Frukost är väl ett senare tillkommet importord. Medan morgonmål, middagsmål, kvällsmål är mer ursprungliga ord i svenskan. Och då kan det nya krypa in på lite olika sätt i förhållande till det gamla och rucka på ordningen.
När jag gick i skolan tjafsades det om middag var det man åt på kvällen eller mitt på dagen (och fördelningen hur folk brukade det var nog fifty-fifty) Sedan dess har ordet lunch brett ut sig kraftigt och väl suddat ut det mesta av den tvetydigheten. (oavsett om folk anser sig äta middag eller kvällsmat efter jobbet, så är det som äts mitt på dagen nu en lunch för de flesta)
I gamla bondesamhället åt man gärna något mindre direkt man gick upp och något rejälare efter man gjort ett första arbetspass, när bl.a. ladugård och mjölkning var undangjort. Så tidsmässigt kan de större målen kanske motsvara vad vi skulle kalla förmiddagsfika och sen lunch?
Jag tror att ordet frukost kunde bli antingen det första stora målet eller det helt första maten? Att det blev lite olika brukat. Och sedan när ett (enda) mitt på dagen-mål blev det mer vanliga kunde det ta namnet från antingen den rejälare frukosten eller det språkligt mer korrekta middagsmålet (beroende på vilket av dem man ansåg försvann respektive tog över)
Därav sedan att det uppkom olikheten i vad middag betecknade, när "målet efter frukosten" för vissa förskjutits en bra bit från mitten av dagen. Och att den "dansk-svenska" skillnaden i när frukosten ligger också uppstod ur denna rörlighet.