Höstföräldrar 2018

[Lazy Lady]

Jag är verkligen ledsen för det ni fick gå igenom Så ni visste alltså redan när förlossningen startade att hon inte levde? Du behöver såklart absolut inte svar mer på detta om du inte vill!
Men jag förstår verkligen att det inte är så lätt med ännu en vaginal förlossning då. Men vad bra att det kändes så bra med kejsarsnitt och skönt att veta att det blir det denna gången också!

Ja, vi visste om att hon inte levde. Vi åkte in på söndagsmorgonen med en stark känsla att det gått väldigt väldigt fel (v41, 9dagar över tiden) Men vi hoppades ju såklart att hon bara sov hårt
Men det fanns inget att göra, hon hade troligtvis dött under natten flera timmar innan jag vaknade. På måndagskvällen föddes en helt perfekt flicka, utan synliga fel (kallas för intrauterin fosterdöd, alltså plötslig spädbarnsdöd i magen. Det händer tack och lov inte ofta alls.)

Pga av detta så blir det ju en hel massa extra kontroller från v24 denna graviditeten också och det känns väldigt tryggt. Vi fick snittet 14dagar före bf förra gången och det blir det denna gången också.

 

[Okeydokey]

Ok vad roligt att du hade en positiv upplevelse sist! Igångsättningen var pga hepatos eller hur var det? Just detta med att slappna av och ta emot värkarna så som du beskriver är något hon skriver mycket om i boken! Var detta något du lärt dig innan förra eller det kom naturligt för dig?

Ja precis, jag fick hepatos förra gången, så nu hoppas jag verkligen på att slippa det den här gången.
Vi gick en profylaxkurs inför förra förlossningen och upplevde att avslappningsövningarna verkligen hjälpte både mig (att faktiskt slappna av) och maken (att kunna stötta mig att slappna av). Vi funderade på att gå en ny kurs den här gången, men har nöjt oss med att läsa (bland annat "Föda utan rädsla"!) och kolla på en gratiskurs på nätet. Nu letar jag upp lite random avslappningsövningar från alla möjliga ställen (appar, Youtube etc), både förlossningsinriktade och vanliga andningsövningar, och gör dem ofta på kvällen innan jag ska lägga mig. Försöker undvika de mest "amerikanska" prenatal-övningarna, för de tenderar att vara lite... andliga/religiösa för min smak. Slutar oftast med att jag stänger av de övningarna på grund av mantran som "feel the love God is giving you through your baby" och "open up your heart chakra" .

 

[Trollunge]

Ja, vi visste om att hon inte levde. Vi åkte in på söndagsmorgonen med en stark känsla att det gått väldigt väldigt fel (v41, 9dagar över tiden) Men vi hoppades ju såklart att hon bara sov hårt
Men det fanns inget att göra, hon hade troligtvis dött under natten flera timmar innan jag vaknade. På måndagskvällen föddes en helt perfekt flicka, utan synliga fel (kallas för intrauterin fosterdöd, alltså plötslig spädbarnsdöd i magen. Det händer tack och lov inte ofta alls.)

Pga av detta så blir det ju en hel massa extra kontroller från v24 denna graviditeten också och det känns väldigt tryggt. Vi fick snittet 14dagar före bf förra gången och det blir det denna gången också.

Så fruktansvärt Men vad skönt att det känns bra med extra kontroller och planerat snitt

Ja precis, jag fick hepatos förra gången, så nu hoppas jag verkligen på att slippa det den här gången.
Vi gick en profylaxkurs inför förra förlossningen och upplevde att avslappningsövningarna verkligen hjälpte både mig (att faktiskt slappna av) och maken (att kunna stötta mig att slappna av). Vi funderade på att gå en ny kurs den här gången, men har nöjt oss med att läsa (bland annat "Föda utan rädsla"!) och kolla på en gratiskurs på nätet. Nu letar jag upp lite random avslappningsövningar från alla möjliga ställen (appar, Youtube etc), både förlossningsinriktade och vanliga andningsövningar, och gör dem ofta på kvällen innan jag ska lägga mig. Försöker undvika de mest "amerikanska" prenatal-övningarna, för de tenderar att vara lite... andliga/religiösa för min smak. Slutar oftast med att jag stänger av de övningarna på grund av mantran som "feel the love God is giving you through your baby" och "open up your heart chakra" .

Jag ska nog börja med lite övningar sen med! Tänkte läsa klart boken och sen börja göra övningarna som står i den, men bra tips med Youtube också Kommer nog också undvika de videorna du nämner dopck Har anmält mig till en gravidyoga-kurs också som börjar 23 augusti så hoppas på att få lite hjälp och tips där också + vi kommer nog gå Profylax-kurs med gissar jag eftersom det är första barnet

 

[Lazy Lady]

Så fruktansvärt Men vad skönt att det känns bra med extra kontroller och planerat snitt

Ja, det va tufft. Både på sjukhuset och tiden efter när man förstått vad som hänt. Ordna begravning, samtal med präster, försäkringsbolag mm. En pärs.

Alla extra kontroller gör ju att det känns betydligt lättare, dom gör verkligen allt för att vi ska vara trygga.

 

[Roxer]

Jag har knappt fattat att det är en till förlossning på gång om typ 3,5 månader. Lever i förnekelse typ.

Med sonen blev jag igångsatt på 40+0 pga havandeskapsförgiftning. Började med cytotec 8 doser, hände ingenting. Sen satte de ballongkateter som ramlade ut efter 5-6 timmar. Sen tog de vattnet och satte in värkstimulerande. Efter 9 timmar med värkstimulerande fick jag nog och bad om en plan då det inte hade hänt ett skvatt sen de tog vattnet. Då kom de och plockade bort droppet och förberedde för akutsnitt. Det var som trolleri att ta bort droppet - värkarna försvann helt. Kunde sova ett par timmar innan snittet (var en annan som skulle snittas före mig - sonen var inte det minsta stressad, så det var inte kaos och panik med snitt).
Låg och diskuterade senaste avsnittet av Bron med kirurgen medans han jobbade - väldigt avslappnad upplevelse såhär i efterhand. Hade inte ont efteråt heller, trots att jag bara gick på Alvedon och ipren.

Har sagt att jag kan tänka mig prova vaginalt igen, men det är lite blandade känslor runt det då det gick så totalt kasst förra gången. Kanske om det får komma igång av sig själv att det blir lättare. Uppenbarligen var ju inte värkarbetet mer än kemiskt senast eftersom det försvann när de tog bort droppet.

Så så kan det också gå. Kommer att gå på veckovisa kontroller hos BM från vecka 32 denna gång pga havandeskapsförgiftningen med sonen.

 

[Lazy Lady]

Känner i hela kroppen att jag slarvat med motionen
Trött och ont i höften och ryggen (får ont i ena höften när jag slarvar efter att jag födde första barnet) Så nu har jag helt enkelt tagit tag i det igen, istället för att ta korta rundan till fåren så blir det omvägen dit och istället 1h promenad med vagnen och hundarna. Kan ju knappast skylla på vädret mär det fullkomligen strålar ute, och ju mer man rör sej desto piggare brukar i alla fall jag bli. Så nu är det slutdegat, blir enklare återhämtning efter att bebis kommit ut också om man inte är totalt otränad.

 

[Okeydokey]

Jag har motsatt problem @Lazy Lady ! Känner verkligen att jag borde vila mer, är trots allt i vecka 31, men jag är fruktansvärt dålig på att ta det lugnt. Har precis slutat springa, men tränar på gym tre, fyra gånger i veckan. Det är jättebra och jag mår toppen av det, men mina ändlösa promenader däremot... Lovar mig själv varje dag att gå högst 10 km, men så blir det oftast upp emot 20 ändå nu när jag har semester. Får snart be maken kedja fast mig i soffan!

 

[Lazy Lady]

Jag har motsatt problem @Lazy Lady ! Känner verkligen att jag borde vila mer, är trots allt i vecka 31, men jag är fruktansvärt dålig på att ta det lugnt. Har precis slutat springa, men tränar på gym tre, fyra gånger i veckan. Det är jättebra och jag mår toppen av det, men mina ändlösa promenader däremot... Lovar mig själv varje dag att gå högst 10 km, men så blir det oftast upp emot 20 ändå nu när jag har semester. Får snart be maken kedja fast mig i soffan!

Här har blivit ett jäkla slarvande efter att jag hade en period med mkt sammandragningar vid ansträngning, kom igång jättebra med löpningen mellan graviditeterna men för mej fungerar inte löpning när jag är gravid. Det har det inte gjort nån utav gångerna så det får jag ta efter, älskar att löpträna Det är nog det jag saknar mest!

 

[Okeydokey]

Här har blivit ett jäkla slarvande efter att jag hade en period med mkt sammandragningar vid ansträngning, kom igång jättebra med löpningen mellan graviditeterna men för mej fungerar inte löpning när jag är gravid. Det har det inte gjort nån utav gångerna så det får jag ta efter, älskar att löpträna Det är nog det jag saknar mest!

Jag sprang sista milen för en vecka sedan och jag saknar löpningen redan, så jag förstår dig! Jag trodde ju inte att jag skulle vilja springa mer än max halva graviditeten, så jag är så otroligt tacksam för att det fungerade så länge som det gjorde. Nu blir det konditionsträning på motionscykel, crosstrainer eller i roddmaskin och det är ju så otroligt tråkigt i jämförelse . Jag förstår verkligen att du avstod träning när du fick sammandragningar. Jag har aldrig fått sammandragningar i samband med träning, däremot har jag haft mycket sammandragningar (dock aldrig några smärtsamma) när jag suttit i soffan om kvällarna, redan från vecka 16.

Hur snabbt får man börja löpträna efter kejsarsnitt förresten? Jag har knappt koll på hur länge man bör vänta efter en vaginal förlossning . Tänker, åtminstone såhär i förväg, att jag ska börja konditionsträna på typ crosstrainer/motionscykel efter jag varit på efterkontrollen, men att löpningen får vänta minst tre månader.

 

[Lazy Lady]

Jag sprang sista milen för en vecka sedan och jag saknar löpningen redan, så jag förstår dig! Jag trodde ju inte att jag skulle vilja springa mer än max halva graviditeten, så jag är så otroligt tacksam för att det fungerade så länge som det gjorde. Nu blir det konditionsträning på motionscykel, crosstrainer eller i roddmaskin och det är ju så otroligt tråkigt i jämförelse . Jag förstår verkligen att du avstod träning när du fick sammandragningar. Jag har aldrig fått sammandragningar i samband med träning, däremot har jag haft mycket sammandragningar (dock aldrig några smärtsamma) när jag suttit i soffan om kvällarna, redan från vecka 16.

Hur snabbt får man börja löpträna efter kejsarsnitt förresten? Jag har knappt koll på hur länge man bör vänta efter en vaginal förlossning . Tänker, åtminstone såhär i förväg, att jag ska börja konditionsträna på typ crosstrainer/motionscykel efter jag varit på efterkontrollen, men att löpningen får vänta minst tre månader.

Jag började efter 4-5mån, va så otroligt instabil i bäckenet efter 2 supertäta graviditeter, denna gången hoppas jag kunna börja tidigare! Ärret hade jag inte ont i men hade en ”gördel” över det.

 

[Samsas]

Här kommer ett gnälligt inlägg.

Jag har fått graviditetsdiabetes även denna gång. Jag visste väl att det nog skulle bli så men hoppades på att det skulle gå att hålla i schack med kosten. Tyvärr blev det inte så och jag medicinerar nu med metformin och insulin samt mäter sockret 6 ggr om dagen. Jag är så vansinnigt ledsen och less på det här, insulininjektionerna gör ont och jag mår illa av metforminet. Lägg till foglossning som är okej på dagen men gör jätteont nattetid så jag sover dåligt, halsbränna plus att jag känner mig helt gigantisk trots att jag bara är i vecka 31. Usch, jag är verkligen trött på det här.
På den ljusa delen av detta så har jag en superpigg och aktiv bebis i magen, det är verkligen skönt att kunna känna sig säker på att han har det bra därinne.

 

[Omega]

Sitter på vårdcentralen under pågående glukosbelastning!
Började morgonen med att kräkas 5 gånger innan jag ens kom hemifrån! De är väll fantastiskt

Haft en trevlig helg?

Fy, lider med dig Gjorde själv glukosbelastningen för nån vecka sen och bara det i sig är ju otrevligt tycker jag. Hade såna tydliga minnen av hur hemskt jag tyckte att det var sist att jag typ mådde dåligt två dagar i förväg denna gång bara av tanken på vad som komma skulle..
Hoppas att det gick bra för dig!

Förresten hörrni! Jag läser en bok nu som jag fick låna av en kompis som hon tyckte var väldigt bra "Föda utan rädsla". Jag var inte särskilt rädd för förlossningen men visste ju heller inget om nånting förutom att jag vet att min mamma haft fyra bra förlossningar och jag tänkte att jag hoppas det är genetiskt
Men denna boken har varit jättebra tycker jag i att bli mer medveten inför förlossningen och att lära sig mer om vad man kan förvänta sig vid en normal förlossning och hur man kan själv kan använda olika tekniker för att hjälpa kroppen att klara födandet.

Men jag blev nyfiken på era tankar och erfarenheter inför förlossningen! Ni som har barn sen tidigare, hur var den förlossningen? Vad har ni alla för tankar inför denna?

Jag blev tipsad om den boken av min bm första graviditeten men blev aldrig av att jag läste den. Funderar lite på om jag ska läsa nåt denna gång eller faktiskt försöka slappna av i att det gick bra sist och försöka använda mig av samma tekniker/tankesätt som jag gjorde då. Denna förlossning kan ju bli helt annorlunda än min förra, men jag vill gärna vara positiv och tro att det kan bli lika bra som då. Det jag är mest rädd för är att det ska gå alldeles för fort. Sonen är född tre dagar innan bf. Jag hade inte känt något överhuvudtaget, vaknade kl 3 på natten av att vattnet gick och kl 06.13 föddes han. Ca tre timmar från första känningen tog det alltså, och det var första barnet. Det sägs ju att andra brukar gå fortare och denna gång har vi sonen att ta hänsyn till. Känns inte kul om vi behöver slita upp honom mitt i natten och ha med honom till BB.. Närmsta barnvakt har en halvtimme att köra hit, vilket ju inte är superlångt men det känns ändå nervöst för min del. Har fått order av bm att åka in så fort jag känner nåt med tanke på hur fort det gick sist.

Jag sprack mycket sist och fick sys på operation. Förmodligen delvis på grund av att det gick så fort att kroppen knappt hann med. Jag var jätterädd för just det innan förlossningen (att få bestående men) men blev mycket väl omhändertagen och har inte haft några problem efteråt, så min upplevelse av förlossningen var och är väldigt positiv trots allt. Vi gick aldrig någon profylaxkurs eller liknande då det inte erbjöds någon här i närheten, men vi tränade på lite andningsövningar hemma. Kan inte påstå att jag använde dem särskilt mycket under själva förlossningen sen men det var skönt att känna sig förberedd och minskade säkert lite oro. Fick dock lite skäll av barnmorskan på förlossningen för att jag andades igenom värkarna lite "för bra" när hon tyckte att jag skulle krysta istället

Känner mig peppad inför denna förlossning (även om man nog aldrig kommer ifrån att känna åtminstone lite oro) och ser fram emot det! Nervös pga att jag är mycket mer otränad denna gång än vid förra (foglossningen gör alla former av träning i princip omöjlig nu och grunden var från början också sämre än sist) och lite rädd för att det ska göra återhämtningen svårare, men försöker som sagt vara positiv och tänka att det går nog ändå!

 

[Okeydokey]

Vad jobbigt @Samsas! 100% förståeligt att du är less nu och inte känns dagarna kortare när man lider av sömnbrist och smärtor heller kan jag tänka mig.

 

[Trollunge]

Här kommer ett gnälligt inlägg.

Jag har fått graviditetsdiabetes även denna gång. Jag visste väl att det nog skulle bli så men hoppades på att det skulle gå att hålla i schack med kosten. Tyvärr blev det inte så och jag medicinerar nu med metformin och insulin samt mäter sockret 6 ggr om dagen. Jag är så vansinnigt ledsen och less på det här, insulininjektionerna gör ont och jag mår illa av metforminet. Lägg till foglossning som är okej på dagen men gör jätteont nattetid så jag sover dåligt, halsbränna plus att jag känner mig helt gigantisk trots att jag bara är i vecka 31. Usch, jag är verkligen trött på det här.
På den ljusa delen av detta så har jag en superpigg och aktiv bebis i magen, det är verkligen skönt att kunna känna sig säker på att han har det bra därinne.

Nej vad tråkigt! Förstår verkligen att du tycker det känns riktigt jobbigt Jobbar du fortfarande eller sjukskriven?
Skönt att bebis är pigg och glad iaf

Jag blev tipsad om den boken av min bm första graviditeten men blev aldrig av att jag läste den. Funderar lite på om jag ska läsa nåt denna gång eller faktiskt försöka slappna av i att det gick bra sist och försöka använda mig av samma tekniker/tankesätt som jag gjorde då. Denna förlossning kan ju bli helt annorlunda än min förra, men jag vill gärna vara positiv och tro att det kan bli lika bra som då. Det jag är mest rädd för är att det ska gå alldeles för fort. Sonen är född tre dagar innan bf. Jag hade inte känt något överhuvudtaget, vaknade kl 3 på natten av att vattnet gick och kl 06.13 föddes han. Ca tre timmar från första känningen tog det alltså, och det var första barnet. Det sägs ju att andra brukar gå fortare och denna gång har vi sonen att ta hänsyn till. Känns inte kul om vi behöver slita upp honom mitt i natten och ha med honom till BB.. Närmsta barnvakt har en halvtimme att köra hit, vilket ju inte är superlångt men det känns ändå nervöst för min del. Har fått order av bm att åka in så fort jag känner nåt med tanke på hur fort det gick sist.

Jag sprack mycket sist och fick sys på operation. Förmodligen delvis på grund av att det gick så fort att kroppen knappt hann med. Jag var jätterädd för just det innan förlossningen (att få bestående men) men blev mycket väl omhändertagen och har inte haft några problem efteråt, så min upplevelse av förlossningen var och är väldigt positiv trots allt. Vi gick aldrig någon profylaxkurs eller liknande då det inte erbjöds någon här i närheten, men vi tränade på lite andningsövningar hemma. Kan inte påstå att jag använde dem särskilt mycket under själva förlossningen sen men det var skönt att känna sig förberedd och minskade säkert lite oro. Fick dock lite skäll av barnmorskan på förlossningen för att jag andades igenom värkarna lite "för bra" när hon tyckte att jag skulle krysta istället

Känner mig peppad inför denna förlossning (även om man nog aldrig kommer ifrån att känna åtminstone lite oro) och ser fram emot det! Nervös pga att jag är mycket mer otränad denna gång än vid förra (foglossningen gör alla former av träning i princip omöjlig nu och grunden var från början också sämre än sist) och lite rädd för att det ska göra återhämtningen svårare, men försöker som sagt vara positiv och tänka att det går nog ändå!

Det var snabbt! Men skönt att det ändå var en bra upplevelse Hur långt har ni till sjukhuset?

 

[Trollunge]

Jag mår ju generellt väldigt bra men vissa dagar.. Igår var en sån där riktigt tråkig dag, vaknar med ont i nacke/axlar och det blir till en riktigt jobbig huvudvärk under dagen. Mådde illa jämt istället för att bli hungrig och känner mig så deppig och låg hela dagen. Blä

Hoppas på en bättre dag idag! Det brukar bara vara en dag så jag hoppas på det, idag är planen att åka och shoppa lite kläder jag kan ha på mig i sommar... Har i nuläget typ bara några klänningar som jag kan ha på mig utanför hemmet utan att skämmas

 

[Olina]

Oj, va det skrivs nu

Med mig är allt bra men har börjat äta järntabletter. Första besöket hos bm är bokat till mitten av v 29. Tyvärr känner jag av foglossning och på kvällarna är det en pina om jag gjort mkt....

Tråkigt @Samsas att du även denna gång drabbades av diabetes

Ang förlossning så är jag inställd att först gå över 2 veckor och kommer den sen bara gå lite snabbare än förra så är jag nöjd. Nä men skämt åsidor, jag hoppas att jag får en bra förlossning även denna gång. Förra var bra även om det tog lång tid, vattnet gick på torsdag (hade då gått över 1,5 v) och sen blev jag igångsatt på lördag morgon och han var ute söndag morgon. Även om förlossningen tog tid så tycker jag det var en bra förlossning så jag känner att jag inte har så stora förväntningar på denna även om jag såklart vill att den ska gå liiite liiite snabbare

Hemskt det som hände er @Lazy Lady men skönt att du/ni känner er trygga med kejsarsnitt

 

[Omega]

Det var snabbt! Men skönt att det ändå var en bra upplevelse Hur långt har ni till sjukhuset?

Vi har ca 15 min med bil till sjukhuset, så det är inte så farligt Sist kändes vägen typ tre gånger så lång dock, och sista biten var avstängd. Sambon fick köra på trottoaren för att komma fram, jag vägrade låta honom köra nån omväg, hade ingen lust att föda i bilen

 

[Omega]

Här kommer ett gnälligt inlägg.

Jag har fått graviditetsdiabetes även denna gång. Jag visste väl att det nog skulle bli så men hoppades på att det skulle gå att hålla i schack med kosten. Tyvärr blev det inte så och jag medicinerar nu med metformin och insulin samt mäter sockret 6 ggr om dagen. Jag är så vansinnigt ledsen och less på det här, insulininjektionerna gör ont och jag mår illa av metforminet. Lägg till foglossning som är okej på dagen men gör jätteont nattetid så jag sover dåligt, halsbränna plus att jag känner mig helt gigantisk trots att jag bara är i vecka 31. Usch, jag är verkligen trött på det här.
På den ljusa delen av detta så har jag en superpigg och aktiv bebis i magen, det är verkligen skönt att kunna känna sig säker på att han har det bra därinne.

Vad trist att du fick graviditetsdiabetes även denna gång Skönt med aktiv bebis dock, det är ju verkligen en trygghet att känna den lilla där inne
Och skönt att kunna gnälla av sig här i tråden tycker jag, även om jag inte tycker att du gnäller, förstår helt och fullt att du är less!

 

[Olina]

Är det någon som varit till tandläkaren och röntgat nu när ni varit gravid? Måste med sonen till tandläkaren imorgon och röntga en tand som han slagit i och jag kommer säkert behöva sitta med honom i famnen....

 

[Lazy Lady]

Är det någon som varit till tandläkaren och röntgat nu när ni varit gravid? Måste med sonen till tandläkaren imorgon och röntga en tand som han slagit i och jag kommer säkert behöva sitta med honom i famnen....

Ja, jag. Alla tre graviditeter. Dock är det mina tänder som röntgats, de la på mej dubbla förkläden under röntgen. Tror inte det är nån fara.