Hon har somnat

[squarepants]

Sv: Hon har somnat

Fy så tråkigt! Hon var verkligen en charmig hund.
Men jag tror säkert att du gjorde rätt beslut.

 

[inverterad]

Sv: Hon har somnat

Usch så tungt. Kram.

 

[pippi27]

Sv: Hon har somnat

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden. När ett husdjur dör kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.


De gamla djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar. Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.


Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta. Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas ...

 

[Svarta Sara]

Sv: Hon har somnat

Tröstkramar ! Tog bort min för en månad sen och det är det värsta beslutet man kan ta även om man innerst inne vet att man gjort rätt

 

[lingonben]

Sv: Hon har somnat

Oj! Jag beklagar verkligen sorgen, det verkade finnas ett speciellt band mellan er två
OT: Det tar mig mycket längre tid nuförtiden att fatta när inlägg kommer från dig, nu när det inte finns en rottis på avataren mer.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hon har somnat

Jag visste inte att det var på gång. Det var verkligen tråkigt att höra, jag beklagar.

 

[Milosari]

Sv: Hon har somnat

jag beklagar verkligen! men tänk på att hon levt större delen av sitt liv på övertid. det är tack vare dig hon har hängt med så länge. nu slipper hon allt obehag. jag vet inte om du är någon kramig typ men jag skickar en STOR tröstkram!

 

[Fiffi1]

Sv: Hon har somnat

Beklagar verkligen sorgen
Tröstkramar

 

[Ciindy]

Sv: Hon har somnat

*tröstkramar* Jag vet aldrig vad jag ska skriva i sånna här trådar...

 

[Brandgul]

Sv: Hon har somnat

Det blir så förbannat tomt och man saknar dem sååå lång tid efteråt.

Det är snart ett år sedan som min skrutthund fick somna in. Hon hade ont, men gav järnet ändå om jag bad henne. Sen fick hon mer ont. Jag vet inte om beslutet egentligen var lätt eller svårt? Jag har i alla fall aldrig tvekat om att det var det bästa.

Samtidigt är det en stor sten som faller från axlarna när dessa skrutthundar inte finns mer. Det är slut på passandet. Det är slut på att fundera vem som kommer runt hörnet. Det är slut på att hela tiden ha järnkoll på omgivningen. Nu gör det inget om det kommer en halt person som säger *gull gull gull*

Det är ett sådant stort ansvar som släppt för mig och det känns efter 9 år till och med lite skönt. Nu slipper jag ständigt oroa mig för att det kan hända något. Nu behöver jag inte varna folk innan de kommer hem till oss. Nu behöver jag inte vara helt udda som förbjuder folk att klappa hunden osv.

Men att återigen få en hund med sådan kontakt som vi haft, det vet jag inte om jag får igen? För min hund var det bara matte som gällde. Jag var hennes fasta och trygga punkt. Hon var mig hängiven måste man verkligen säga. Husse har berättat att direkt jag gått utanför ytterdörren har hon legat där vid dörren och väntat på mig ett par timmar innan hon gett upp och lagt sig lite bekvämare.

Ja våra älskade knäppa och knasiga hundar. Det tar slut en dag. Det är så tomt. Men samtidigt... Ja ganska skönt också att veta att nu har de det bara bra.

 

[escodobe]

Sv: Hon har somnat

Ja, så kände jag när jag tog bort min dobermanhane.Mitt i all sorgen en lättnad.
Nu var min hund snäll och trevlig 95% av tiden men när det slog snett så slog det snett fortare än du hann blinka och det fanns ingen hejd. Men det gjorde det svårt för folk att förstå att han faktiskt var farlig.

Sen skaffade man rottisen oc vilken skillnad! Plötsligt inser man hur mycket ORO det har krävt av en och hur man hela tiden haft det i bakhuvudet.
Rottisen till exempel, gångerna jag sett honom arg på drygt 8 år kan räknas på ena handens fingarar och till och med då är han fullt hanterbar. Det är ingen risk att suga tag i vilken kroppsdel som helst i vilket läge som helst, även om han har ont...

 

[Svalan]

Sv: Hon har somnat

Beklagar verkligen sorgen.
Jättefin rottis.

 

[Jadzia]

Sv: Hon har somnat

Evita hade ju inte den bästa mentaliteten direkt. Stora rädslor, reservation mot människor, hundaggressiv och högt i stress. Jag har slitit med den hunden, lagt år på att få henne att fungera men ändå så blev hon aldrig trygg. Hon var för knasig i skallen och oavsett tid och pengar så hade ingen kunnat fixa henne. Jag ordnade mitt liv efter henne, vilket blev väldigt begränsat, och skapade rutiner som gjorde att hon fungerade. Just rutinerna var väldigt viktiga. Det räckte med att jag en dag var ledig från jobbet så rubbades hennes inre balans, men där gick en gräns. Jag kan inte jobba varje dag för hundens skull. I övrigt var det sällan någon fick komma hem till oss. Det fungerade med vissa nära vänner, medan andra var bara att glömma. I allt jag gjorde fick jag alltid fråga mig först hur det skulle påverka hunden och hur jag skulle lösa det bäst för henne. Brandgul beskrev pressen man känner ganska bra i sitt inlägg.

Trots allt detta så fick Evita finnas hos mig. Jag stod ut för jag tyckte om henne så mycket och var inte redo att släppa henne. Men så kom krämporna. Hunden som hade så mycket mentala problem fick fysiska också. Hon gnagde bort sin trampdynor vid varje skendräktighet, om hon fick tillfälle. Magen kraschade vid avbrott i rutinerna. Jag anpassade mitt liv lite till, hade terapi med hunden och hunden fortsatte att existera. Sedan fick hon furunkulos och reagerade illa på kortisonbehandlingen. Trampdynorna började spricka och hon blev halt. Det hände innan jul och jag lyckades rädda henne då. För två veckor sedan kom sprickorna tillbaka. Hon började riva upp det som var kvar av furunklarna. För en vecka sedan tittade jag på henne och sedan på Sam och insåg att Evita inte såg glad och lycklig ut. Det jag såg när jag tittade in i hennes ögon var rädsla, stress och smärta. Beslutet fattades samma dag.

Att släppa henne och låta henne gå är det värsta jag gjort och jag kan ännu inte tillåta mig att sörja fullt ut för då bryter jag ihop. Den dagen hon somnade, dog en del av mig med henne. Ingen annan hund har påverkat mig så starkt. Jag kommer heller aldrig att köpa rottis igen.

Men jag är helt övertygad att beslutet att låta henne somna är det bästa jag gjort för den hunden. Jag höll liv i henne länge för min skull och en viktig lärdom jag kommer bära med mig är att aldrig göra om det. Hennes sista tid var fin och lugn. Hon fick tillbringa den ensam med mig på det vis som hon mådde allra bäst av. Hon kommer alltid att leva i mitt hjärta.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Hon har somnat

Fy tusan vad jobbigt. Men det var ett modigt beslut och säkert det rätta!

 

[Viggen]

Sv: Hon har somnat

Beklagar sorgen, vet hur det är att släppa iväg en vän Starkt och osjälviskt av dig att fatta beslutet. *Kram*

 

[Sablar22]

Sv: Hon har somnat

Förmodligen det ärligaste inlägg jag läst på buke!

Ledsen för din skull, och glad för hennes..
att hon fick just precis den matte hon behövde!


Kram

 

[millan30_228]

Sv: Hon har somnat

Hon som skulle leva för evigt finns inte mer. Jag saknar henne så.

Tänker på dig!! Det gör ont att förlora sin vän!!
Du gjorde det rätta!!

Kram

http://www.indigo.org/rainbow/

 

[Favina]

Sv: Hon har somnat

Jag beklagar verkligen
Vet precis hur det känns, blev av med min JR redan vid 6 mån.

Kram Favina

 

[Mirre]

Sv: Hon har somnat

Vad tråkigt
Hon var en skönhet
Regnbågsbron