Höstföräldrar 2020 - del 3

[Kilauea]

Jag vågar knappt skriva det men den här veckan har faktiskt varit mycket bättre än på länge här hemma. Vi har fortfarande jobbiga nätter, går kanske en bra på fyra dåliga, men de känns my ner nöjdare på dagarna. Känner själv att mitt tålamod är mycket bättre och det påverkar ju sjukt mycket, kanske för att jag vet att det snart är slut och därför känner att jag vill ta tillvara lite mer på tiden . Plus att jag idag ska på spa med min mamma och mina systrar! Har längtat i ett halvår, det ska bli helt fantastiskt! Nästan ännu bättre är att min sambo tog med pojkarna till sina föräldrar redan igår så jag har sovit en hel natt för första gången på typ 1,5 år och hade kanske mitt livs kväll igår när jag satt här i soffan och beställde hämtmat och såg på film .
Hur har ni det?

Just nu är jag och ungarna hos mormor. Det går bra, men lillasyster är i nån fas att läggning är svårt (även hemma).
Hon gråter och typ kastar sig, tuggar på fingrarna. Tror det är tänder som spökar. Hoppas det, för även om det är tufft är det ändå en förklaring.

I november ska jag iväg på konferens i jobbet. Då kommer jag sova hos min mamma - utan ungarna. Första gången någonsin utan lillasyster. Hoppas på att sova hela natten då. Planen är middag på restaurang med min mamma då.

 

[vinkelina]

Sambons lillebror berättade idag att de väntar sitt första barn, i april. Vi är så glada för deras skull men;

Jag kan inte låta bli att 1) känna mig avundsjuk och 2) känna mig lite bitter över att vi fick vårt första barn så sent (vilket vi ju inte kunde styra över).

Nu blir det nog inte fler barn här och jag är ju typ helt slut så vet inte varför jag känner så, men nånstans finns väl en önskan om ett tredje barn

Sen vet ju jag att vi prioriterade andra saker när vi var 30. Vi åkte på flera långresor, åkte till alperna på skidresa varje år, renoverade huset. Vi har pluggat på annan ort (och sambon utomlands) så vi har ju gjort sånt som inte de har, men önskar att vi hade satsat på barn lite tidigare.

Fattar precis. Nu har vi visserligen tre barn. Och vääääldigt tätt, skiljer som 3 år 10 månader mellan nummer ett och tre

Trots de kan jag önska mig en fyra. Trots att jag mår skit och är konstant trött. Maken har tidigare sagt nej men nu varit inne på att kanske om ett par år skulle vi kunna fundera på saken. Jag är 37 nu. Han är 4 år yngre så ett par år för honom är lite mer tid.

Som tur är fick borde syrran och brorsan sina första barn 2021 så har baby att gosa med även om vi bort lite långt från varandra

 

[KarinStarfighter]

Ja, frågan är väl om man nångång känner sig klar?

 

[julgrisen]

Jag kan absolut känna likadant kring ett tredje barn, och vara ledsen över att vi väntade så länge med att skaffa barn. Samtidigt har jag haft väldigt roligt åren efter 30 och känner väl inte att jag skulle vilja vara utan den tiden, det var skönt att ha heltidslöner, bo billigt och göra lite vad man kände för. Jag hade kanske önskat att vi skaffade barn ett år eller två innan vi gjorde det dock, och tycker det känns tråkigt att det troligtvis inte kommer bli ett till barn pga vår ålder snarare än att vi känner oss färdiga.

 

[Martenix]

Jag har alltid föreställt mig en framtid med en stor familj och 3-4 barn och känner en viss sorg över att det nog aldrig kommer bli så. Teoretiskt sett så har jag ju åldern på min sida men jag har fortfarande stora fysiska problem efter graviditeten/förlossningen som det ännu inte hittats någon orsak till, 13 månader senare. Har svårt att se att jag någonsin kommer vilja utsätta mig för de risker en graviditet och förlossning innebär igen. Samtidigt skulle jag så gärna vilja ha ett syskon till Lilleman. Och på sätt och vis så känner jag mig så oerhört snuvad på hela bebistiden eftersom detta liksom överskuggat allt. Så ja, frågan är väl kanske om man någonsin känner sig klar eller om det ligger i sakens natur att alltid fråga sig hur det kunde ha blivit...

 

[KarinStarfighter]

Jag har alltid föreställt mig en framtid med en stor familj och 3-4 barn och känner en viss sorg över att det nog aldrig kommer bli så. Teoretiskt sett så har jag ju åldern på min sida men jag har fortfarande stora fysiska problem efter graviditeten/förlossningen som det ännu inte hittats någon orsak till, 13 månader senare. Har svårt att se att jag någonsin kommer vilja utsätta mig för de risker en graviditet och förlossning innebär igen. Samtidigt skulle jag så gärna vilja ha ett syskon till Lilleman. Och på sätt och vis så känner jag mig så oerhört snuvad på hela bebistiden eftersom detta liksom överskuggat allt. Så ja, frågan är väl kanske om man någonsin känner sig klar eller om det ligger i sakens natur att alltid fråga sig hur det kunde ha blivit...

Åh, vad tufft det låter. Är det ytterligare utredningar på gång? Förstår verkligen att du känner dej snuvad på bebistiden

 

[KarinStarfighter]

Jag kan absolut känna likadant kring ett tredje barn, och vara ledsen över att vi väntade så länge med att skaffa barn. Samtidigt har jag haft väldigt roligt åren efter 30 och känner väl inte att jag skulle vilja vara utan den tiden, det var skönt att ha heltidslöner, bo billigt och göra lite vad man kände för. Jag hade kanske önskat att vi skaffade barn ett år eller två innan vi gjorde det dock, och tycker det känns tråkigt att det troligtvis inte kommer bli ett till barn pga vår ålder snarare än att vi känner oss färdiga.

Nej, DINKO-tiden var ju jättehärlig och det får man ju inte glömma

Jag tycker inte att jag är för gammal egentligen, men sambon är 40 och tycker nog det. Samtidigt har han många jobbarkompisar som fått barn mellan 40-45 och jag tror att det blir vanligare, men sen vill man ju finnas till för ens barn och inte vara för gammal. Svårt det där.

 

[julgrisen]

Nej, DINKO-tiden var ju jättehärlig och det får man ju inte glömma

Jag tycker inte att jag är för gammal egentligen, men sambon är 40 och tycker nog det. Samtidigt har han många jobbarkompisar som fått barn mellan 40-45 och jag tror att det blir vanligare, men sen vill man ju finnas till för ens barn och inte vara för gammal. Svårt det där.

Ja eller hur, jag tycker inte heller att jag är för gammal än men känns som att det skulle behöva gå några år innan vi ger oss på ytterligare barn .

 

[Kilauea]

Klickat in en beställning på födelsetavla i skala 1:1 på ungarna till sambon i farsdagspresent. Jag är sämst på presenter, tror inte ens han fått nåt på fars dag tidigare år, så hoppas han blir glad åt denna. Tog en med två barn på samma. Under 550kr med frakt, så känns som ok pris. Hoppas jag själv blir nöjd också .

 

[KarinStarfighter]

Ja, det där med farsdagspresenter är ju svårt. Särskilt när sambon fyller år 31/10. Sen blir det ju julklapp också. 3 presenter inom 2 månader liksom

 

[Dorinda]

Jag tycker inte att jag är för gammal egentligen, men sambon är 40 och tycker nog det. Samtidigt har han många jobbarkompisar som fått barn mellan 40-45 och jag tror att det blir vanligare, men sen vill man ju finnas till för ens barn och inte vara för gammal. Svårt det där.

Jag är 36 och sambon 46 vi har en 3 månaders!
Jag kan såklart oxå önska att vi varit yngre. Babyn lär ju inte få några syskon, jag vill inte ha barn så tätt och om några år är vi ju sjukt gamla!

 

[julgrisen]

Klickat in en beställning på födelsetavla i skala 1:1 på ungarna till sambon i farsdagspresent. Jag är sämst på presenter, tror inte ens han fått nåt på fars dag tidigare år, så hoppas han blir glad åt denna. Tog en med två barn på samma. Under 550kr med frakt, så känns som ok pris. Hoppas jag själv blir nöjd också .

Åh, en sån har vi! Hängde dock upp den på en orimligt låg nivå när de var nyfödda så nu har den fått åka ner i källaren pga klåfingriga barn . Har ingen aning om vad jag ska köpa i fars dagspresent, tycker det är jättesvårt. Förra året gav jag en kaffekalender men nu kommer han väl inte hinna dricka nåt kaffe .

 

[Dorinda]

Jag skulle vilja köpa några skydd så barnet inte kan rulla ur sängen. Har ni några ni rekommenderar? Han sover i våran dubbelsäng som är rätt hög.

https://www.amazon.se/BANBALOO-MAX-...ocphy=1012228&hvtargid=pla-946484662754&psc=1
Den var ju rätt fin, men oklart om den ligger still?

 

[Kilauea]

Jag skulle vilja köpa några skydd så barnet inte kan rulla ur sängen. Har ni några ni rekommenderar? Han sover i våran dubbelsäng som är rätt hög.

https://www.amazon.se/BANBALOO-MAX-...ocphy=1012228&hvtargid=pla-946484662754&psc=1
Den var ju rätt fin, men oklart om den ligger still?

Våra båda är rätt rörliga i sömnen, så vi har skydd som ser mer ut som ett staket.
Typ sån här: https://www.amazon.se/PINOLINO-1724...ocphy=1012636&hvtargid=pla-423223235188&psc=1

 

[Linn-Nora]

Våra båda är rätt rörliga i sömnen, så vi har skydd som ser mer ut som ett staket.
Typ sån här: https://www.amazon.se/PINOLINO-172418-Sängskydd-90-Vit/dp/B00SJC5QIC/ref=asc_df_B00SJC5QIC/?tag=shpngadsglesm-21&linkCode=df0&hvadid=476642822780&hvpos=&hvnetw=g&hvrand=14766341880385057940&hvpone=&hvptwo=&hvqmt=&hvdev=m&hvdvcmdl=&hvlocint=&hvlocphy=1012636&hvtargid=pla-423223235188&psc=1

Har funderat på en sån när har sover själv med barnet. Vad för typ av säng funkar en sån på?

 

[Kilauea]

Har funderat på en sån när har sover själv med barnet. Vad för typ av säng funkar en sån på?

Alla som har en tjockare bäddmadrass, skulle jag tro. Annars känns den igenom.

 

[Linn-Nora]

Alla som har en tjockare bäddmadrass, skulle jag tro. Annars känns den igenom.

Tack för svar! Då kanske det kan funka i vår säng