Höstföräldrar 2022

[Fritidsryttare]

Ni som har syskon, hur har ni fått till rutinerna hemma med bebis och har ni märkt nåt på storasyskonen?
Efter den här veckan känner jag att bebis är den lilla delen i kråksången, 95% av tiden går till hans syskon. Tack och lov att han är så snäll för annars hade jag nog brutit ihop. De stora har varit hemma från dagis hela veckan och de gör inget annat än att gnabba och slåss. Speciellt lillasyster på 2 år är i sin värsta trotsperiod (vilket hon hade långt innan lillebror kom) och retas och slåss med sin storebror så att både jag och sambon tappar humöret rejält flera gånger om dagen. Storebror är världens snällaste och mjukaste kille men dras med av sin syster och de far runt här hemma som en orkan. Efter femtioelfte tillsägelsen tappar jag det, vilket resulterar i en ledsen storebror då jag blir arg, och jag får dåligt samvete och får trösta och be om ursäkt.

Vi försöker hitta på nåt varje dag men det är fel årstid för utomhusaktiviteter hela dagarna och det är lite svårt att släpa med sig en en veckors bebis hit och dit också, speciellt med tanke på smittorisken. Ekonomin är heller inte obegränsad just nu och allt i kombination gör att både jag och sambon är duktigt slutkörda när kvällen kommer, men framförallt känner jag mig så sjukt otillräcklig och som en tjatig mamma.

 

[Hedblomster]

Här hemma är vi också mer som kompisar just nu. Märker ibland att det gått en hel dag utan att vi kramats eller pussat varandra. Dottern är 7 veckor nu och min tanke kring mitt och min mans förhållande är att det kommer att bli bättre. Vi har haft det lite tjafsigt också pga sömnbrist så just nu försöker vi anstränga oss för att vara snälla och kramas ibland, trots att vi kanske egentligen inte har lust att kramas och vara nära. Att ha barn är verkligen SVÅRT! Och då har vi bara ett som inte har kolik, men hon vara lite stökig på nätterna, har ett stort närhetsbehov och vill bli underhållen hela tiden. Vet inte om jag hade klarat av två spädbarn med kolik samtidigt. Å andra sidan har man ju inget val!

 

[julgrisen]

Funderar, med hjärnan som i en gröt, på hur det skall gå att bygga någon slags långsiktigt hållbar tillvaro utifrån detta. Tvillingar med kolik. Visst, vi överlever på de få timmar sömn vi får, men det är inte mycket till liv. Jag ser framför mig, kanske litet pessimistiskt, jag vet inte, hur vi bränner precis all föräldrapenning innan killarna är ens ett år eftersom det känns svårt eller omöjligt för någon av oss att börja jobba.

På uppsidan är att vi föräldrar är ett väldigt välfungerande team kring allt som har med barnen att göra. Vilket ju är... typ allt. Vi hjälps åt, turas om, delar ansvar. Och är bra kompisar.

Samtidigt är det nog främst kompisar vi är just nu, vår relation som älskande par började utmanas redan i början av graviditeten under ett kvartal av konstant och gravt illamående. Just nu förstår jag inte hur vi ska kunna hitta tillbaka dit. Jag kan absolut dela livet med en bra kompis också, fast det var ju inte riktigt så här man tänkte sig det.

Jaja. Det ljusnar väl. This too shall pass, var det?

Usch vad jobbigt ni har det! Jag minns de första två månaderna som hemska faktiskt och då hade våra barn inte kolik (vi hade andra problem, att vi inte fick i dem mat med all stress det innebär osv), så förstår verkligen att ni är på bristningsgränsen! Men det är ju som du säger att this too shall pass och det blir bättre, efter tre månader tycker jag verkligen det vände. Sen måste jag säga att det också är väldigt jobbigt att ha de där första månaderna efter förlossningen på den mörkaste tiden av året, jag inbillar mig att det gör det hela ännu värre.

 

[WildWilma]

Ni som har syskon, hur har ni fått till rutinerna hemma med bebis och har ni märkt nåt på storasyskonen?
Efter den här veckan känner jag att bebis är den lilla delen i kråksången, 95% av tiden går till hans syskon. Tack och lov att han är så snäll för annars hade jag nog brutit ihop. De stora har varit hemma från dagis hela veckan och de gör inget annat än att gnabba och slåss. Speciellt lillasyster på 2 år är i sin värsta trotsperiod (vilket hon hade långt innan lillebror kom) och retas och slåss med sin storebror så att både jag och sambon tappar humöret rejält flera gånger om dagen. Storebror är världens snällaste och mjukaste kille men dras med av sin syster och de far runt här hemma som en orkan. Efter femtioelfte tillsägelsen tappar jag det, vilket resulterar i en ledsen storebror då jag blir arg, och jag får dåligt samvete och får trösta och be om ursäkt.

Vi försöker hitta på nåt varje dag men det är fel årstid för utomhusaktiviteter hela dagarna och det är lite svårt att släpa med sig en en veckors bebis hit och dit också, speciellt med tanke på smittorisken. Ekonomin är heller inte obegränsad just nu och allt i kombination gör att både jag och sambon är duktigt slutkörda när kvällen kommer, men framförallt känner jag mig så sjukt otillräcklig och som en tjatig mamma.

Här går det ändå över förväntan med storasyster på 3,5 år för mig iaf. Däremot kan hon testa gränserna rejält med sin pappa just nu. Det bökigaste för mig är att komma ut genom dörren med båda barnen men det brukar lösa sig tillslut.

Storasyster verkar fortfarande glad åt "sin" bebis även om hennes omtanke om bebis ibland mest stör bebisen.

Att ha två barn utöver bebis kan jag tänka mig är väldigt intensivt. Jag är glad att storasyster är så gammal som hon är. Det går att resonera med henne och hon klarar mycket själv. Kan konstatera att hittills har hon nog får mer tid med oss nu än innan bebis pga. kortare tid på förskolan. Hon vill dock hellre leka med kompisar än oss

Hundarna är mitt dåliga samvete just nu. Det blir mest promenader just nu för dem men lite träning försöker jag få in varannan dag. Att träna hund med bebis i bärsele är lite bökigt men vissa saker går hyffsat.

Kl.

Bebis började nog första utvecklingsprånget för någon dag sen. Lite mindre sömn dagtid och lite gnälligare och större närhetsbehov. Sova i vagn och egen säng har därmed gått lite sämre.

Min kropp har återhämtat sig oerhört fort denna gång. Avslaget är så gott som borta och jag börjar bli sugen på att träna lite mer strukturerat. Det får dock vänta lite till, får nöja mig med promenader och lite knipträning så länge.

I natt är det tre veckor sedan bebis föddes. Känns som så nyss men ändå så länge sen. Inser med ännu mer distans vilken oerhört bra förlossning vi fick denna gång.

 

[Panamera]

För två veckor sedan föddes vår dotter med planerat snitt. Jag har ett planerat snitt i bagaget, från -19, och detta var om möjligt snäppet bättre. Vid första snittet uppstod en större blödning, vilket verkligen lyftes denna gång vilket resulterade i minimal blödning. Så otroligt professionellt team som verkligen fanns där för oss, hela tiden.

Lillan mår bra. Ibland undrar jag dock hur ofta en bebis egentligen kan bajsa. Känns som att det enda vi gör är att byta blöjor. Men det ska väl lugna sig framöver.

Hon har inte ännu nått sin födelsevikt, men jag försöker amma på så gott det går. BVC har varit på lite ang. ersättning, men jag vill verkligen helamma så länge som möjligt. Är medlem i Amningshjälpen på Facebook för att ta till mig av så många tips som möjligt. Min förhoppning är att allt ska lösa sig framöver.

Storebror på 3,5 år tycker till och från att lillasyster är det värsta som har hänt honom. Det är mycket, mycket känslor i en liten kropp. Vi försöker överösa med kärlek och ge honom så mycket uppmärksamhet som möjligt, men ibland blir det för mycket känslor. Mitt mammahjärta går sönder när han har det så jobbigt.

Är det någon som har något tips för att underlätta för storebror?

Vi låter honom sova med oss när han vill. Vi försöker låta honom bestämma aktiviteter. Vi visar både fysiskt och med ord hur mycket vi älskar honom. Han är även tillbaka i förskolan, då han saknade sina vänner där samt var rätt understimulerad under tiden han var hemma med oss.

Jag mår också bra. Självklart trött, men det är hanterbart. Och ibland är det riktigt tufft med mina känslor, när storebror har det tufft.
I övrigt läker snittet fint, och jag känner mig nästan som vanligt i kroppen.

 

[Madde_padde]

Vår Molte blir tre månader i morgon! Vi kämpar på. Mitt liv är väldigt rörigt med en son i förskoleklass, en 4 åring på förskolan tis-Tor och bra rutiner för bebis, hinna handla, förnedra mat, ta hand om hästar osv tycker inte jag gör annat än hämta lämna barn och mata bebis tack Och lov avgudar syskonen den nya lillebrorsan

Vår lille vill inte riktigt äta utan de är en ständig kamp att få i honom tillräckligt med mat. Ammar honom och han är tyvärr nöjd alldeles för tidigt.

59 lång och 4000 lätt

 

[Kilauea]

För två veckor sedan föddes vår dotter med planerat snitt. Jag har ett planerat snitt i bagaget, från -19, och detta var om möjligt snäppet bättre. Vid första snittet uppstod en större blödning, vilket verkligen lyftes denna gång vilket resulterade i minimal blödning. Så otroligt professionellt team som verkligen fanns där för oss, hela tiden.

Lillan mår bra. Ibland undrar jag dock hur ofta en bebis egentligen kan bajsa. Känns som att det enda vi gör är att byta blöjor. Men det ska väl lugna sig framöver.

Hon har inte ännu nått sin födelsevikt, men jag försöker amma på så gott det går. BVC har varit på lite ang. ersättning, men jag vill verkligen helamma så länge som möjligt. Är medlem i Amningshjälpen på Facebook för att ta till mig av så många tips som möjligt. Min förhoppning är att allt ska lösa sig framöver.

Storebror på 3,5 år tycker till och från att lillasyster är det värsta som har hänt honom. Det är mycket, mycket känslor i en liten kropp. Vi försöker överösa med kärlek och ge honom så mycket uppmärksamhet som möjligt, men ibland blir det för mycket känslor. Mitt mammahjärta går sönder när han har det så jobbigt.

Är det någon som har något tips för att underlätta för storebror?

Vi låter honom sova med oss när han vill. Vi försöker låta honom bestämma aktiviteter. Vi visar både fysiskt och med ord hur mycket vi älskar honom. Han är även tillbaka i förskolan, då han saknade sina vänner där samt var rätt understimulerad under tiden han var hemma med oss.

Jag mår också bra. Självklart trött, men det är hanterbart. Och ibland är det riktigt tufft med mina känslor, när storebror har det tufft.
I övrigt läker snittet fint, och jag känner mig nästan som vanligt i kroppen.

Vi försökte i så stor mån som möjligt låta storebror få egentid med mig eller pappan. Det var lite svårt då det var under värsta delen av pandemin så han kunde inte följa med till affären nåt speciellt och inte heller åka till badhuset tex. Men ut och åka pulka, läsa utan att lillasyster hängde vid bröstet samtidigt osv.
Vi hade turen att storebror accepterade lillasyster rätt lätt.

 

[Panamera]

Vi försökte i så stor mån som möjligt låta storebror få egentid med mig eller pappan. Det var lite svårt då det var under värsta delen av pandemin så han kunde inte följa med till affären nåt speciellt och inte heller åka till badhuset tex. Men ut och åka pulka, läsa utan att lillasyster hängde vid bröstet samtidigt osv.
Vi hade turen att storebror accepterade lillasyster rätt lätt.

Tack för ditt svar.

Då låter det som att vi gör någonting rätt i alla fall. Jag tror och hoppas att allt kommer lugna sig framöver, och att storebrors utbrott kommer minska i takt med att tiden går och det blir mer ”normalt” att vår familj numera består även av lillasyster. Fram tills dess får vi bli ännu bättre på att ge storebror extra tid och uppmärksamhet

 

[WildWilma]

Kinkig bebis och en stora syster på mindre bra humör idag var lite påfrestande. Vissa dagar saknar jag jobbet mer än andra. Dock är det ju toppen att kunna promenera i dagsljus denna årstid.

Hos oss är storasyster nästan lite väl förtjust i lillasyster och ska pilla, gosa och klappa så fort hon får chansen nästan. Lillasyster har inte lärt sig att uppskatta den uppmärksamheten än. Jag hade trott att intresset skulle avta men der verkar inte så. Det är ju kul på sitt sätt men lite opraktiskt när hon väcker bebis eller gör henne ledsen. Jag försöker vara tålmodig och inte såra storasyster som bara vill vara snäll.

Bebis gillar iaf mat och vägde i måndags 4,8 kg. Då 3 veckor gammal. 570 g upp på två veckor.

 

[Trollunge]

Hej igen alla!

Längesen jag skrev men nu har jag läst ikapp och stort grattis till alla bebisar!

26/10 föddes vår lilla flicka, 3375 gram och 50 cm lång. Förlossningen var.. otrolig faktiskt, jag hade väldigt tydliga önskemål denna gången och det blev nästan exakt så. Behöll lugnet hela vägen igenom förlossningen och jag fick själv ta emot vår dotter när hon föddes i badet efter 4 min krystvärkar. Krystvärkarna var enda gången under förlossningen där jag kände ”nej men detta klarar jag inte” men sen plötsligt var hon ute. Riktigt sjukt att föda barn ändå hörrni

Var kvar på BB ett dygn sen längtade vi hem till pappa och storebror (4 år). Allt har gått väldigt bra här hemma, bebis äter och sover mestadels och storebror är väldigt kär i henne. Vi har lite samma problem som er @WildWilma med att storasyskonet är lite väl på och ska ”gosa” och krama och bära och peta och nej vår bebis är inte heller jätteförtjust i det än.. Han stör henne mest just nu känns det som men som du säger vill man inte var för hård mot storasyskonet heller när de bara vill väl.
Och @Panamera, det låter som ni gör allt ni kan och det kommer bli bättre. Gissar att vi alla kommer ha perioder där de stora barnen tycker det är jobbigt att ha fått syskon men det kanske sker vid olika tillfällen bara.

Idag har vi varit på BVC för kombinerad 4-årskontroll för storebror samt vägning av bebis. Hon är tre veckor om ett par dagar och nu bara några gram ifrån 4 kg Helammar och det fungerar bra! Dag 3-4 när mjölken rinner till och bröstvårtorna har blodblåsor är ju… intensiva minst sagt, men tycker redan det stabiliserat sig ok.

Och @Snubbelfot, håller alla tummar att koliken ger sig snart för era killar för det låter otroligt tufft. Ni gör ett fantastiskt jobb iaf låter det som

 

[WildWilma]

Hej igen alla!

Längesen jag skrev men nu har jag läst ikapp och stort grattis till alla bebisar!

26/10 föddes vår lilla flicka, 3375 gram och 50 cm lång. Förlossningen var.. otrolig faktiskt, jag hade väldigt tydliga önskemål denna gången och det blev nästan exakt så. Behöll lugnet hela vägen igenom förlossningen och jag fick själv ta emot vår dotter när hon föddes i badet efter 4 min krystvärkar. Krystvärkarna var enda gången under förlossningen där jag kände ”nej men detta klarar jag inte” men sen plötsligt var hon ute. Riktigt sjukt att föda barn ändå hörrni

Var kvar på BB ett dygn sen längtade vi hem till pappa och storebror (4 år). Allt har gått väldigt bra här hemma, bebis äter och sover mestadels och storebror är väldigt kär i henne. Vi har lite samma problem som er @WildWilma med att storasyskonet är lite väl på och ska ”gosa” och krama och bära och peta och nej vår bebis är inte heller jätteförtjust i det än.. Han stör henne mest just nu känns det som men som du säger vill man inte var för hård mot storasyskonet heller när de bara vill väl.
Och @Panamera, det låter som ni gör allt ni kan och det kommer bli bättre. Gissar att vi alla kommer ha perioder där de stora barnen tycker det är jobbigt att ha fått syskon men det kanske sker vid olika tillfällen bara.

Idag har vi varit på BVC för kombinerad 4-årskontroll för storebror samt vägning av bebis. Hon är tre veckor om ett par dagar och nu bara några gram ifrån 4 kg Helammar och det fungerar bra! Dag 3-4 när mjölken rinner till och bröstvårtorna har blodblåsor är ju… intensiva minst sagt, men tycker redan det stabiliserat sig ok.

Och @Snubbelfot, håller alla tummar att koliken ger sig snart för era killar för det låter otroligt tufft. Ni gör ett fantastiskt jobb iaf låter det som

Grattis!

Härligt att förlossningen blev dom du ville. Känner igen mig i det du skriver från min förlossning. Så nöjd i efterhand även om jag gärna hade ångrat mig de sista 10 minuterna.

Härligt att storebror gillar sin lillasyster även om det än så länge inte är besvarat. Om ett år är det nog tvärtom hemma hos oss iaf gissar jag. Lillasyster sol inte låter storasyster vara ifred.

 

[Fritidsryttare]

Här blir Lillebror 3 veckor imorgon. Jisses vad ätiden går. Storasyskonen är här denna veckan och kom från pappan förkylda så nu är lilleman också förkyld. Han hade 37,8 igår morse men sen låg han lägre så vi slapp åka in. Vi hade BVC-besök och han hade gått upp 300 gram på en vecka så mat får han iallafall i sig. Han är fortfarande väldigt snäll men har börjat få mer åsikter, framförallt är mammas tutte obligatorisk framåt kvällen så vi lägger oss tidigt och myser.
Jag hade en rejäl UVI med ryggsmärtor förra veckan som krävde antibiotikabehandling men nu är jag piggare och kan hålla igång ungefär som vanligt. Jag vill dock inte lyfta tungt, försökte mig på att ha lillebror i sele för några dagar sen men då började jag blöda rejält så kroppen läker fortfarande.

 

[Trollunge]

Här blir Lillebror 3 veckor imorgon. Jisses vad ätiden går. Storasyskonen är här denna veckan och kom från pappan förkylda så nu är lilleman också förkyld. Han hade 37,8 igår morse men sen låg han lägre så vi slapp åka in. Vi hade BVC-besök och han hade gått upp 300 gram på en vecka så mat får han iallafall i sig. Han är fortfarande väldigt snäll men har börjat få mer åsikter, framförallt är mammas tutte obligatorisk framåt kvällen så vi lägger oss tidigt och myser.
Jag hade en rejäl UVI med ryggsmärtor förra veckan som krävde antibiotikabehandling men nu är jag piggare och kan hålla igång ungefär som vanligt. Jag vill dock inte lyfta tungt, försökte mig på att ha lillebror i sele för några dagar sen men då började jag blöda rejält så kroppen läker fortfarande.

Min lilla blev tre veckor i onsdags, håller med om att det går snabbt! Vi har ju en storebror på 4 år så varje dag som går utan förkylning är jag tacksam för..! Skönt att er lille ändå verkar må ok
Skönt att även UVI:n läkt ut!

 

[WildWilma]

BVC besök igår. 57 cm lång och 5,35 kg stor nu drygt 5 veckor gammal. Storasyster var en mycket mindre bebis (bara drygt 6 kg vid 6 månader) vilket var väldigt praktiskt då jag bär mycket i sele. Nu får jag bli stark i ryggen snabbare Fick bakläxa på att lägga henne på magen på fasta underlag oftare då hon har lite delade magmuskler. Nu blir det oftast bara på oss när vi ligger eller halvsitter.

Väldigt varierande humör på bebis om dagarna. Ibland ska hon vara nära hela tiden och ibland ligger hon själv och är nöjd. Helt normalt antar jag. Svårt bara att hjälpa storasyster när bebis blir arg så fort man lägger ner henne. Ibland får hon helt enkelt skrika en stund. Hon är alltid väldigt lätt att trösta iaf.

Nu väntar vi med spänning på första leendet. Det rycker lite i munnen Ibland men inger tydligt leende hittills.

 

[Hedblomster]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

 

[PathOfClovers]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

Vår tjej är och har varit likadan, från start i princip! Funkade iofs att sitta i babysitter korta stunder, medan man typ tömde diskmaskinen, duscha osv. Ännu bättre blev babysitter när hon lärde sig få fart på den. Vad tycker hon om babysitter? Sele medan man gör grejer?

Och som alla säger; det BLIR bättre. Vår är nu 10 månader, sen hon lärde sig sitta själv blev det lite bättre, och ett snäpp till när hon började krypa. Men det är fortfarande ivrigt och vill gärna att man bär runt på henne och tittar och pratar om grejer. Jag har också varit ensam och mest hemma. Öppna förskolan är ju jättebra, har du någon i närheten? Den jag går till har ett pass i veckan för 0-8 månader tex, mest för din skull tänker jag? Bor några i facebook-gruppen nära?

 

[Cilla89a]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

Åh som jag känner med dig Fick min dotter i Januari och hon var ständigt missnöjd i babysitter eller babygym, fick i stort sett bära runt på henne i famnen konstant och gå runt och titta på saker i huset när hon var vaken och jag hade ångest efter varje sovstund inför 2-2,5 timmars bärande innan nästa sovstund.
Och hon har haft rätt litet sömnbehov och mycket vakentid ända sedan hon föddes.
Blev lite bättre när hon var stabil i nacken och kunde sitta framåtvänd i sele, så kunde jag åtminstone gå runt och städa medan hon var vaken (Hatade att sitta inåtvänd i sele).
Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag kände aldrig att det hjälpte när folk säger att "det blir bättre", för när man är mitt i det så är det en klen tröst
Men du ska veta att du inte är ensam. Det hjälpte mig lite att tänka att andra också går hemma och konkar rundor på missnöjd bebis, eller vid extra struliga nätter att andra föräldrar också är vakna med mig

Idag är hon 10,5 månad och en så väldigt rolig liten tjej att leka och umgås med. Dock är hon lite lat av sig och sitter där man sätter henne och blir snabbt uttråkad, så hon hänger fortfarande mkt i selen där allt som oftast är helnöjd

 

[Fritidsryttare]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

Här är en till som också haft en krävande bebis. Jag har en bild i telefonen där dåvarande sambon sitter i en trädgårdsstol med hörlurar på sig och dottern på 3 veckor hängande över axeln. Då hade hon gallskrikit tills hon däckat för att hon inte fick ligga vid tutten medan jag panikgjorde hästarna... Tutte var det _enda_ som dög i flera månader och för att överleva utvecklade jag strategin att kånka runt med henne i sele samtidigt som jag med högerhanden höll i ena bröstet och tryckte in tutten i munnen på henne. Detta gjorde jag överallt, det måste ha sett helt knasigt ut för alla utomstående som såg...

Numera är dottern snart 2,5 år och fortfarande oerhört viljestark och med en outsinlig energi. Kort sagt, en stor personlighet i en liten kropp, men också fantastiskt rolig och familjens clown. Det blir bättre, även om man inte tror det när man är i det. Man får göra det som krävs för att få vardagen att funka hjälpligt, även om det innebär att låta halva Sverige beskåda ens bröst som i mitt fall.

 

[Fritidsryttare]

Bebis har passerat en månad och har också blivit mer med. Det duger då rakt inte att ligga eller sitta och kolla på medan resten av familjen stökar runt utan han ska vara med. Antingen får man gå runt med honom på axeln eller så får man ha honom i selen, då är han nöjd för det mesta. Han hade gått upp till 4,3 kg och var 55,5 cm lång på läkarkontrollen i måndags, dvs han är lika lång som storebror var när han föddes men väger fortfarande mindre. Helt galet när jag tänker på det eftersom jag tycker lillebror är jättestor nu.

 

[Guldaskig]

Att det skulle vara så svårt att underhålla en bebis på 2,5 månad! Det hade jag inte förväntat mig. Hon sover i halvtimmar om dagarna och då hinner man väl göra sin lunch, tvätta av sig osv. Men hinner nästan aldrig någon återhämtning med något jag tycker är roligt, tex läsa en bok eller så. Hon är stor och stark i kroppen och vill så mycket men är för liten än. När hon är vaken vill hon inte bara ligga i famnen, då ska man gå runt och titta på saker eller läsa en bok eller sjunga en sång, annars blir det snabbt gråt. Längtar tills hon kan sitta själv i en matstol typ. Hon kan i alla fall ligga lite i gymmet själv, en kvart kanske. Jag är med i en facebookgrupp för de som fått barn samma månad och många säger att de mest "myser hemma" och att bebisen typ ligger på en filt och tittar på vad de gör. Om de tex fixar i köket tittar på bebisen på. Ha! Det skulle min bebis tycka var döden så jag hinner inte fixa i köket helt enkelt. Tyvärr känner jag inga andra föräldralediga, hade varit skönt att kravlöst bara umgås över en fika i någons hem. Är ensam och uttråkad och har ångest och känner mig stressad. BVC skickade remiss till sin psykolog sist vi var där så jag har fått tid nästa vecka. Älskar min bebis mest av allt i hela världen men älskar inte att underhålla henne dygnet runt Snart ska vi till BVC igen och väga och mäta i alla fall. Gissar på 6,5 kg och kanske 61 cm.

Vet inte var du bor men här finns facebookgrupper med mammor som vill ses och hänga. Kanske finns babyrytmik eller babysim ni kan anmäla er till? Ibland kan man hitta andra föräldrar där som man klickar med. Öppna förskolan som någon annan tipsade om finns ju också