Docka
Trådstartare
Jag har kollat bland de gamla trådarna men inte hittat riktigt de svar jag söker.
Min fråga är helt enkelt; Är det att fuska att rida med hackamore, går det att ta genvägar(senvägar) med detta alternativ precis som med hjälptyglar?
Är det så, att man kan rida med hack och tycka att det funkar jättebra medan man egentligen, kanske omedvetet, bara undviker det verkliga problemet? Och att "det-verkliga-problemet" kommer ikapp en sen efter kanske 6 månader och så får man börja om från början med ett problem som bara vuxit sig större?
Det är nämnligen så att jag har fixat och trixat i över ett år nu och försökt hitta ett bett som fungerar för oss. Hon är vääääldigt känslig och försiktig och vill inte göra fel, men problemet ligger i att hon är snedmusklad. Och detta gör att hon inte riktigt vill ta vänstertygeln och blir lätt hängande i höger.
Eftersom hon tycker att det är så jobbigt med rakriktningsarbete (då hon varit sne i många år innan jag köpte henne), så "struntar" hon i att hon egentligen är känslig, tar inte riktigt hjälperna och blir istället stark. Så samtidigt som jag vill ha så milda bett som möjligt till hennes känsliga mun och kunna rida henne fram till handen så blir hon lätt stark och tung och då orkar inte jag (hon är ett stort halvblod och jag är inte så stor...).
Så slogs jag av tanken att prova hackamore på henne, ett vanligt "ponnyhack", fast för storhäst.
Hon går som en klocka på det!
Hon är självklart fortfarande sne i kroppen och starkare i högertygeln, men nu orkar jag rida henne mer effektivt, utan att bråka med henne. Hon protesterar inte mot tygeltagen och lägger sig aldrig i handen. Så nu kan jag vara precis så mjuk i handen som jag vill vara utan att det blir jobbigt - för varken henne eller mig.
Men så var det någon som sa det att "det är klart hon känns fin då, det är ju bara fusk. Aldrig att man kan få igenom en häst ordentligt på hack!"
Vad säger ni?
Är det bara fusk?
Tacksam för svar!
//Maja
Min fråga är helt enkelt; Är det att fuska att rida med hackamore, går det att ta genvägar(senvägar) med detta alternativ precis som med hjälptyglar?
Är det så, att man kan rida med hack och tycka att det funkar jättebra medan man egentligen, kanske omedvetet, bara undviker det verkliga problemet? Och att "det-verkliga-problemet" kommer ikapp en sen efter kanske 6 månader och så får man börja om från början med ett problem som bara vuxit sig större?
Det är nämnligen så att jag har fixat och trixat i över ett år nu och försökt hitta ett bett som fungerar för oss. Hon är vääääldigt känslig och försiktig och vill inte göra fel, men problemet ligger i att hon är snedmusklad. Och detta gör att hon inte riktigt vill ta vänstertygeln och blir lätt hängande i höger.
Eftersom hon tycker att det är så jobbigt med rakriktningsarbete (då hon varit sne i många år innan jag köpte henne), så "struntar" hon i att hon egentligen är känslig, tar inte riktigt hjälperna och blir istället stark. Så samtidigt som jag vill ha så milda bett som möjligt till hennes känsliga mun och kunna rida henne fram till handen så blir hon lätt stark och tung och då orkar inte jag (hon är ett stort halvblod och jag är inte så stor...).
Så slogs jag av tanken att prova hackamore på henne, ett vanligt "ponnyhack", fast för storhäst.
Hon går som en klocka på det!
Hon är självklart fortfarande sne i kroppen och starkare i högertygeln, men nu orkar jag rida henne mer effektivt, utan att bråka med henne. Hon protesterar inte mot tygeltagen och lägger sig aldrig i handen. Så nu kan jag vara precis så mjuk i handen som jag vill vara utan att det blir jobbigt - för varken henne eller mig.
Men så var det någon som sa det att "det är klart hon känns fin då, det är ju bara fusk. Aldrig att man kan få igenom en häst ordentligt på hack!"
Vad säger ni?
Är det bara fusk?
Tacksam för svar!
//Maja