Sv: Handikappryttare, hur ser det ut i era klubbar?
:-)
Men jag har gett mig in i byggbranschen just nu
Arkitekt Elisabet Svensson på nya myndigheten
www.handisam.se har hjälpt mig lite, för jag blev intresserad av den fysiska miljön, alltså byggda miljön, och försöker lära mig om detta med Tillgänglighetsinventering.
Det är en väldans massa bygglagar och dokument som kommer in. Ex standarder för byggnader, ex SS 1106-00 osv - och så får kommunens byggnämndskontors folk förklara varför tillbyggnader och nybyggen inte är anpassade - jag undrade om byggnadsnämnden satt och prutade på det vid byggloven, så de slipper undan.
(sådana där frågor de inte vill ha :-) )
Stallmiljön på klubnen är inte bra iallafall kan jag säga. Det var illa nog när jag var oskadad och ohandikappad, och nu ser jag mycket på ett helt annat sätt. Stallet är byggt så det är behändigt att fodra - med smal fodergång i mitten som många bönder har, men det gör att det faktiskt inte finns några direkt stallgångar. Det mesta är trånga spiltor, och från spiltorna är det en smal längsgående stallgång med enbart vägg på andra sidan. Och ibland när de som står inne, blir sura och man kommer där med en krake, kan det komma en spark då. Det känns mer otryggt när man är lite mindre snabbrörlig och lite mindre snabb i reaktionerna.
Och allt arbete med hästarna blir tungt, eftersom ens rörelseutrymme vid arbetet är så litet. Det går t ex inte att haka upp en enda häst ute i stallgångarna för förberedelser eller skötsel.
I Halland var det stallet ett himmelrike i jämförelse. Stora boxar längs väggarna med bred fin stallgång i mitten, krubborna osv placerade så det var lätt att fordra från vagn (det finns ergonomiska vagnar att köra på). Att få upp sadeln när man ställt upp pållarna i stallgången med så gott om svängrum, var nästan enkelt mot att sadla här då på klubben inne i spiltorna. Och det var på klubben här jag for in i spiltväggen när jag försökte sadla en, och han attackerade den som stod i spiltan bredvid. Jag blev lite trött då :-) Det man kan göra själv, skall man kunna göra själv, även om det tar lite längre tid att få det färdigt.
I Halland var det också bra, för där fanns de små rasthagarna direkt utanför, så man kunde släppa ut dem där, medan man mockade i boxarna, eftersom att mocka tar så lång tid numera. Fast det var bädd där, och de bäddarna knäcker mig mer än halm.
Jag tror inte man kan komma så långt på den här klubben faktiskt som funktionsnedsatt - man orkar inte med den dåligt anpassade miljön alltför länge, och får överbelastningssyndrom istället.
Bygga något eget går heller inte just här, det finns inte mark för det. Fast jag har skissat på en anläggning, som till och med är brand- och utrymningssäker för hästar, och med en områdesplanlösning så att om man *tappar* hästen, så kan de inte springa ut från området, och en massa annat i minsta detalj, allt från attiraljförvaringsrum (t ex sadlar osv hänger så man orkar ta upp och ner dem), fodringslösningar, hästlastningslösningar till box- och dörreglar. Många kan klara mycket själv, om man bara har byggt in allt för det. Och då får de mer tid och ork att kunna satsa på resten, som t ex ridningen.
Om andra har problem med den fysiska miljön, så rekommenderar jag verkligen att använda sig av de arkitekter och tekniska experter osv som finns anställda av staten på Handisam och HI, för rådfrågning om saker och ting. Stall och ridhus osv kanske inte är de mest vanliga frågorna de får, men om ingen tar upp det, kan vi inte bygga upp de nationella kunskapsbaserna för det heller. Grundförutsättningarna måste finnas där, för att även de funktionsnedsatta skall kunna komma någon vart och vara med och slåss om guldmedaljerna. Det blir bara några få lyckliga som har en bra miljö, som får de chanserna tyvärr, även om det säkert finns många duktiga som står utanför då och aldrig "upptäcks".
Det skulle t ex vara bra om ett nationellt tillgänglighetsinventeringsprojekt kunde startas där alla klubbar, stala, ridhus, osv inventerades i första ledet. Det blir väldigt dyrt för varje enskild ryttare som måste hålla sig borta, om de måste gå och bygga egna anläggningar - som om inte hästkostnaderna var nog :-)
Det blir faktiskt lite speciellt när det är byggd miljö-miljö-häst-människa-människans ev hjälpare-osv, som skall samspela, många flera faktorer än *vanligt*.
Bra chaufförer för hästransporterna har jag t ex upptäckt är svårt att få tag på. Svårt att ta sig till tävlingar, clinics osv då.
