Hund som inte funkar på hunddagis?

[Milosari]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Sätta halsbandet högt upp på halsen (=på de känsligaste nerverna)
Ryck i kopplet (nej, inte ens "små ryck")
Höjd röst
Stirra i ögonen
Luta sig över i onödan
Lägga ned hunden, eller andra försök till dominans

det är väl rätt ovanligt att det är okej? "lägga ner hunden" kan i och för sig vara många saker, från att man ber hunden till att man tvingar den rent fysiskt. det första kan väl inte ens du se som något dåligt?

jag har haft EN hundvakt som har snurrat till det med mina hundar. det var en inneboende som efter en tid började prata om "våra hundar". men hundarna märkte aldrig att hon var lite märklig. tvärtom så fick de göra lite som de ville och det tyckte de förstås var roligt. lite samma är det med mamma, hon matar dem i tid och otid och låter hundarna bestämma hastighet och riktning på promenaderna. jag har dock aldrig varit med om att någon hundvakts förhållningssätt mot hundarna har varit annat än FÖR mjukt.

samma sak när jag är hundvakt. vet jag att hunden får lov att dra i kopplet så får den inte skäll hos mig för att den drar. tycker jag att det är ett problem så diskuterar jag med ägaren om hur vi ska lösa problemet. det skulle aldrig falla mig in att träna hunden, med eller utan klicker, utan ägarens vetskap!

 

[skuggi]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Men jag vet vad jag INTE tolererar.
Lite exempel på det följer:

Sätta halsbandet högt upp på halsen (=på de känsligaste nerverna)
Ryck i kopplet (nej, inte ens "små ryck")
Höjd röst
Stirra i ögonen
Luta sig över i onödan
Lägga ned hunden, eller andra försök till dominans
...
Men jag tror inte alls på det här med dominans eller hela flockledargrejen. Därför vill jag inte ha en dagmatte som håller på med sånt.
...
Att avlägsna möjligheten till välbehag är inte samma sak, och kan vara mycket användbart. (exempelvis att vända sig om när hunden hoppar)

De exempel du nämner som du inte kan acceptera känns inte som saker som hör ihop med Ceasar-tänket iaf. Visst sätter han kopplet högt på TV, men det är ju i problemsituationer, och antagligen för att det ska gå snabbare att lösa då det ju även är en tv-show ju. Jag tycker Ceasar är underbar, och att han förordar snälla metoder för en balanserad hund.
Tyvärr är det kanske så att folk börjar lägga ner hundar till höger och vänster då de sett att det funkar för Ceasar, men så funkar det ju inte. Om jag hade en daghund som betedde sig så illa att jag skulle känna att det måste "tas itu med" så skulle jag helt klart överlåta det på ägaren, ev kanske tom avsäga mig uppdraget helt. Man ska vara riktigt duktig för att kunna "korrigera" på ett effektivt sätt som inte blir obehagligt för hunden.

Sånt som jag personligen tar till mig från hans program kan tex vara att hunden inte ska kasta sig ut genom dörren när vi ska ut. Om den skulle försöka det så skulle jag påkalla uppmärksamhet med en snäll "lockande" röst. "Stanna där, vänta..., duktig vovve! Varsågod!" typ. Det är ju "dominans" att jag vill bestämma hur vi går ut genom dörren, men det behöver verkligen inte se med "hårda" metoder...

Vill bara påpeka, antar jag, att bara för att man är Ceasar-fan så behöver man inte köra med hårda metoder... Tror man har misstolkat honom då.

 

[Gravinda]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

kl*

Hur gick det med tjejen som du fått tag i?

 

[Tambourine]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Sen tror jag inte man ska snöa in på "hårda" vs. "mjuka metoder". Jag har sett folk som tycker mjuka metoder innebär att paragrafläsa. Och i ett visst fall var detta katastrofalt. En supersupersupermjuk rottistik som fick bli utstirrad och morrad på i 5 minuter, svansen slickad längst med magen. Det var enligt ägaren en mjuk metod. Medans jag istället hade föredragit ett "nej", snärt på nosen eller annat kvickt. Som i deras ögon var fruktansvärda metoder!

Ang. ledartjofs och sådana handlingar har jag faktiskt inte heller förstått mig på det. Jag kör inga rangeringar i hemmet som vissa människor gör. Det ska tryckas till bara för "att". Här hemma fungerar det väldigt svart och vitt. Vilket JAG anser egentligen är en mjuk metod. Ett nej är ett nej. Ett bra är ett bra. Sen att jag kan korrigera mina hundar fysiskt () är för mina två idioter ett mjukt sätt på ett sätt. För att felbeteendet går snabbt bort och det leder till mindre stress.

Mitt stressmongo Focus testade jag på att köra supermjukt med, klicka och shejpa in allt. Även i vardagen. DÅ blev han ännu mer stressad. All stress eskalerade istället.

Så alla hundar är olika. Och det finns faktiskt vettiga människor som inte "uppfostrar" hundar åt ägaren.

Men jag kan erkänna att om jag är hundvakt så är det mina regler här hemma. För jag skulle aldrig stå ut med en hund som segdrar i kopplet, tar maten före varsågod, jagar en katt, vankar i hemmet. Och alla människor vars hundar jag passat vet detta mycket väl.

Passar det inte att jag har mina regler här så kommer inte heller hunden hit. Däremot är det viktigt att man är öppen om det.

Sen KAN hundar skilja på hemma och inte hemma. Kompisens hund får aldrig vara i soffan i sitt hem. Det visste jag dock inte om förrens jag haft denna hund ett par gånger. Och här hemma är hundarna tillåtna precis överallt. Men gick hon upp i soffan i sitt hem? Inte alls.

Ja en lättstressad hund tycker jag inte man enbart ska hålla på med shejping och sånt på. Jag och Mio gör det som aktivering, han tycker det är superkul.

För mig är det en process, det som får hunden att lyda omedelbart behöver inte vara det bästa alternativet.
Men jag håller väldigt mycket med om att man ska vara försiktig med att säga saker som "snälla metoder", "hårda metoder" osv, eftersom det betyder olika saker för alla. Det var dumt av mig.

Försökte bara föra fram att jag inte tvivlar på mina metoder just nu då jag ser fina resultat på Mio.
Är inte heller så att jag står och tittar i skyn och visslar om Mio får ett stressanfall. Men jag väljer att inte korrigera där utan lugnar honom istället.
I början var det svårt att nå fram, men gradvis har det blivit lättare och nu brukar det OFTAST räcka med att jag pratar lite lugnande med honom. Och det känns för mig mycket bättre än att försöka korrigera bort det beteendet, då jag anser att det bara tar bort symptomet. Och då sipprar stressen säkerligen ut nån annanstans.
Med dragande i kopplet så kör jag liknande, jag lirkar liksom. Berömmer med rösten när han lugnar ner sig, gör inte så jättemycket när han drar mer än att sakta ner farten och låta honom söka kontakt, sen berömma. Han får gå i kopplets längd, har märkt att han helt enkelt föredrar att gå en bit ifrån och då inte drar alls lika mycket.
Alla hundar har ju olika stor "sfär" inom vilken de känner sig bekväma med att gå bredvid nån....Hunddjur i det vilda går knappast precis bredvid varandra några längre sträckor.
Låter honom även nosa klart på det han nosar på istället för att dra bort honom. Inte om jag har bråttom förstås, men så ofta jag kan.
Vilket gör att han väldigt sällan kastar sig ut i kopplet mot någon luktfläck längre. Han vet ju att han kommer att få nosa, ingen kommer rycka bort honom.

Låter säkert som hokuspokus för dig, men för oss funkar det så himla bra. Jag ser framsteg inom samtliga områden, men sen dagiset kom in i bilden så har framstegen mattats av.

 

[Tambourine]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

De exempel du nämner som du inte kan acceptera känns inte som saker som hör ihop med Ceasar-tänket iaf. Visst sätter han kopplet högt på TV, men det är ju i problemsituationer, och antagligen för att det ska gå snabbare att lösa då det ju även är en tv-show ju. Jag tycker Ceasar är underbar, och att han förordar snälla metoder för en balanserad hund.
Tyvärr är det kanske så att folk börjar lägga ner hundar till höger och vänster då de sett att det funkar för Ceasar, men så funkar det ju inte. Om jag hade en daghund som betedde sig så illa att jag skulle känna att det måste "tas itu med" så skulle jag helt klart överlåta det på ägaren, ev kanske tom avsäga mig uppdraget helt. Man ska vara riktigt duktig för att kunna "korrigera" på ett effektivt sätt som inte blir obehagligt för hunden.

Sånt som jag personligen tar till mig från hans program kan tex vara att hunden inte ska kasta sig ut genom dörren när vi ska ut. Om den skulle försöka det så skulle jag påkalla uppmärksamhet med en snäll "lockande" röst. "Stanna där, vänta..., duktig vovve! Varsågod!" typ. Det är ju "dominans" att jag vill bestämma hur vi går ut genom dörren, men det behöver verkligen inte se med "hårda" metoder...

Vill bara påpeka, antar jag, att bara för att man är Ceasar-fan så behöver man inte köra med hårda metoder... Tror man har misstolkat honom då.

Antar att du inte sett avsnitten som förbjudits i Sverige.
Men det är INTE det tråden handlar om.
Så kan vi hålla oss till topic?

 

[Tambourine]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

kl*

Hur gick det med tjejen som du fått tag i?

Jag ska ringa henne om en liten stund.
Det är även en annan kvinna som har hört av sig, som verkar bra. Hon bor även nära mig. Så jag ska väl höra av mig till dem och träffa dem och se hur det känns osv. Känns inte helt hopplöst i alla fall.

 

[Aliide]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Ja en lättstressad hund tycker jag inte man enbart ska hålla på med shejping och sånt på. Jag och Mio gör det som aktivering, han tycker det är superkul.

För mig är det en process, det som får hunden att lyda omedelbart behöver inte vara det bästa alternativet.
Men jag håller väldigt mycket med om att man ska vara försiktig med att säga saker som "snälla metoder", "hårda metoder" osv, eftersom det betyder olika saker för alla. Det var dumt av mig.

Försökte bara föra fram att jag inte tvivlar på mina metoder just nu då jag ser fina resultat på Mio.
Är inte heller så att jag står och tittar i skyn och visslar om Mio får ett stressanfall. Men jag väljer att inte korrigera där utan lugnar honom istället.
I början var det svårt att nå fram, men gradvis har det blivit lättare och nu brukar det OFTAST räcka med att jag pratar lite lugnande med honom. Och det känns för mig mycket bättre än att försöka korrigera bort det beteendet, då jag anser att det bara tar bort symptomet. Och då sipprar stressen säkerligen ut nån annanstans.
Med dragande i kopplet så kör jag liknande, jag lirkar liksom. Berömmer med rösten när han lugnar ner sig, gör inte så jättemycket när han drar mer än att sakta ner farten och låta honom söka kontakt, sen berömma. Han får gå i kopplets längd, har märkt att han helt enkelt föredrar att gå en bit ifrån och då inte drar alls lika mycket.
Alla hundar har ju olika stor "sfär" inom vilken de känner sig bekväma med att gå bredvid nån....Hunddjur i det vilda går knappast precis bredvid varandra några längre sträckor.
Låter honom även nosa klart på det han nosar på istället för att dra bort honom. Inte om jag har bråttom förstås, men så ofta jag kan.
Vilket gör att han väldigt sällan kastar sig ut i kopplet mot någon luktfläck längre. Han vet ju att han kommer att få nosa, ingen kommer rycka bort honom.

Låter säkert som hokuspokus för dig, men för oss funkar det så himla bra. Jag ser framsteg inom samtliga områden, men sen dagiset kom in i bilden så har framstegen mattats av.

Människor följer (för det mesta) de metoder som fungerar för deras hundar. Inte alla ska väl tillägga. Många försöker tillämpa "andras" metoder på sina hundar. Och ännu fler kör metoder som de inte alls är trygga med. Utan gör så för att "man gör så".

Jag tror att den sk. "hårda" metoden fungerar på alla hundar. Precis alla hundar. Om den görs rätt och av en person som vet vad denna sysslar med. Det är inte hela världen att faktiskt ta i sin hund, tvärtom tycker jag folk tar för lite i sina hundar. Inte bara i korrigeringssyfte, men i hantering. Jag ligger ofta med Bråka i soffan. Hon ligger på rygg i mitt knä. Focus kan jag göra det samma med. Jag stryker på dom när jag går förbi, eller när dom går förbi. En fysisk hantering betyder alltså inte "nu gör det ont". Dom är vana att bli tagna i. Likadant i lydnadsträningen, jag ställer dom helt enkelt som dom ska stå. Flyttar på ben, lyfter under magen exempelvis under inlärning av en fjärrdirrigering. Det är inget obehag för mina hundar!

Tyvärr har jag också sett att folk som kör med "hårda" metoder sällan belönar sina hundar. Eller ens berömmer. Det är koppelrapp, följt av ett långt muttrande och surande. Det är "dragkamp" i koppel. Matte/husse sliter/kastar hunden bakåt i kopplet, vrålar och gapar, hunden springer fram igen, matte/husse drar igen osv. Onda spiraler!

Och jag kan förstå att man inte vill ha en total hjärndöd människa som hundvakt åt sina hundar. Jag är jävligt petig med mina hundar, TROTS att jag kör "korrigeringsmetoder Jag vill inte att folk ska vara oschyssta mot mina familjemedlemmar. Eller korrigera "fel" eller onödigt.

Men jag vet också att jag aldrig skulle lämna mina hundar till någon som aldrig säger till mina hundar. Som inte sätter regler utan kör med; "ignorera så länge det går". Båda mina hundar mår bra av att veta man gör och inte gör!

Och att korrigera i stressammanhang, jag har ju själv ett komplett stressmongo. På honom har det alltid fungerat att "korrigera" INNAN stressen. Man får hela tiden ligga ett steg före! Jag känner honom så väl att jag vet "snart kommer det bli stirr i blicken och ev. pip". Så kan jag peta till honom och ge honom något annat att tänka på; "Nej! *pet* Ligg ner." Så brukar han genast bli lugnare.

Jag hade Focus kopplad inomhus i nästan 1 år hos folk. För att få bukt med stressmongot. Idag är han en filbunke och jordens lättaste hund att ha med sig. För han har lärt sig "mönstret". Man kommer hem till någon -> man nosar av lite snabbt -> sen ligger man ner. Och han gör inte detta på något lydnadssätt. Utan somnar inom ett par minuter. Sen har jag ofta funderat på stress = relation. Har man en god relation med sin hund så borde en hund egentligen inte stressa. Jag och Focus hade INGEN bra relation första året. Och det var också då stressen var sjukt stor. Han sket totalt i mig, jag var den som matade, rastade (släpandes bak i kopplet) och som kliade om han ville bli kliad.

Sen har jag sagt till dig; ALLA sätt är bra utom de dåliga! Känner man att vilket sätt man nu utövar ger resultat så ska man såklart fortsätta med det. Något stresshundar blir värre av, av min erfarenhet, är metodbyten stup i kvarten!

Ang. hundar som går nära. Mina två går gärna precis intill varandra även lösa på promenaden. Dom gillar att ströva ihop, tätt tätt! Eller tja, Bråka gillar det. Focus tror jag inte är lika imponerad över närheten

Och jag tycker inte det är hokospok.us. Jag har själv kört med de där metoderna!

 

[Skogstrollet]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Sen har jag ofta funderat på stress = relation. Har man en god relation med sin hund så borde en hund egentligen inte stressa. Jag och Focus hade INGEN bra relation första året. Och det var också då stressen var sjukt stor.

Definitionen av en bra relation kan nog gå isär tror jag. Man kan själv tro att relationen är god men hunden gör utfall, rymmer, är stressad och tror det är hunden det är fel på. Det är jättesvårt att I en relation peka på vad som är dåligt när man befinner sig i den, speciellt i en relation mellan hund och människa som fungerar så olika.

Min förra hund var väldigt stressad och jag vet nu att jag gjorde så mycket fel det första året med henne. Det första genombrottet kom (då jag började inse det du skriver ovan) nog när jag bestämde mig för att sluta försöka träna henne och bara umgås och ha roligt istället en period. DÅ jäklar började jag se vad hunden kunde bjuda på själv utan att man bad om det. Jag märkte också skillnaden och insåg att hunden i viss mån undvikit mig innan.
Det var i samma veva jag slutade säga "ja tack och amen" för alla goda råd och tips jag fick från alla håll och själv började ta ansvar för vad jag gjorde med min hund. Jag lyssnade fortfarande, men jag sållade och funderade innan jag använde mig av det jag tyckte lät vettigt.

 

[Aliide]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Definitionen av en bra relation kan nog gå isär tror jag. Man kan själv tro att relationen är god men hunden gör utfall, rymmer, är stressad och tror det är hunden det är fel på. Det är jättesvårt att I en relation peka på vad som är dåligt när man befinner sig i den, speciellt i en relation mellan hund och människa som fungerar så olika.

Min förra hund var väldigt stressad och jag vet nu att jag gjorde så mycket fel det första året med henne. Det första genombrottet kom (då jag började inse det du skriver ovan) nog när jag bestämde mig för att sluta försöka träna henne och bara umgås och ha roligt istället en period. DÅ jäklar började jag se vad hunden kunde bjuda på själv utan att man bad om det. Jag märkte också skillnaden och insåg att hunden i viss mån undvikit mig innan.
Det var i samma veva jag slutade säga "ja tack och amen" för alla goda råd och tips jag fick från alla håll och själv började ta ansvar för vad jag gjorde med min hund. Jag lyssnade fortfarande, men jag sållade och funderade innan jag använde mig av det jag tyckte lät vettigt.

Och jag tror precis som dig. Bara för att man älskar sin hund och hunden visar "ömhet" tillbaka innebär inte det per automatik att man har en bra och stark relation!

Sen tror jag, som jag alltid sagt, att folk analyserar alldeles för mycket! Samt att folk läser sig till via böcker och tidningar hur man uppfostrar hundar på diverse sätt. Istället för att faktiskt känna sig för. Sen har inte alla människor känsla, absolut inte. Men bara för det behöver det inte överanalyseras.

Min och Focus relation förändrades drastiskt när jag träffade min "plastmamma". Som var otroligt öppen och ärlig och spottade det rakt ut; "Ni HAR ingen relation." Och sedan började vi jobba med ramar och gränser. Vad man kan tumma på och vad man ska hålla på. Idag har han fortfarande usla nerver, som blir sämre med åren. Men efter att relationen blev bättre kan han idag gå lös precis överallt, beter sig med andra hundar och inte alls samma mätande. Somnar vart vi än är, kan slappna av och vila mitt i stan. För att han vet att jag tar allt ansvar! Sen har jag aldrig sagt att vi har en perfekt relation. För det har vi inte. Efter lite mer än ett år med tabbar och missar så tror jag det är svårt att laga.

Malletiken skulle jag själv däremot våga säga att jag har en mycket god relation med! Men när jag skaffade henne var jag också mer säker i mig själv. Jobbade fram "egna metoder" istället för att läsa mig till andras. Sket i folks miljarder tips om allt mellan himmel och jord och bara kände mig fram.

Sen är det alltid viktigt att man är ärlig mot sig själv! Man ser folk som går med samma metoder månad efter månad, år efter år. Men det sker ingen eller så ytterst små förbättringar att personerna borde överväga något annat. Men då är dom så insnöade på att "det SKA gå!". Vilket leder till mer pannkaka.

Och ja, jag tror i mångt och mycket att snabbfix är en bra fix. Just för att det leder till mindre stress i det långa loppet! Men vi är alla olika, baserat på vilken erfarenhet, kunskap, känsla och fan vet allt man har med sig i bagaget.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Jo sen är det ju så att man ska inte bara hitta rätt metod för hunden, det ska vara en metod man själv känner att man kan fullfölja och leva med. Annars är det dödsdömt från början, man kan bara spela teater så mycket mot sin hund.

 

[Milosari]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

min lilla skrutta går det inte att ta i i korrigeringssyfte. får hon en oväntad beröring så skriker hon som en stucken gris och blir jättelåg. det räcker med att jag ska kliva ner från sängen och petar på henne med tån för att hon ska bli så skrämd. jag tror att detta till största delen har med hennes uppväxt att göra, men helt säker kan jag ju inte vara. kanske är det medfött.

hon är världens största kelgris i övrigt, och hon blir såååå lycklig när jag äntligen klappar henne, men hon vill veta om i förväg att jag kommer ta på henne. annars blir hon rädd. en snabb korrigering i lydnaden blir för överraskande, och ger inte avsedd effekt. där är det mycket bättre att jag ignorerar alt harklar mig.

i övrigt håller jag med dig om den dagliga hanteringen. man ska kunna ta på hela sin hund, kolla den i munnen (deja vú? har inte vi diskuterat det här tidigare i apporteringssammanhang?) och vända runt den på rygg för att kunna inspektera magen. dock är det tveksamt om någon annan än ägaren behöver göra allt detta?

 

[Skogstrollet]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

dock är det tveksamt om någon annan än ägaren behöver göra allt detta?

Ägaren ska kunna det, men jag som haft sån otur och sprungit så mycket hos veterinären med mina djur lägger lite krut på att även andra ska kunna "vända på min hund". Givetvis är jag med i rummet och håller hunden lugn. Jag får väldigt mycket beröm hos veterinären ofta, det märks att det är uppskattat.

 

[Milosari]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

ja jag tycker också att hundens mentalitet ska vara sådan att den tillåter kontakt med främmande människor. alltså att det ska låta sig göras om det är nödvändigt. jag bara undrade om det är nödvändigt att en hundvakt pillar hunden i munnen, lägger den på rygg eller gör annat som kan upplevas negativt av en hund med mycket integritet eller rädslor?

 

[Aliide]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

min lilla skrutta går det inte att ta i i korrigeringssyfte. får hon en oväntad beröring så skriker hon som en stucken gris och blir jättelåg. det räcker med att jag ska kliva ner från sängen och petar på henne med tån för att hon ska bli så skrämd. jag tror att detta till största delen har med hennes uppväxt att göra, men helt säker kan jag ju inte vara. kanske är det medfött.

Fast då kan jag fundera på hur mycket ni tränat beröring? Att matte helt hux flux bara kommer och lyfter hunden, puttar lite på hunden, beröring vid bus, ställa/sätta hunden vid en fjärrdirrigering osv. Korrigeringsmetoden behöver också inte alltid innebär att man flätar till hunden när den är dum. Ett "nej" anser jag också är en korrigering.

hon är världens största kelgris i övrigt, och hon blir såååå lycklig när jag äntligen klappar henne, men hon vill veta om i förväg att jag kommer ta på henne. annars blir hon rädd. en snabb korrigering i lydnaden blir för överraskande, och ger inte avsedd effekt. där är det mycket bättre att jag ignorerar alt harklar mig.

Om jag inte minns fel är hon nu lite till åren, så att hårdträna beröring kanske inte är aktuellt. Men jag tycker det låter lustigt, hennes reaktioner. Har hon alltid varit så?

i övrigt håller jag med dig om den dagliga hanteringen. man ska kunna ta på hela sin hund, kolla den i munnen (deja vú? har inte vi diskuterat det här tidigare i apporteringssammanhang?) och vända runt den på rygg för att kunna inspektera magen. dock är det tveksamt om någon annan än ägaren behöver göra allt detta?

Precis! Detta inte bara för praktiska själ utan för relationen. Att man får lägga sina hundar på rygg i sitt knä precis när man vill utan att det ska spretas, fäktas, pipas.

Men ingen annan än jag och min sambo gör detta med våra hundar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Nej en hundvakt ska inte ägna sig åt sådant, absolut inte. Om nu inte ägaren specifikt har bett om hjälp med det förstås.

 

[Milosari]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

jag fick inte ta på henne alls när jag fick henne. hon skrek som en stucken gris. särskilt när jag tog på tassarna eller på ljumsken. en av de som hade hand om henne hade lärt henne att gå fint i koppel genom att hugga tag i ljumsken på henne när hon gick för långt fram. det är inget problem nu, och det gick fort över. jag får ta på henne fast hon har ont och jag kan vända upp och ner på henne utan att hon protesterar. det är bara när beröringen är överraskande som hon blir rädd. vilket ju är nödvändigt om det ska fungera bra i korrigerinssyfte. (och ja hon är gammal som gatan. 13½ år men still going strong)

vi har en finfin relation jag och skruttan. hon avgudar mig verkligen. jag kommer nog aldrig att få en hund som tycker så mycket om mig som hon gör. den andre klunsen har ingen personlig sfär över huvud taget. vem som helst kan göra vad som helst med honom. kroppskontakt is the shit enligt loke, och helst ska det vara hårt också. men hade jag sålt honom hade han glömt mig i morgon. så mycket för den kärleken. det jag menar är bara att man inte kan mäta kontakt i hur mycket man kan ta i sin hund. det handlar ju till väldigt stor del om hur hunden är också. en del gillar det helt enkelt mer än andra.

 

[Aliide]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Har aldrig påstått att man kan mäta kontakt eller relation med hur mycket beröring en hund tar. Däremot fick jag svar på frågan om just din tik. Hon är en omplacering.

Min hane har aldrig tyckt om mys och gos. Han är inte mycket för klappar heller. Men hade jag inte varit noga med detta från början hade det förmodligen varit ännu värre idag.

Men hundar som blir rädda för beröring, då är något fel!

 

[Gabbi]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Om den skulle försöka det så skulle jag påkalla uppmärksamhet med en snäll "lockande" röst. "Stanna där, vänta..., duktig vovve! Varsågod!"

Nyfiken på steg två när ditt förslag ovan resulterar i att 45 kg hund sliter ut dig i trapphuset?

 

[Belethien]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Nyfiken på steg två när ditt förslag ovan resulterar i att 45 kg hund sliter ut dig i trapphuset?

Det vettigaste man kan göra om man är dagmatte/rastare är ju att tala med ägaren om det och fråga dem hur man ska gå vidare. Vill inte ägaren ta itu med problemet så är det ju tack och hej som gäller.

 

[Gabbi]

Sv: Hund som inte funkar på hunddagis?

Ja, om vi pratar en hund man inte äger håller jag med om att man bör fråga ägaren. Blir lite halvtrött ibland på vissa lösningar bara. Absolut är det super att med mjuk röst säga "Halli-hallå" och det testar nog alla första gången. I vissa fall blir inte utgången av det hela fullt så rosenröd bara.