Höstföräldrar 2021, del 2

[Eloise]

Ja vi pratade om ganska precis det nu vi med, att vi får ändra lite vanor nu när vi har barn, det höll han med om. Han har liksom blivit van att kunna ta god tid på sig och att det har varit helt ok, men nu blir det tufft för mig och då får vi planera om.

Får ändå ge eloge till min sambo för han är himla enkel att diskutera sånt här med och han vill väldigt gärna vara så engagerad som möjligt. Tror inte han har tänkt på att den där extra timmen kan vara himla värdefull för mig nu.

Det där är så himla viktigt i en relation!
Det enda vi bråkar om här hemma är kommunikation
Min man var ganska kass på det innan men anstränger sig verkligen och har det senaste året verkligen förstått vikten av att göra det bra.

 

[Imogen]

Jag behöver nog prata lite med sambon om upplägg när han jobbar natt, just igår natt blev det lite speciellt för han fick två timmars övertid men så han kom hem 9.30 istället för 7.30, men sen sov han till 15.30, och han ska börja jobba 22 men eftersom han är väldigt väldigt ordentlig så är han alltid på jobbet en timme innan han börjar, med 30 min restid så åker han alltså igen vid 20.30. Sen ville han sova lite till innan så nu gick han och sov igen vid 19.30. Jag känner väl att det borde vara antingen sova efter jobb eller före jobb och att han kanske inte behöver en timme för att byta om och låsa ut vapen… jag fattar ju att han inte vill vara sen eller ute i sista stund men bara fyra timmars avlastning på ett dygn känns lite tungt. Är jag petig? Kanske bara känns så just idag pga övertiden men ändå.

Nej du är verkligen inte petig! Vad gör han ens under den där timmen mer än att byta om?

 

[Imogen]

@Piaff missade att det fortsatte med fler o lägg efter det jag citerade

 

[Sleepan]

Han är polis! Han måste inte vara där så tidigt enligt någon annan, det är han som gärna har gott om tid på sig så han inte behöver stressa. Men det känner jag att han inte har tid med längre hehe… Sen behöver han ju inte göra som majoriteten av ett annat turlag på deras station som stämplar in exakt när de ska börja och SEDAN börjar låsa ut vapen så att det turlag de ska byta av blir sena.

Hela alltet skulle dock kunna lösas genom att överlappa passen med en kvart men det är det ingen som tänkt på verkar det som.

Men oj, överlappar de inte? Fan vad dumt! Vi har minst tio minuter när vi har minst överlappning, 1 h 40 min när vi har mest

Förstår hans känsla med att vilja va på jobbet i god tid, för jag hatar att knappt hinna dit innan man blir ryckt på larm. Men, en timme innan är ju inte nödvändigt

Gud vad jag saknar mitt jobb

 

[zassoo]

Vet precis hur du känner!
Var tredje vecka har min man beredskap och om larmet går måste han lämna på studs. Eftersom han sover med vår stora kille blir det pannkaka när han får larm på natten.
Vilket hände förra veckan... jag blev precis lika stressad som du och kunde inte slappna av själv. Men efter någon timme somnade båda barnen med mig. Jag fick ta fram bed side criben till lilla F och stora killen vaknade inte ens när jag ammade på natten.

Jag tror att du kommer bli lugnare med tiden. Första natten varje gång din man är borta kommet du kanske ha ett lite högre stresspåslag men sen kommer det bli bättre.

Första kvällen jag var själv och skulle lägga det stora barnet samtidigt som jag höll i bebis va en pärs men nu känns det inte så jobbigt längre. Det kommer möjligtvis ta lite längre tid än vanligt men till slut går det bra

(Brukar emellanåt trösta mig med att tänka på min bror och hans sambo. De har 3 barn: 5 mån, 3 år, 5 år och hon är själv jättemycket då bror är polis och hon verkar re ut det )

Jaa jag tror också det kommer ge sig med tiden! Allt är ju så nytt fortfarande.

 

[Sleepan]

Jag förstår verkligen.
Vi kan inte göra mer än att försöka
Hoppas det kommer gå bra för dig och även om det inte skulle funka är vi inte sämre föräldrar för det utan vi vill ju bara det bästa för våra barn.

Nej precis, så är det ju. Och tja, jag har ju inte ammat hittills vilket gått bra så fattar inte varför jag ens ska fundera på det liksom

 

[Sleepan]

Om det inte går, så går det inte.
Köp då brezzan, vi köpte en när sonen var fem månader och redan hade slutat äta på natten. Älskar den

ALLA älskar verkligen Brezzan. Får kanske bli en sån

 

[Piaff]

Det där är så himla viktigt i en relation!
Det enda vi bråkar om här hemma är kommunikation
Min man var ganska kass på det innan men anstränger sig verkligen och har det senaste året verkligen förstått vikten av att göra det bra.

Ja verkligen, och det får jag ge oss att det faktiskt är en styrka i vår relation, vi pratar massor. Speciellt viktigt för mig för mitt ex var usel på kommunikation. Därför han är ett ex hehe.

 

[Piaff]

Nej du är verkligen inte petig! Vad gör han ens under den där timmen mer än att byta om?

Han chillar haha! Byter om, rustar på, pratar skit med kollegor, kollar om det hänt nåt speciellt på skiftet innan… Men ja, kanske inte läge att ha det så generöst med tid längre!

 

[Piaff]

Men oj, överlappar de inte? Fan vad dumt! Vi har minst tio minuter när vi har minst överlappning, 1 h 40 min när vi har mest

Förstår hans känsla med att vilja va på jobbet i god tid, för jag hatar att knappt hinna dit innan man blir ryckt på larm. Men, en timme innan är ju inte nödvändigt

Gud vad jag saknar mitt jobb

Nä bara på eftermiddagen typ, så de börjar 14.30 och skiftet innan går av 15, men inte på nattpassen! Så dumt. Men den där timmen är ju hans eget ”påhitt”, sen bor vi rätt dåligt till ute i ingenstans så det finns alltid en risk att fastna på vägen bakom nån traktor, men han höll med om att han kunde börja åka senare, speciellt om man haft nån riktig skitdag!

 

[julgrisen]

Nej precis, så är det ju. Och tja, jag har ju inte ammat hittills vilket gått bra så fattar inte varför jag ens ska fundera på det liksom

Det är nåt sjukt med det där med amning alltså, innan mina barn kom tänkte jag att jag typ inte ens ville amma för tyckte det skulle vara bättre om vi kunde hjälpas åt, men sen när de kom och jag faktiskt inte kunde få till det hade jag sån ångest över det och kände mig typ som världens sämsta förälder, helt orimligt! Jag höll på att pumpa och pumpa men det höll på att ta kål på mig, ska jag sitta där tre timmar per dag typ och bara pumpa mjölk, när ska jag då vara med mina barn och framförallt, när ska jag då få vila? Nånstans var det ändå en lättnad när jag väl bestämde mig för att ge upp det men samtidigt önskar jag fortfarande lite att det hade funkat. Så märklig grej.

 

[Emtherlia]

Så "skönt" ändå att få läsa att vi är flera stycken som har problem med amningen, man känner sig liksom ensammast i världen när det inte fungerar tycker jag. Överallt är det folk som ammar utan problem och i alla texter står det att amning är det absolut bästa för bebisen. Då känner man sig otroligt värdelös när man själv inte får det att funka.

Jag önskar såklart att allt ska fungera som alla vill men ibland är det skönt att höra att det inte alltid är så jävla lätt som alla säger.

Ringde ammingsmottagningen igår igen pga fortfarande problem med bröstvårtorna, hon som jag talade med lät superförvånad över att jag pumpade och inte ammade och att jag bara pumpade 4 ggr/dygn, vad äter bebis då liksom?! Ja, ersättning uppenbarligen!

 

[Imogen]

Det är nåt sjukt med det där med amning alltså, innan mina barn kom tänkte jag att jag typ inte ens ville amma för tyckte det skulle vara bättre om vi kunde hjälpas åt, men sen när de kom och jag faktiskt inte kunde få till det hade jag sån ångest över det och kände mig typ som världens sämsta förälder, helt orimligt! Jag höll på att pumpa och pumpa men det höll på att ta kål på mig, ska jag sitta där tre timmar per dag typ och bara pumpa mjölk, när ska jag då vara med mina barn och framförallt, när ska jag då få vila? Nånstans var det ändå en lättnad när jag väl bestämde mig för att ge upp det men samtidigt önskar jag fortfarande lite att det hade funkat. Så märklig grej.

Kan det också ha någonting med hormoner och sånt att göra. Att stenåldersmammorna skulle vilja amma typ. För lite som du skriver blir liksom känslorna där och då någon annat än vad man själv såklart logiskt kan konstatera egentligen.

 

[Sleepan]

Så "skönt" ändå att få läsa att vi är flera stycken som har problem med amningen, man känner sig liksom ensammast i världen när det inte fungerar tycker jag. Överallt är det folk som ammar utan problem och i alla texter står det att amning är det absolut bästa för bebisen. Då känner man sig otroligt värdelös när man själv inte får det att funka.

Jag önskar såklart att allt ska fungera som alla vill men ibland är det skönt att höra att det inte alltid är så jävla lätt som alla säger.

Ringde ammingsmottagningen igår igen pga fortfarande problem med bröstvårtorna, hon som jag talade med lät superförvånad över att jag pumpade och inte ammade och att jag bara pumpade 4 ggr/dygn, vad äter bebis då liksom?! Ja, ersättning uppenbarligen!

Men så dryg sköterska på mottagningen?
Jag tyckte min var bra, men blev jättestressad av samtalet ändå.
Känns typ orimligt att lyckas pumpa igång någon produktion (fick ut 20 ml nu för en timme sen ), och bebis blir bara arg om jag lägger henne vid bröstet. Hon tar tag men ger upp, så antar att det inte kommer så mycket.

Trodde amningen skulle gå tipptopp för mig, men nä...

Svårt det här alltså. Vill ju bara att det ska funka. Samtidigt är det ju inte värt att må dåligt över...

 

[zassoo]

Jag känner mest att jag har haft tur att det har funkat så pass bra hittills med amningen med båda barnen. För det är ju inte så att jag har gjort något speciellt. Lite jobbigt i början var det ju men sen fattade bebis grejen. Nån slags kombination av olika orsaker har gjort att det har funkat bra.

Amning är så himla krångligt, trots att det känns som att det borde vara enkelt och på intuition, typ. Sen hjälper det ju inte att många får så konstiga råd på BB och BVC, typ amma max var tredje timme, kommentarer att man har blaskig mjölk eller grädde i mjölken osv.

 

[FeatherCloud]

Jag slet ju med amningen med ettan och det var alltid stora känslor av otillräcklighet eftersom han aldrig var nöjd och mätt och vi alltid fick toppa upp med en flaska på slutet. Sen "valde" han ju själv att sluta i ett språng när han bara ville ha flaskan (kan väl kallas tuttförvirring och liknande) och det är klart att jag kunde kämpat vidare men det fanns helt enkelt inte ork till.

Lilla E ammade bra på BB men pga storebrors krångel visste jag inte ens vid hemgång om jag ville fortsätta. När vi kom hem krånglade det med taget och då slutade jag faktiskt rakt av. Jag kan såklart också känna av amningsnormen och tänka ibland att jag gav upp för lätt, men för mig är det viktigaste ändå att bebis blir nöjd, hur hon blir mätt känns sekundärt, och det är väldigt mycket värt att sambon kan vara precis lika delaktig från början.

Men visst påverkas man av samhället, vården, omgivningen och känner såklart en massa saker själv också... Men hur man än väljer att göra brukar det bli bra i slutändan. Det blir folk av ersättningsmatade bebisar också

 

[Emtherlia]

Ja det är verkligen konstiga och ologiska tankar som kommer fram när amning inte funkar.

Eftersom amningen funkade bra med första barnet så antog jag att det skulle funka av sig självt även med denna.

Jag har ju aldrig tänkt eller tänker att mammor som inte ammar är otillräckliga eller sämre, likförbannat tänker jag det om mig själv? Hur kan hjärnan ens få för sig det?

 

[FeatherCloud]

Ja det är verkligen konstiga och ologiska tankar som kommer fram när amning inte funkar.

Eftersom amningen funkade bra med första barnet så antog jag att det skulle funka av sig självt även med denna.

Jag har ju aldrig tänkt eller tänker att mammor som inte ammar är otillräckliga eller sämre, likförbannat tänker jag det om mig själv? Hur kan hjärnan ens få för sig det?

Man är sällan logisk och rationell i den här rollen tycker jag
Har du lyckats amma ett barn så kan det ju också vara så att bebis nu har svårare för det, inte att det beror på dig. Och då är det ju så, kan vara tungbandet, en otålig personlighet eller vad som helst. Och varken du eller liten är sämre för det.

 

[Sleepan]

Ja det är verkligen konstiga och ologiska tankar som kommer fram när amning inte funkar.

Eftersom amningen funkade bra med första barnet så antog jag att det skulle funka av sig självt även med denna.

Jag har ju aldrig tänkt eller tänker att mammor som inte ammar är otillräckliga eller sämre, likförbannat tänker jag det om mig själv? Hur kan hjärnan ens få för sig det?

Men ellerhur? Jag tycker att det är väldigt jätterimligt att ge ersättning till sina barn vare sig det är för att det inte funkar, man inte vill eller vilken annan anledning som helst. Men känner inte riktigt samma med mig själv? Wtf liksom.

 

[Piaff]

Till och med jag som provade amma en gång och bara ”nope” kan få tankar ibland att ”åh jag kanske skulle försökt…” helt absurt för jag tyckte ju inte ens det var trevligt?