Höjdhets för dagens ungdomar?

[Morces]

Är det någon mer som märkt av detta fenomen?

Mina medryttare är unga tjejer i åldern 12 - 14 år.
Det enda de tänker på ibland är att bara få hoppa så högt som möjligt & ingen träning på anridning fram till hindret. Jag är alltid med mina medryttare och påtalar när jag ser sånt jag inte gillar så jag har lyckats få bukt med detta.

En annan tjej som blev medryttare på en annan häst i stallet fick avsluta sitt medryttarskap då hon höjde direkt till 1 meter efter att ha ridit hästen tre gånger. Notera då att hästen inte hoppats på 100 år och denna tjej ramlade av två gånger samt studsar i sadeln vid ridning.

Varför är det en höjdhets för dagens unga i ridsporten? Och varför är det coolt att lägga upp filmer på när man flyger av hästen?

 

[Kaching]

Dagens ungdomar? Var absolut även en grej när jag var ung ryttare tidigt 00-tal På ridskolan pratades det mycket om hur högt det hade hoppats tidigare som någon slags måttstock för hur duktig ryttare man var. Själv var jag feg och blyg så var aldrig någon hoppare.

 

[__sofia__]

Jag känner också igen det från när jag var i 11-14 års åldern på 00-talet, så jag skulle säga att det inte är något nytt.

Däremot att filma när man trillar av har jag ingen koll på

 

[Morces]

Dagens ungdomar? Var absolut även en grej när jag var ung ryttare tidigt 00-tal På ridskolan pratades det mycket om hur högt det hade hoppats tidigare som någon slags måttstock för hur duktig ryttare man var. Själv var jag feg och blyg så var aldrig någon hoppare.

Jag har aldrig varit med om detta fenomen oxh är ganska ung ändå. Så jag blir chockad

 

[Stefffie]

Haller med om att det nog ar en tonars/ny ryttare grej snarare an en "modern" grej. Hur hogt man hoppar ar lattare att "mata" an hur god din anridning var, bilderna ser frackare ut med hogre hinder och det kan vara latt att blanda hinderhojd mer ryttarformaga.

 

[WildHorse]

Jag minns absolut från min ridskole tid, att speciellt i vissa kretsar, var det väldigt viktigt hur högt man kunde hoppa. Men dels styrde ju ridlärarna upp det lite och ffa så fick det nog inte fullt lika stor spridning som det gör nu i dagens SoMe kultur.
Men nytt för dagens ungdomar är det nog inte.

 

[stjarnhimmel]

Så var det nog redan på 90- talet då hag var tonåring. Man pratade om hur högt man hade hoppat och högre var bätttre

 

[Habina]

Jag var så stolt på slutet av nittiotalet när jag lyckades störa min häst (liten c-ponny) så lite att hon klarade en meter.

Det var dessutom ett koppelräck utan markbom som stod helt fristående på en liten ridbana som var rätt hård minns jag. Red en och en halv timme för att ta mig dit också.

Stackars häst… Men jag var sååå cool bland de som hade häst just då, att jag (eh hästen) hade hoppat så högt.

Däremot är jag glad att alla konstiga vurpor jag gjort inte fastnat på nån film.

 

[Kristall10]

Tycker det fonemet även finns bland tävlingsryttare på amatörnivå.
Man tar sig runt en 130 bana men det ser inte roligt ut. Det rycks och slits i hästen, hålls hårt i munnen, pushas på för fullt innan hindret, skänklar och händer flaxar för fullt osv.
Men ändå är man i mångas ögon en superduktig ryttare för man har ju faktiskt ridit 130-140 hoppning.

 

[Red_Chili]

Runt år 2000 så var det definitivt så i stallet där jag red iaf. Höjden på hindren var det viktiga, och förvånansvärt nog så var även min ridlärare inne på att pressa upp höjden på hindren vid vissa tillfällen. Jag var rädd(!) för att hoppa och hade troligen mått bäst av att få rida på en lugn och sansad häst och fått träna på små hinder som hästen nästan kunnat kliva över. Ändå bestämde ridläraren att jag under mitt första pass på ett stort(!) ivrigt halvblod skulle över ett 130cm högt hinder. Jag försökte protestera, men fick i princip höra att om jag vägrade så skulle de inte låta mig vara kvar i ridgruppen. Det blev alltså att jag likblek i ansiktet fick styra den stackars hästen mot hindret och hoppa. Det var inte ett dugg kul. Det såg garanterat inte snyggt ut heller. Jag var noga med att hålla i manen för att inte rycka hästen i munnen, men det var väl ungefär det enda som var bra. Fullständig katastroflektion som gick ut på att alla i gruppen skulle få hoppa högt för att "Det är kul och ni måste ju få känna på hur det är att hoppa på riktigt!" Som tur var lyckades jag byta grupp sedan och rida för en annan ridlärare.

 

[Mineur]

Har också väldigt tydliga minnen om att det här var en grej när jag var tonåring kring 2004-2005 och minns hur otroligt cool jag kände mig när jag hade hoppat en meter för första gången. Kan fortfarande känna av den hetsen lite grann de få gånger jag hoppar nuförtiden (men då enbart från min egen hjärna alltså), men som tur är har jag blivit både äldre och klokare med åren

 

[sweep]

Är det någon mer som märkt av detta fenomen?

Mina medryttare är unga tjejer i åldern 12 - 14 år.
Det enda de tänker på ibland är att bara få hoppa så högt som möjligt & ingen träning på anridning fram till hindret. Jag är alltid med mina medryttare och påtalar när jag ser sånt jag inte gillar så jag har lyckats få bukt med detta.

En annan tjej som blev medryttare på en annan häst i stallet fick avsluta sitt medryttarskap då hon höjde direkt till 1 meter efter att ha ridit hästen tre gånger. Notera då att hästen inte hoppats på 100 år och denna tjej ramlade av två gånger samt studsar i sadeln vid ridning.

Varför är det en höjdhets för dagens unga i ridsporten? Och varför är det coolt att lägga upp filmer på när man flyger av hästen?

Höjdhets har alltid funnit och kommer nog alltid att finnas.

Coolt med avramlingsfilmer är nog för att få likes/kommentarer på TikTok/instagram

 

[Magnum]

Runt år 2000 så var det definitivt så i stallet där jag red iaf. Höjden på hindren var det viktiga, och förvånansvärt nog så var även min ridlärare inne på att pressa upp höjden på hindren vid vissa tillfällen. Jag var rädd(!) för att hoppa och hade troligen mått bäst av att få rida på en lugn och sansad häst och fått träna på små hinder som hästen nästan kunnat kliva över. Ändå bestämde ridläraren att jag under mitt första pass på ett stort(!) ivrigt halvblod skulle över ett 130cm högt hinder. Jag försökte protestera, men fick i princip höra att om jag vägrade så skulle de inte låta mig vara kvar i ridgruppen. Det blev alltså att jag likblek i ansiktet fick styra den stackars hästen mot hindret och hoppa. Det var inte ett dugg kul. Det såg garanterat inte snyggt ut heller. Jag var noga med att hålla i manen för att inte rycka hästen i munnen, men det var väl ungefär det enda som var bra. Fullständig katastroflektion som gick ut på att alla i gruppen skulle få hoppa högt för att "Det är kul och ni måste ju få känna på hur det är att hoppa på riktigt!" Som tur var lyckades jag byta grupp sedan och rida för en annan ridlärare.

Känner igen,
det där med att även tränarna (plural) gillade att höja.
Kanske inte vrålhögt alltid men man måste ju inte nosa på gränserna ens?
Ser man att någon tvekar (för sånt syns ju ofta) kanske man kan få lyckas bra med övningen på låg/rätt höjd 'bara'..

Minns att jag så många gånger i början av passet bad om att få stanna på låga höjder.
Men nog höjdes det ändå vartefter. Ofta till gränsfall.
Jag bytte tom till en ponnygrupp ett tag för att få bättre avstånd och lägre hinder (liten stor häst) och det var nog den roligaste tiden..

Min häst hoppade gärna men var lite begränsad, han behövde både mod uppmuntran och rätt ridning för större hinder och jag backade ju själv av= blev inte alls bra även om vi tog oss över helt ok.
Han började dessutom såklart stanna när hindren blev större, vår hoppglädje försvann därmed

 

[LenaH]

Är det någon mer som märkt av detta fenomen?

Mina medryttare är unga tjejer i åldern 12 - 14 år.
Det enda de tänker på ibland är att bara få hoppa så högt som möjligt & ingen träning på anridning fram till hindret. Jag är alltid med mina medryttare och påtalar när jag ser sånt jag inte gillar så jag har lyckats få bukt med detta.

En annan tjej som blev medryttare på en annan häst i stallet fick avsluta sitt medryttarskap då hon höjde direkt till 1 meter efter att ha ridit hästen tre gånger. Notera då att hästen inte hoppats på 100 år och denna tjej ramlade av två gånger samt studsar i sadeln vid ridning.

Varför är det en höjdhets för dagens unga i ridsporten? Och varför är det coolt att lägga upp filmer på när man flyger av hästen?

Dagens ungdom här f 72 meddelar att det alltid varit så.

 

[Rosett]

När jag red storhäst på ridskola i början av 90-talet, så var det inget sånt, vad jag minns. Iofs var jag inte i så avancerad grupp. Vet inte vad hindrena låg på som högst för ridläraren så inte det, men jag har kanske hoppat 80-100 cm som mest.
En gång hade vi en vikarie och red ut, hon red först och styrde på terränghindren så innan jag visste av det hade jag plötsligt hoppat en bank. Det hjälpte ju inte mot min galopp/hopprädsla … otroligt att jag inte åkte av. Hu!

 

[Linda_A]

Till och med jag som var så rädd och försiktig i ridningen tyckte att det var häftigt att få hoppa högt. Kanske till och med för att jag var rädd i vanliga fall men faktiskt vågade hoppa om bara hästen var cool.

Hittade dock min gräns när jag tog en privatlektion i ett annat stall och fick rida instruktörens gamla tävlingshäst. Efter ett tag tyckte hon att hästen behövde få några högre språng också och la upp det på över metern (jag minns inte hur mycket, men det såg JÄTTEHÖGT ut för mig). Det gick bra, duktig häst och jag hade väl uppenbarligen en okej balans och var duktig på att ta i manen istället för att hålla i tyglarna, men där kände jag att någon hoppryttare skulle jag aldrig bli.

 

[Fabian In Memoria]

Skönt att man är (hopprädd) tant och rider ung islandshäst utan någon förväntning att hoppa högt! 50 cm duger bra!

 

[Frokennordberg]

Och varför är det coolt att lägga upp filmer på när man flyger av hästen?

"Pic or it didn't happen!"

Jag gillar att ha bildbevis och har sedan liten blivit besviken när det slutade filmas/fotas när det blev ofrivilliga avsittningar. Angående att man lägger upp, så är det väl som det mesta annat man delar med sig av i sociala medier, tänker jag.

 

[Stergo]

Nu tävlade jag i dressyr, men när vi letade D-ponny till mig på 00-talet så var det en ponny som vi tittade på som också var en trevlig hopponny. Säljaren slängde upp två hinder på typ 1 m på första provridningen trots att jag hade noll intresse av ponnyns hoppkapacitet typ. Jag ville ju ha en dressyrponny som jag med lite jobb skulle kunna rida FEI-klasser på.

Nu gick det ju ändå bra tack vare att min c-ponny visat sig vara en fälttävlansstjärna som jag ridit lägsta klassen i fälttävlan på (p60 tror jag det var) så jag ändå hoppat en hel del och redan då löste mycket med ett rejält mantag och följsamhet.

 

[Emma-pemma]

Som ridskoleryttare på tidigt 80-tal kan jag bekräfta att det var JÄTTEVIKTIGT hur högt man hade hoppat. Det var typ den enda måttstocken vi ridskolebarn kunde relatera till. Vi satt ju på snälla ridskoleponnyer som tog oss över hindren i lagom tempo, och hade naturligtvis inte en tanke på att det krävdes något annat. Dessutom tyckte vi att vi var jätteerfarna som kunde rida de "heta" ridskoleponnyerna också...

Jag kan se en markant skillnad på min egen dotter, som är uppvuxen med hästar/ponnyer hemma. Hon har redan från vaggan sett allt annat arbete som ligger runt om och före att man kan få hästen att ta med sig vilken ryttare som helst över ett hinder. Hos henne märker jag inte alls samma hets över centimetrarna.