Hjälp, jag orkar snart inte mer!

[TezzOIgor]

Hejsan alla!

Jag har en dobbis som snart blir 10 månader, förstår att det är trotsåldern som han är på väg in i nu.. Han har precis börjat lyfta på benet, och tuffat till sig. rejält. =/
Jag kan inte lämna honom själv hemma 5 minuter, för då river han upp o ner på hela huset, äter upp blommor, tuggar på soffan, jaa, han äter på Allt..
och att försöka hålla honom lite inhägnat går inte, för det river han, eller så skäller han som en galning... varför gör han såhär? jag antar att det är för att han har någon sorts av separationsångest, men varför just nu? har inte vart några problem att lämna honom innan.
just nu så lämnar jag honom inte alls, pga av att han håller på som han gör, och för att jag får klagomål när han skäller...
Innan jag lämnar honom så går vi ordentliga promenader, med mycket aktivering så att han är rejält trött när han ska vara själv,.. han varvar även ner o sover oftast när jag lämnar honom, men Ändå gör han så... Alltid! oavsett om det handlar om 5 minuter, eller 1 timme. Han har aldrig behövt vara själv några längre stunder, innan, och kommer antagligen inte behöva vara det i fortsättningen heller, men det är ändå skönt att kunna lämna honom själv om man ska iväg och göra några ärenden eller så..
Tänkte bara höra hur jag ska hantera det på bästa sätt?
Någon som har några bra tips??

Han är även grymt jobbig att gå med i koppel, även det var han jättebra på fram till för en månad sen ca.. Han drar oavbrutet.
Han gör utfall mot andra hundar, och skäller på dom, som en galning... han vill ju bara hälsa, så han har ju inget ont i sig... Men det är ändå jobbigt, då han är en stooor kille, på nästan 50kg... Har gått valpkurs, och väntar på fortsättning, men dom är lite sega härnere..
Vi går ut och går ca 3 timmar dagligen, han får även gå ut och spåra 30 min utöver det om dagen, för det tycker han är riktigt skoj.. så jag tycker inte att det borde vara för att han är understimulerad?
Någon som har något bra tips, så jag får lite mer ordning på vardagslydnaden så länge?

Jag Hoppas verkligen att det går över, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till..


Jag har tidigare bara haft omplaceringar (en amstaff, 11 månader, och en GD på 2 år..), så han är min första valp, så jag vet inte om det är därför jag har misslyckats, eller om alla dobbisar får en sån här jobbig könsmognad?
Just nu känns bara allt hopplöst, det känns inte roligt att ha hund just nu... Jag försöker att hålla skenet uppe, men det är inte lätt.
Nog för att jag vet att hundar blir jobbiga i den här åldern, och testar alla gränser, men så här jobbig trodde jag inte...
Tacksam för svar och råd!

Mvh Tess och Igor

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Jag har också haft en "plåga" till unghund så jag vet lite hur det känns att befinna sig på gränsen att ge upp som du gör nu.

Rent spontant när jag läser ditt inlägg så tycker jag att du ska lägga in mer mental aktivering. Varva spårarbetet med att lägga sökrutor (det suger också fint i en hundskalle), träna in lydnadsmoment och andra tricks.
Du promenerar rätt mycket med en så ung hund tycker jag, men ju mer du promenerar desto mer orkar hunden och vill bara gå längre. Fokusera ist på att trötta ut hunden mentalt. Om du har spårat 30min varje dag så har hunden även där anpassat sig och det är inte längre någon utmaning. Variera träningen och pusha på honom lite.

Det låter också som att hunden håller på att ta över dig mitt i hormonruset och unga dobermannhanar har jag ingen erfarenhet av. Jag har dock en väldigt envis och självständig donna här hemma och det jag har fått tänka på med henne är att ALLTID ha tummen i ögat på henne. Speciellt viktigt i den ålder din hund är, det är lite nu du ska visa hur livet som vuxen hane ska bli för honom.
Du ska ha kontrollen, på en lugnt och självsäkert vis, hela tiden. Han ska sitta när kopplet ska på, han ska gå sist ut genom dörren, han ska vänta på ett varsågod innan han får äta osv. Vill du veta mer om hur jag har gjort så säg till, jag skulle kunna göra det här inlägget hur långt som helst...!

Ensamhetsträningen kan inte råda om tyvärr, har inte haft några problem på det området. Låter som det är relaterat till att han är lite osäker (pga hormonerna och alla förändringar), ev. rastlös och inte vill vara själv.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Jag kan inte säga på rak arm vad hans beteende med att du lämnar honom betyder.

Men erfarenheten säger mig att ni gått för fort fram ( för honom ) med den biten och får betala tillbaks det nu ..

Han känner sig inte säker ensam ..

Det endra beteendet är typiskt slyngelbeteende, alltså din puppy har kommit in i könsmognaden ...

Det enda ordet jag kom komma på nu är : KONSEKVENT.

ALLTID, JÄMT, 100% !!

Får han inte dra så ska han inte dra, PUNKT..
Får han dra lite ibland för att du inte orkar säga till honom ( jag vet precis hur det är ) och ibland när du är lite piggare så är du stenhård så blir hunden bara förvirrad.

 

[IrishDraft]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Håller med föregående talare. KONSEKVENS. Jag är jättedålig på det själv och jag märker när jag får betala tillbaka det.

3 timmar låter som väldigt mycket för en unghund. Kvalitet, inte kvantitet. Mentalträning är viktigare än fysisk träning. Tänk på att ju mer du aktiverar honom fysikt desto värre blir det, eftersom han kommer att kräva mer, samma anledning som du aldrig ska cykla med din hund. Du kan aldrig "bota" ett beteende med mer fysisk aktivitet.

Ett utveckling av vad föregående talare sa är ju den att : om han drar, stanna, gå inte en millimeter, vänta tills han backar av och kopplet slackar, gå igen och håll på så tills han lär sig. Om du bara tar dig runt kvarteret den första timmen så gör det inget. Det är väldigt frustrerande, men det är nödvändigt... konsekvens är A och O.

 

[escodobe]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Dobbisar är vidriga som unghundar. Det brukrar bli drägliga nångång efter 3års åldern och lugna ner sig hyfsat vid 8 *s*
Just nu lever hormoner rövare i knoppen på honom, och det gäller att vara konsekvent
Jag skulle tro att han dessutom är överstimulerad. 3 timmars motion + 30 min spår varje dag är väldigt mycket.
Jag skulle dra ner på den fysiska motioner till mindre än hälften.Lägga mer kraft på avslappning och passitivtet. Stress är ett rätt vanligt problem hos doberman(det vanligaste enligt min erfarenhet) och det kan yttra sig i seperationsångest och liknade.

Och väger han verkligen 50kilo?
Min 7åriga rottis väger inte ens 45....

 

[Hyacinth]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Jag håller med dig. Överstimulering är ett lika stort problem som understimulering. Det "roliga" är att sypmtomen ofta är desamma.

 

[IrishDraft]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Jag håller med dig. Överstimulering är ett lika stort problem som understimulering. Det "roliga" är att sypmtomen ofta är desamma.

Precis... nu har har ju inte jag en doberman, och jag tror att ni på buke har hört detta väldigt många gånger... Men min flat blir VIDRIG när han är överstimulerad, han uppför sig som om han inte har fått komma ut på flera dagar. Han tuggar koppel, drar och skäller, kräver att få bära både det ena och det andra, då behöver han en lugn dag med 3x15 minuter promenad, ingen mental träning och helst ska jag vara hemifrån 2x4 timmar så han får sova ut... Sen är han sig själv igen... lugn och fin.

 

[TezzOIgor]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Tack för svar!

har provat det där med att stanna och vänta till han kommer tillbaka, men det gör han inte.. han tyckar allt annat runt omkring är mycket roligare än att gå fint i kopplet...

 

[TezzOIgor]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Dobbisar är vidriga som unghundar. Det brukrar bli drägliga nångång efter 3års åldern och lugna ner sig hyfsat vid 8 *s*
Just nu lever hormoner rövare i knoppen på honom, och det gäller att vara konsekvent
Jag skulle tro att han dessutom är överstimulerad. 3 timmars motion + 30 min spår varje dag är väldigt mycket.
Jag skulle dra ner på den fysiska motioner till mindre än hälften.Lägga mer kraft på avslappning och passitivtet. Stress är ett rätt vanligt problem hos doberman(det vanligaste enligt min erfarenhet) och det kan yttra sig i seperationsångest och liknade.

Och väger han verkligen 50kilo?
Min 7åriga rottis väger inte ens 45....

Ohh, tack. det kändes hoppfullt!

Jag är ju en väldigt aktiv människa själv, så jag är ute en massa timmar varje dag.. kanske får sluta med det helt enkelt?
Har ändå dragit ner på det en massa sen jag skaffa honom..

Joo, han väger 49, han är väldigt stor och kraftig...

 

[TezzOIgor]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Det låter också som att hunden håller på att ta över dig mitt i hormonruset och unga dobermannhanar har jag ingen erfarenhet av. Jag har dock en väldigt envis och självständig donna här hemma och det jag har fått tänka på med henne är att ALLTID ha tummen i ögat på henne. Speciellt viktigt i den ålder din hund är, det är lite nu du ska visa hur livet som vuxen hane ska bli för honom.
Du ska ha kontrollen, på en lugnt och självsäkert vis, hela tiden. Han ska sitta när kopplet ska på, han ska gå sist ut genom dörren, han ska vänta på ett varsågod innan han får äta osv. Vill du veta mer om hur jag har gjort så säg till, jag skulle kunna göra det här inlägget hur långt som helst...!
.

Gör gärna det här inlägget hur långt som helst, blir jätteglad för så mycket tips som möjligt!

 

[liten82]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Ohh, tack. det kändes hoppfullt!

Jag är ju en väldigt aktiv människa själv, så jag är ute en massa timmar varje dag.. kanske får sluta med det helt enkelt?
Har ändå dragit ner på det en massa sen jag skaffa honom..

Joo, han väger 49, han är väldigt stor och kraftig...

Jag har aldrig hört talas om att en hund kan bli överstimulerad av att bara vara ute.
Däremot om det blir för mkt "hattande", typ lägga spår, lydnadsträna, gå på stan, åka buss/bil/tunnelbana och leka med andra hundar under en dag.
Man får sortera lite så det inte blir för mkt
Och de aktiviteter du gör kan du göra på ett lugnt och metodiskt sätt, så att det inte blir stress.

Min ex. sambo hade Dobbis, och hon hade liknande problem som du beskrev om att vara ensam hemma.
Vi skaffade en bur åt henne, det fungerade kanonbra!
Redan efter 2-3 veckor behövde vi inte längre stänga den då hon valde att lägga sej i den självmant när hon blev ensam.
(Dock var hon inte ensam längre än 1-1,5h och då går ju bur bra...)

 

[Centaur]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Håller med. Låter som arketypen på doberman som man misslyckats med.

Jag hade en tik, hon var inte alls så jobbig men hon testade och då gällde det att vara stenhård och inte vika en tum. Hon gjorde det redan som liten valp, och hade jag inte plockat av henne det då så hade hon nog blivit som din! Du måste vara oerhört konsekvent och strix mot honom nu...

Låter som sjukt mkt motion, hunden måste vara överstimulerad. den är ju inte ens vuxen!! min var nöjd med att gå en timmes promenad, sen sov hon så gott.

Doberman är fruktansvärt sällskapsjuka och osjälvständiga hundar. Dom vill verkligen inte vara själv, alla jag känt har haft svårt att vara ensamma. Min gick hur bra som helst att lämna ensam hemma, men vi vande henne vid det från hon var liten. Att binda henne utanför en affär tex funkade dock aldrig, då ylade hon tills jag kom tillbaks...

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Gör gärna det här inlägget hur långt som helst, blir jätteglad för så mycket tips som möjligt!

Heh...! *flexar fingrarna*

Jo nu har ju inte jag samma typ av hund som du har. Jag har en golden som alltid varit ganska lättstressad, mycket aktiv och på det väldigt självständig och grymt envis. För min del har det inte fungerat att göra någon slags maktdemonstration för att få henne att "ge sig", det har i själva verket bara gjort saken värre. (då flummar hon ur totalt och blir nästan okontaktbar)

Så för att få bättre ledarskap eller vad man nu väljer att kalla det så har jag fått ta över kontrollen i alla små moment som vardagen består av. Som exempel, inomhus (bor trångt) får hon inte valmöjligheten att göra vad hon vill, jag bestämmer att hon ska hålla sig lugn - i praktiken betyder det att jag stoppar henne när hon varvar upp, säger åt henne att gå och lägga sig när vi får besök osv. Låter väldigt basic men det handlar om att vara ultrakonsekvent. I koppel får hon inte dra eller kasta sig efter löv och liknande. Istället för att låta henne hatta runt som hon själv vill i kopplet så ber jag henne antingen gå "här", "framför" eller så ett "varsågod"=rasta sig i kanten.
Jag tar alla tillfällen jag kan hitta (på) att visa vem som bestämmer på så vis att hon ska sitta och vänta på ett varsågod innan hon får äta, sitta när kopplet ska på, vänta på ett "kom" innan hon går utanför dörren osv. På promenaderna likaså. Tränar ofta "stanna" t.ex. Har alltid med mig en boll ut som hjälp. Att till exempel placera hunden till höger, kasta bollen åt vänster, kommendera "hit" innan hon får ett varsågod att hämta bollen.

Det kanske låter som ett trist hundliv men det har gjort henne mycket lugnare och mer harmonisk och framför allt mycket lättare att leva med!!
Naturligtvis finns det också stunder då vi bara busar järnet och hunden freakar loss totalt, men då är det ändå jag som bestämmer när vi börjar leka och framför allt när vi slutar.

Alla de här små detaljerna tillsammans gör att jag får en övergripande kontroll över henne och hon får en vana av att göra som jag säger.
Jag har en väldigt lättmotiverad hund som dessutom är mycket samarbetsvillig. Annars hade det här varit mycket svårare.

Vår träning idag består av: 2ggr i veckan-långpromenad 2-3timmar. Mental aktivering 3ggr/v (apportering, sök främst) samt två lugnare dagar då vi antingen tar det väldigt lugnt eller bara strosar runt ute. Kanske gömmer lite godis eller så. Fast min är nu 20mån gammal, inte 10.
När Billie var tio månader promenerade vi inte mer än en timme om dagen. Jag delade upp aktivering och tränade kortare stunder vid flera tillfällen, dock inte varje dag. Så som min var fokuserade vi på miljöträning och koppelhyfs.

Tänkte också berätta hur jag fick ordning på koppelgåendet med min hund.
Syftet är ju egentligen inte att lära hunden att inte dra i koppel utan att få den att förstå att den ska anpassa sitt tempo till den som håller i kopplet. (svårt att lära en hund vad den inte får göra, lättare att lära den vad den FÅR/BÖR göra)
Istället för att stanna och vänta in hunden när den redan börjat dra, så såg jag när hon började accelerera ("nu kommer hon snart att börja dra") och DÅ vände jag oväntat åt ett annat håll och i början fick jag kanske locka lite. Det blev något av en lek för henne att hålla koll på vart matte tar vägen. Vissa promenader blev ett evigt snurrande men jag tyckte det verkade som om hunden förstod mycket lättare när jag gjorde så. Hade testat innan att stanna och vänta in hunden, rycka i kopplet och en massa annat som inte funkat. Genom att börja leka Följa John med Billie så fick jag henne att intressera sig för mig istället för omgivningen.

Det här är vad som funkat på min typ av hund. Kanske är det något av det som fungerar för dig också trots att du har en annan variant av jycke. Good luck!

/skogstrollet, tidigare "Elionor"

 

[TezzOIgor]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

tack så jätte mycket för ditt svar!!

Ska genast gå ut och prova....

 

[Mirre]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

trotsåldern är jobbig.
Min är nu 11 månader och har börjat lugna sig nu.
Men tidigare var han helt vild. Skällde på allt, drog i kopplet,
naffsade och bet i kläderna. Men med mycket envishet, klara regler och konsekvens så är han nu riktigt trevlig. Går (för det mesta) lugnt i koppel, skäller mindre och nafsar inte.

Lagom mycket motion, mycket mental stimulans och massa gos och lek är vad som krävs. Alla fall på Bamse.

Nu har jag iof ingen dobberman utan en schäfer/berner senner blandis.
Men han är väldigt motionskrävande och kräver mycket aktivering.

Så han får nu minst 1 promenad om dagen.
Dem 4 senaste dagarna har vi tex: Promenad i skogen där han fick hoppa över stock (hoppa upp på den och så ner) gå balansgång på breda stockar, busa med bollen, och bara strosa runt lite lös. Bamse älskar dem rundorna! En kort men rolig runda

Dagen efter blev det en sväng på kanske 5-6 km där vi gick ner i byn och tränade på att möta folk i lugn och ro.

Igår gick vi ut i skogen på 5 km spåret så var ute i ca: 2 timmar. (är en bit till spåret också)
Klart godkänt enligt Bamse

Idag var han lite trött efter igår så blev bara en kortare vända i skogen

+ lite bus och lek varje dag. Dock alltid jag som bestämmer när det ska och inte ska lekas.

 

[Mirre]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Heh...! *flexar fingrarna*

Jo nu har ju inte jag samma typ av hund som du har. Jag har en golden som alltid varit ganska lättstressad, mycket aktiv och på det väldigt självständig och grymt envis. För min del har det inte fungerat att göra någon slags maktdemonstration för att få henne att "ge sig", det har i själva verket bara gjort saken värre. (då flummar hon ur totalt och blir nästan okontaktbar)

Så för att få bättre ledarskap eller vad man nu väljer att kalla det så har jag fått ta över kontrollen i alla små moment som vardagen består av. Som exempel, inomhus (bor trångt) får hon inte valmöjligheten att göra vad hon vill, jag bestämmer att hon ska hålla sig lugn - i praktiken betyder det att jag stoppar henne när hon varvar upp, säger åt henne att gå och lägga sig när vi får besök osv. Låter väldigt basic men det handlar om att vara ultrakonsekvent. I koppel får hon inte dra eller kasta sig efter löv och liknande. Istället för att låta henne hatta runt som hon själv vill i kopplet så ber jag henne antingen gå "här", "framför" eller så ett "varsågod"=rasta sig i kanten.
Jag tar alla tillfällen jag kan hitta (på) att visa vem som bestämmer på så vis att hon ska sitta och vänta på ett varsågod innan hon får äta, sitta när kopplet ska på, vänta på ett "kom" innan hon går utanför dörren osv. På promenaderna likaså. Tränar ofta "stanna" t.ex. Har alltid med mig en boll ut som hjälp. Att till exempel placera hunden till höger, kasta bollen åt vänster, kommendera "hit" innan hon får ett varsågod att hämta bollen.

Det kanske låter som ett trist hundliv men det har gjort henne mycket lugnare och mer harmonisk och framför allt mycket lättare att leva med!!
Naturligtvis finns det också stunder då vi bara busar järnet och hunden freakar loss totalt, men då är det ändå jag som bestämmer när vi börjar leka och framför allt när vi slutar.

Alla de här små detaljerna tillsammans gör att jag får en övergripande kontroll över henne och hon får en vana av att göra som jag säger.
Jag har en väldigt lättmotiverad hund som dessutom är mycket samarbetsvillig. Annars hade det här varit mycket svårare.

Vår träning idag består av: 2ggr i veckan-långpromenad 2-3timmar. Mental aktivering 3ggr/v (apportering, sök främst) samt två lugnare dagar då vi antingen tar det väldigt lugnt eller bara strosar runt ute. Kanske gömmer lite godis eller så. Fast min är nu 20mån gammal, inte 10.
När Billie var tio månader promenerade vi inte mer än en timme om dagen. Jag delade upp aktivering och tränade kortare stunder vid flera tillfällen, dock inte varje dag. Så som min var fokuserade vi på miljöträning och koppelhyfs.

Tänkte också berätta hur jag fick ordning på koppelgåendet med min hund.
Syftet är ju egentligen inte att lära hunden att inte dra i koppel utan att få den att förstå att den ska anpassa sitt tempo till den som håller i kopplet. (svårt att lära en hund vad den inte får göra, lättare att lära den vad den FÅR/BÖR göra)
Istället för att stanna och vänta in hunden när den redan börjat dra, så såg jag när hon började accelerera ("nu kommer hon snart att börja dra") och DÅ vände jag oväntat åt ett annat håll och i början fick jag kanske locka lite. Det blev något av en lek för henne att hålla koll på vart matte tar vägen. Vissa promenader blev ett evigt snurrande men jag tyckte det verkade som om hunden förstod mycket lättare när jag gjorde så. Hade testat innan att stanna och vänta in hunden, rycka i kopplet och en massa annat som inte funkat. Genom att börja leka Följa John med Billie så fick jag henne att intressera sig för mig istället för omgivningen.

Det här är vad som funkat på min typ av hund. Kanske är det något av det som fungerar för dig också trots att du har en annan variant av jycke. Good luck!

/skogstrollet, tidigare "Elionor"

bra svar!

Gör precis som du, Bamse ska sitta när han kopplas, får inte gå ut förrän jag säger "varsågod", får inte gå före i trappor och nedförsbackar osv. Funkar otroligt bra och han tycks trivas med det.

 

[escodobe]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Nja de flesta doberman jag kännt(inkl mina två) har funkat att lämmna ensamma. Men man får vänja dem långsamt, och dämpa den allmäna stressen.

Några ideer är:
Kanske minska utrymmet, ge smaskigt ben, ha radion på och se till att hunden är lugn innan man lämnar den. Dvs inte direkt efter promenaden.

 

[Fiffi1]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Du är så duktig att ge råd.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Tack!

 

[Isis]

Sv: Hjälp, jag orkar snart inte mer!

Äsch håll ut i ett par år så får du se att det går över!
Fråga vilken dobermannägare som helst så får du nog svaret att de var förtvivlade över sin hund i denna ålder. Dessutom en hane.

Vad gör du när han gör utfall? Jag har själv en vit herdehund som är 6 månader som beter sig illa när vi möter andra hundar och fungerar det inte att avleda så säger jag åt honom ordentligt. Har haft en vuxen dobermann som gjorde ordentliga utfall mot andra hundar och det är inget jag vill uppleva igen.
Sen tycker jag att 3 timmar motion om dagen låter mycket på en sån ung hund. Skulle korta ner den tiden och lägga tid på avslappning och kanske lydnadsträning.

50 kg!! Min dobermann vägde 45 och han var ändå 75 i manken så han var stor!