SA billiga nu, jamfort med en insats.

 

[Stefffie]

Ja, livet är orättvist. Inte bara mellan generationer, utan i ännu större grad mellan individer. Så då har vi konstaterat det.
Vad händer sen då?

Vi anvander politiska styrmedel for att andra spelreglerna

 

[SiZo]

Nej det gör ju inte det.
Men dagens unga är konsumenter och inte investerare.
Så de bränner iväg sina resurser.

Mja, det tror jag faktiskt inte. Våran TV är 12 år gammal. Vi reser typ aldrig utomlands, hänt 4 ggr under hela mitt liv. Dessa har då varit sista minuten, ospecifierat hotell. Så billigt man kan göra det med andra ord. Väl utomlands så lagas maten själv, handlas i riktiga, lokala butiker osv osv.

Både min och sambons dator har vi fått på "give aways" på hans jobb, så de är i realitet gratis.
Vi slog dock på stort härom månaden och köpte en bokhylla för 700 kr. Min sambo köper lite spel ibland, alltid på ultrarea, och väldigt många får han genom sitt jobb.

Det enda vi har i vårat hem som inte är beg är sängen och sängborden.

De som reser mycket är samma personer som också har lägenhet/hus pga täta föräldrar. Annars känner jag ingen som direkt gör det.

 

[Mia_R]

Jag hade också hellre haft en fin gård utanför Stockholm, eller ett nyrenoverat hus. När jag köpte det här hade mitt ex betalningsanmärkning och fick inte stå på något lån, jag fick inte ens låna som sambo utan ta lånet helt själv utan att ta med honom i kalkylen för att få något lån! Vi fick rätta munnen efter matsäcken helt enkelt och sen fick jag ta över samtliga lån och huset då renoveringslånen och bilarna togs i mitt namn och han flyttade ut efter några år. Han har inget större driv så jag lessnade till slut, aldrig mer en karl utan driv.

Visst hade jag kunnat suttit kvar i min hyresrätt och klagat på hur orättvist livet är, men jag valde att göra något åt saken istället. Det här är inte min slutstation i livet, huset och tomten är för stort för att jag ska orka med det när jag blir äldre så jag har redan planer för nästa steg i livet, istället för att klaga på att jag inte orkar längre när den dagen kommer. Jag kommer då ha ett renoverat hus att sälja till någon annan.

 

[sjoberga]

Mja, det tror jag faktiskt inte. Våran TV är 12 år gammal. Vi reser typ aldrig utomlands, hänt 4 ggr under hela mitt liv. Dessa har då varit sista minuten, ospecifierat hotell. Så billigt man kan göra det med andra ord. Väl utomlands så lagas maten själv, handlas i riktiga, lokala butiker osv osv.

Både min och sambons dator har vi fått på "give aways" på hans jobb, så de är i realitet gratis.
Vi slog dock på stort härom månaden och köpte en bokhylla för 700 kr. Min sambo köper lite spel ibland, alltid på ultrarea, och väldigt många får han genom sitt jobb.

Det enda vi har i vårat hem som inte är beg är sängen och sängborden.

De som reser mycket är samma personer som också har lägenhet/hus pga täta föräldrar. Annars känner jag ingen som direkt gör det.

Nu börjar vi tangera en viktig politisk diskussion som bara måste lösas och högern måste bara sluta upp med sin bärande ide om att redan rika alltid ska bli rikare, med löften om att vem som helst minsann kan smida sin egen lycka - vilket är nästan helt osant i ett system där man aldrig någonsin beskattar von Anka-ackumulerade högarna. Den accelererande kapitalkoncentrationen.

Att vi har avskaffat alla former av beskattning på existerande kapital/förmögenheter och blivit ett skatteparadis på den fronten är mycket dåligt och driver på de här obalanserna också. Arvsskatt finns inte längre här. För förmögenheter som skapats i ett samhälle som varit en förutsättning för att de ska kunna skapas. Orimligt, enfaldigt och orättvist.

 

[Lickety]

Vi anvander politiska styrmedel for att andra spelreglerna

Det kanske går, eller kanske inte? Jag skulle iaf inte hålla andan i väntan på den förändringen. Bättre för målet ”att att ha gård” att spela utifrån de förutsättningar som är verklighet, tror jag.

 

[Inte_Ung]

Har jag sagt det? Jag har sagt att i min stad så är de enda hyresrätterna som går att få tag på utan köpoäng i den sunkigare delar av stan med högre kriminalitet. I övrigt är det köpoäng som gäller.

Nu så handlade ju tråden från början om pendlingsavstånd till Stockholm, Göteborg eller Malmö, så det blir ju inget problem där.
Förutsättningarna varierar så oerhört att man måste hantera varje ställe för sig.

Utanför Nyköping med okej busstrafik
1 RoK om 44 kvm i Ålberga uthyres. Radhuskänsla med egen gräsmatta och uteplats. Hyra: 3637 kr/mån + uppvärmning

https://bostad.blocket.se/p2/sv/home/577175/

 

[SiZo]

Nu så handlade ju tråden från början om pendlingsavstånd till Stockholm, Göteborg eller Malmö, så det blir ju inget problem där.
Förutsättningarna varierar så oerhört att man måste hantera varje ställe för sig.

Utanför Nyköping med okej busstrafik
1 RoK om 44 kvm i Ålberga uthyres. Radhuskänsla med egen gräsmatta och uteplats. Hyra: 3637 kr/mån + uppvärmning

https://bostad.blocket.se/p2/sv/home/577175/

Nej det gjorde den verkligen inte. Du behöver nog läsa trådstarten igen för det är ganska långt ifrån vad tråden startade med.

 

[karamelldrottningen]

Det har väl aldrig varit standard att ha och driva en gård? ”Hemmansägare” var ju något extra och fint förr i tiden, och de flesta hade väl inget hemman då heller? Min farfarsfar hade ett hemman, och tio barn. Självklart kunde inte alla tio barnen ärva hemmanet, utan nio av tio hade ingen gård. På farmors sida var de också tio barn, och där fanns inget hemman att ärva, så där hade ingen gård. På mammas sida har de aldrig haft gårdar.

Så det där med att ”förr hade var man en egen gård, men nu har allt blivit sämre” - när var det där ”förr” i så fall? Eller är det folk som kommer från rika bondesläkter där man alltid bara haft ett eller två barn som upplever det så?

Skrev nog konstigt tidigare. Men nej det är ingen standard. Varken nu eller ”förr”. Min poäng var mer att det är svårare idag än på tex 70-talet. Men det går. Om man har rätt förutsättningar, kan kompromissa och är hyfsat händig.

 

[Cattis_E]

Problemet med omlokalisering är ju att sambons inkomst försvinner, och då kan vi ju inte köpa av den anledningen istället. Därav kan inte omlokalisering ske. Det handlar inte om vilja eller något åt det hållet. Det handlar om att concept artist är ett jävligt smalt jobb.

Ja, jag menade inte att ni tvunget skulle omlokalisera, men just att det var ett problem som gör det svårare om ni inte kan det. Att det komplicerar läget.
Jag bor själv 1h från Uppsala och dryga timmen från Stockholm. Så vi har ju inte utlokaliserat oss superlångt bort.
Men vi kunde köpa för mer än er. Men det finns gott om villor här som inte är nya, som är dyrare än hela vår gård.

Däremot fanns det inte en chans att vi skulle fått något vettigt i Sigtuna kommun som vi bodde i förr.

 

[karamelldrottningen]

Däremot är det lättare idag att som kvinna köpa den gården hon alltid drömt om. Utan att vara beroende av en man. Jag hade tex knappast bott här idag för sådär en 100 år sedan. Inte utan giftemål.

 

[LenaH]

Man ska heller inte glömma att vi inte levde lika länge förr, det som fanns att ärva kom helt enkelt tidigare i den mån det fanns arv att tillgå naturligtvis.
Där har vi ju ett dilemma också - att många äldre sitter kvar i bostäder de knappt mäktar med för att det blir dyrare för dem att flytta till mindre vilket gör att bostadsmarknaden tappar objekt.