Hamnar alltid efter …

[Korven]

Jag har lärt mig idag att man ska pendla benet från höften och inte från knät. Testade och det kändes bra , så får se om jag kan gå fortare så . Jag är ju bara 70 så dags att lära sig .

 

[Milosari]

Nja, håller inte helt med. Jag har utfört viss ovetenskaplig forskning i ämnet och noterat att oavsett om jag så skulle springa så ser vissa till, medvetet eller omedvetet, att alltid positionera sig strax före. Även om tempot även för dem då är onaturligt snabbt. Detta har jag testat på folk vars bekvämlighetstempo jag frågat om, personer jag promenerat mycket med. Jag är vare sig liten, tar korta steg eller går ovanligt långsamt.

Jag har också träffat några sådana som liksom bara måste gå först och helt har missat konceptet med att gå tillsammans. Är annars rätt snabb själv men har förmågan att reglera hastigheten om jag går med någon långsammare. Fast jag får erkänna att jag blir lite frustrerad av att promenera med riktigt långsamma människor som borde kunna gå snabbare. Exets bror är en sådan. 2 dm längre än mig och fullt frisk men det går liksom i slow motion när han ska förflytta sig.

 

[Elo]

Jag är kort men går vanligtvis ganska fort. När jag var yngre var jag alltid den som var en bit bakom den jag gick med, oavsett tempo. Trodde det handlade om att jag var kort, men det var nog snarare så att jag omedvetet placerade mig så.

Idag är jag bättre på att variera tempot (går inte alltid superfort) och hamnar mer jämte den/de jag går med. Även om jag fortfarande är den som "ramlar bak" om vi får möte/det blir trångt.

 

[MCP]

Jag tror också att det ibland handlar om andra saker än att man går för långsamt/snabbt. Jag tänker osökt på hästar, vissa hästar som hamnar på efterkälken saktar ju ner ännu mera om den framför saktar in för att låta den andra hinna ikapp

Man kan öva upp sin gånghastighet, och som @Korven skrev ska steget komma högra upp ifrån. Av min fysioterapeut fick jag lära mig att är man låst i höftregionen så pendlar benen inte som de ska, och man mister ganska mycket schvung och kraft.

Är det däremot så att man alltid hamnar lite före eller efter, så är det kanske annat än hastigheten man bör tänka på.

 

[astronaut]

Jag ser alltid ut som en springande pingvin när jag är ute och går med andra. Hur fort jag än går spelar det ingen roll. Slutar med att jag får säga halvhalt så de saktar ned farten lite.

 

[Gräv]

… när jag promenerar med någon.
Alltså den andra personen går ett par steg före mig, detta händer med både långa och korta människor. Jag brukar försöka gå snabbare men det hjälper inte.
Fattar inte varför det blir så, jag brukar ibland be folk gå saktare men det funkar några minuter och sen är jag en meter bakom igen.
Inte så kul om man vill prata med varandra och jag är en meter efter.

Någon mer än jag som har detta ”problemet”?

Hur göra?

Känner igen detta

 

[enough]

Jag är en sån där jobbig jävel som jämt går för fort. Har långa snabba kliv naturligt, men har märkt att det inte bara handlar om det, utan det verkar som att när det för mig känns som att jag går jämsides med nån (men förmodligen går aningen före) så tycker den andra att den halkar efter, och börjar då stressa upp sitt tempo, vilket får till följd att jag också gör det... Lite som vissa hästar, som nån var inne på. Det som brukar funka är om den andra personen håller kvar sitt eget tempo och halkar efter på riktigt, då märker jag det snabbt och saktar in, (tills jag glömmer bort mig och behöver bli påmind igen). Sen är jag nog lite sån allmänt att jag gillar att ta täten, det kan bli komiskt ibland när folk tar för givet att jag kan vägen och jag leder iväg en hel grupp åt fel håll.

Jag tycker dock inte att det brukar bli samma problem om det pratas mycket och intensivt under promenaden, då blir det mer naturligt att ha ett lugnare tempo och ögonkontakt.

 

[Witcher]

Var på en dejt nyligen och märkte precis det vi pratade om i den här tråden att hon gick snabbare än mig och hela tiden låg ett halvt steg före mig. Jag försökte öka lite med ingen skillnad så jag höll samma tempo och då sakta hon också in. Tror hon anpassade faktiskt sig lite bättre till mitt tempo på slutet .

 

[TinyWiny]

Jag går i normalfallet ganska snabbt. Jag får ont i ryggen av att gå sakta för att jag då inte kan ta ut steget och rörelsen i höfterna men trots det skulle jag inte vara så respektlös att jag gick på när jag är ute och går ihop med någon som går sakta och absolut inte så att jag går någon halvmeter framför. Då är det bättre att gå ensam isåfall än att trava på i sitt eget tempo och sällskapet hamnar i kölvattnet. Då går man ju inte tillsammans ändå så då kvittar det ju.
Problem kan dock uppstå när den jag går med hänger på i mitt tempo först för att sedan plötsligt säga att hen måste gå saktare. Jag skäms för att jag inte insåg att jag gick för fort, den andre flåsar/har ont och då blir det såklart inte heller någon trevlig promenad.

 

[Rosett]

Roligt att fler än jag märkt det här. Eller roligt och roligt …snarare intressant. Jag trodde jag var ensam om det här men ser nu att jag inte är det.

 

[vallhund]

Har du astma eller KOL, eller allmänt dålig kondis?

 

[Rosett]

Har du astma eller KOL, eller allmänt dålig kondis?

Väldigt lindrig astma, det borde inte påverka. Dålig kondis - ja mycket Fast det här att jag hamnar efter har jag märkt även tidigare när jag hade bra kondis.

 

[Myskudden]

Jag tycker det är sjukt irriterande med folk som alltid ska gå lite före när man går tillsammans, känns som respektlöst på något vänster . Min man är åt det hållet så får påminna han med jämna mellanrum. När jag tränade hunden att inte dra var pinnen jag hade med mig för att visa hunden även ytterst pedagogisk för karln

(För att förtydliga så slog jag varken hunden eller karln med pinnen, den rörde ingen utan hölls bara ut för att tydligare visa gränsen till en början)

Jag tror du är inne på något där om respekt

 

[Badger]

Väldigt lindrig astma, det borde inte påverka. Dålig kondis - ja mycket Fast det här att jag hamnar efter har jag märkt även tidigare när jag hade bra kondis.

Om du nu skulle vilja så skulle du kunna prova att putta in rumpan och ta stegen från höften, nästan så det sträcker i höftsträckaren när ett ben går bakåt och se om det går snabbare.

(rekommenderas att testas om man inte försöker gå ifatt någon, för om man försöker stressa så verkar näsan alltid sträckas ut först och benen komma pinnandes bakom, med rumpan allra längst bak och vikt i höften.)

(Den grejen är nog iofs bara för att jag har korta höftwatever). Putta in rumpan är faktiskt också iofs ganska jobbigt (för rumpan som om man inte använde musklerna i den alltid när man går men då måste), men har ibland märkt att man (jag) ibland går som en annan märla vikt i höften, speciellt i högklackat, uppförsbackar och trappor (och har sett att andra gör det också).

Men i alla fall när man försöker gå fort utan att ta steget från höften så tycker i alla fall jag att man nästan dunsar i och lättare får ont i smalbenen när man stressar.

 

[Bison]

Jag går snabbt trots korta ben. Orkar inte gå med långsamma människor, är nog därför jag inte tycker om marknader och affärer
Får lust att skaffa grisfösare och zappa söliga jävlar så såsar fram mitt i vägen

 

[athena_arabians]

Jag går snabbt trots korta ben. Orkar inte gå med långsamma människor, är nog därför jag inte tycker om marknader och affärer
Får lust att skaffa grisfösare och zappa söliga jävlar så såsar fram mitt i vägen

I know the feeling...