Hundhimlen har fått en ängel

[antiloop8]

Idag kl 13.45 somnade Quando in i mitt knä för evig vila.


"Sail on silverboy,
Sail on by.
Your time has come to shine.
All your dreams are on their way.
See how they shine.
If you need a friend
Im sailing right behind.
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind.
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind."


Quando sovgott, du fattas mig...

 

[MrsScabtree]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Fin låt, beklagar sorgen

 

[AmandaOhlsson]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Aldrig roligt när älsklingarna ger sig av. Tog själv bort min golden på hennes fördelsedag i somras. Precis som din vovve somnade hon in i mitt knä på hennes plats på gräsmattan. Massor av tårar men trots det var det så vackert. Samtidigt som hon tog sina sina andetag började kyrkklockorna ringa. Det är nog bland det svåraste man någonsin går igenom men när tiden fått gå ett tag inser man att man gjort rätt. Det är bara tiden som kan läka en och det är så viktigt att man ger sig själv tiden man behöver och tillåter sig själv att gråta och vara ledsen.

Första månaden kändes det som om jag gick i en bubbla. Allting hände runt omkring mig men jag var inte med öht. Men jag lovar att det släpper. Nu tänker jag tillbaka på henne och kan inte sluta le! 14 År fick vi tillsammans och det är jag så otroligt tacksam för. Hon kommer ofta och hälsar på i drömmarna och varje kväll jag är ute med andra hunden hör jag henne flåsa bakom oss som hon alltid gjorde! Även om det känns som om din voffsing är borta för evigt tror jag inte att det är så. Jag känner hennes närvaro hos mig hela tiden. Tror att du kommer göra detsamma när den värsta sorgen lagt sig.

Hoppas att du är okej...

 

[antiloop8]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Tack...

Ja vi har två till här hemma som undrar vart deras kompis tagit vägen.
Det har varit en jättefin höstdag, det var rätt dag.
Jag bestämde mig sent igårkväll att det var dags. Ett fruktansvärt beslut.

Men vi fick 13 år tillsammans med glädje, bus, bråk o sorg. Jag vet att det var rätt beslut men man känner sig så....ja, tom.

 

[SandraW89]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Då får han leka med min ängel, wheaten terriern Ronja.
Världens klokaste tjej

 

[Lejonelle]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Beklagar sorgen.

 

[antiloop8]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Tack...

Han leker nog o busar som han aldrig gjort förr, både med gamla o nya kompisar

 

[Disen]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Han leker nog o busar som han aldrig gjort förr, både med gamla o nya kompisar

Det är såhär jag också tänker och tröstar mig. Min gammelman gick bort i fredags...

Beklagar verkligen din sorg. Jag vet hur du känner och hur tufft det är.

 

[falukorw]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Beklagar verkligen... Det är aldrig roligt att behöva ta bort en kär vän.

 

[vallhund]

Sv: Hundhimlen har fått en ängel

Vissa hundars tassar hör vi länge, länge....

Hittade denna text efter mycket letande, den kom från en okänd BC ägare på en annan kontinent o gav mig mycket tröst.

"“On Sunday there was no wind, cool day, terrific sheep—a chance for a fine run. Harry went out wider then before and it was easily three minutes before the sheep started to move. I whistled Harry to where he needed to be but he lagged. I yelled, Hey! And Harry! I shouted his commands. He took his commands too late or not at all, put no pressure on the sheep, and for the second day in a row they simply drifted.



I haven’t been so angry at a dog in years. After we came off the field another handler said, That dog needs an attitude adjustment.



No, I didn’t lay a hand on Harry, physical or verbal, because there’s no point making a correction unless you know what you’re correcting. I had run out of dog and had no idea in the world why.



I did manage to pat Harry’s head before I went to bed but it was an effort.



The next day our vet told me Harry has a heart murmur, a leaky mitral valve. That long hard outrun was to much for him. I ran out of dog because Harry ran out of heart. One might imagine Harry’s emotions alone on that hill as his genes, his skills, and his distant handler cried out while his oxygen-starved heart confounded his body and mind. Not me . I don’t want to know.



I am grateful that in my anger, I didn’t raise my hand to Harry. When things go badly and an attitude adjustment is required, it isn’t always the dog who requires it.



Last January, Harry and I stayed with friends in Charlottesville. At midnight, when we went outside snow was falling, two or three inches, muffling the suburbs. I walked down the middle of the unmarked street while Harry ranged on both sides, over whitened lawns, underneath snow-bulked pine trees.



Some of the houses had security lights with motion sensors and wherever Harry ranged, lights blinked on. Everything ahead of us was darkness. Behind, wherever Harry had passed it was light.”



Excerpts from Uncle Harry

Donald McCaig