Sv: Handikappdressyr.
Ni som är insatta.
hur kan man få delta i skrittprogrammet fast man klarar av galopprogram o även tävla bland icke handikappade på reg. nivå- svårare LA-program.
hur är det med reglerna?
Hur jämnställs olika handikapp?
Det är personens sjukgymnast/läkare som fyller i en blankett om personens "förmåga" i olika kroppsdelar, sen bedöms denna information av en person (sjukgymnast) utsedd av förbundet och man kan få en nationell gradering.
Vill man tävla internationellt görs en ny klassificering, av personer utbildade för just detta. Den ska också göras av flera personer.
Men de går mångt och mycket efter en "lista", dvs vilken grad man bör hamna i utifrån sitt handikapp.
Jag kan hålla med om att det många gånger kan bli orättvist. Det är också svårt att värdera olika handikapp mot varandra. Jag vet också att det finns de som framställer sig som sämre än de är vid bedömningen, för att få en lägre grad, tyvärr (jag har nämligen fått tipset att göra det av en som gjorde just så, behöver jag säga att jag avstod..?).
Bedömningen görs dessutom till största del "avsuttet", och ens förmågor då behöver ju inte alls stämma överens med de på hästryggen! Det finns t ex cp-skadade som har nästan obefintlig koordination avsuttet, men till häst kan du knappt se att något är fel. Vilket måste kännas underbart.
Jag tycker inte att klassificeringssystemet är optimalt, det är tvärtom ganska stelbent. Men så länge ingen arbetar för att det ska ändras är det det som gäller och man får hoppas att bedömningarna blir riktiga. Och eftersom funktionsnedsättningarna är så olika kommer det alltid att bli lite orättvist. Det finns ju också bara fyra grader, vilket gör att de spänner över ganska skilda grader av funktionshinder.
Jag tycker att ett förslag vore att om man kan rida alla gångarter ska man också göra det, det borde ligga i allas intresse att utvecklas. Men tyvärr är det viktigare att vinna för en del, och de vill då hellre vara kvar i en lägre grad. Och med dagens system är det som sagt funktionsnedsättningen (och då främst "avsuttet") som avgör vilken grad man tävlar i, inte vad man kan åstadkomma på hästryggen. Då är det inte heller den enskilde vi ska klaga på, utan systemet.
Jag har underbensprotes, vilket "automatiskt" klassar mig i grad 4, den högsta. När jag går syns inte mycket, jag haltar knappt om jag inte har ont. Att jag till häst dock kan jämföras med att vara förlamad i det benet tas ingen hänsyn till. Jag har nämligen bara 10 cm under knät och alltså inga muskler där, enbart ben täckt av ett tunt hudlager, då jag blev av med benet i en olycka och det var vad som fanns kvar. Därför kan jag inte heller röra benet särskilt mycket, det gör dessutom väldigt ont. Men de problemen varken syns eller tas hänsyn till.
Nu är jag som tur är nöjd med att rida i grad 4, eftersom jag vill rida i så hög grad som möjligt, eftersom det ger störst utmaning (och roligast program
)!
Men jag kan ju se att det skiljer oerhört mycket mellan mig och andra i graden med samma funktionsnedsättning (som för övrigt är det nya ordet efter funktionshinder, enligt Socialstyrelsen...Och följdaktligen: "en funktionsnedsättning blir ett funktionshinder när miljön hindrar").
Det värsta tycker jag är småaktigheten som kan finnas "handikappryttare" (mig spelar orden ingen roll) emellan. Istället för att glädjas med varandra, att det fungerar att rida och de framsteg man gör, tittar man snett på varann, misstror klassificeringar och snackar en massa skit bakom ryggen. Det har gjort att jag nu enbart tävlar på "frisktävlingar", med dispens för spö och att jag får sätta fast protesen i stigbygeln med ett resårband. Jag klarar mig bra utan skitsnack och vill ha roligt när jag tävlar.
Jag hoppas dock att trenden går att vända, och att jag även vill tävla på "handikapptävlingar" igen någon gång i framtiden.
(OBS! Detta gäller naturligtvis inte alla handikappryttare! Men det är ju "skitsnackarna" som gör mest väsen av sig tyvärr... Jag har även goda vänner inom handikappdressyren, som jag inte för allt i världen vill tappa kontakten med
)