Bukefalos 28 år!

Hjälp, eller något

Jag vill inte gråta, det gör allt värre!

Jag tror, helt ovetenskapligt att ibland måste allt det onda få chansen att komma ut ur systemet, kanske mår man då sämre en tid för att därefter kunna må bättre? Tänker lite att: För att kunna må bra längre fram måste man våga tillåta sig må dåligt nu. Svamligt kanske, förstod någon?
 
Du stänger ju medvetet av (vill inte gråta), då är det klart att du inte får andra känslor heller. Det går inte att pausa bara sådant man inte vill känna. Man känner ändå, men trycker undan det. Det möglar, gror och växer och blir en stor grå filt som ligger över tillvaron.

Våga lev i dina känslor, titta på dem, dra i dem, sätt namn på dem. Berätta för dig själv vad du känner, varför du känner så och vad som hade kunnat göra det bättre.

Det går inte att stänga av vissa känslor. Stänger du av, stänger du av allt.
 
Om jag inte gör allt för att stänga av så många dåliga känslor som möjligt så mår jag så dåligt att det inte på några villkor går att hantera. Ett av mina stora problem är att jag tänker alldeles för mycket, hade inte tankarna snurrat så mycket hela tiden så tror jag att jag hade mått bättre.

Var hos mormor och fikade idag och då berättade hon att min syster ska mellanlanda i Kina när de ska på semester och då ska de passa på att titta på kinesiska muren och då sa mormor att hon också väldigt gärna hade velat dit och titta. Jag har aldrig känt något sådant! Inte med något, ingenting är liksom tillräckligt mycket värt eller intressant.

Det är väldigt jobbigt just nu. Jag blir påmind om min förra pojkvän hela tiden och när jag försöker tänka på annat så kommer det bara tankar som jag vill glömma, på tex min pappa och älskade husdjur som jag har förlorat och det blir som en överfull torktumlare med tankar i skallen. Jag har också drömt en massa obehagligt. Drömmar brukar ju ofta vara förankrade i verkligheten på något sätt men jag hittar inget samband. Jag hatar att drömma!
 
Var hos mormor och fikade idag och då berättade hon att min syster ska mellanlanda i Kina när de ska på semester och då ska de passa på att titta på kinesiska muren och då sa mormor att hon också väldigt gärna hade velat dit och titta. Jag har aldrig känt något sådant! Inte med något, ingenting är liksom tillräckligt mycket värt eller intressant.

Fullkomligt normalt när man mår väldigt dåligt, det finns liksom ingen energi eller ork.

Sedan måste man heller inte vilja sånna saker, alla är vi olika. Jag är totalt ointresserad av en hel del saker, kinesiska muren till exempel.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har återkommande depressioner och ångest samt ridskada som orsakar konstant smärta. Värre sista året vilket gjort mig sämre...
Svar
10
· Visningar
1 187
Senast: tråkmåns
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 657
Senast: tanten
·
  • Artikel
Dagbok Vet inte vart jag ska ta vägen med min ledsenhet över hur saker har blivit. Imorse blev jag örfilad (hårt!) av mitt barn när jag skulle...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
8 330
Senast: miumiu
·
Hundträning Jag har en okastrerad hane på 2,5 år av spetsras. Just nu mår jag väldigt psykiskt dåligt, vilket delvis har med hunden att göra. Så för...
2
Svar
37
· Visningar
5 663
Senast: Kraxa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp