Hormonerna efter förlossningen..

[babyfoal]

Hej alla!
Det är knappt med tiden här online, umgås bara med vår älskade dotter som har hunnit bli 24 dagar gammal

Men jag måste få fråga hur ni andra mår efter förlossningen?

Själv mår jag som jag aldrig mått förr, ett ständigt lyckorus, känner kärlek jag aldrig kännt förrut och är bara så oändligt lycklig och glad för vår lilla Prinsessa

Men ibland, blir denna kärlek så stark, att jag bara brister i tårar.
Jag kan börja gråta när jag tittar på henne, rädsla att jag inte är tillräcklig för henne, oroa mig för henne i framtiden. Gråta för att jag älskar henne så otroligt mycket!
Gråta för att sambon är så gullig, för att han lagar mat, för att han finns för oss.
Sen kan jag börja gråta utan att veta varför?!?

Igår kände jag mig ledsen dock. Det var något 'nytt'.. Kände mig liksom lite nere.. Men efter lite vila med dotter mådde jag bättre Igår var en jäktig dag med lite för mycket på schemat, kanske därför som jag kände mig nere..?

Men jag ville mest höra, hur det är med era hormoner?
Jag kan bli lite knäpp av mitt gråtande- även om det är glädjetårar, och min ständiga nojja och överbeskyddande känsla

Snälla säg, att detta går över??

 

[Mitten]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Hehe... jag var väldigt gråtmild under graviditeten, kunde inte se sorgliga saker på TV - kollade på första säsongerna av LOST men var tvungen att sluta för att jag grinade och drömde så hemskt för att de stal barnen . Men jag var också väldigt kär i min sambo. Väldigt beroende av honom liksom.

När Elina föddes var jag precis som du, i ett lyckorus och en kärleksdimma, inget annat spelade någon roll! Min sambo var bäst i hela världen, och jag kunde gråta för allt och ingenting (sorgliga saker på TV, och lyckliga saker på TV för den delen). Jag var jättelöjlig .
Samtidigt orade jag mig sjuk för PSD och andra saker som kan hända, oroade mig för att det skulle vara något medicinskt fel på henne, oroade mig för att hon skulle dö. Kunde gråta hela natten bara för att jag låg och kände efter hur det skulle kännas om hon försvann.

Det släppte mer och mer, speciellt när jag slutade amma. Men jag är fortfarande väldigt gråtmild, gråter om jag ser förlossningar på TV och vi var på Junibacken förra veckan, och då grät jag för att Astrid Lindgrens staty hade blommor hos sig. Så jag är ju inte som jag var innan graviditeten direkt, men på ett sätt trivs jag med mitt nya böliga jag .

Hur känns det med hästar och sånt? Har du samma tid/plats/energi för dem? Jag är lite nyfiken eftersom du oroade dig för det.

Och har jag sagt ett ordentligt GRATTIS egentligen?? Grattis !!

 

[babyfoal]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Hehe... jag var väldigt gråtmild under graviditeten, kunde inte se sorgliga saker på TV - kollade på första säsongerna av LOST men var tvungen att sluta för att jag grinade och drömde så hemskt för att de stal barnen . Men jag var också väldigt kär i min sambo. Väldigt beroende av honom liksom.

När Elina föddes var jag precis som du, i ett lyckorus och en kärleksdimma, inget annat spelade någon roll! Min sambo var bäst i hela världen, och jag kunde gråta för allt och ingenting (sorgliga saker på TV, och lyckliga saker på TV för den delen). Jag var jättelöjlig .
Samtidigt orade jag mig sjuk för PSD och andra saker som kan hända, oroade mig för att det skulle vara något medicinskt fel på henne, oroade mig för att hon skulle dö. Kunde gråta hela natten bara för att jag låg och kände efter hur det skulle kännas om hon försvann.

Det släppte mer och mer, speciellt när jag slutade amma. Men jag är fortfarande väldigt gråtmild, gråter om jag ser förlossningar på TV och vi var på Junibacken förra veckan, och då grät jag för att Astrid Lindgrens staty hade blommor hos sig. Så jag är ju inte som jag var innan graviditeten direkt, men på ett sätt trivs jag med mitt nya böliga jag .

Hur känns det med hästar och sånt? Har du samma tid/plats/energi för dem? Jag är lite nyfiken eftersom du oroade dig för det.

Och har jag sagt ett ordentligt GRATTIS egentligen?? Grattis !!

Hej Mitten,

Och Tusen Tack
Det är det härligaste och häftigaste jag någonsin varit med om- att få träffa vår älskade dotter!!

Oron för PSD är också jättejobbig, sover med ett öga öppet, och springer ständigt och kolla om hon andas eller petar på henne..

Kärleken till hästarna är kvar, men ack var de har hamnat på andra plats!
Min ena häst blev sjuk häromdagen, och det tog lite tid med veterinären, och det enda jag kunde tänka på, var att jag var tvungen att amma snart och skulle sambon nu fixa att mata henne med flaska om hon vakna innan jag hann hem... Helt galet..
Givetvis fixade sambon henne utan problem, och jag skäms lite över hur jag hade svårt att koncentrera mig på min kära häst.
Men jag skulle inte vilja vara utan mina hästar, och ser fram emot att få hem dom så jag kan börja rida igen!

 

[Mitten]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Å andra sidan vore det ju konstigt om de INTE hamnade på andra plats
I början får man vara lite ofokuserad på hästarna, det kommer ju i de flesta fall tillbaka sen när man landat i sin nya roll.

Har du inte andningslarm? Hjälpte mig en hel del så jag kunde sova.

 

[Gnarpis]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Hej alla!
Det är knappt med tiden här online, umgås bara med vår älskade dotter som har hunnit bli 24 dagar gammal

Men jag måste få fråga hur ni andra mår efter förlossningen?

Själv mår jag som jag aldrig mått förr, ett ständigt lyckorus, känner kärlek jag aldrig kännt förrut och är bara så oändligt lycklig och glad för vår lilla Prinsessa

Men ibland, blir denna kärlek så stark, att jag bara brister i tårar.
Jag kan börja gråta när jag tittar på henne, rädsla att jag inte är tillräcklig för henne, oroa mig för henne i framtiden. Gråta för att jag älskar henne så otroligt mycket!
Gråta för att sambon är så gullig, för att han lagar mat, för att han finns för oss.
Sen kan jag börja gråta utan att veta varför?!?

Igår kände jag mig ledsen dock. Det var något 'nytt'.. Kände mig liksom lite nere.. Men efter lite vila med dotter mådde jag bättre Igår var en jäktig dag med lite för mycket på schemat, kanske därför som jag kände mig nere..?

Men jag ville mest höra, hur det är med era hormoner?
Jag kan bli lite knäpp av mitt gråtande- även om det är glädjetårar, och min ständiga nojja och överbeskyddande känsla

Snälla säg, att detta går över??

Oj, jag börjar nästan snyfta av att läsa detta och jag har ju inte fått min lilla än!

 

[Mammadutt]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Jag mådde sjukt dåligt efter dottern var född, totalt ostabil i humöret, uppåt neråt hitåt ditåt. Låter helt normalt.

 

[Esperanza_1980]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Det går över...tror jag Skämt åsido. Jag var inte lika känslig när mina två första barn var små. Mer än att jag var väldigt kär i pappan till barnen när tvåan hade kommit. Nu med trean är jag mycket mer ur balans, kan bero på att jag hade depression och paniksyndrom kort efter att jag gick isär med stora barnens pappa, och därmed är känsligare. Fast detta funderar jag över:

Det släppte mer och mer, speciellt när jag slutade amma.

Är det amningen som gör att hormonerna lever sitt egna liv? De första två barnen kunde jag bara amma 1 mån, medan jag fortfarande ammar trean som är drygt 3 mån.

Framförallt oroar jag mig över att det ska hända mina barn nåt och bara det kan få mig att få ont i magen och ligga sömnlös.

Grattis förresten!

 

[cirkus]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Snälla säg, att detta går över??

Det går över. Min äldsta lill-princessa skall snart flytta hemifrån och det känns ... okej

 

[Kattennizze]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Men hu, flytta hemifrån? Hur klarar man det? Jag VET att jag självklart måste släppa taget om min pojke, men han är ju bara 6 månader än så länge så jag har ju all tid i världen. Plötsligt börjar jag förstå de mammor som är överbeskyddande etc. sånt som jag verkligen föraktat förut.
Till TS: det går över, men som förut blir det nog aldrig. Jag vet inte om det är önskvärt heller.

 

[havreflinga]

Sv: Hormonerna efter förlossningen..

Snälla säg, att detta går över??

För mig var det så att den här lycko-kärleks-sorgen (eller vad man ska kalla den) sakta klingade av, men lite är fortfarande kvar. Yngsta sonen är snart 20 månader, men jag blir fortfarande rörd av sånger, nyheter och liknande som handlar om barn, kärlek eller lidande. Jag har helt enkelt blivit lite känsligare sedan jag fick barn, och jag tror bara det är nyttigt.