Hundförsäkring

[Fetaost]

Därför att om vi bortser från det empatiska och bara använder den logiska delen av hjärnan så är det en samhällsekonomisk vinst att låta gamla och sjuka få ha sällskap av djur. Djurägare är friskare och mår bättre psykiskt.

Att blanda in häst i detta blir lite goddag yxskaft.

Så det är skillnad på vilket djur?

Jag anser att det är lite godag yxskaft att skaffa sig utgifter och hobbys man inte har råd med. Oavsett ålder.
Inga levande varelser, varken djur eller barn är en rättighet.
Att bli gammal kommer dessvärre med en rad försakningar. Jag jobbar med gamla. Har aldrig hört någon prata om längtan efter djur. Saknad efter djur de haft, absolut. Men de flesta saknar och sörjer sin hälsa, köra bil till affären och bortgångna kamrater mer. Av ca 40 vårdtagare så har 3 katt och ingen har hund. Så det är knappast ett stort problem med att gamla fönekas djur pga ekonomin.
De flesta gamla och sjuka orkar inte med djur och väljer att avstå.

Frågan är väl om man BLIR friskare av djur eller om det är så att man avstår djur när hälsan sviker?

 

[Milosari]

Så det är skillnad på vilket djur?

Jag anser att det är lite godag yxskaft att skaffa sig utgifter och hobbys man inte har råd med. Oavsett ålder.
Inga levande varelser, varken djur eller barn är en rättighet.
Att bli gammal kommer dessvärre med en rad försakningar. Jag jobbar med gamla. Har aldrig hört någon prata om längtan efter djur. Saknad efter djur de haft, absolut. Men de flesta saknar och sörjer sin hälsa, köra bil till affären och bortgångna kamrater mer. Av ca 40 vårdtagare så har 3 katt och ingen har hund. Så det är knappast ett stort problem med att gamla fönekas djur pga ekonomin.
De flesta gamla och sjuka orkar inte med djur och väljer att avstå.

Frågan är väl om man BLIR friskare av djur eller om det är så att man avstår djur när hälsan sviker?

Det är visst en rättighet att få skaffa barn? Det var länge sedan vi slutade med tvångsstetilisering...

Du ser inte skillnaden mellan en innekatt och en häst?

 

[Malibu_Stacy]

Men nej, någon form av triagering görs väl ändå dvs det låter lite märkligt att akut sjuka skulle behöva stå tillbaka för mindre blessyrer. Eller är det också ändrat?

Just det där med att en katt är lyx är det jag vänder mig mot. Det är ett hårt och kallt sätt att se på mina medmänniskor. Katten är kanske den enda som bryr sig om den personen, och det ska bort pga minsann ingen rättighet? Sen ska man inte säga att de som köpte djur för 5-10 år sedan är korkade (!) för att de inte kunde se in i framtiden. Prisbilden var ju helt annorlunda då.

Ja såklart triage sker, just där och då kanske det finns tid för ett klobrott men en timme senare kan hela situationen ha ändrats och man behöver operera en pyometra akut. Faktum kvarstår att det kostar massor att stå och göra sårskador på ett stort djursjukhus på jouren, och det behöver kunden betala.
Ett av alla problem är ju också att ägare söker sig till jouren med icke-akuta problem och sen inte accepterar väntetid eller ombokning. Samma problem gäller ju humanvården, där man söker vård akut för sådant som hade kunnat hanteras på en VC på måndag.
Oavsett så är det omöjligt för ett djursjukhus att ens gå runt om man inte behövde betala för den kompetens, tillgänglighet och utrustning som finns där.

 

[Malibu_Stacy]

Därför att om vi bortser från det empatiska och bara använder den logiska delen av hjärnan så är det en samhällsekonomisk vinst att låta gamla och sjuka få ha sällskap av djur. Djurägare är friskare och mår bättre psykiskt.

Att blanda in häst i detta blir lite goddag yxskaft.

Gamla, sjuka och fattiga är dock ofta inte de bästa ägarna. De har många gånger inte råd med veterinärvård (ens för 15 år sedan) eller möjlighet med basic vård så som att klippa klorna, borsta tänderna, raka bort tovor eller ens rasta hunden på en promenad. Jag ser dagligen djur som far illa för att deras ägare av olika anledningar inte kan ta hand om dom. Jag vet att hemtjänstpersonal också ser många djur som far illa.
Så nej, jag tycker verkligen inte djur är en rättighet och jag tycker inte heller att det betyder att jag har ett kallt och ont synsätt. Gamla och sjuka kan få sällskap på andra sätt, både till andra människor och djur utan att behöva äga ett djur. Jag önskade att det fanns betydligt mer skattepengar avsatta till vård av de äldre och sjuka och där mycket mer fokus läggs på gemenskapsträffar där även umgänge med djur och barn kan ingå.
För mig känns det skevt att privata veterinärer ska sänka sina kostnader (samtidigt som mer tillgänglig och avancerad vård ständigt efterfrågas och också nyttjas) för att vi som samhälle inte kan ta hand om våra gamla, sjuka och fattiga på ett bra sätt.

 

[Fetaost]

Det är visst en rättighet att få skaffa barn? Det var länge sedan vi slutade med tvångsstetilisering...

Du ser inte skillnaden mellan en innekatt och en häst?

Jag ser skillnad på att föda barn och ”ha” barn. Det är ingen rättighet att HA barn och därför blir barn omhändertagna.

Och jag ser inte skillnaden på häst och katt utifrån dina argument om hälsa och välmående. Snarare ger hästen mer välmående i form av träning än en katt.

Ska vi ha diskussionen om att alla ska ha rätt att ha ett djur för sitt välmående så ska folk ha rätt att välja det djur som de mår bra av. Alla gillar inte/tål inte katter och hundar.
Ska veterinärvård vara billigare för vissa djur?

Jag och kollegor har noterat (och fått ingripa) många gånger när gamla och sjuka haft djur (även katter)
Det är väldigt vanligt att de inte orkar sörja för djuren. Smällfeta katter och hundar. Ostimulerande liv. Grisiga kattlådor. Dålig kost. Smutsiga matskålar. Ofta hälsoproblem som ägaren inte ser. Mycket okunskap som bottnar i ”så gjorde man förr”.
Märkligt nog så har alla haft råd med veterinärvård när det tillslut har skett. Antar att de har haft ett sparande under sitt arbetande liv
Jag tycker tvärtom att djur för ett eget välbefinnande är ett fett nej om inte ork, engagemang och pengar finns.

Den här diskussionen har blivit ett sidospår från att handla om försäkringar så jag släpper det nu då jag sagt mitt och innan det blir en utbrytningstråd.

 

[Tantan]

Så det är skillnad på vilket djur?

Jag anser att det är lite godag yxskaft att skaffa sig utgifter och hobbys man inte har råd med. Oavsett ålder.
Inga levande varelser, varken djur eller barn är en rättighet.
Att bli gammal kommer dessvärre med en rad försakningar. Jag jobbar med gamla. Har aldrig hört någon prata om längtan efter djur. Saknad efter djur de haft, absolut. Men de flesta saknar och sörjer sin hälsa, köra bil till affären och bortgångna kamrater mer. Av ca 40 vårdtagare så har 3 katt och ingen har hund. Så det är knappast ett stort problem med att gamla fönekas djur pga ekonomin.
De flesta gamla och sjuka orkar inte med djur och väljer att avstå.

Frågan är väl om man BLIR friskare av djur eller om det är så att man avstår djur när hälsan sviker?

Jag ser också folk med djur som de har fast de inte har råd. Där man drar in på egen mat och behov för att man lägger allt på sina djur.
Det är ett dilemma, djuren kanske gör att man på ett sätt mår bättre, men å andra sidan lever man på havregryn stora delar av månaden för att alla pengar går till djuret. Djur kan vara toppen men också en källa till enorm oro och ångest för att de ska bli sjuka till exempel.

 

[Ullmerkott]

Man kan ju tänka sig ett system med beredskap/jour? Rätt vanligt i andra branscher. Dvs man får ersättning för att vara tillgänglig och övertid när man väl behöver jobba. Då behöver inte narkossköterskan jobba hela nätter utan kallas in vid behov. Och får man normalt bara in ett fall/natt så kanske man kan tänka sig ett större upptagaområde, eller att båda har beredskap. Vi hade en timmes inställelsetid på mitt jobb och det är väl rimligt.

Pyooperation skulle jag nog kalla för rutin. Även om jag hört de som fått punga ut med 60-70 papp.

Det blir dyrt ändå om personalen ska ha rimliga arbetsvillkor, tyvärr. En natt kan ju innebära allt mellan inga patienter alls, till att personalen får jobba i högt tempo hela natten. Råkar det blir en natt av den senare typen blir det ohållbart att ha dagen innan och efter nattpasset fullbokade med patienter. Vissa övermänniskor klarar säkert att jobba 24-36 h i sträck med enstaka toapaus och en macka i farten men det är ju varken rimligt, hälsosamt eller patientsäkert.
Och även en enstaka patient som äger rum kl 01-04 kan göra det olämpligt att veterinären är fullbokad 08-17 dagen efter. Lägg därtill att det blir mycket mindre effektivt arbete på natten - på dagtid har personalen ofta flera patienter parallellt så att de t.ex. undersöker en patient medan de väntar på provsvar från den andra och den tredje sitter på dropp.

Jag tänker att om det generellt sett gick att bedriva en jourverksamhet som gick runt med rimliga arbetsvillkor hade fler erbjudit det.

 

[Grazing]

Gamla, sjuka och fattiga är dock ofta inte de bästa ägarna. De har många gånger inte råd med veterinärvård (ens för 15 år sedan) eller möjlighet med basic vård så som att klippa klorna, borsta tänderna, raka bort tovor eller ens rasta hunden på en promenad.

Vilken grad av fattigdom menar du då?

Dom som tar sämst hand om sina djur som jag vet om har långt ifrån pengaproblem, inte i närheten av fattigdom och ändå missköter djuren.

Jag har inte mindre än 3 gånger anmält personer som inte saknar kunskap, inte saknar pengar och inte saknar möjligheter att ta hand om sina djur men som helt enkelt skiter i dom. Pengar är långt långt ifrån en avgörande faktor till huruvida man klarar av att ta hand om djur. Många fattiga tar betydligt bättre hand om sina djur än vad människor som har det gott ställt gör.

 

[Malibu_Stacy]

Vilken grad av fattigdom menar du då?

Dom som tar sämst hand om sina djur som jag vet om har långt ifrån pengaproblem, inte i närheten av fattigdom och ändå missköter djuren.

Jag har inte mindre än 3 gånger anmält personer som inte saknar kunskap, inte saknar pengar och inte saknar möjligheter att ta hand om sina djur men som helt enkelt skiter i dom. Pengar är långt långt ifrån en avgörande faktor till huruvida man klarar av att ta hand om djur. Många fattiga tar betydligt bättre hand om sina djur än vad människor som har det gott ställt gör.

Min mening var inte att diskutera fattiga vs rika utan min poäng handlade om huruvida det är en rättighet att ha djur eller inte.
Har man inte råd att ge djuret veterinärvård när det behöver är det inte läge att skaffa djur.
Har man inte psykisk/fysisk möjlighet att ta hand om djuret ska man inte ha djur, oavsett ekonomisk status.
Djur har rätt att ha ett bra liv.
Människor har inte rätt att ha djur.
Människor har dock rätt att må bra.
Ibland är djur en fantastisk väg till att få en människa att må bra. Men djuret måste då också må bra.

 

[Grazing]

Min mening var inte att diskutera fattiga vs rika utan min poäng handlade om huruvida det är en rättighet att ha djur eller inte.
Har man inte råd att ge djuret veterinärvård när det behöver är det inte läge att skaffa djur.
Har man inte psykisk/fysisk möjlighet att ta hand om djuret ska man inte ha djur, oavsett ekonomisk status.
Djur har rätt att ha ett bra liv.
Människor har inte rätt att ha djur.
Människor har dock rätt att må bra.
Ibland är djur en fantastisk väg till att få en människa att må bra. Men djuret måste då också må bra.

Fast då är det onödigt att blanda in fattigdom osv i det, oavsett om man mår bra eller dåligt eller är fattig eller rik så är djur inte lämpligt om man inte vill eller har lust att ta hand om dom.

 

[Malibu_Stacy]

Fast då är det onödigt att blanda in fattigdom osv i det, oavsett om man mår bra eller dåligt eller är fattig eller rik så är djur inte lämpligt om man inte vill eller har lust att ta hand om dom.

Men nu pratade vi om att ha råd med veterinärvård. Vilket då en som har det mycket dåligt ställt ekonomiskt kanske inte har, och då blir det olämpligt att skaffa ett husdjur om man inte kan försörja det.