Hästpriser och hur man löser ekonomin (utbr fr "Annonsera Mera VIII")

[Capybara]

Nu känns det som om vi är långt från ämnet Annonsera mera, men men. Japp, alla raser (möjligen med undantag av varmblodstravare?) har väl gått upp rejält i pris senaste 5 åren, åtminstone annonspriset? Jag tänker mig att man säkert kan hitta fina individer till ett lägre pris genom kontakter eller rasgrupper på exempelvis Facebook. Så hittade jag min unghäst för några år sedan. Varken fantasipris eller orimligt billigt (och ja, han var ju två år och ganska långt från trygg tanthäst).

En sak jag tycker är bra är om man kan tänka sig lite mindre eftertraktade individer inom rasen. I båda de raser jag har vill folk gärna ha så stora hästar som möjligt. Jag är tvärtom, och då blir det billigare. Plus det går jättebra att intala sig själv att man tycker att det är kul med unghäst

 

[Skrottiskrott]

Nu känns det som om vi är långt från ämnet Annonsera mera, men men. Japp, alla raser (möjligen med undantag av varmblodstravare?) har väl gått upp rejält i pris senaste 5 åren, åtminstone annonspriset? Jag tänker mig att man säkert kan hitta fina individer till ett lägre pris genom kontakter eller rasgrupper på exempelvis Facebook. Så hittade jag min unghäst för några år sedan. Varken fantasipris eller orimligt billigt (och ja, han var ju två år och ganska långt från trygg tanthäst).

En sak jag tycker är bra är om man kan tänka sig lite mindre eftertraktade individer inom rasen. I båda de raser jag har vill folk gärna ha så stora hästar som möjligt. Jag är tvärtom, och då blir det billigare. Plus det går jättebra att intala sig själv att man tycker att det är kul med unghäst

Varmblodstravarna är fortfarande billigare än andra hästar, men å andra sidan har "normalpriset" för dem gått upp till det dubbla på 10 år. Jag hjälpte mamma att leta/köpa ridtravare för 10 år sedan, och då låg de flesta runt 10 000 kr. Nu verkar 20 000 kr vara det nya normala för dem.

"Intala sig själv att man tycker att det är kul med unghäst", haha underbart! Efter förra unghästen bestämde jag mig ju för att jag faktiskt aldrig skulle skaffa unghäst igen. Ändå börjar jag fundera lite på att köpa ett föl.

 

[Cambrie]

Varmblodstravarna är fortfarande billigare än andra hästar, men å andra sidan har "normalpriset" för dem gått upp till det dubbla på 10 år. Jag hjälpte mamma att leta/köpa ridtravare för 10 år sedan, och då låg de flesta runt 10 000 kr. Nu verkar 20 000 kr vara det nya normala för dem.

"Intala sig själv att man tycker att det är kul med unghäst", haha underbart! Efter förra unghästen bestämde jag mig ju för att jag faktiskt aldrig skulle skaffa unghäst igen. Ändå börjar jag fundera lite på att köpa ett föl.

Dottern har samarbete med flera travtränare där hon skolar till och säljer som ridhästar. De flesta varmblod ligger på 30 som hon lägger ut, kallblod 50. De blir sålda så det är absolut så att dessa raser har fått en skjuts uppåt i pris. Men är då såklart ordentligt ridna, kan alla gångarter i hyfsad arbetsform och inhoppade när de läggs ut. Folk har inte råd med halvbloden längre om de bara vill ha en trevlig häst i skogen och för lättare träning.

 

[animalasia]

Håller med! En bra häst kostar.
De är inte billiga någonstans.
Punkt.

Fast prissättning är ändå subjektivt. Oftast är hästen kanske värd det som begärs men ofta tycker jag att den säljs med ” potential” för något.

Min tränare var ute hos en ny elev som köpt en ny ponny för 750 tusen och då förväntar man ju sig kvalitet. Tyvärr sa min tränare att ponnyn hade väldigt bristfällig utbildning så det var på flera punkter att börja om, om den ska hålla långsiktigt.

 

[prinsessfeminist]

Fast prissättning är ändå subjektivt. Oftast är hästen kanske värd det som begärs men ofta tycker jag att den säljs med ” potential” för något.

Min tränare var ute hos en ny elev som köpt en ny ponny för 750 tusen och då förväntar man ju sig kvalitet. Tyvärr sa min tränare att ponnyn hade väldigt bristfällig utbildning så det var på flera punkter att börja om, om den ska hålla långsiktigt.

Såklart kan hästar kosta hur mycket som helst utifrån vad köparen vill betala.

Men jag syftade mer på att en bra häst sällan har ett fyndpris. Bra hästar i Polen, Holland, USA, vilket land som helst... kostar mer än sämre hästar. Bra hästar på Irland är dyra även för irländarna själva osv, precis som bra hästar i Sverige dyra.


Ibland verkar vi tro att vi kan köpa till fyndpris utomlands, vilket inte alltid är sant.

Det var det jag syftade på.

 

[animalasia]

Såklart kan hästar kosta hur mycket som helst utifrån vad köparen vill betala.

Men jag syftade mer på att en bra häst sällan har ett fyndpris. Bra hästar i Polen, Holland, USA, vilket land som helst... kostar mer än sämre hästar. Bra hästar på Irland är dyra även för irländarna själva osv, precis som bra hästar i Sverige dyra.


Ibland verkar vi tro att vi kan köpa till fyndpris utomlands, vilket inte alltid är sant.

Det var det jag syftade på.

Ja det håller jag helt med om. Utbildning bör kosta oavsett vilket land det har utbildats i och jag tycker att det är rimligt.

 

[ufot]

För mig är inköpspriset egentligen inte problemet. Det dyraste är att ha häst. Min sista kostade 10 000 - 15 000 kr i månaden. Skulle jag spara i 10 månader har jag ca 150 000 att köpa häst för.

Nu hade denna häst klippkort hos veterinären, men även utan veterinärkostnad landar hästägandet på närmare 10 000 inklusive allt. Har man möjlighet att ha hästarna hemma är det såklart ett annat pris...

Den absolut största svårigheten jag hade som hästägare var egentligen inte kostnaden (jag har relativt hög lön). Det som främst gjorde att jag slutade och sålde sista hästen är problemet att hitta en vettig stallplats.

Även under de åren när min kropp ännu inte var trasig var det hopplöst att hitta en vettig stallplats. Den främsta källan till detta är andra hästägare och stallägare.

Nu ska väl tilläggas att allt absolut inte bara är andras fel. Jag är social som en sten och har ett jobb som kräver mycket av mig. I stallet är jag helst själv. Jag trivs helt enkelt bäst själv.

Den sociala biten som blir i stall passar mig inte.

Sen när kroppen gick sönder blev det ännu svårare i och med att jag inte klarar av stallarbete och inte länge vågar leda in och ut andras hästar till och från hagen.

Jag letade efter fullservice och var beredd att betala mycket för en bra plats. Men hittade absolut ingenting.

Sista stallplatsen jag stod på var ok och hade jag kommit dit tidigare kanske jag hade haft häst idag ... men dåvarande häst hade haft klippkort hos veterinären det året jag ägt honom. Jag var less och när han åkte var det en stor lättnad.

Aldrig mer behöver jag oroa mig för tappade skor. Aldrig mer en hälta, sadel som inte passar, andra hästägare som jag egentligen inte vill ha något att göra med ... osv ... osv.

Visst kan jag sakna själva ridningen. Min kropp hade nog också mått bra av att rida. Till hösten flyttar jag och funderar faktiskt på att kontakta ridskolorna i närheten och fråga om de har någon handikapphäst som behöver komma ut i skogen 2 dagar i veckan på lugna turer.

På tal om pengar ... hittar jag en lämplig handikapphäst är jag beredd att betala ganska så mycket för att rida några gånger i veckan ....

 

[Blyger]

För mig är inköpspriset egentligen inte problemet. Det dyraste är att ha häst. Min sista kostade 10 000 - 15 000 kr i månaden. Skulle jag spara i 10 månader har jag ca 150 000 att köpa häst för.

Nu hade denna häst klippkort hos veterinären, men även utan veterinärkostnad landar hästägandet på närmare 10 000 inklusive allt. Har man möjlighet att ha hästarna hemma är det såklart ett annat pris...

Den absolut största svårigheten jag hade som hästägare var egentligen inte kostnaden (jag har relativt hög lön). Det som främst gjorde att jag slutade och sålde sista hästen är problemet att hitta en vettig stallplats.

Även under de åren när min kropp ännu inte var trasig var det hopplöst att hitta en vettig stallplats. Den främsta källan till detta är andra hästägare och stallägare.

Nu ska väl tilläggas att allt absolut inte bara är andras fel. Jag är social som en sten och har ett jobb som kräver mycket av mig. I stallet är jag helst själv. Jag trivs helt enkelt bäst själv.

Den sociala biten som blir i stall passar mig inte.

Sen när kroppen gick sönder blev det ännu svårare i och med att jag inte klarar av stallarbete och inte länge vågar leda in och ut andras hästar till och från hagen.

Jag letade efter fullservice och var beredd att betala mycket för en bra plats. Men hittade absolut ingenting.

Sista stallplatsen jag stod på var ok och hade jag kommit dit tidigare kanske jag hade haft häst idag ... men dåvarande häst hade haft klippkort hos veterinären det året jag ägt honom. Jag var less och när han åkte var det en stor lättnad.

Aldrig mer behöver jag oroa mig för tappade skor. Aldrig mer en hälta, sadel som inte passar, andra hästägare som jag egentligen inte vill ha något att göra med ... osv ... osv.

Visst kan jag sakna själva ridningen. Min kropp hade nog också mått bra av att rida. Till hösten flyttar jag och funderar faktiskt på att kontakta ridskolorna i närheten och fråga om de har någon handikapphäst som behöver komma ut i skogen 2 dagar i veckan på lugna turer.

På tal om pengar ... hittar jag en lämplig handikapphäst är jag beredd att betala ganska så mycket för att rida några gånger i veckan ....

Jag lägger inte 10 papp i månaden på häst och vill definitivt inte vara utan i tio månader (eller x antal år om man räknar med mina kostnader) så får lösa det på annat sätt.
För mig är inköpet helt klart det stora.

Så det där är väldigt olika (även om många säger samma som du!)

Sist jag var utan blev jag kraftigt deprimerad och mitt liv just nu kräver mig som fungerande människa så tänker inte chansa.

 

[Sryoqwe]

Desto äldre russet blir, desto mer trivs jag med den typen av häst. Energisk, rejält enveten men också känslig nog för att vara rolig att jobba med. Gör inget farligt, reaktioner har han men de är väldigt lagom. Han är nog faktiskt den av mina som jag tycker är roligast att jobba med nuförtiden. Köpte ponnyn för några tusen av uppfödaren, iofs helt ohanterad och bara ett år gammal då men äldre russ är inte dyra de heller. Nästa år får vi förhoppningsvis se om han blir godkänd hingst också.

Lär nog fortsätta med liknande hästar, trivs med unghästar också. Då blir inte inköpet någon extrem kostnad, samtidigt som hästarna generellt sett är relativt billiga att hålla.

 

[Bison]

Jag lägger inte 10 papp i månaden på häst och vill definitivt inte vara utan i tio månader (eller x antal år om man räknar med mina kostnader) så får lösa det på annat sätt.
För mig är inköpet helt klart det stora.

Så det där är väldigt olika (även om många säger samma som du!)

Sist jag var utan blev jag kraftigt deprimerad och mitt liv just nu kräver mig som fungerande människa så tänker inte chansa.

Det är samma här.
Kan absolut komma upp i de summorna om jag tränar och tävlar mycket. Fälttävlan är dyrt, både startavgifter och träna regelbundet i tre olika grenar
Men det är ett val jag gör, bara ha hästen med fasta kostnader är inte så många tusenlappar och värt varenda krona.
Precis som du så mådde jag så himla dåligt den tiden jag var utan häst.

Efter min olycka var jag övertygad om att nu blir det inte fler hästar men efter ett halvår började längtan komma tillbaka och livet var så otroligt tråkigt och tomt.
Köpa en ny var det bästa jag gjort!

Nu hoppas jag hon får vara med ett antal år till och sen kanske inte fälttävlan eller tävling öht är så aktuellt längre men häst vill jag ju ha

 

[Capybara]

Desto äldre russet blir, desto mer trivs jag med den typen av häst. Energisk, rejält enveten men också känslig nog för att vara rolig att jobba med. Gör inget farligt, reaktioner har han men de är väldigt lagom. Han är nog faktiskt den av mina som jag tycker är roligast att jobba med nuförtiden. Köpte ponnyn för några tusen av uppfödaren, iofs helt ohanterad och bara ett år gammal då men äldre russ är inte dyra de heller. Nästa år får vi förhoppningsvis se om han blir godkänd hingst också.

Lär nog fortsätta med liknande hästar, trivs med unghästar också. Då blir inte inköpet någon extrem kostnad, samtidigt som hästarna generellt sett är relativt billiga att hålla.

Precis såhär känner jag också (fast jag har andra raser än russ). Men det är ju en lite annan inställning till att ha häst än väldigt många har, inte minst många ponnyryttare vill ju andra saker.

 

[animalasia]

Det är samma här.
Kan absolut komma upp i de summorna om jag tränar och tävlar mycket. Fälttävlan är dyrt, både startavgifter och träna regelbundet i tre olika grenar
Men det är ett val jag gör, bara ha hästen med fasta kostnader är inte så många tusenlappar och värt varenda krona.
Precis som du så mådde jag så himla dåligt den tiden jag var utan häst.

Efter min olycka var jag övertygad om att nu blir det inte fler hästar men efter ett halvår började längtan komma tillbaka och livet var så otroligt tråkigt och tomt.
Köpa en ny var det bästa jag gjort!

Nu hoppas jag hon får vara med ett antal år till och sen kanske inte fälttävlan eller tävling öht är så aktuellt längre men häst vill jag ju ha

Jag sällar mig till de som har insett att hästen är ett nödvändigt inslag i mitt liv. Och då är jag ändå en människa med mycket katastrof tankar kring foder, fång etc. Jag köper inga dyra hästar och har dem hemma. Dom sista två har varit väldigt friska så det har inte varit några utgifter på den fronten.

 

[Mia_R]

Med tanke på prisutvecklingen känns det inte helt fel att ta ett eget föl igen.

 

[Skrottiskrott]

Min häst är min terapeut, värd att lägga pengar på. Jag har lånat ut honom nu i sommar för att jag skulle vara så himla klok och vara utan häst ett tag eftersom jag har tre små barn, men NÄ vad dåligt jag mår! Kan lova att barnen har en mycket gladare och mer tålmodig mamma när hästen är hemma, trots att jag får vända ut och in på mig själv ibland för att hinna med.

Men inte lägger jag 10 000 kr i månaden på honom inte. Jag la ner det här med regelbunden träning för tränare och tävling för många år sedan, det gör väldigt stor skillnad på kostnaderna. Han är lättfödd och har toppenhovar så han behöver inga skor, är dessutom en ras som är förhållandevis billig att försäkra. Och han kostade 10 000 kr att köpa som fölunge.

Jag skulle dock behöva en terapeut till, eftersom mina inackorderingar är sugna på helt andra hagar än vad jag är. Min terapeut vill gå i stor härlig skogshage ihop med en annan terapeut... Men det visar sig vara extremt svårt att hitta en vuxen och inriden som inte bockar så fort den får feeling på livet.

 

[prinsessfeminist]

Ja, många av de jag kikade på kostade 100+ moms. flera av dem blev heller inte sålda.
Men upplevde att det var lättare att hitta ”billiga” fölungar med bra förutsättningar än en 4/5 åring som var vad jag hade velat köpa. Speciellt hingstföl. Sen en större chansning, absolut. Kanske aldrig går att rida ‍♀ kostar tills de går att rida också.
Men jag fick en så fin inom min budget
Snart ridhäst!

Visa bifogad fil 188675

Jag har fött upp en själv och köpt en unghäst. Den egna uppfödningen har kostat mig bra mycket mer än den jag köpte som tvååring.

Så unghästar kan bli dyra de också.

 

[Ketrawzc]

Jag har fött upp en själv och köpt en unghäst. Den egna uppfödningen har kostat mig bra mycket mer än den jag köpte som tvååring.

Så unghästar kan bli dyra de också.

Jo tack. Min blev opererad som 1,5 åring i båda haserna och fick sedan en infektion i den ena och stod på UDS i en vecka. Försäkringen täckte mycket men självrisken +20% blev en rejält stor summa ändå efter två operationer och 10 dygn på klinik.
Såklart finns risken att de kan bli sjuka och/eller skadade och på så vis kosta nästan obegränsat med pengar om man har otur.
Men det gäller ju alla hästar oavsett ålder och inköpspris.
Jag vill inte köpa häst för mer pengar än att jag har råd att förlora alltihopa, samt ha råd att ha en ok livförsäkring. Har inte hela livvärdet på den yngsta men en större del. Vill inte ha lån på inköpssumman.
Det måste finnas en buffert kvar för just det som hände. Och nu om det händer igen.