A
attila
Sv: Har ni NÅGONSIN?
Men varför är det galet att tänka så? Hästbrist lär väl knappast uppstå?
Men varför är det galet att tänka så? Hästbrist lär väl knappast uppstå?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men varför är det galet att tänka så? Hästbrist lär väl knappast uppstå?
Nu tycker jag i och för sig att man måste försöka hitta en lösning innan man tar bort en ung frisk häst, men det du sa här var lite ogenomtänkt och stämde inte enligt min uppfattning.
En ung, frisk ko "går åt" efter att den avlivats. Hela kon inkl. senor och hud används till olika ändamål. En häst däremot låter sällan ägarna gå till livsmedelsproduktion, vilket gör avlivningen till "slöseri" på en ung frisk häst.
Det finns ju en stor risk att de "svåra" hästarna får ett långt och olyckligt liv. Tycker du att det är rätt?
Jag jobbade för många herrans år sedan på ett travstuteri. Där valde man att avliva de hästar som av olika anledningar inte kunde gå på travet. Och det var för att man inte ville riskera att hästarna blev vandringspokaler hos småtjejer och andra mindre nogräknade personer.
Jag är inte vegeterian och nej det är inte dubbelmoral! Hästarna är ens vänner eller borde vara!!!!Mina hästar är mina bästa vänner och är som familjemedlemmar!
Helt ärligt! NEJ, jag skämtar inte!
Hästar betyder otroligt mycket för mig men min sambo och mina nära och kära betyder mer.
Motfråga då... Skämtar du när du menar att du jämställer en människa med ett djur?
Är alternativet att avliva eller lämna över hästen i någon annans vård så skulle valet falla på de gröna ängarna.
Under förutsättning att hästen har svår problem som kan bli upphov till bekymmer för nästkommande ägare.
Du kan aldrig någonsin garantera att din häst, oavsett om det är en problemsort eller inte, får det bra hos nästkommade ägare. Och eftersom du sålt hästen har du ingen rätt att påverka vad som görs med den.
Dock är det större chans att en icke problemhäst får ett bättre hem med människor som förstår sig på den.
Som någon tidigare skrivit, det fåtal människor som verkligen kan hantera "vilken häst som helst" de vet att det krävs både tid, blod, svett och tårar.
Dessa människor tar antingen betalt eller så kan de helt enkelt inte ta hand om varenda häst (eller människa) med problem.
Människor med problem, psykiska eller kroppsliga kan få hjälp i form av vård och mediciner det är delvis detta som våra skattepengar går till.
Är gammelmormor gammal och inte har några tänder kvar får hon antagligen tandprotes eller dropp med näring.
En häst utan tänder är väldigt svår att hålla i hull.
Kan inte se framför mig att det skulle fungera med varken löständer eller dropp.
Har även svårt att se framför mig hur det skulle fungera med en höftprotes på en häst.
På ditt inlägg låter det som att du tror att jag förespråkar skott i pannan så fort Brunte inte gör en perfekt piaff.
Det är helt och hållet din egen tolkning!
Du har aldrig ställt frågan till mig var min gräns går!
Upplysningsvis kan jag berätta att jag hade otroligt stora problem med min förra häst.
Jag klarade inte av att hantera honom alls, vi blev osams och allt blev en enda ond cirkel.
Men vet du vad..? Han lever fortfarande.
Jag satte ut en annons och till varje spekulant som hörde av sig var jag helt ärlig med hur det var ställt med honom.
Till slut dök rätt person upp och idag är han en jättefin ridhäst.
Denna kämpade jag med i två år och jag grät floder den dagen jag bestämde mig för att göra av med honom.
Hem finns - säger du.
Hur vet du att det är ett gott hem?
Hur vet du att de klarar av din häst?
Det är inte alla hästmänniskor som har ett stort kontaktnät och således kan hitta någon i sin närhet.
Att personen finns i sin närhet är heller ingen garanti.
Precis vad som helst kan hända!
Du måste vara synsk för att veta att den får det bra!
Med tanke på din fråga om alla hästar måste kunna ridas.
Är det bara ridningsrelaterade problem som finns hos hästar?
Min förra var underbar att rida!
Vem menar du ska ta hand om alla dessa sällskapshästar som bara måste leva för att ditt samvete känns bättre?
Finns det något ställe som jag missat dit man kan vända sig när hela ens värld ställts på ända.
Lite OT.
En liten historia om hur det kan gå när en människa är desperat.
För några år sedan blev en man dödad av sin fru. Mannen var bekant med min sambo.
Mannen hade ett fint välbetalt jobb. Kvinnan var sedan många år sjukskriven och hemmafru.
Kvinnan levde för sin häst och denna var hennes allt!
En dag kommer mannen hem och berättar att han träffat en annan och att han vill skiljas.
Mattan rycks undan under hennes fötter och hela världen rasar.
Kvinnan blir helt desperat vid tanken på att förlora det som betyder mest för henne - hennes häst.
Under obehagliga omständigheter tar hon beslutet att slå ihjäl sin man med en hammare.
Undrar vad hon värdesatte mest, sin häst eller ett människoliv?
Nu har väl inte detta riktigt med ämnet att göra men det är inte riktigt hälsosamt att jämnställa människor med djuren.
Sorry för långt inlägg...
Klapp på huvudet till dig.
Jag fick tårar i ögonen av detta vansinne.
Hade du någongång i tanken hur otroligt ont hästen antagligen hade under dessa två månader och tiden därefter också kanske?
Eller tänkte du bara själviskt att hästen ska överleva till varje pris för jag ska minsann inte avliva en häst..??
Seriöst, hästen hade inte ont av / led av 40 stora sår och spräckt skalle / näsben???
Aha.. Hästar saknar förmågan att ha ont!
Givetvis kan hästar ha ont av skador under en tid men det får ju försöka vara någon rimlighet i det hela..
det har inte med antalet hästar de finns i världen.
De har med individen att göra, har inte den rätt att få leva ett långt liv?
Det är väl inte hästens fel att ägaren TRÖTTNAT på den?
Betyder inte era hästar mer än så för er?
"äsch nu har jag tröttnat, bäst vi avlivar hästen de finns ju ändå så mkt hästar"
Jag blir äcklad av detta hemska tankesätt!