Hindersökande stridsrobot

Som en liten vante i en dressyrsadel, så känns det! Efter fyra veckors hinder frånvaro började hästarna titta och busa runt redan i hagen när fälttävlansbanan las ut på åkern som ska plöjas. Redan där kunde jag gissa vad som ska hända. Nu har vi en hoppsadel gemensamt jag och dottern så det blev då en dressyrsadel över till mig och tinker Laura, inte jättebra med tanke på att jag vet hur glad hon är i att hoppa, hur länge sedan det var, och hur stel och lite rädd jag är sedan avkastningen för fyra veckor sedan på Indra. Men ska det hoppas så är det lika bra att ta tjuren vid hornen och testa och se vad som händer. En welsh ponny och en tinker fick ridas fram i skogen, sedan blev det hopp och studs på stället vid första åkern. Lika bra att släppa efter och galoppera på. "Det vibrerar i marken" var kommentaren när gubben tittade upp från traktorn. Japp, så är det när tanten och hennes tinker kommer sättande i full speta. Då går det inte tro att hon är så snäll och sävlig som när hon leds och ryktas. Zingo rev ett hinder så då vågade jag testa. Gick bra! Ryggen gick inte av, jag satt kvar och tinkern fick eftergift med tillhörande galopp efter. Blev lite modigare och la mig först i rundan runt. Jämte hindren i galopp några varv för att kola ner tinkern lite. Sedan några skutt till. Så jag överlevde! men nu gör det ont i vänstra skinkan igen. Härdar ut och tar fredag , med en nöjd dag! Både jobbmässigt, där vi hade certifieringsrevision med bara två mindre anmärkningar och massa plus på hur vi sköter arbetsplatsen av en ny revisor som aldrig varit där innan och därefter hoppning! Imorgon tar vi lite hinder igen, så det inte blir så överkul för stridsvagnen så fort bommarna kommer fram.....