Hitta glädjen...

  • Hästmänniskan
  • Trådstartare Trådstartare foraenirotippex
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 6
  • Visningar Visningar 1 426
F

foraenirotippex

Nu när jag äntligen är vuxen och äger en egen gård så blev det häst igen. Jag har längtat och drömt så länge. De står här utanför fönstret och det är underbart.

Men.

Jag umgås inte med någon som rider. Jag har flyttat ifrån mina "ridkompisar" i omgångar och tappat kontakten sedan flera år tillbaka. Min häst är den enda på många kilometer och jag har inget "stall" där jag hör hemma.
Jag har funderat på att börja rida för en tränare men problemet är att det inte finns någon i närheten som jag litar på.

Det är också lite så att jag är rädd för min nya häst. Den visade sig vara betydligt mer häst än vad jag anade när jag köpte den. Det innebär att jag inte bara går ut och tar den i hagen och rider. Jag måste förbereda mig själv mentalt innan.

Min ridinspiration är helt nollställd. Jag känner mig ensam, osäker och oinspirerad. Hur hittar man glädjen igen? Finns den? Kommer den?

Det känns som att vintern närmar sig med stormsteg och då lär det ju knappast bli roligare. :crazy:

Någon som känner igen sig?
 
Sv: Hitta glädjen...

Oj...vilken knepig start på lyckan :crazy:

Jag har inte varit i din sitts men om jag låssas för ett ögonblick att jag var det så skulle jag om möjlighet fanns försöka få en stallkamrat eller två.

Har du ledig plats att hyra ut? Jag skulle nog t.o.m kunna tänka mig att låna ut platsen till att börja med bara för att få in lite kamratskap i stallet. Det är ju väldigt induviduellt men jag gillar att ha någon att rida ut med, ta en kopp kaffe och byta tankar och ta hjälp av.

När det gäller hästen är det nästan svårare.. Samtidigt som man brukar säga (jag är en av dem) ge det lite tid och lär känna varandra så vill jag säga byt häst. Nu vet jag inte hur mycket tid ni haft ihop eller hur exakt du mår inför din häst men att behöva förbereda sig mentalt låter inte som någon vidare start. Det är som du själv är inne på lite...glädjen med hästen försvinner, och vad är då poängen.

Du är vuxen och har säkert en hel del hästerfarenhet med dig samt en magkänsla. Plussa i hop det och se, finns jusst den här hästen med i framtidsdrömmen. Om inte, sälj och hitta din häst.

I mitt eget tycke är det bättre att ge rätt häst till rätt individ så båda får glädjas i själ och hjärta. Det är inget nederlag. Vi är ju levande varelser och kemin stämmer inte alltid.

Vill du kämpa på och hitta lösningar säger jag de gammla klychorna som är nog så goda. Ge det tid och ta hjälp av tränare eller en kunnig person du litar på.

Hoppas du hittar drömmen.:laugh:

Voff
 
Sv: Hitta glädjen...

Voff gav ett bra förslag att ha inhyrare.
Det måste väl finnas någon ryttarförening i närheten? Ta kontakt med dem och blir medlem, engagera dig i klubben, de flesta har ju gruppträningar - anmäl dig till dem. Det är ett utmärkt sätt att öka sitt umgänge med likasinnade.
Det kan ju också göra att du och hästen kommer på rätt kurs om du får lite hjälp men även att du själv finner glädjen ingen. Hästar är ju otroliga på att känna av stämningar och du kanske förmedlar negativa känslor till den så kommer ni in i en ond cirkel.
 
Sv: Hitta glädjen...

Jo, jag känner igen mig - man är jättelycklig över nya hästen men sedan får man panik när problemen dyker upp efter en tid. För de dyker upp.

Alla hästar en smekmånad när de testar vad som gäller med "nya matte" - det gäller att jobba mycket på ledarskapet från marken; promenader osv. Orkar du ta er igenom testperioden så kan du få den goa häst som du köpte SÅ GE INTE UPP!

Men jag undrar över att du skriver "min häst är den enda på många kilometer" - har den inga hästkompisar i hagen eller i stallet? I så fall kan det vara det som gör att den är "mer" häst än den visade när du träffade den inför köpet och den var i sin invanda miljö med sina hästkompisar.

Det är väldigt individuellt hur hästar klarar att vara ensamma och att dessutom vara det på ett nytt ställe... Jag har två islandshästar, den ene funderar inte över något annat än om det finns mat att äta :crazy: men den andre är mer orolig av sig; vill inte vara själv, inte ens i sin vanliga miljö med hästar i hagar runt omkring. Skulle vi ta ut hans kompis för en ridtur stissar han upp sig och gnäggar (de har senaste året gått själva i en liten hage).

Jättebra förslag med en inhysning - ni kan hjälpas åt och både pålle och du får sällskap, men funkar inte det så skaffa en eller två hästkompisar!

Och som Voff skrev; man måste inte behålla en häst för alltid bara för att man köpt den. Funkar det inte och ffa om man blir rädd för hästen så måste man göra något åt det. Du kan inte ljuga för hästen och är du inte trygg med den så är den inte trygg med dig. Så är det bara! Du riskerar att hamna i en situation som inte bara är obehaglig utan även farlig - nu vet jag ju inte storlek på din häst, men du skulle kunna ha runt ett halvt ton hårda hovar och muskler som dansar runt och inte anser sig behöva ta någon notis om dig. Om hästen anser att det är den som bestämmer är det upp till dig att flytta dig...

Lycka till vad du än bestämmer dig för! Styrkekram!
 
Senast ändrad:
Sv: Hitta glädjen...

När du skriver "de står" så får jag uppfattningen av att du har två hästar minst? Är bägge ridbara? Om bägge är ridbara så skaffa en medryttare!

Jag blev så totalt jätteensamen när vi köpte gård. Det tog inte många månader innan jag tröttnade o då trivdes jag ändå med bägge mina pållar(som jag haft i några år innan). Ensamheten tar död på inspirationen o lusten- så är det nog för de flesta. O jag hade för lite mark för att ha inackorderade...

Jag skaffade medryttare istället! Vipps hade jag nån o rida med iaf en gång i veckan. Tillsammans åkte vi ut till tränare, träffade andra i klubben (finns det nån ridklubb i din närhet gå med där!) o fick lite vilja att kämpa till nästa lektion. Min sambo fick smak för ridningen igen när det ingick lite mer utmaning än åka ute i skogen. Han skaffade egen häst o nu har jag hans sällskap även i stallet! :love: Därtill höll jag ögonen öppna bland medryttarannonser o hittade två till :) Snubblade på andra ryttare till häst i skogarna o hittade faktiskt tre av mina absolut bästa vänner i dom! Nu är jag så med i klubben att jag åkt på redaktörsposten för tidningen, vi tränar o tävlar o är ute bland folk -lite "alla känner apan" just nu... Så trots att jag (ännsålänge) bott kvar på min ensamma lilla gård så blev ridningen kul igen! Om två månader flyttar vi förhoppnignsvis till en större gård, där skall jag ha inackorderingar!!

Ge inte upp för att det ser mörkt ut. Om du inte trivs med din nya häst så sälj. Men troligtvis kommer inte hästen göra det så mycket roligare om inte du har inspiration att rida. Så pröva först att åk ut o träna, träffa folk o få lite utmaningar att träna på. O även om du bara har en häst som är ridbar, skaffa medryttare till den så har du iaf nån att snacka skit med medan ni mockar :)
 
Sv: Hitta glädjen...

Engagera dig i någon ridklubb! De skriker för de mesta efter folk som vill vara med i styrelser och likn, och du träffar likasinnande. Du kan ju ta med hästen på ridlektion nån gång i veckan, eller helt enkelt rida lektion på skolans hästar.
Du skriver att du inte hittat någon tränare du litar på på det nya stället. Vad grundar du det på? Du kanske kan prova att träna för någon några gånger, det kanske visar sig att det funkar jättebra! Har du funderat på att träna i grupp? Om du inte har egen transport kan det vara värt att investera i en, just för att kunna åka med hästen och träffa andra; dels för att träna, men också om du hittar en "rida ut" kompis.
 
Sv: Hitta glädjen...

Det bästa är ju givetvis om du har en ridklubb i närheten som du kan kontakta för att hitta andra med hästintresse. Och visst är det ett trevande att hitta en instruktör som känns rätt. Man får prova sig fram. Sedan är ju givetvis Buke alldeles utmärkt för att hitta många häströster. Sedan får man sålla vad som passar ens egen filosofi bäst.

Jag använde mycket Buke när jag blev med häst som vuxen igen och började rida distans. Där hittade jag mycket folk att rådfråga. Nu har jag lagt distansen på hyllan, men älskar den gemenskapen. Det är helt enkelt för svårt med distans för att få det bra, sliter enormt. Jag har min lokala ridklubb som anordnar träningar som jag numer är med på, mest i hoppning.

Var bor du?

Hälsning Maja
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Min saknad av egen häst har åter igen kommit tillbaka, som den ofta gör. Sålde min för 5 år sedan och har sedan dess bara ridit någon... 4 5 6
Svar
109
· Visningar
5 327
Senast: Nota
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Just nu känner jag en längtan efter något. En längtan efter att återuppta de saker som gjorde livet så härligt – spontana resor...
Svar
0
· Visningar
412
Senast: IngelaH
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 987
Senast: Mia_R
·
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 723

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp