Höstföräldrar 2022

En vecka blev bebis idag. Hon sover, äter, kissar och bajsar. Kom inte ihåg att de små bebisarna bajsade så ofta O_o

Storasyster på 3 år är väldigt duktig och snäll med bebis. Blöjbyten är tydligen extra spännande och hon övervakar så gott som alla.

Amningen funkar bra men jag har fortfarande sår på ena sidan men de blir långsamt bättre. Bebis hinner inte äta allt som produceras så jag pumpar en gång om dagen för att lätta på "trycket".

Kroppen återhämtar sig förvånardsvärt snabbt. Äter inga smärtstillande sen några dagar och magen drar sakta ihop sig.

Vi tror vi beslutat om ett namn, nästan det svåraste av allt. Troligen får hon heta Minja.

Har skrivit ner en förlossningsberättelse, innehåller inga läskigheter men lägger den som en spoiler iaf

Överburenhetskontroll med hinnsvepning på BF +9, torsdag. Kanske en liten värk efter det sen inga tecken mer än att slemproppen fortsatte lossna vilket pågått några dagar. BM tyckte iaf att livmodertappen var på god väg att försvinna.

BF +10, fredag. Inga tecken men fullständigt magras på kvällen/natten.

BF +11, lördag. Vi kl. 15 var vi i skogen och tränade lite med hundarna. Då kändes det lite som mensvärk till och från. Fortsatte em/kväll som planerat men känslan av mensvärk eller sammandragning kom då och då. Vid 19.30 satte jag mig i soffan och noterade lätta värkar med 12 min emellan. Vi beslutade att kalla in barnvakten som annars skulle ha kommit söndag morgon. Fortsatt svaga värkar med 12-15 min emellan i cirka 2 timmar gav inget direkt hopp om att något skulle hända den natten. Hade en väldigt lång latensfas förra förlossningen men svaga värkar hela nätterna i flera dygn innan förlossning kom igång.

Vid 21.30 började jag förbereda mig för att gå och sova. När jag låg och läste kom en riktigt jobbig värk och sen några halvjobbiga efter det. Här någon gång tror jag även att vattnet gick men det kom bara en liten skvätt så det var svårt att vara säker. Velade mycket om jag skulle ringa förlossningen eller inte men känslan av att barnet redan låg väldigt långt ner tillsammans men rädslan att få åka till en annan stad fick mig att ringa och de sa att vi var välkomna in.

Vid 23 nånting kom vi in. Några värkar i bilen men inte särskilt tätt så jag trodde knappast att vi skulle bli kvar. Vi möttes att samma barnmorska som var med när vår första dotter föddes. Vi fick direkt ett rum och de kopplade CTG. Fick ett ståbord att hänga på under tiden det var inkopplat. Nu kom det värkar ganska tätt och de var lite jobbiga. När CTG var taget så undersökte barnmorskan och då var jag öppen 6 cm så vi blev kvar. Tror klockan var runt 00 då.

Jag hängde lite mer på ståbordet innan jag satt på en pilatesboll i duschen i cirka 1 timme. Det var väldigt effektivt mot smärtan då jag knappt kände värkarna när jag satt där. Sen efter en timme börjar de bli så intensiva att jag valde att hänga på ståbordet igen. Vid strax efter 02 så undersöktes jag igen. Öppen 8 cm då. Fick lustgas här någongång om jag minns rätt. Mådde illa under nästan alla värkar fram hit men spydde aldrig även om jag gärna gjort det för att slippa illamåendet.

Sen blev det väldigt intensivt men ändå hanterbart då jag fick pauser mellan värkarna vilket jag inte upplevde att jag fick vid min första förlossning (därav valet att få en epidural bedövning den gången). Barnmorskan var med på rummet mycket på slutet och började duka fram lite sprutor mm. Men helt utan att eg. säga så mycket om hur lång tid hon trodde det var kvar. Hon försökte mest påminna mig om att slappna av i värkarna (inte helt lätt).

Jag trodde att det var någon timme kvar efter den sista undersökning. Men redan efter mindre än en timme min så kände jag ordentligt tryck neråt och fick stå på knä i sängen över ryggstödet istället för att hänga på ståbordet. Jag kände eg. Inget behov av att krysta men vid kl. 3 så tyckte Barnmorskan att jag skulle prova att göra det. Riktigt annorlunda utan epidural och lite läskigt så jag fegade nog lite i början men ju ondare det gjorde desto mer angelägen blev jag att det skulle bli klart så jag tryckte på lite mer och kl. 03.08 föddes hon. Använde lustgas in i det sista med vet eg. inte hur effektiv den var på slutet. Lite spännande att slangarna med gas gärna lossnade från munstycket.

Fick bebis på ryggen först innan jag kunde lägga mig i sängen. Sen låg hon på min mage ganska länge innan navelsträngen klipptes. Vi vänta lite på moderkakan men tillslut kom den ut också. Fick oxytocinspruta i låret eftersom jag inte hade någon annan nål att ge det i denna gång. Bebis var pigg på att amma och försökte väl göra det nästan konstant de första timmarna. Jag klarade mig helt utan skador förutom ett litet skrapsår som syddes med ett stygn.

Sen fick vi fika innan de vägde och mätte och jag fick duscha och gå på toa.

Kl. 5 tror jag vi kom till BB och jag hade nog en massa adrenalin i kroppen för jag kunde verkligen inte sova. Mannen och bebis däckade totalt iaf. Lite senare på fm lyckades jag slumra en timme. Sen blev det läkarundersökning vid kl. 10 nånting och vid kl. 11.20 gick vi hem.
 
Senast ändrad:
Skönt med positiva och okomplicerade förlossningar, tycker det är så kul att läsa om medan man själv väntar på att det ska dra igång.😊 Här är det en vecka kvar till bf och jag har just avslutat en barnvecka. Jag inser att det var nog bra att jag gick hem från jobbet, plötsligt orkar jag mer och humöret är så mycket bättre, till glädje för ungarna. Jag har fortfarande rejält ont till och från om jag rör mig för mycket och beroende på hur bebis ligger, men jag får ta en dag i taget.

Man letar ju tecken på att det är på gång men det lär väl dröja innan denna ungen behagar att titta ut också, precis som syskonen. Jag har haft enstaka värkar på nätterna som jag vaknat av men sen försvinner de igen. Slemproppen borde vara på väg bort eller så är det bara flytningar. Idag har jag iaf bestämt att ungen inte får komma ut förrän tidigast ikväll för jag ska verka och chippa föl och sen ska sonen till BVC. Sen är det fritt fram.😊
 
Igår fick vi äntligen komma hem, mina infektionsvärden såg mkt bättre ut. Dock har lillebror haft hög andningsfrekvens och även en del ryckningar, som också eskalerade igår kväll så nu är vi på väg till Astrid Lindgren för en bedömning. Jag är rätt lugn av mig, tror bara det är sömnmyoklonier (sömnryckningar), men känns olustigt så vill ha en andra bedömning på det. Var på väg in i går men efter att ha pratat med en kompis kompis som jobbar på neo så bestämde vi oss för att avvakta tills idag. Tacksam att vi bor i Sthlm och har 20 min till AL.

Annars är det fascinerande. Hur hemska nätterna kan kännas. Sömnbristen. Men så fort dagen och ljuset kommer blir det lite bättre. Lillebror är inte ens fyra dagar än, så allt är upp och ner. Sover på dagarna och knorrar på nätterna. Han har ett extremt sugbehov, brösten gör ont ont nu. Har försökt avlasta med amningsnapp men han vägrar suga då så det är bara att härda. Han fick prova napp lite i natt, vilket han tyckte var okej. Han ammar så han kräks så tror han får i sig tillräckligt, även om det känns lite läskigt att introducera napp så här tidigt.
 
Han fick prova napp lite i natt, vilket han tyckte var okej. Han ammar så han kräks så tror han får i sig tillräckligt, även om det känns lite läskigt att introducera napp så här tidigt.
Jag kan lugna dig med min anekdotiska historia. Alla mina tre fick napp innan vi lämnat BB. Alla tre klarade både napp, amma och flaska utmärkt.
 
Igår fick vi äntligen komma hem, mina infektionsvärden såg mkt bättre ut. Dock har lillebror haft hög andningsfrekvens och även en del ryckningar, som också eskalerade igår kväll så nu är vi på väg till Astrid Lindgren för en bedömning. Jag är rätt lugn av mig, tror bara det är sömnmyoklonier (sömnryckningar), men känns olustigt så vill ha en andra bedömning på det. Var på väg in i går men efter att ha pratat med en kompis kompis som jobbar på neo så bestämde vi oss för att avvakta tills idag. Tacksam att vi bor i Sthlm och har 20 min till AL.

Annars är det fascinerande. Hur hemska nätterna kan kännas. Sömnbristen. Men så fort dagen och ljuset kommer blir det lite bättre. Lillebror är inte ens fyra dagar än, så allt är upp och ner. Sover på dagarna och knorrar på nätterna. Han har ett extremt sugbehov, brösten gör ont ont nu. Har försökt avlasta med amningsnapp men han vägrar suga då så det är bara att härda. Han fick prova napp lite i natt, vilket han tyckte var okej. Han ammar så han kräks så tror han får i sig tillräckligt, även om det känns lite läskigt att introducera napp så här tidigt.
Hoppas det gick bra på undersökningen!

Känner igen det du skriver om hur hemska nätterna känns. Så var det för mig de första två veckorna. På dagarna kändes det okej men på nätterna ville jag bara... Sluta existera. Jag tror det kommer gå bra med nappen eftersom amningen verkar funka bra! Vi tog fram napp första natten hemma men tyvärr vägrar bebis ta den. Hon suger gärna på kläder och händer och allt möjligt, framförallt bröstet då, men inte nappen...
 
Nu här lillebror en vecka gammal, och mycket börjar kännas lite enklare. Ryckningarna var ofarliga sömnmyoklonier, och har minskat rätt rejält redan. De bör vara borta när han är 6 månader. Vi har fått till lite sömn på nätterna nu, vilket gör extrem skillnad. I natt var det 5 uppvak tror jag, men nätterna innan det har det bara varit 2 - magi. Lillebror hade redan i onsdags, allltså dag 6 i livet, passerat födelsevikt. Matglad och väldigt nöjd bebis!

Jag vaknade 01.00 natten den 19/10 - på BF - av en värk. Det fortsätter komma, inte så tätt men ganska regelbundet och jag har svårt att somna om så jag går ner till soffan och värmer vetekudde och kollar tv samtidigt som jag tar värkarna. Jag badar på natten och försöker lindra smärtan samtidigt som jag också försöker vila lite. Min förra förlossning i mars -21 var inte bara ett maraton, utan typ 3 maraton som efter 80 h i värkar slutade med ett akut kejsarsnitt och jag blev jättesjuk.

Vid 6.00 så smsar jag min kompis som är barnmorska som också ska vara med på förlossningen och säger att det är på g nu och hon kommer vid 8. Vi ringer förlossning vid 11.00 och säger att det är på g, så att de kan börja tänka på oss (Aurora-patient och riskförlossning efter tidigare kejsarsnitt) men att vi är hemma så länge det går. Hela dagen så fortsätter jag ha värkar med typ 10 min mellanrum, ibland lite tätare men också lite mer sällan. Vid 17.00 ringer vi in igen, och börjar bli redo att åka in för en bedömning, men då drar värkarna igång lite tätare (typ var 4-5 min) så då avvaktar vi lite till hemma. Vid 19.30 så åker vi in och värkarna fortsätter. Blir inskriven på förlossningen direkt, och tappen är då utplånad och öppen 3 cm. Eftersom jag varit i värkar länge så finns det 2 alternativ; sovdos för att jag och livmodern ska få vila eller aktiv handling, att ta hål på hinnorna och hjälpa kroppen lite på traven. Aktiv handling it is! Vattnet går och värkbonzana startar. Vid nästa undersökning visar det sig att jag bara öppnat mig 1 cm till, trots timmar med galna värkar och det gör att jag får panik och börjar tvivla på min förmåga. Skriker att de får beställa ett kejsarsnitt för detta kommer aldrig gå men min älskade kompis lugnar mig, jag får lustgasen och vi beställer en EDA.

EDAn kommer och vi alla får chansen att vila lite, jag har nu haft värkar i över 24h. Progressen går framåt, inte fort men vid lunch är jag öppen 10 cm, men han ligger fortfarande högt i bäckenet. Får göra lite övningar så han roterar ner, och även prova krysta lite för att hjälpa honom ner. Jag har mått lite halvilla ett par gånger under förlossningen, och kräkts rätt mycket men när krystningen börjar så tar det nya nivåer. Jag krystar, kräks galla, krystar igen. Inte många sekunders vila mellan kräkningar och krystningar. Sen tar även gallan slut och det är fruktansvärt. Krystningen pågår typ 1 h och är det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men sjukt hur man kan frambringa mer kraft när man tror att alla krafter är helt slut. 17.47 så kom äntligen lillebror, och jag får ta emot honom och få upp honom på bröstet själv! Det är en sån galen revansch från min förra förlossning!

Min älskade vän som spenderade 32 h med oss hemma och på förlossningen, jag kommer aldrig kunna beskriva min tacksamhet till henne i ord. Hon har dessutom jobbat på förlossningen tidigare och vi kunde få påverka lite vilka barnmorskor som vi skulle ha, vilket gjorde att vi hela tiden hade sjukt bra kemi och rätt energi i rummet. Så otroligt tacksam att jag fick föda barn så här, fullt trygg omgiven av människor som tror på mig.

Också tacksam att jag bara fick en liten bristning trots ett ganska forcerat krystande, en grad 1 bristning som är sydd med ett par stygn. Känner mig så pigg och fräsch i kroppen, såhär 8 dagar efter lillebror kom, trots att jag haft en infektion i kroppen och legat inlagd med intravenöst antibiotika.
 
Härligt med revansch och vilket hästjobb du verkar ha gjort @orkide !

Här är det typ motsatt resa med tredje barnet. Jag har fått åka in 2 gånger denna vecka (vilket aldrig hänt tidigare) bara för att kolla. Första gången hade jag täta men korta sammandragningar. Så började det med dottern, gött tänkte jag och kände att det här går ju som på räls. Bara för att inse att allt avstannade när vi satte oss och åkte in... Åkte hem på kvällen och sen dess har jag haft pinvärkar på nätterna och inte kunnat sova. Igår började jag blöda så smått ihop med rosafärgade vattentunna flytningar så då var det in för ny koll och då var tappen mjuk och på väg bort och jag var 2 cm öppen med slemmisen på väg ut, det var det som gav blödningen. Hem igen med erbjudande att sätta igång det idag om jag ville och nu är vi på väg in. Jag tror nog det kommer igång av sig själv också till slut och hoppas det räcker med att de sätter ballong och tar vattnet men eftersom jag ändå ska ha antibiotika i god tid och dottern gick så fort så kan vi lika gärna vara där inne. Så vi får väl se om och när det blir en bebis. Jag bad inte på något vis om en igångsättning men de hade inga patienter idag så jag tänkte att varför inte, vi kan lika gärna köra på.
 
Här gick det undan när vi väl kom in. Jag fick en shot cytotec strax innan 12, då var jag 3 cm öppen och nästan utplånad tapp. 2 timmar senare skulle jag egentligen ha dos 2 men då fick de ta vattnet istället och jag var 5 cm öppen och hade inte behövt ta nån smärtlindring alls men sen kände jag rätt snabbt att jag ville ha EDA. Då hade han börjat glida ner rätt rejält och jag låg som en död sill i sängen och önskade mig långt bort på grund av smärtan. Jag kände faktiskt ingen jätteeffekt av EDAn mer än att det tog udden av det värsta, antagligen för att det gick så fort. De ville prompt ha mig på sidan sista stunden för hjärtljuden gick ner när jag låg på rygg. Runt kl 16 var jag 9 cm öppen och kände rätt omgående att det började trycka på, sen kände jag hur han gled ner som en säl och efter 5 krystningar kom han ut.
Jag fick en grad 1a men blödde minimalt, de var rätt fascinerade över det.
Jag som vägrade röra mig ur fläcken på hela förlossningen känner mig fräsch, dock viker sig benen på mig på grund av EDAn så jag segnade ner på toalettgolvet innan när jag skulle resa mig men det ger sig väl hoppas jag.😅
 
Här gick det undan när vi väl kom in. Jag fick en shot cytotec strax innan 12, då var jag 3 cm öppen och nästan utplånad tapp. 2 timmar senare skulle jag egentligen ha dos 2 men då fick de ta vattnet istället och jag var 5 cm öppen och hade inte behövt ta nån smärtlindring alls men sen kände jag rätt snabbt att jag ville ha EDA. Då hade han börjat glida ner rätt rejält och jag låg som en död sill i sängen och önskade mig långt bort på grund av smärtan. Jag kände faktiskt ingen jätteeffekt av EDAn mer än att det tog udden av det värsta, antagligen för att det gick så fort. De ville prompt ha mig på sidan sista stunden för hjärtljuden gick ner när jag låg på rygg. Runt kl 16 var jag 9 cm öppen och kände rätt omgående att det började trycka på, sen kände jag hur han gled ner som en säl och efter 5 krystningar kom han ut.
Jag fick en grad 1a men blödde minimalt, de var rätt fascinerade över det.
Jag som vägrade röra mig ur fläcken på hela förlossningen känner mig fräsch, dock viker sig benen på mig på grund av EDAn så jag segnade ner på toalettgolvet innan när jag skulle resa mig men det ger sig väl hoppas jag.😅
Stort grattis 🥰🥰
 
Grattis @Fritidsryttare

Här är bebis två veckor imorgon och hade vid 7 dagar passerat födelsevikten med 110 g. Hon äter och sover, är vaken några gånger under dagen och en gång tidig tidig morgon. Nätterna går bra. Hon äter oftast 2 ggr per natt. Ibland tar det lite tid att somna om. Hon vill sova nära men det går allt bättre att få henne att sova själv dagtid men det är en bit kvar till att lägga henne i en egen säng på natten.
 
Känner igen det där med zombieträsk.😅 Vi fick stanna 2 dygn på BB för observation eftersom storebror hade sepsis. Det var oerhört noggrann personal denna gången, hela vårdtiden har känts som en lyxvistelse, tänk vad bra bemanning och en lägre vårdtyngd gör för vårdkvaliten!
Lillebror är en riktig A-bebis och hade tappat 100 gram från födelsevikten igår och ammar som en häst så förhoppningsvis fortsätter han uppåt utan konstigheter.
Jag känner mig rätt rutinerad vid det här laget men drabbades rätt hårt av trebarnschocken igår när jag mötte resten av gänget utanför BB. Den där bebisbubblan sprack rätt fort om man säger så. 😅 Jag tänker dock vara snällare mot mig själv denna gången och sänka kraven. Jag blev ju själv rejält sjuk sist efter all stress, nu har jag en fantastisk sambo som är väldigt mån om att avlasta och hjälpa mig även om detta är hans första barn. Just nu sitter han med 3 ungar och två hundar på sig i soffan och visar barnprogram medan jag får äta frukost i lugn och ro. ❤️
 
Kors i taket bebis har sovit både i liggvagn och egen säng nu. Innan har hon i princip alltid sovit på eller brevid någon eller halvsittanedes i amningskudden. Även om hon så klart får mycket närhet så är der skönt att hon kan sova lite mer självständigt.

Vi verkar också ha fått lite rutiner. Hon är vaken två perioder på förmiddagen och sen sover och äter hon nästan bara nästan resten av dygnet. Kan vara lite knölig/ledsen en stund på kväll/natt efter matning men det brukar lösa sig relativt snabbt. Vaknar och äter 2 eller 3 gånger per natt.
 
Vad underbart det är när man börjar komma in lite i rutiner, i början är ju allt bara som en enda bebisgröt där tiden förflyter utan att något blir gjort, iallafall här hemma.😅 Sambon tog med sig de stora till Astrid Lindgrens värld idag tillsammans med plastkusinerna. Jag tänkte i min dumma enfald att jag skulle hinna "massor" då eftersom lillebror är så snäll och att ha bara ett barn är ju enkelt. Haha.. Nu är klockan 09 och han har varit vaken utan avbrott sen kl 06. Han är på ett strålande humör men kräver att få ligga över axeln och titta eller så ska han ha tutten och äta, kombinerat med avbrott för bajs och kräks. Jag har fått i mig frukost, duschat och startat diskmaskinen iallafall.😅
Dock är jag betydligt piggare idag efter att ha fått till liggamningen i natt, vilket resulterade i typ 10 timmars sömn med nåt enstaka avbrott för blöjbyte och matning. Amningen funkar fint, men han har gått vansinnigt hårt åt höger bröstvårta på mig, troligtvis en kombination av att det bröstet är favoriten men även för att jag slarvat och låtit honom ligga lite hur som helst och äta. Det får jag igen nu när han ammar så tätt, det är så jag vill skrika rakt ut när mjölken rinner till.
 
Funderar, med hjärnan som i en gröt, på hur det skall gå att bygga någon slags långsiktigt hållbar tillvaro utifrån detta. Tvillingar med kolik. Visst, vi överlever på de få timmar sömn vi får, men det är inte mycket till liv. Jag ser framför mig, kanske litet pessimistiskt, jag vet inte, hur vi bränner precis all föräldrapenning innan killarna är ens ett år eftersom det känns svårt eller omöjligt för någon av oss att börja jobba.

På uppsidan är att vi föräldrar är ett väldigt välfungerande team kring allt som har med barnen att göra. Vilket ju är... typ allt. Vi hjälps åt, turas om, delar ansvar. Och är bra kompisar.

Samtidigt är det nog främst kompisar vi är just nu, vår relation som älskande par började utmanas redan i början av graviditeten under ett kvartal av konstant och gravt illamående. Just nu förstår jag inte hur vi ska kunna hitta tillbaka dit. Jag kan absolut dela livet med en bra kompis också, fast det var ju inte riktigt så här man tänkte sig det.

Jaja. Det ljusnar väl. This too shall pass, var det?
 
Samtidigt är det nog främst kompisar vi är just nu, vår relation som älskande par började utmanas redan i början av graviditeten under ett kvartal av konstant och gravt illamående. Just nu förstår jag inte hur vi ska kunna hitta tillbaka dit. Jag kan absolut dela livet med en bra kompis också, fast det var ju inte riktigt så här man tänkte sig det.
Förstår att ni har det otroligt tungt, tvillingar och så kolik på det. Måste vara jättetufft ❤️.

Jag tror dock inte du behöver oroa dig över kompis/älskande par-biten. Era pojkar är väl väldigt små än? I början är det ju liksom fokus på barnen och på att få allt med dem att funka. Romantiken kommer nog tillbaka ska du se. Har barnen kolik dessutom så blir det väl mest en fråga om att överleva?

Vi var noll romantiska de första månaderna (men snälla och fina mot varandra) och under graviditeten spydde jag i 8 månader. Vi kände ingen jättestress över just romantikbiten för vi tänkte att det väl får komma sen. Och det har det ju också gjort ☺️.
 
@Snubbelfot Gick tillbaka i tråden och får det till att era pojkar är ca 6 veckor gamla? Då får du nog ha lite is i magen bara. Är nog få par som är jätteromantiska så kort tid efter förlossning. Pratade du och din partner om det här innan? Om förväntningar och tankar kring det här? Jag har blivit jättestressad (och besviken) om min make blivit ledsen över brist på romantik så kort tid efter att jag fött barn. Jag tror verkligheten för de flesta är att romantiken får stå tillbaka längre än så helt enkelt. Fokus då blir ju som sagt barnen för de flesta, och att överleva. Så kände i alla fall jag och maken.
 
@Snubbelfot Gick tillbaka i tråden och får det till att era pojkar är ca 6 veckor gamla? Då får du nog ha lite is i magen bara. Är nog få par som är jätteromantiska så kort tid efter förlossning. Pratade du och din partner om det här innan? Om förväntningar och tankar kring det här? Jag har blivit jättestressad (och besviken) om min make blivit ledsen över brist på romantik så kort tid efter att jag fött barn. Jag tror verkligheten för de flesta är att romantiken får stå tillbaka längre än så helt enkelt. Fokus då blir ju som sagt barnen för de flesta, och att överleva. Så kände i alla fall jag och maken.
Jag pratar inte om 6 veckor utan om 6-8 månader. Och definitivt inte om sex, om det skulle kunna missförstås. Eller om ensidiga krav eller förväntningar från min sida. Då uttryckte jag mig otydligt. Nej, bara ett konstaterande att ingen av oss just nu har förutsättningar att se den andre som något annat än just en teammedlem.
 
Jag pratar inte om 6 veckor utan om 6-8 månader. Och definitivt inte om sex, om det skulle kunna missförstås. Eller om ensidiga krav eller förväntningar från min sida. Då uttryckte jag mig otydligt. Nej, bara ett konstaterande att ingen av oss just nu har förutsättningar att se den andre som något annat än just en teammedlem.
Ja, det är ju inte ovanligt att man mår dåligt under graviditeten och att romantiken blir lidande. Men jag menade att om dina barn bara är 6 veckor så är det inte konstigt om romantiken inte är tillbaka i livet. Graviditet + föda barn + ta hand om spädbarn är hårt liv alltså och det är rimligt att fokus ligger på annat än romantik.

Jag menar bara att ni nog bara behöver ha lite is i magen så löser det sig längre fram ☺️. Att vara ett bra team är ju jättebra och inte så bara! Håll hårt i det och känn lugnet gällande romantiken :).
 
Funderar, med hjärnan som i en gröt, på hur det skall gå att bygga någon slags långsiktigt hållbar tillvaro utifrån detta. Tvillingar med kolik. Visst, vi överlever på de få timmar sömn vi får, men det är inte mycket till liv. Jag ser framför mig, kanske litet pessimistiskt, jag vet inte, hur vi bränner precis all föräldrapenning innan killarna är ens ett år eftersom det känns svårt eller omöjligt för någon av oss att börja jobba.

På uppsidan är att vi föräldrar är ett väldigt välfungerande team kring allt som har med barnen att göra. Vilket ju är... typ allt. Vi hjälps åt, turas om, delar ansvar. Och är bra kompisar.

Samtidigt är det nog främst kompisar vi är just nu, vår relation som älskande par började utmanas redan i början av graviditeten under ett kvartal av konstant och gravt illamående. Just nu förstår jag inte hur vi ska kunna hitta tillbaka dit. Jag kan absolut dela livet med en bra kompis också, fast det var ju inte riktigt så här man tänkte sig det.

Jaja. Det ljusnar väl. This too shall pass, var det?
Det är sjukt tufft även med bara 1 barn, kan jag säga som fått mitt tredje nu. Med tvillingar är det dubbelt upp så det är väl inte ett dugg konstigt att allt fokus är på barnen just nu. Att ni funkar ihop i ert föräldraskap och är kompisar är en jättefördel, kan jag säga som upplevt det motsatta...
Jag har upplevt med mina två andra barn att just bebistiden lättar efter ungefär 3 månader. Då börjar man få in en viss rutin och börjar känna in varandra. Sen finns det så klart de som upplever att det går fortare eller tar längre tid, men för mig har det varit så.

Personligen tycker jag det är mycket uppförsbacke tills de fyller 2 och/eller börjar få ett språk där man kan kommunicera lite med dem. Ni kommer möta nya utmaningar vartefter det lider, men den första tiden som förälder är extremt omtumlande. Jag har sagt det flera gånger till sambon den senaste veckan att barnuppfostran är det absolut svåraste jag gjort i hela mitt liv.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Det ligger snö utanför. Allt jag tänkt göra ute har fått skjutas på tills det blir bättre väder. Det enda jag kan komma på att göra ute...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
8 411
Senast: ameo
·
Hemmet Bor sen ett år tillbaka i en BRF som är en gammal herrgård, omgjort till 14 lägenheter. Delar av parken som hör till är omgjord till...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
5 775
Hästhantering Hej! Jag skulle behöva lite tips och råd från er kunniga. Jag har en tvåårig valack som är mer vild än tam och i stort sätt omöjligt...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 712
Senast: co-SMAD4
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 303
Senast: Bulldoozer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp