Hittat pytteliten kattunge

[Lindsen]

För 3 dagar sedan såg min man en liten kattunge vid vägen nära där vi bor.
Den smet iväg när vi försökte fånga den. Varje dag och kväll har vi åkt dit och letat.
Ikväll fick vi tag i honom.
Han är jättemager och pytteliten. Vet inte hur gammal han är men han är inte redo att lämna mamma ännu iaf. kanske 6-7 veckor? Vid vägen låg ännu en kattunge som blivit påkörd som jag misstänker är brodern så de är säkerligen dumpade där.

Nu har han fått lite mat och vatten och jag håller honom instängd i ett rum. Problemet är att han är jätterädd och fräser o morrar åt oss. Tror ni det är för att han är traumatiserad eller är han vildkatt? Kommer han att bli tam?? Blir lite orolig att vi har tagit hem en vildkatt som alltid kommer vara rädd för oss.. Hur som helst hade han inte klarat sig många dagar till, han är bara skinn o ben. Imorgon tar vi honom till veterinären så han inte har ngra sjukdommar för vi har redan en kissekatt här hemma.

Nästa fråga, Hur ska man introducera honom till våran kisse här hemma? vet inte alls hur han kommer reagera när han får konkurrens?
Tacksam för lite råd och tankar!!

 

[TinyWiny]

Håll honom ensam tills han har lugnat ner sig men tillbringa så mycket tid som ni bara kan hos honom. Efter några dagar eller någon vecka beroende på hur han utvecklas kan ni låta katterna hälsa på varandra genom kompostgaller. Låt det vara på den nivån tills de lugnt ligger och sover/vilar trots att den andra katten är på andra sidan kompostgallret. När ni släpper ihop dem så ha uppsikt över dem och separera dem när ni inte är hemma.

Han ju varit med om både separation ifrån sin mamma och sett sitt syskon bli påkört och därmed lämna helt ensam så han är ju ganska traumatiserad. Det är ju inte konstigt att han fräser åt er. Det är snarare helt normalt. Stackarn är ju helt vettskrämd.
Jag tror inte att det är en vildkatt ni har fått tag på eftersom de inte ens finns i Sverige. http://sv.wikipedia.org/wiki/Vildkatt Däremot kan det ju vara en unge som inte har blivit socialiserad.

Äter och dricker han själv? Går han på lådan själv? Om han inte går på lådan själv så är det jätteviktigt att du stimulerar analen med en liten bit mjukt fuktat tyg så att han gör sina behov. Tänk hur mamman slickar på sin unge och försök efterlikna det när han har ätit.

Kattungars socialiseringsperiod är mellan 2-7 veckors ålder så är han inte äldre än sju veckor så är chansen mycket god att han blir en helt vanlig social katt om han får de rätta förutsättningarna. Även efter sju veckor går det att socialisera en katt men den kan ju vara lite rädd för främmande och så iallafall.
Vi hittade ungar som var ca 2-3 veckor och de är idag mycket sociala katter och man kan inte tro att de fick en så tuff start i livet. Det enda man kan misstänka det på är att de viftar på svansen när de är glada och älskar att gnaga på ben eftersom de delvis blev uppfostrade utav en hund Våra vuxna katter ville nämligen inte veta av ungarna men min lille hund älskade kattungarna och de fick gärna ligga och gosa in sig i hans päls och gnaga på hans tuggben (under uppsikt självklart).

När vi hittade en katt som förmodligen hade blivit påkörd och som visade sig vara nästan blind som var livrädd så kom min sambo på att klappa katten försiktigt med flugsmällan. Vi höll på så i några dagar och efter ett tag så insåg ju katten att vi ville inget illa utan hon vågade närma sig oss och vi fick klappa henne med handen. Just att hon insåg att det ju faktiskt var skönt med klappar men att vi ändå var på lite avstånd gjorde nog susen tror jag. Tyvärr blev hon bara sämre och sämre så efter tre veckor fick vi åka tillbaka till veterinären och ta bort henne

Hoppas att kattungen är frisk och att allt är bra med honom. Om ni behöver råd och stöd så kan det vara en ide att kontakta ett katthem om du vet något seriöst sådant. De har ofta stor erfarenhet av hur man tar hand om övergivna och förvildade katter på bästa sätt.

Vilken tur den lilla kattungen har att rätt personer såg honom så att han får en ärlig chans. Till er!

 

[Lindsen]

Hej! Tack för ditt svar!

Nu har vi varit hos veterinären och det är en liten flicka och hon är 6-7 veckor gammal. Inga större fel på henne men vi ska hålla henne i karantän och se så hon inte börjar nysa o så. Hon är ändå alldeles för rädd för att träffa någon annan katt just nu.
Vet misstänkte att hon har löss oxå så hon är droppad i halsen med lössmedel och avmasking.

Klappar henne lite på huvudet när jag matar henne och då går det bra, så får väl börja så lite försiktigt. Hon har inte gått på lådan utan gjort det på golvet och i kattburen, tror hon är för rädd för att gå ut och har gjort det så nära som möjligt.

Hoppas hon blir mera orädd snart, känner mig så hemsk som skrämmer henne.

Va gulligt med katter som viftar på svansen!

 

[Rhodugune]

Hur har det gått med lilla kissen?

 

[Marty]

@Lindsen : jag är också nyfiken. Hur går det?

 

[smedsussie]

Blir så glad när jag läser om såna som ni! Som hjälper djur i nöd och verkligen bryr sej!

 

[Lindsen]

Åh lilla Kajsa Kavat! Det var så stora framsteg varje dag, första veckan fräste hon åt mig varje gång jag kom in i rummet men andra veckan så gick det mycket bättre och hon låg och spann i mitt knä, hon är jättebusig och älskar att leka, full med energi och väldigt gosig, till slut spann hon så fort man kom. Lagt på sig och ser riktigt fin ut nu. Hon har inte vågat lämna rummet dock.

Men när vi skulle introducera vår egna kisse med henne betedde hon sig inte så trevligt, hon fräste och reste ragg mot honom och vår kisse är inte så tuff utan bara gick därifrån. Vår kisse blev mer o mer orolig och var ute mer o mer, trots dåligt väder så vi kände att det inte var rätt mot honom. Han är en riktig mes och vi blev rädda att hon skulle stöta bort honom härifrån och det vill vi verkligen inte för vi älskar vår kisse.

Vi provade flera gånger men kände att det inte kommer att fungera, kattungen behövde komma ut ur rummet oxå så idag har vi kört henne till ett katthem jättejobbigt beslut. Har mått dåligt hela dagen, men vi räddade hennes liv iallafall och nu hoppas jag att hon får komma till ett nytt bra hem.

 

[Aliche]

@Lindsen förstår hur ni känner men det kan vara bra att veta till en annan gång att det bästa är att låta dom mötas för första gången med avgränsning så att sätta upp ett liten nätvägg eller galler vägg mellan 2 rum fungerar bra för då kan dom hälsa men kan inte gå på varandra och dom får båda utrymme att kunna backa och gå fram på egna villkor. Sedan tar det längre tid med katter som inte är helt socialiserade, det kan ta några veckor innan dom inser att den andra katten inte är ett hot

 

[Elisha]

För 3 dagar sedan såg min man en liten kattunge vid vägen nära där vi bor.
Den smet iväg när vi försökte fånga den. Varje dag och kväll har vi åkt dit och letat.
Ikväll fick vi tag i honom.
Han är jättemager och pytteliten. Vet inte hur gammal han är men han är inte redo att lämna mamma ännu iaf. kanske 6-7 veckor? Vid vägen låg ännu en kattunge som blivit påkörd som jag misstänker är brodern så de är säkerligen dumpade där.

Nu har han fått lite mat och vatten och jag håller honom instängd i ett rum. Problemet är att han är jätterädd och fräser o morrar åt oss. Tror ni det är för att han är traumatiserad eller är han vildkatt? Kommer han att bli tam?? Blir lite orolig att vi har tagit hem en vildkatt som alltid kommer vara rädd för oss.. Hur som helst hade han inte klarat sig många dagar till, han är bara skinn o ben. Imorgon tar vi honom till veterinären så han inte har ngra sjukdommar för vi har redan en kissekatt här hemma.

Nästa fråga, Hur ska man introducera honom till våran kisse här hemma? vet inte alls hur han kommer reagera när han får konkurrens?
Tacksam för lite råd och tankar!!

Raderat..

 

[Lindsen]

@Lindsen förstår hur ni känner men det kan vara bra att veta till en annan gång att det bästa är att låta dom mötas för första gången med avgränsning så att sätta upp ett liten nätvägg eller galler vägg mellan 2 rum fungerar bra för då kan dom hälsa men kan inte gå på varandra och dom får båda utrymme att kunna backa och gå fram på egna villkor. Sedan tar det längre tid med katter som inte är helt socialiserade, det kan ta några veckor innan dom inser att den andra katten inte är ett hot

Ja, det kanske hade varit bra. Problemet var att de inte hälsade alls. Vi öppnade dörren till rummet och vår gamla kisse kom o satte sig utanför o tittade på kattungen och hon fortsatte leka så hon var inte rädd eller så. Sedan kunde hon bara ställa sig och fräsa och skjuta rygg åt vår kisse, för att sedan fortsätta leka. Vår kisse blev jätterädd o sprang därifrån. Vi gjorde detta varje kväll och märkte att vår kisse blev mer o mer orolig och ville inte vara inne mer. Vi ville inte utsätta honom för mera för han är inte någon tuffing alls utan riktigt mesig. Har sett honom med "kompisar" så jag tror att han gillar andra katter (om de är snälla )
Vi blev rädda att han skulle bli bortkörd av henne.
Det är nog som du säger att hon var inte socialiserad med varken människor eller andra katter och vi kunde inte riktigt reda ut det. Sedan kände vi oxå att hon inte kunde vara instängd i ett rum längre, hon behövde komma ut och socialiseras med oss här hemma för att komma vidare.
Jättejobbigt och jag tänker på henne varje dag och hoppas hon får det bra.

 

[Aliche]

Det är absolut mer jobb än en "vanlig" kattunge såklart och jag säger inte att ni har gjort fel som lämnade den till ett katthem det var mer menat som ett tips om ni skulle vilja göra om det någon gång Det blir väldig skillnad när dom kan mötas och acklimatisera sig till varandra med en skyddsbarriär. Min syster gjorde så med sin nya och de 2 gamla, nästan 3 veckor med nät emellan så dom kunde ses men inte bråka och när hon sen släppte ihop dom så var det bara det vanliga småfräset och nån enstaka uppgörelse och efter det var allting lugnt!

 

[mandalaki]

Jag tycker att ni gjorde något jättebra när ni räddade den lilla. Det kanske skulle ha funkat med er andra katt men ni ska ju inte behöva chansa om ni känner er oroliga.

Ni räddade ju livet på henne och nu får hon säkert ett nytt hem vad det lider.

 

[Lindsen]

Tack för alla snälla ord förstår att det inte var illa menat utan ett jättebra tips.

Sedan hon åkte har våran kisse legat inne och sovit jättemycket, så jag tror det har varit lite jobbigt för honom.
Han har nog aldrig varit inne så här mycket förut.

Det var ju även jobbigt att inte kunna släppa ut henne från rummet och jag hade hela tiden dåligt samvete för att hon satt där instängd.

Ja hon har det ju bättre nu än på en stubbåker vid vägen eller död iallafall. Hon är en liten överlevare och jag hoppas det fortsätter att gå bra för henne, hon har ju trots allt överlevt ganska mycket svårigheter redan i sitt korta liv så hon kommer nog att fortsätta överleva.

 

[Aliche]

Sen kan du trösta dig med att kattungarna går fortare åt från katthemmen än äldre katter så förhoppningsvis blir hon inte kvar så länge trots sin tuffa attityd!

 

[mandalaki]

Ja, så tänker jag också. Det är lättare att placera ut kattungar än vuxna katter (vilket jag inte förstår, mina katter en gång i tiden kom hit som 9 månaders ungkatter och tack, det räckte. Ska jag någonsin ha katt igen ska den vara fyra-fem år. Minst )

Det du säger om att ha den instängd i ett rum påminner mig om den katthemsorganisation jag är fadder i. Deras motto är att ALLA katter ska räddas, de tar in ALLT men verkar inte alltid ha plats. Bilderna av katter som tagits in akut i jourhem visar ibland en liten stackare som sitter och trycker bredvid en tvättmaskin eller i ett badrum och jag vet inte om jag tycker att det är en lösning )

 

[Lindsen]

Ja jag tror inte heller det är svårt för henne att hitta ett nytt hem, hon är jättesöt och som sagt kattunge. Hon blev jättekelen med mig så det borde gå fort. På katthemmet så sa dom att det brukar ta 2 veckor att hitta ett nytt hem.

Nä, att sitta i ett rum är inget liv, även om hon verkade trivas i vårt gästrum så behövde hon komma ut, 2 veckor var hon där och det var lite för länge tycker jag. Försökte verkligen spendera all min tid därinne med henne men jag har ju andra djur, hästar o katt som oxå behöver min tid så det blev ganska stressande.

 

[mandalaki]

Ja, en så liten katt som dessutom förlorat mamma och syskon behöver ju sällskap, värme och närhet. Har de bara grönt från veterinären på katthemskatterna så kan hon kanske få ett nytt syskon eller en ny mamma.

 

[Askur]

När vi hittade våran katt var hon också fruktansvärt rädd.
Hon morrade och fräste och ville inte alls vara i närheten utav oss. Vi hade henne i vardagsrummet och "struntade" i henne. Ställde fram mat och vatten och allt eftersom sökte hon sig fram mer och mer. Idag är hon världens mysigaste katt!