Hjälp!

[SaraMara]

Det var inte TS jag pratade om nu utan hen som tafsar. Vad TS gör eller inte gör tar inte bort det beteendet eller dess allvar, eller vem som har ansvar för det.

Nu hänger jag inte med. Jag vidhåller att det finns en både moralisk och legal distinktion mellan handlingar utförda vid normal respektive låg/utebliven medvetandegrad. Handlingar utförda under icke-sjävförvållad berusning, under sömngång eller av personer vars intellektuella förmågor inte uppfyller ställda krav för just medvetenhet bedöms - och ska så med all rätta - annorlunda.

 

[Fruentimber]

Nu hänger jag inte med. Jag vidhåller att det finns en både moralisk och legal distinktion mellan handlingar utförda vid normal respektive låg/utebliven medvetandegrad. Handlingar utförda under icke-sjävförvållad berusning, under sömngång eller av personer vars intellektuella förmågor inte uppfyller ställda krav för just medvetenhet bedöms - och ska så med all rätta - annorlunda.

Men TS är inte ute efter att anmäla sin partner.

 

[Fruentimber]

Ni som anfaller.... Det är två personer i detta. Hon beskriver honom som fin. Han blir förtvivlad över vad han gjort och hennes reaktion. Dvs han har inga "onda" avsikter, han håller av henne.
Hon har bagage som får henne att reagera kraftigt.
Vad kan hangöra och vad kan hon göra? För att fortsätta i förhållandet.

Vilket jävla slingrande, ärligt talat. Det är inte första gången det kommer grodor från din sida och varje gång slingrar du dig istället för att faktiskt lyssna och bemöta. Skämmes.

 

[Grazing]

Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar.

Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i bagaget via exet.
Idag lever jag i en väldigt fin relation med en som är helt jävla godhjärtad på alla vis. Hen är min klippa!

Det har hänt 2 gånger nu senaste året (vi har känt varandra i knappt 4 år, sovit ihop ungefär lika länge) att hen börjat kladda på mig i sömnen. Jag har då varit vaken och både sagt nej samt flyttat undan hens händer. Men partnern har fortsatt en stund. Aldrig med våld på något vis.

Jag tycker det där är så sjukt obehagligt och det skaver verkligen i mig. Båda gångerna har partnern sovit på soffan i flera nätter efteråt. Hen minns ingenting alls och jag tror på det. Det här hade aldrig någonsin hänt om hen varit vaken.

Men jag blir så illa berörd. Och tycker det är så respektlöst ändå, fast att det kanske då inte är medvetet. En liten del av mig tänker att ”ja det är ju lätt att skylla på att man sover”. Men jag vet ju att hen gör det.

Jag tycker ändå jag har rett ut efterförloppet av all misshandel ganska bra - så går inte runt till vardags och mår dåligt över det direkt men klart det har satt sina spår.

Och jag vet fan inte hur jag ska tänka. Kan parterapi hjälpa? Jag vill inte ha delade sovrum. Jag vill kunna (om det händer igen) lappa till honom, säga skärp dig jag sover, sen släppa det. Jag vill inte behöva vara ledsen i veckor efteråt.

Partnern är helt färdig, hen menar verkligen inget illa och skulle som sagt aldrig uppföra sig så här vaken. Finns inte en enda gång jag känt mig otrygg med hen annars.

Det där är så svårt, faktiskt alla män jag sovit med har börjat hålla på så "i sömnen" och menar på att dom inte har kontroll på det. Jag har alltid sett det som något män gör helt enkelt. Alla väldigt trevliga och förstående och faktiskt bra människor i vaket tillstånd så att säga. Dock så är det dom gör inte rätt oavsett, det vet jag. Men vad man gör åt det vet jag inte.

Jag har helt enkelt gett upp och sover inte med män bredvid mig längre.

 

[SaraMara]

Jag är medveten om diskussionen gällande våldtäktsmål vilken i sig framstår som problematisk. Jag menar heller inte i första hand straffrättsligt utan var man generellt kan anse att gränsen går. För att ändå fortsätta på spåret så jag blir inte straffad om jag av polisen anses vara en fara för mig själv eller andra om jag är kraftigt berusad heller (även om det är en självmedveten handling att försätta sig i det tillståndet) men kan fortfarande bli omhändertagen eftersom det finns risk att jag i den situationen inte tar lämpligt ansvar för mina handlingar. Eller om jag inte anses ha adekvat kontroll eller utför något under påverkan av psykisk sjukdom.

Obs att jag nu inte menar att jämställa att sova med ovan exempel, men det jag vill ha sagt är att jag har svårt att se att ens eget ansvar slutar bara för att man sover. Speciellt inte i det fall som TS beskriver och där en del verkar anse att det är bara hen själv som ska arbeta med den otrygghet hen upplever. De är i en relation tillsammans.

Jag håller inte med. En sövd eller sovande person kan inte ansvara för vad denne gör. Att pådyvla denne någon form av skam eller skuld och 'om du i grunden är en snäll person hade du inte gjort så' kanske känns bättre i stunden när relationen avslutas, men kommer inte leda till en sund relation framåt (vilket man ju inte hade velat tänker jag om man faktiskt trodde att det var en våldtäktsman in disguise som man levde med, men som bara vågade leva ut sitt kladdande i sömnen).

Jag ser två spår: antingen tycker man att personens själ är så ond att den faktiskt begår den typen av handlingar med någon form av indirekt uppsåt och därmed att personen som sådan ska klandras för dessa, eller så ser man att personen inte alls kan rå för detta och att lösningen endast kan vara att fysiskt förhindra detta från att ske - antingen genom att ha helt skilda sovrum, skilda sängar eller att på annat sätt fysiskt begränsa personens rörelseförmåga under sömnen. Det senare ser jag som det enda spåret om man fortsatt vidhåller att det är en fin person som man vill ha en relation med (och till undvikande av missförstånd: jag tror inte på att binda fast någon, men skilda boenden eller i vart fall sovrum med lås på dörren om man känner sig hotad kan ju vara en lämplig väg), jag tror dock noll och intet på att gå i parterapi för att lösa någons sömnbeteende.

 

[SaraMara]

Det där är så svårt, faktiskt alla jag sovit med har börjat hålla på så "i sömnen" och menar på att dom inte har kontroll på det. Jag har alltid sett det som något män gör helt enkelt. Alla väldigt trevliga och förstående och faktiskt bra människor i vaket tillstånd så att säga. Dock så är det dom gör inte rätt oavsett.

Fy så vidrigt. Jag har delat säng med massor av personer av manligt kön pga väldigt många killkompisar i mina yngre år, har delat med kollegor efter blöta efterfester osv och aldrig råkat ut för något liknande. (Däremot har jag själv sopat till en och annan i sömnen och haft långa monologer om ditt och datt, och kommit till medvetande ute på ett gäng balkonger eller i helt andra delar av huset jag befinner mig i än det jag somnade i, vilket pågått sedan jag var barn.)

Ligger inte lite nyckeln i att det kanske ändå finns en misstanke om att ts partner inte faktiskt sover? Utan bara skyller på det?

 

[SaraMara]

Men TS är inte ute efter att anmäla sin partner.

Nej men tack för upplysningen! Behövdes verkligen. Inte.

 

[Lingon]

Det finns mycket annat att höra. Min far har ptsd och slåss i sömnen. Det är inget han vill utsätta sin fru för så han går i terapi och han byggde upp en vägg av kuddar mellan dem och han sover i gästrummet när det är som värst. Han kan inte direkt påverka vad han gör i sömnen men eftersom han inte vill göra sin partner illa så tar han ansvar på de sätt han kan.

Och ja, att tafsa på någon i sömnen (om de inte givit medgivande i fullt vaket tillstånd) är lika illa som att slåss. Även om det är ens partner.

Det här är en annan situation. TS partner gör något som är rätt vanligt och som är gjort med illvilja. Jag har varit med om det flera gånger. Inget konstigt alls. Jag har mest blivit lite irriterad över att ha blivit väckt (har inte det bästa humöret nyvaken) och har fått honom att sluta (utan att lappa till honom eller vara elak). Men TS har ett fruktansvärt bagage och mår väldigt dåligt av det. Det bästa är nog om de sover separat (vars en säng i samma rum eller i olika rum). Om TS lyckas komma över det eller partnern lyckas lära sig hur man behåller tillräckligt hög medvetandegrad i sömnen så kan de sova tillsammans igen. Tills dess är det nog vars en säng som gäller. Man kan ju skaffa två tillräckligt stora sängar med nattduksbord mellan så att man kan mysa och ha sex när man är vakna och sen sova i vars en säng.

Jag och min man sover i olika rum p.g.a. snarkning. Vi sover båda två mycket bättre nu även om vi önskar att han inte snarkade så att vi kunde sova ihop.

 

[Lingon]

Fy så vidrigt. Jag har delat säng med massor av personer av manligt kön pga väldigt många killkompisar i mina yngre år, har delat med kollegor efter blöta efterfester osv och aldrig råkat ut för något liknande. (Däremot har jag själv sopat till en och annan i sömnen och haft långa monologer om ditt och datt, och kommit till medvetande ute på ett gäng balkonger eller i helt andra delar av huset jag befinner mig i än det jag somnade i, vilket pågått sedan jag var barn.)

Ligger inte lite nyckeln i att det kanske ändå finns en misstanke om att ts partner inte faktiskt sover? Utan bara skyller på det?

Tycker du inte att det är lika vidrigt att du har slagit till flera i sömnen?

 

[Lingon]

Fy så vidrigt. Jag har delat säng med massor av personer av manligt kön pga väldigt många killkompisar i mina yngre år, har delat med kollegor efter blöta efterfester osv och aldrig råkat ut för något liknande. (Däremot har jag själv sopat till en och annan i sömnen och haft långa monologer om ditt och datt, och kommit till medvetande ute på ett gäng balkonger eller i helt andra delar av huset jag befinner mig i än det jag somnade i, vilket pågått sedan jag var barn.)

Ligger inte lite nyckeln i att det kanske ändå finns en misstanke om att ts partner inte faktiskt sover? Utan bara skyller på det?

Det låter inte på TS som att den misstanken finns.

 

[Nahar]

Nu hänger jag inte med. Jag vidhåller att det finns en både moralisk och legal distinktion mellan handlingar utförda vid normal respektive låg/utebliven medvetandegrad. Handlingar utförda under icke-sjävförvållad berusning, under sömngång eller av personer vars intellektuella förmågor inte uppfyller ställda krav för just medvetenhet bedöms - och ska så med all rätta - annorlunda.

Lag är inte samma sak som kärlek. Såklart är en inte juridiskt ansvarig för vad en gör i sömnen men om en älskar sin partner gör en i min mening vad en kan ändå. Och det finns saker att göra för att ta ansvar, det ligger inte på TS att fixa situationen.

 

[Grazing]

Det låter inte på TS som att den misstanken finns.

Det låter definitivt tycker jag som att Ts har en misstanke att personen inte sover, och jag tror ärligt talat inte personen sover heller. Och det är jättesvårt att förhålla sig till en person som gör så samtidigt som den är väldigt vettig i vardagen.

 

[Nahar]

Det här är en annan situation. TS partner gör något som är rätt vanligt och som är gjort med illvilja. Jag har varit med om det flera gånger. Inget konstigt alls. Jag har mest blivit lite irriterad över att ha blivit väckt (har inte det bästa humöret nyvaken) och har fått honom att sluta (utan att lappa till honom eller vara elak). Men TS har ett fruktansvärt bagage och mår väldigt dåligt av det. Det bästa är nog om de sover separat (vars en säng i samma rum eller i olika rum). Om TS lyckas komma över det eller partnern lyckas lära sig hur man behåller tillräckligt hög medvetandegrad i sömnen så kan de sova tillsammans igen. Tills dess är det nog vars en säng som gäller. Man kan ju skaffa två tillräckligt stora sängar med nattduksbord mellan så att man kan mysa och ha sex när man är vakna och sen sova i vars en säng.

Jag och min man sover i olika rum p.g.a. snarkning. Vi sover båda två mycket bättre nu även om vi önskar att han inte snarkade så att vi kunde sova ihop.

Nej, jag tycker inte det är en annan situation egentligen; hen gör sin partner illa i sömnen. Det är i min värld helt naturligt att ta till åtgärder för att slippa göra sin partner illa, oavsett hur en råkar göra det.

 

[Lingon]

Det låter definitivt tycker jag som att Ts har en misstanke att personen inte sover, och jag tror ärligt talat inte personen sover heller.

Vad säger du @Amaranthe ? Misstänker du att han ljuger och egentligen är vaken? Eller tror du att han gör det i sömnen?

 

[SaraMara]

Tycker du inte att det är lika vidrigt att du har slagit till fl

Som att alla män skribenten sovit med tycks skylla på att de sover för att kunna kladda på henne och att hen menar att det är någon form av manlig åkomma att bete sig på dylikt sätt gentemot andra personer som de delar säng med? Nej. Inte i närheten. Känner mig som en papegoja vad gäller medvetandegraden så hänvisar till tidigare inlägg.

 

[Grazing]

Vad säger du @Amaranthe ? Misstänker du att han ljuger och egentligen är vaken? Eller tror du att han gör det i sömnen?

Alltså vad man vill tro och vad man faktiskt tror är jättesvårt att avgöra. Självklart så vill man tro att personen faktiskt är ärlig och sover men samtidigt så begår personen ett övergrepp om den är vaken och har en hel del brist på respekt.

Väljer man att tro att personen är vaken så står man inför en väldigt jobbig situation.

 

[SaraMara]

Lag är inte samma sak som kärlek. Såklart är en inte juridiskt ansvarig för vad en gör i sömnen men om en älskar sin partner gör en i min mening vad en kan ändå. Och det finns saker att göra för att ta ansvar, det ligger inte på TS att fixa situationen.

Har jag i något inlägg lagt ansvar på Ts menar du?
Jag menar bara att jag inte kan se några förutsättningar för att genom parterapi komma åt någons sömnmönster. Skilda sovrum/boenden/sängar däremot, vilket ju är en enormt enkel åtgärd. Man måste ju inte sova ihop bara för att man har en relation.

 

[SaraMara]

Det låter inte på TS som att den misstanken finns.

Delar helt den bilden. Och vidhåller därmed att terapi inte lär lösa hans beteende, däremot fysisk distans.

 

[Grazing]

Det är förvånande många som accepterar övergrepp sålänge det sker "i sömnen" måste jag säga. Lite tragiskt faktiskt. Förstärker dock min bild av män och att ja definitivt inte vill sova med någon igen, speciellt inte när deras övergrepp accepteras för att dom "sover". Kanske iofs därför dom håller på för att dom tror att det är ett helt okej beteende i sängen..

 

[SaraMara]

Det är förvånande många som accepterar övergrepp sålänge det sker "i sömnen" måste jag säga. Lite tragiskt faktiskt. Förstärker dock min bild av män och att ja definitivt inte vill sova med någon igen, speciellt inte när deras övergrepp accepteras för att dom "sover".

Så sorgligt. Jag har i tråden inte sett någon som försvarar övergrepp begångna "i sömnen".