Hamnar alltid efter …

[cirkus]

Jag är också en långsamgångare. Och jag *KAN* inte gå snabbt då blir hela mitt system knasigt

 

[Kirre]

Man blir naturligt lite hämmad av släpet så det gör att man går långsammare, samtidigt som den andre får lite fart framåt av social dragning därför blir det nog inte att man går ifrån. Samtidigt som hjärnan inte riktigt hinner med att uppfatta vad som är fel. Efter ett tag eller när den andre säger till inser jag snabbt vad grejen är och slår av på takten och går bredvid.

Sedan beror det ju på vem, är det min mamma och mitt barn som släpar och jag har bråttom i affärer så blir jag mer som en hund som travar iväg till en buske nosar, vänder, travar tillbaka osv.

Nja, håller inte helt med. Jag har utfört viss ovetenskaplig forskning i ämnet och noterat att oavsett om jag så skulle springa så ser vissa till, medvetet eller omedvetet, att alltid positionera sig strax före. Även om tempot även för dem då är onaturligt snabbt. Detta har jag testat på folk vars bekvämlighetstempo jag frågat om, personer jag promenerat mycket med. Jag är vare sig liten, tar korta steg eller går ovanligt långsamt.

 

[Badger]

Nja, håller inte helt med. Jag har utfört viss ovetenskaplig forskning i ämnet och noterat att oavsett om jag så skulle springa så ser vissa till, medvetet eller omedvetet, att alltid positionera sig strax före. Även om tempot även för dem då är onaturligt snabbt. Detta har jag testat på folk vars bekvämlighetstempo jag frågat om, personer jag promenerat mycket med. Jag är vare sig liten, tar korta steg eller går ovanligt långsamt.

Ja ja ursäkta jag protesterade inte mot möjligheten att någon gör så. Det var till och med någon i tråden som visste att hon tenderade göra så.

Bara mot att jag själv gjorde det jag är mer av en helst precis bredvid, eller i större sällskap mitt i.

 

[cewe]

Jag är också en långsamgångare. Och jag *KAN* inte gå snabbt då blir hela mitt system knasigt

Samma här, därför vill jag sällan gå med sambon för han springer fram och hänger gärna av mig utan att kolla om jag hänger med

 

[cirkus]

Samma här, därför vill jag sällan gå med sambon för han springer fram och hänger gärna av mig utan att kolla om jag hänger med

Jag relaterar.

 

[Kirre]

Ja ja ursäkta jag protesterade inte mot möjligheten att någon gör så. Det var till och med någon i tråden som visste att hon tenderade göra så.

Bara mot att jag själv gjorde det jag är mer av en helst precis bredvid, eller i större sällskap mitt i.

Ok, uppfattade det som att du gav förklaring till fenomenet.

Det komiska har ibland varit att när vi typ sprungit fram och jag, ett steg bakom, frågat om det varit ett normalt promenadtempo för denne, då har jag fått svaret "nej, men du stressar ju på så jag får ju också lägga på ett kol."

 

[Ainon]

Jag tycker det är sjukt irriterande med folk som alltid ska gå lite före när man går tillsammans, känns som respektlöst på något vänster . Min man är åt det hållet så får påminna han med jämna mellanrum. När jag tränade hunden att inte dra var pinnen jag hade med mig för att visa hunden även ytterst pedagogisk för karln

(För att förtydliga så slog jag varken hunden eller karln med pinnen, den rörde ingen utan hölls bara ut för att tydligare visa gränsen till en början)

 

[Badger]

Ok, uppfattade det som att du gav förklaring till fenomenet.

Det komiska har ibland varit att när vi typ sprungit fram och jag, ett steg bakom, frågat om det varit ett normalt promenadtempo för denne, då har jag fått svaret "nej, men du stressar ju på så jag får ju också lägga på ett kol."

Jag kanske tänkte mig det som en möjlig förklaring för vissa men kanske inte för alla.

Att man skulle vilja gå framför någon trodde jag nog inte var så vanligt .

 

[Badger]

Jag tycker det är sjukt irriterande med folk som alltid ska gå lite före när man går tillsammans, känns som respektlöst på något vänster . Min man är åt det hållet så får påminna han med jämna mellanrum. När jag tränade hunden att inte dra var pinnen jag hade med mig för att visa hunden även ytterst pedagogisk för karln

(För att förtydliga så slog jag varken hunden eller karln med pinnen, den rörde ingen utan hölls bara ut för att tydligare visa gränsen till en början)

Du är mycket försiktigare än jag är då, med inte röra, haha en pinne (hm så hunden ska gå bredvid? kanske praktiskt, jag har haft dem koppellängd framför men med hängande koppel). Jag flyttar ibland försiktigt barnet en liten bit åt sidan för att han inte ska driva mig av stigen. Han vill gå nääära och jag vill ha ett par cm avstånd, så vi styr av vägen hela tiden. (vet inte om en pinne hade kunnat hjälpa där dock.)

 

[iNHALE]

Brukar bli samma med mig och sambon eftersom jag har längre steglängd än han har. Jag kliver på medan han mest går småsåsar. Han kan bli rätt irriterad på mig när vi är ute och går ibland eftersom han upplever att jag springer ifrån honom lite även om det inte är med mening.

 

[Acto]

Jag har olika "normaltempon" beroende på vad jag gör så att säga. Går jag promenad med min hund är mitt normaltempo normalt sätt lite långsammare/lugnare då jag inte har ett strikt mål att gå till utan själva promenaden är målet. Ska jag dock till tåget/bussen/tunnelbanan, går i ett köpcentrum, ska till en specifik plats så är min gång mkt mer målmedveten och därav ofta något snabbare. I de senare fallen blir jag ofta stressad av att ha någon/några som går långsamt framför mig - tänker nu tex när man går i stan i Stockholm eller i ett köpcentrum så kan det ofta vara människor (okända) som är framför och som går lååångsamt. Går alltid om personer i dessa sammanhang.

 

[athena_arabians]

Jag är den där som alltid är längst fram Långa ben (jag har väldigt mycket benlängd i förhållande till min rygglängd) och lång steglängd. Lägg sedan till att min första häst klev på rätt bra så har det blivit att jag går fort. Det är väldigt bra när jag jobbar i skogen, jag täcker mycket yta snabbt men gör mig galen i stan, det är ju en massa sniglar i vägen för mig!

 

[Lager]

… när jag promenerar med någon.
Alltså den andra personen går ett par steg före mig, detta händer med både långa och korta människor. Jag brukar försöka gå snabbare men det hjälper inte.
Fattar inte varför det blir så, jag brukar ibland be folk gå saktare men det funkar några minuter och sen är jag en meter bakom igen.
Inte så kul om man vill prata med varandra och jag är en meter efter.

Någon mer än jag som har detta ”problemet”?

Hur göra?

Jag gör som @Buck och krokar i arm om jag promenerar med nån som inte har vett att gå bredvid som anständigt folk.

 

[Angel]

Jag upplever det också som att vissa människor vill gå lite före, oavsett tempo. Jag går absolut inte långsamt och håller utan problem jämna steg med ett par bekanta i tvåmetersklassen men senaste pojkvännen envisades med att alltid gå en halvmeter framför. Vet inte hur många gånger jag fick utbrott på att det var ett enormt irriterande beteende.

 

[Buck]

Jag gör som @Buck och krokar i arm om jag promenerar med nån som inte har vett att gå bredvid som anständigt folk.

Det är det enda som får sniglar och maratonlöpare att hålla samma tempo ^_^.

 

[Tiffany]

… när jag promenerar med någon.
Alltså den andra personen går ett par steg före mig, detta händer med både långa och korta människor. Jag brukar försöka gå snabbare men det hjälper inte.
Fattar inte varför det blir så, jag brukar ibland be folk gå saktare men det funkar några minuter och sen är jag en meter bakom igen.
Inte så kul om man vill prata med varandra och jag är en meter efter.

Någon mer än jag som har detta ”problemet”?

Hur göra?

 

[Luff]

Min man envisades med att gå bakom eller före mig en period...så jäkla irriterande. Samma tempo, några meter bakom eller före. Vred jag på huvudet så såg jag honom inte. Drog jag ner hastigheten så saktade han in. Om han gick före så kunde han vänta in mig men i samma stund som jag kom ikapp gick han före igen.
Jag blev ledsen för att jag kände det som han höll distansen. Han förstod inte vad jag menade. Han hade inte tänkt på det alls.
Vårt förhållande inleddes med att vi som vänner, under mer än ett år gick milslånga promenader flera kvällar i veckan. Bredvid varandra, pratande och diskuterande. När vi sen var nykära så höll vi till och med handen.
Så jag vet att han inte hade något problem med att hålla samma tempo som jag.
Efter barnen föddes så intog han bakom/förepositionen. Jag vet inte varför.
Nu för tiden så byter vi positioner hela tiden och går lika ofta bredvid varandra som att en går bakom eller framför.

Nu när barnen är stora så visar det sig att yngste sonen gör precis som sin far...går två-tre meter bakom så en inte ser honom om en vrider på huvudet. På stan kan jag ibland tro att jag tappat bort honom. När jag då snurrar runt så står han där. Han har stannat för att jag har stannat....precis bakom mig.
Vår äldste son gör inte alls så.

 

[AraSlei]

Jag går snabbt, men avskyr att hamna före vill kunna prata under promenaden utan att skrika och vrida på huvudet.
Min sambo går normalt långsamt men hänger på mitt tempo och flåsar friskt när vi är ute och går ihop.

 

[nejlica]

Min man envisades med att gå bakom eller före mig en period...så jäkla irriterande. Samma tempo, några meter bakom eller före. Vred jag på huvudet så såg jag honom inte. Drog jag ner hastigheten så saktade han in. Om han gick före så kunde han vänta in mig men i samma stund som jag kom ikapp gick han före igen.
Jag blev ledsen för att jag kände det som han höll distansen. Han förstod inte vad jag menade. Han hade inte tänkt på det alls.
Vårt förhållande inleddes med att vi som vänner, under mer än ett år gick milslånga promenader flera kvällar i veckan. Bredvid varandra, pratande och diskuterande. När vi sen var nykära så höll vi till och med handen.
Så jag vet att han inte hade något problem med att hålla samma tempo som jag.
Efter barnen föddes så intog han bakom/förepositionen. Jag vet inte varför.
Nu för tiden så byter vi positioner hela tiden och går lika ofta bredvid varandra som att en går bakom eller framför.

Nu när barnen är stora så visar det sig att yngste sonen gör precis som sin far...går två-tre meter bakom så en inte ser honom om en vrider på huvudet. På stan kan jag ibland tro att jag tappat bort honom. När jag då snurrar runt så står han där. Han har stannat för att jag har stannat....precis bakom mig.
Vår äldste son gör inte alls så.

Så gör min hund också Tror alltid att hon stuckit för mig när vi är ute och går

 

[Ramona]

Hur göra?

Efter att jag gick regelbundet till en naprapat så går jag mycket bättre. Lite roligt att du startade denna tråden, för nu blev jag påmind om att jag måste ta tag i det där igen då jag måste anstränga mig för att gå i samma takt som sambon. Ska skicka ett meddelande nu på en gång.