Jadzia
Trådstartare
Igår förvandlades vår brukshundklubb tillfälligt till Kattklubb. Det hela började med att vi satt och klsitrade kuvert i klubbstugan och fick se två klubbkamrater komma gående med varsin katt i famnen. Vad nu då, tänkte vi?
Det visade sig att klubbkompisarna varit ute och gått med sina hundar på en skogsväg en bit från klubben i måndags kväll och hört en katt jama ynkligt. De letade och tittade i tron att det var en påkörd katt, men lyckades inte hitta någon kisse. Till slut gav de upp i mörkret och åkte hem, men igår morse var de tillbaka och då hördes kissen tydligt. Den här gången dök det upp inte bara en, utan två små fursna katter. De sprang in under bilen och sökte värme från underredet. Med lite lock och pock kom den ena katten fram frivilligt och dne andra lyckades de fånga in. Det var två, små kattungar som inte kan ha varit mer än fyra månader.
Småkissarna packades in i filtar och stoppades in i bilen som styrde kosan mot klubben. Där satt då vi andra och såg ut som fån när klubbkompisarna och katterna anlände. De små var kalla, hungriga och väldigt törstiga.
Men vems katter var det de hittat i skogen?
Grannarna kände inte igen någon av kissarna och de hade varken tatuering eller chip. Ingen ägare lyckades vi hitta, så vad skulle vi nu göra med de små?
Medan kissarna sprang runt och övertog klubbstugan helt letade vi tillfälliga och permanenta hem till de små busarna. Till slut lyckades vi få tag i ett par vänliga själar som kunde ta emot katterna och slutet på sagan blev alltså gott.
Jag undrar jag varför de små katterna satt i skogen i över ett dygn?
Hur hade de hamnat där?
Det visade sig att klubbkompisarna varit ute och gått med sina hundar på en skogsväg en bit från klubben i måndags kväll och hört en katt jama ynkligt. De letade och tittade i tron att det var en påkörd katt, men lyckades inte hitta någon kisse. Till slut gav de upp i mörkret och åkte hem, men igår morse var de tillbaka och då hördes kissen tydligt. Den här gången dök det upp inte bara en, utan två små fursna katter. De sprang in under bilen och sökte värme från underredet. Med lite lock och pock kom den ena katten fram frivilligt och dne andra lyckades de fånga in. Det var två, små kattungar som inte kan ha varit mer än fyra månader.
Småkissarna packades in i filtar och stoppades in i bilen som styrde kosan mot klubben. Där satt då vi andra och såg ut som fån när klubbkompisarna och katterna anlände. De små var kalla, hungriga och väldigt törstiga.
Men vems katter var det de hittat i skogen?
Grannarna kände inte igen någon av kissarna och de hade varken tatuering eller chip. Ingen ägare lyckades vi hitta, så vad skulle vi nu göra med de små?
Medan kissarna sprang runt och övertog klubbstugan helt letade vi tillfälliga och permanenta hem till de små busarna. Till slut lyckades vi få tag i ett par vänliga själar som kunde ta emot katterna och slutet på sagan blev alltså gott.
Jag undrar jag varför de små katterna satt i skogen i över ett dygn?
Hur hade de hamnat där?