Höstföräldrar 2022

[Hedblomster]

Svarar alla lite snabbt: Tack för igenkänning, skönt att inte vara ensam ändå! Hon sitter i babysitter men vill att man är där och gungar och tittar på henne osv. Korta stunder kan det absolut funka ändå att typ tömma diskmaskinen osv. Men önskar att jag kunde få en timme ibland att göra vad jag vill på. Barnets mormor har köpt en annan babysitter med handtag och lekbåge som jag lättare ska kunna flytta runt i lägenheten medan bebis sitter i, hoppas det ska fungera. Sele och sjal fungerar när hon ska sova, i selen sover hon ca 30 min men jag får inte sätta mig ner. I sjalen sover hon längre. Men hon är missnöjd innan hon somnar och när hon vaknar och vill ur så vill hon ur NU Tror hon kommer gilla det mer vid vakentid när hon kan sitta framåtvänd. Jag bor i en liten stad och det finns öppen förskola och kyrkverksamhet. Min barnmorska sa under graviditeten att det mest är äldre barn där och eftersom jag dessutom är blyg och sämst på att mingla har jag inte vågat mig dit än... Men på bvc säger vår sköterska att kyrkverksamheten är supertrevlig. Det är på förmiddagen dock så krockar lite med sovtider nu, mitt barn vaknar ju så många gånger per natt att hon sover till 9 när det mesta börjar. Har inte hittat nån facebookgrupp för min stad eller någon som bor just här. Har bekanta några mil bort men blir sånt bestyr att köra 45 minuter för en fika typ och sen 45 minuter hem igen. Men snart, snart är hon äldre och kommer kunna sitta osv. Det är bara svårt just NU när jag inte pratar med någon människa på hela dagen och känner mig ledsen. Har ändå hopp för framtiden och ser fram emot att se henne växa upp. Jag har förresten en man också men han är dödstrött när han kommer hem från jobbet och även om han tar henne en stund så blir det bara soffhäng och hon är missnöjd. Tack för att ni delar era erfarenheter! Behövde skriva av mig lite eftersom jag som sagt knappt pratar med vuxna människor.

 

[em-pirre]

Svarar alla lite snabbt: Tack för igenkänning, skönt att inte vara ensam ändå! Hon sitter i babysitter men vill att man är där och gungar och tittar på henne osv. Korta stunder kan det absolut funka ändå att typ tömma diskmaskinen osv. Men önskar att jag kunde få en timme ibland att göra vad jag vill på. Barnets mormor har köpt en annan babysitter med handtag och lekbåge som jag lättare ska kunna flytta runt i lägenheten medan bebis sitter i, hoppas det ska fungera. Sele och sjal fungerar när hon ska sova, i selen sover hon ca 30 min men jag får inte sätta mig ner. I sjalen sover hon längre. Men hon är missnöjd innan hon somnar och när hon vaknar och vill ur så vill hon ur NU Tror hon kommer gilla det mer vid vakentid när hon kan sitta framåtvänd. Jag bor i en liten stad och det finns öppen förskola och kyrkverksamhet. Min barnmorska sa under graviditeten att det mest är äldre barn där och eftersom jag dessutom är blyg och sämst på att mingla har jag inte vågat mig dit än... Men på bvc säger vår sköterska att kyrkverksamheten är supertrevlig. Det är på förmiddagen dock så krockar lite med sovtider nu, mitt barn vaknar ju så många gånger per natt att hon sover till 9 när det mesta börjar. Har inte hittat nån facebookgrupp för min stad eller någon som bor just här. Har bekanta några mil bort men blir sånt bestyr att köra 45 minuter för en fika typ och sen 45 minuter hem igen. Men snart, snart är hon äldre och kommer kunna sitta osv. Det är bara svårt just NU när jag inte pratar med någon människa på hela dagen och känner mig ledsen. Har ändå hopp för framtiden och ser fram emot att se henne växa upp. Jag har förresten en man också men han är dödstrött när han kommer hem från jobbet och även om han tar henne en stund så blir det bara soffhäng och hon är missnöjd. Tack för att ni delar era erfarenheter! Behövde skriva av mig lite eftersom jag som sagt knappt pratar med vuxna människor.

Kom ihåg att du också får vara dödstrött. Om du inte redan får 50/50 av kvällen så kräv det.

 

[Guldaskig]

Svarar alla lite snabbt: Tack för igenkänning, skönt att inte vara ensam ändå! Hon sitter i babysitter men vill att man är där och gungar och tittar på henne osv. Korta stunder kan det absolut funka ändå att typ tömma diskmaskinen osv. Men önskar att jag kunde få en timme ibland att göra vad jag vill på. Barnets mormor har köpt en annan babysitter med handtag och lekbåge som jag lättare ska kunna flytta runt i lägenheten medan bebis sitter i, hoppas det ska fungera. Sele och sjal fungerar när hon ska sova, i selen sover hon ca 30 min men jag får inte sätta mig ner. I sjalen sover hon längre. Men hon är missnöjd innan hon somnar och när hon vaknar och vill ur så vill hon ur NU Tror hon kommer gilla det mer vid vakentid när hon kan sitta framåtvänd. Jag bor i en liten stad och det finns öppen förskola och kyrkverksamhet. Min barnmorska sa under graviditeten att det mest är äldre barn där och eftersom jag dessutom är blyg och sämst på att mingla har jag inte vågat mig dit än... Men på bvc säger vår sköterska att kyrkverksamheten är supertrevlig. Det är på förmiddagen dock så krockar lite med sovtider nu, mitt barn vaknar ju så många gånger per natt att hon sover till 9 när det mesta börjar. Har inte hittat nån facebookgrupp för min stad eller någon som bor just här. Har bekanta några mil bort men blir sånt bestyr att köra 45 minuter för en fika typ och sen 45 minuter hem igen. Men snart, snart är hon äldre och kommer kunna sitta osv. Det är bara svårt just NU när jag inte pratar med någon människa på hela dagen och känner mig ledsen. Har ändå hopp för framtiden och ser fram emot att se henne växa upp. Jag har förresten en man också men han är dödstrött när han kommer hem från jobbet och även om han tar henne en stund så blir det bara soffhäng och hon är missnöjd. Tack för att ni delar era erfarenheter! Behövde skriva av mig lite eftersom jag som sagt knappt pratar med vuxna människor.

Av egen erfarenhet är det ofta jag åker till öppna förskolan med mina äldre barn för att de behöver aktiveras, men jag har ju med min bebis också och pratar gärna med andra föräldrar med bebisar Så även om du är den enda som är där med ”bara” bebis så finns det säkert fler bebisar där som får hänga med sina storasyskon.

 

[Fritidsryttare]

Svarar alla lite snabbt: Tack för igenkänning, skönt att inte vara ensam ändå! Hon sitter i babysitter men vill att man är där och gungar och tittar på henne osv. Korta stunder kan det absolut funka ändå att typ tömma diskmaskinen osv. Men önskar att jag kunde få en timme ibland att göra vad jag vill på. Barnets mormor har köpt en annan babysitter med handtag och lekbåge som jag lättare ska kunna flytta runt i lägenheten medan bebis sitter i, hoppas det ska fungera. Sele och sjal fungerar när hon ska sova, i selen sover hon ca 30 min men jag får inte sätta mig ner. I sjalen sover hon längre. Men hon är missnöjd innan hon somnar och när hon vaknar och vill ur så vill hon ur NU Tror hon kommer gilla det mer vid vakentid när hon kan sitta framåtvänd. Jag bor i en liten stad och det finns öppen förskola och kyrkverksamhet. Min barnmorska sa under graviditeten att det mest är äldre barn där och eftersom jag dessutom är blyg och sämst på att mingla har jag inte vågat mig dit än... Men på bvc säger vår sköterska att kyrkverksamheten är supertrevlig. Det är på förmiddagen dock så krockar lite med sovtider nu, mitt barn vaknar ju så många gånger per natt att hon sover till 9 när det mesta börjar. Har inte hittat nån facebookgrupp för min stad eller någon som bor just här. Har bekanta några mil bort men blir sånt bestyr att köra 45 minuter för en fika typ och sen 45 minuter hem igen. Men snart, snart är hon äldre och kommer kunna sitta osv. Det är bara svårt just NU när jag inte pratar med någon människa på hela dagen och känner mig ledsen. Har ändå hopp för framtiden och ser fram emot att se henne växa upp. Jag har förresten en man också men han är dödstrött när han kommer hem från jobbet och även om han tar henne en stund så blir det bara soffhäng och hon är missnöjd. Tack för att ni delar era erfarenheter! Behövde skriva av mig lite eftersom jag som sagt knappt pratar med vuxna människor.

Kommer inte ihåg exakt hur det var med dottern (har förträngt mycket av den tiden för jag var också helt slut, minns bara hur överjävligt det var den perioden när hon bara skrek och jag kände sig allmänt kass och otillräcklig) men tror jag antingen körde framåtvänd i selen eller i vagnen tidigare än man "borde" korta stunder. Givetvis ska de vara stadiga i nacken osv men iaf jag resonerade som så att här hemma är det inte så himla mycket intryck, vi bor på landet och det mesta de ser är fält, nån häst och hönsen, typ. Som sagt, i nödfall får man köra efter devisen "whatever works", så länge man inte gör nåt skadligt.

 

[Dorinda]

Jag hade världens gladast unge som typ alltid var nöjd och sjukt enkel att ha med sig.
Men den av oss som hade barnet gjorde typ ingen nytta, som att tömma diskmaskinen….
Barnet var nog inte alls så tillfreds om vi hade försökt göra saker på våra villkor.
Det fungerade ju bara för att det var under covid vi hade barn och den arbetade föräldern arbetade hemifrån.

Sänk ambitionsnivån så mycket som möjligt

 

[Madde_padde]

Bebis har passerat en månad och har också blivit mer med. Det duger då rakt inte att ligga eller sitta och kolla på medan resten av familjen stökar runt utan han ska vara med. Antingen får man gå runt med honom på axeln eller så får man ha honom i selen, då är han nöjd för det mesta. Han hade gått upp till 4,3 kg och var 55,5 cm lång på läkarkontrollen i måndags, dvs han är lika lång som storebror var när han föddes men väger fortfarande mindre. Helt galet när jag tänker på det eftersom jag tycker lillebror är jättestor nu.

Haha jag har lite samma här hemma! Vår minsting blir 4 månader nu 11/12.
Nu är han ju visserligen för tidigt född men han är enligt siffrorna men jag ser de inte alls.

Molte väger 4,5 kg och är nog 61 ungefär nu. Hans storebröder var mycket större i samma ålder

Vikten jobbar vi iofs hårt på att få upp men

 

[orkide]

Bebis är nu 6 veckor, fortfarande lite förkyld men det känns som det kommer vara hans normaltillstånd resten av vintern så det är väl bara att acceptera. Men ingen feber och ”bara” lite snor som blir kråkor i näsan samt hostar några gånger per dag.

I lotteriet vilket barn man får så verkar jag ha dragit 1:a pris! För han sover bra, och speciellt på nätterna (men det kan ju gå över!). Normalt så somnar han på mig i soffan vid 20/21, sen vakna och byta blöja och amma vid 23, sen sover han oftast till 02.30 innan han vill amma igen. Från 04.30 brukar det vara lite stök, innan han tokdäckar igen vid 06. I övrigt är han oftast glad och nöjd, gillar både vagn, sele och babysitter. Men också såklart ont i magen, så blir en del vaggande och får hjälpa med massage och pysventil.

Vi njuter så mycket av bebistiden här hemma. Så mycket mer än med vårt första barn, då var vi både mycket med oroliga men också så fokuserade på nästa grej, när ska hon börja le?, när ska hon börja ljuda? Nu vill vi bara stanna tiden och låta honom vara en sälkorvsprins så länge det bara går.

Alltså… titta på honom!

 

[WildWilma]

Jag tror bebis sov nästan 6 timmar i sin egen säng (bedside crib) i natt, blev rätt förvånad när jag vaknade. Brukar sällan kolla på klockan när hon vaknar så är inte helt säker på tiden men länge var det iaf. Innan har hon nog totalt sovit 6 timmar i sin egen säng, annars samsover vi.

Här rullar det på. Bebis är nu 7 veckor och växer så det knakar. Har nu passerat 5,5 kg och 58 cm. Sover mycket bra på nätterna även om hon oftast inte sover i egen säng men då är fördelen att jag kan mata "i sömnen" vilket gör att jag får sova rätt mycket. Hon vill vara nära men är ofta nöjd att sitta kortare stunder i babysittern nu när hon börjat se sig runt mer. Har börjat "prata" och dra på munnen.

Med första barnet var vi nog mer otåliga. Nu passar jag på att njuta mer av gos och närhet då jag vet att den tiden som de har tid med det är kort.

Hundarna och deras promenader och träning är min stimuli. Hänga med storasyster innan och efter förskolan är trevligt för det mesta men hon har väldiga humörsvängningar för tillfället. Dock inte arg på bebis utan är fortfarande väldigt intresserad och omtänksam med lillasyster om än lite väl på och ska pilla, pussa och krama.

 

[Madde_padde]

Bebis är nu 6 veckor, fortfarande lite förkyld men det känns som det kommer vara hans normaltillstånd resten av vintern så det är väl bara att acceptera. Men ingen feber och ”bara” lite snor som blir kråkor i näsan samt hostar några gånger per dag.

I lotteriet vilket barn man får så verkar jag ha dragit 1:a pris! För han sover bra, och speciellt på nätterna (men det kan ju gå över!). Normalt så somnar han på mig i soffan vid 20/21, sen vakna och byta blöja och amma vid 23, sen sover han oftast till 02.30 innan han vill amma igen. Från 04.30 brukar det vara lite stök, innan han tokdäckar igen vid 06. I övrigt är han oftast glad och nöjd, gillar både vagn, sele och babysitter. Men också såklart ont i magen, så blir en del vaggande och får hjälpa med massage och pysventil.

Vi njuter så mycket av bebistiden här hemma. Så mycket mer än med vårt första barn, då var vi både mycket med oroliga men också så fokuserade på nästa grej, när ska hon börja le?, när ska hon börja ljuda? Nu vill vi bara stanna tiden och låta honom vara en sälkorvsprins så länge det bara går.

Visa bifogad fil 107009

Alltså… titta på honom!

Fantastisk

Vi har peppar peppar också fått en väldigt snäll bebis, sen vet jag inte hur mycket som kommer av att bebisen ofta bara får ”hänga på”

Sover i egen säng, igår la vi honom 23 nu 4.15 vaknade han första gången för mat vilket inte är ovanlig hos oss.

 

[Fritidsryttare]

Här har vi ett förmodat utvecklingssprång kombinerat med en liten magbacill så just nu pendlar vi mellan tutten och badrummet. Stackarn är röd som en babian i rumpan trots att jag verkligen byter så fort jag kan och talkar och smörjer... Bortsett från att han är grinig som en gnu när han inte blir underhållen är han pigg, så förhoppningsvis ger det med sig men det är ju inte jättekul. Mellan alla blöjbyten har han också börjat snacka lite och gör roliga läten och ger svarsleenden nu så det är kul.

 

[Fritidsryttare]

Happy days. Imorgon kommer storasyskonen. Förkylda och hostiga. Med tanke på all RS som cirkulerar så flyttar jag och lillebror ner till svärföräldrarna i några dagar. Kul för sambon (som också är sjuk).
Dessutom fick vi sotbrand i skorstenen idag, tack och lov gick det ändå bra men vi bör givetvis inte elda i pannan mer innan sotaren varit här. Som tur är har vi både en separat braskamin och en jordvärmepump som vi startade. Problemet är att jordvärmen inte skickar ut varmvatten i elementen och det är -10 utomhus medan felsökning pågår. Tack gud för kaminen som iallafall värmer bottenvåningen i nuläget.
Nu berättar svärfar dessutom att kusinen hade 40 graders feber idag. Extra roligt när de var här för några timmar sedan och troligtvis kladdade på lillebror. Så inte nog med att jag har ångest över vedpannan, elpriset, jordvärmen och kommande vab-vecka. Nu ber jag dessutom till högre makter att barnet inte blivit smittad med nåt allvarligt av sin kusin.

Förlåt för kräkinlägg, men mina nerver är rätt söndertrasade efter den här dagen.

 

[Trollunge]

Happy days. Imorgon kommer storasyskonen. Förkylda och hostiga. Med tanke på all RS som cirkulerar så flyttar jag och lillebror ner till svärföräldrarna i några dagar. Kul för sambon (som också är sjuk).
Dessutom fick vi sotbrand i skorstenen idag, tack och lov gick det ändå bra men vi bör givetvis inte elda i pannan mer innan sotaren varit här. Som tur är har vi både en separat braskamin och en jordvärmepump som vi startade. Problemet är att jordvärmen inte skickar ut varmvatten i elementen och det är -10 utomhus medan felsökning pågår. Tack gud för kaminen som iallafall värmer bottenvåningen i nuläget.
Nu berättar svärfar dessutom att kusinen hade 40 graders feber idag. Extra roligt när de var här för några timmar sedan och troligtvis kladdade på lillebror. Så inte nog med att jag har ångest över vedpannan, elpriset, jordvärmen och kommande vab-vecka. Nu ber jag dessutom till högre makter att barnet inte blivit smittad med nåt allvarligt av sin kusin.

Förlåt för kräkinlägg, men mina nerver är rätt söndertrasade efter den här dagen.

Usch vad tufft! Bor i ett gammalt hus (eluppvärmt i zon 4 ) där vi haft både det ena och det andra problemet så fattar verkligen den ångesten. Hoppas det löser sig snarast!

Här har lilla blivit drygt 6 veckor och det tuffar på. Hon sover också bra på nätterna hittills och är så fruktansvärt gullig när hon vaknar på morgonen med ett stort leende, men eftermiddagar/kvällar är lite mer utmanande med mer eller mindre gnäll/missnöje när hon är vaken.
From imorgon har jag tagit hem storebror på 4 år på en månads jullov med tanke på alla smittor som går, känns som det kommer bli en utmaning! Han vill egentligen absolut inte ha jullov för han vill gå på förskolan och leka med sina kompisar men jag vågar inte just nu med både rs/covid/influensa och magsjukor som går. Inte för att risken för smittor är helt över i januari men då är iaf bebis en månad äldre vilket gör mkt när de är såhär små

 

[orkide]

Usch vad tufft! Bor i ett gammalt hus (eluppvärmt i zon 4 ) där vi haft både det ena och det andra problemet så fattar verkligen den ångesten. Hoppas det löser sig snarast!

Här har lilla blivit drygt 6 veckor och det tuffar på. Hon sover också bra på nätterna hittills och är så fruktansvärt gullig när hon vaknar på morgonen med ett stort leende, men eftermiddagar/kvällar är lite mer utmanande med mer eller mindre gnäll/missnöje när hon är vaken.
From imorgon har jag tagit hem storebror på 4 år på en månads jullov med tanke på alla smittor som går, känns som det kommer bli en utmaning! Han vill egentligen absolut inte ha jullov för han vill gå på förskolan och leka med sina kompisar men jag vågar inte just nu med både rs/covid/influensa och magsjukor som går. Inte för att risken för smittor är helt över i januari men då är iaf bebis en månad äldre vilket gör mkt när de är såhär små

En till med husångest
Elpriser, defekta element och nu långsprötade silverfiskar… Som tar 7 år att bli av med.

Bestämde idag att storasyster får gå på jullov nu. Hon har varit sjuk 1 vecka så lika bra att fortsätta hålla henne hemma med tanke på allt som går. Veckan som kommer är min man ledig en hel del och övriga dagar kan mamma komma och hänga med oss, och sen är det bara måndag-tisdag veckan efter och då kan säkert mamma eller syster hänga med oss. Jag kan ju vara själv också men det är så mycket enklare och roligare med sällskap.

 

[orkide]

Glad att vi tog beslutet att låta storasyster få tidigt jullov!

 

[vemsomhelst123]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

Alltså det är skittufft. Vi var hemma båda två i 3 månader, sen min sambo 3 mån och sen när han började jobba när hon var 6 mån var det full pandemi från ingenstans. Min sambo är borta 4 veckor och hemma 4 veckor. Nu var hon ju större men otroligt beroende av stimulans Och den där känslan av att inte ha pratat med en vuxen på en hel dag kan jag helt relatera till. Jag känner fortfarande samma (nu var jag själv halva nov och halva dec, först en veckas vab, sen var jag förkyld och jobbade hemma, sen en veckas vab till och sen jag jättesjuk och låg hemma i feber i 7 dagar men lämnade barnet på fsk med så dåligt samvete man kan ha, men jag behövde sova de timmarna på dagen för att överleva). Det är skittufft.
Kan ni, så rekommenderar jag verkligen att din sambo är hemma mer, typ 1-2 dagar i veckan, ffa nu när det går så himla mycket att man kanske inte vill ge sig ut för mycket bland folk med en så liten. Har ni släkt nära?
Nu är ju läget annorlunda för dig som ändå har någon som kommer hem, men jag hade nog blivit mer frustrerad om någon kom hem och inte bara tog över. Jag kan fortfarande (barnet är 3,5) bli helt jävla tokig om min stackars sambo blir sjuk och behöver vila 2-3 dagar, för det får ju aldrig jag när jag är sjuk.
Kanske inte så positivt inlägg, men dina känslor är helt rimliga, och det kanske känns bra att höra iaf

 

[Hedblomster]

Alltså det är skittufft. Vi var hemma båda två i 3 månader, sen min sambo 3 mån och sen när han började jobba när hon var 6 mån var det full pandemi från ingenstans. Min sambo är borta 4 veckor och hemma 4 veckor. Nu var hon ju större men otroligt beroende av stimulans Och den där känslan av att inte ha pratat med en vuxen på en hel dag kan jag helt relatera till. Jag känner fortfarande samma (nu var jag själv halva nov och halva dec, först en veckas vab, sen var jag förkyld och jobbade hemma, sen en veckas vab till och sen jag jättesjuk och låg hemma i feber i 7 dagar men lämnade barnet på fsk med så dåligt samvete man kan ha, men jag behövde sova de timmarna på dagen för att överleva). Det är skittufft.
Kan ni, så rekommenderar jag verkligen att din sambo är hemma mer, typ 1-2 dagar i veckan, ffa nu när det går så himla mycket att man kanske inte vill ge sig ut för mycket bland folk med en så liten. Har ni släkt nära?
Nu är ju läget annorlunda för dig som ändå har någon som kommer hem, men jag hade nog blivit mer frustrerad om någon kom hem och inte bara tog över. Jag kan fortfarande (barnet är 3,5) bli helt jävla tokig om min stackars sambo blir sjuk och behöver vila 2-3 dagar, för det får ju aldrig jag när jag är sjuk.
Kanske inte så positivt inlägg, men dina känslor är helt rimliga, och det kanske känns bra att höra iaf

Blir absolut mycket irritation när min man kommer hem men inte tar över. Lever absolut inte helt jämställt. Vi har släkt ganska nära så skulle säkert kunna få lite hjälp på helger, men hon ammar konstant och vägrar flaska så det blir inga längre stunder. Det är tyvärr mer stress än avslappning för mig att träffa min svärmor just nu Men min egen mamma går bra.

Kämpar för övrigt med sämre nätter nu. I början sov hon i två timmars pass om natten men sen typ två månader tillbaka sover hon först två timmar och sedan en timme i taget resten av natten. Senaste veckan verkar hon vara väldigt besvärad av magen på natten också och kan bara sova med bröstet i munnen... Men varje natt lägger jag mig och tänker att kanske är det just inatt hon sover liiite mer

 

[WildWilma]

Vi har den stora turen att bebis tar flaskan med utpumpad mjölk så i torsdags kunde jag åka bort i nästan 3 timmar och träna med den ena hunden

Mest skönt att pausa lite från 3,5 åringen som fått ett jäkla humör och nu varit hemma från förskolan. Det tillsammans med en väldigt sjuk hund att oroa sig för var väldigt tufft så en paus var välbehövligt. Bebis är väldigt okomplicerad och har nu börjat le och "prata" vilket är väldigt gulligt.

 

[Fritidsryttare]

Här har vi snart "överlevt " ännu en vecka. Barnen var tokförkylda när de kom, och är fortfarande snoriga, så jag och lillebror isolerade oss nere hos svärisarna mån- tors, sen tog mitt dåliga samvete gentemot storasyskonen över så vi har varit hemma över helgen. Förhoppningsvis har den värsta smittsamheten lagt sig nu, jag och lillebror håller oss på benen än så länge iallafall.
Jag har haft ännu en diskussion med exet rörande det här med att inte släpa runt med sjuka barn och leka med kompisar, åka buss, göra utflykter osv. Självklart blir ungarna smittade så här års på dagis och det säger vi inget om, men det är rätt tråkigt att de kommer till oss på måndagen när jag vet att de flängt runt sjuka hela helgen. Exet anser att vi har olika syn på barnuppfostran men jag tycker det handlar mer om omtanke om barnen och om andra så att de inte smittas.
Hur gör ni andra med storasyskon som är förkylda? Håller ni dem hemma eller får de träffa vänner och göra aktiviteter när de är sjuka?
(Jag pratar alltså i början av en förkylning när de fortfarande smittar. Sonen hade 40,5 graders feber första natten när han kom till oss och dottern hade säkert något liknande natten därpå, samtidigt som de hostar riktigt illa så sonen har t.o.m fått astmamedicin av mig).

Lillebror börjar bli en riktigt stor kille nu. Han är en glad grabb för det mesta och vill gärna vara med och ligga och plira över axeln eller i bärselen. Han skrattar och ler mycket och är allmänt söt.

 

[Trollunge]

Här har vi snart "överlevt " ännu en vecka. Barnen var tokförkylda när de kom, och är fortfarande snoriga, så jag och lillebror isolerade oss nere hos svärisarna mån- tors, sen tog mitt dåliga samvete gentemot storasyskonen över så vi har varit hemma över helgen. Förhoppningsvis har den värsta smittsamheten lagt sig nu, jag och lillebror håller oss på benen än så länge iallafall.
Jag har haft ännu en diskussion med exet rörande det här med att inte släpa runt med sjuka barn och leka med kompisar, åka buss, göra utflykter osv. Självklart blir ungarna smittade så här års på dagis och det säger vi inget om, men det är rätt tråkigt att de kommer till oss på måndagen när jag vet att de flängt runt sjuka hela helgen. Exet anser att vi har olika syn på barnuppfostran men jag tycker det handlar mer om omtanke om barnen och om andra så att de inte smittas.
Hur gör ni andra med storasyskon som är förkylda? Håller ni dem hemma eller får de träffa vänner och göra aktiviteter när de är sjuka?
(Jag pratar alltså i början av en förkylning när de fortfarande smittar. Sonen hade 40,5 graders feber första natten när han kom till oss och dottern hade säkert något liknande natten därpå, samtidigt som de hostar riktigt illa så sonen har t.o.m fått astmamedicin av mig).

Lillebror börjar bli en riktigt stor kille nu. Han är en glad grabb för det mesta och vill gärna vara med och ligga och plira över axeln eller i bärselen. Han skrattar och ler mycket och är allmänt söt.

Nej inte ok att åka runt så med sjuka barn tycker jag! Är vår son sjuk, speciellt början av en förkylning ställer vi in aktiviteter och ev sociala grejer och stannar hemma. Både för barnets och alla andras skull!

 

[Trollunge]

Här hemma är lilla bebis 8 veckor, otroligt gullig men ofta lite ledsen någon gång em/kväll. Sover jättebra på nätterna hittills vilket jag är otroligt tacksam för.
Vi har nu haft storebror hemma från förskolan i tre veckor (tog hem tidigt pga alla smittor) och det har ändå gått bättre än förväntat tycker jag. Men det är en dag i taget verkligen. Det är ju inte jättekul att vara ensam med barnen hela dagarna hela veckorna men vintervädret som var gjorde ju livet betydligt bättre iaf när vi kunde leka i snön och åka pulka osv. Nu är allt bara slask
Men två dagar kvar sen ska min man ha julledigt i 17 dagar!! Ska bli riktigt härligt att vara två i några veckor!

Idag var det BVC-besök och hon följer sina kurvor på pricken och storebror lekte fint i väntrummet under hela besöket