Sv: Höstmammor 2010
Fy vad tråkigt. Jag vet själv hur nojjig och rädd man var i början och jag bara räknade med det värsta hela tiden. Så i v.13 fick jag o sambon se den lilla och då lugnade man sej ett tag.
Nu när man börjat känna av hur det lever där inne så blir man lika nojjig om man inte kännt nått på en dag. Jag trodde nästan säkert att den dött första gången det var helt lugnt men sen kändes det igen så det var skönt.
Hoppas det tar sej fort igen, om det nu är det ni vill förståss.
Fy vad tråkigt. Jag vet själv hur nojjig och rädd man var i början och jag bara räknade med det värsta hela tiden. Så i v.13 fick jag o sambon se den lilla och då lugnade man sej ett tag.
Nu när man börjat känna av hur det lever där inne så blir man lika nojjig om man inte kännt nått på en dag. Jag trodde nästan säkert att den dött första gången det var helt lugnt men sen kändes det igen så det var skönt.
Hoppas det tar sej fort igen, om det nu är det ni vill förståss.