Nu sällar jag mig också till gänget efter att ha börjat berätta för folk efter ett fint KUB förra torsdagen
Första barnet här - och troligtvis enda, jag är 38 år (39 när bebisen kommer) och trodde
aldrig att det skulle bita på första "försöket", som inte ens var ett medvetet försök. Men joho då, på alla hjärtans dag testade jag och det var ett solklart plus inom bara några sekunder.
Fick ett tidigt ultraljud 10+4 då det är lite svårt att tidsbestämma mig pga en menscykel som aldrig någonsin varit så lång som 28 dagar, har snittat på 25 sisådär. Det tidiga stämde med mina egna beräkningar men på KUB verkar det som om det kanske är något kortare. Hur som helst, enligt mina och läkarens beräkningar så gick jag in i v. 14 igår och har BF 16 oktober!
Jag har mått oförskämt bra hittills. Trött som bara den, men annars hur bra som helst. Skönt, men det är ju nästan som att man skäms med tanke på hur många får kämpa. Orättvist är det.
Några gravidkläder har jag inte heller ens tänkt på än, förutom att jag vid senaste trosbunkringen köpte en storlek större att växa i

Eller jo, nu ljuger jag, jag köpte några empire-skurna trikåklänningar med fickor till sommaren också, men har haft liknande flera somrar innan. Jag går jämt i klänning och strumpbyxor (eller mjuka byxor och t-shirt hemma då) och är inte ens i närheten av att känna mig obekväm, men har heller inte gått upp något i vikt än så länge.