Hur bör man agera vid påkörning av katt? (utbruten från Vad gör vi del CLXII)

[Milosari]

Jag har själv haft utekatt och tycker väl egentligen att det är det bästa för katter, MEN det medföljer ju ett väldigt stort ansvar för kattägaren. För det räknas väl inte som viltskada om bilen blir skadad vid påkörning? Och jag hade inte tvekat en sekund att kräva ersättning för förlorad arbetsinkomst och körersättning om jag var tvungen att köra katten till veterinär.

 

[Enya]

Fast den kanske är chippad? Det är ju inget du ser utanpå. Den kan vara kastrerad, chippad, avmaskad, registrerad osv.

Försök i det närmaste husen. Om man misslyckas kan man göra flera saker. Skriva i en lokal fb-grupp eller ta med katten till veterinären för att kolla chip är två olika alternativ till exempel.

Försöka i de närmaste husen ja, nämna det i en FB-grupp, säkert! Mer än så? Nej. Det är inte min katt. Inte jag som släppte ut den i trafiken med vetskapen att den kan bli påkörd även av personer som kör lugnt och sansat, katter har en förmåga att testa sina 9 liv liksom, det vet man ju som kattägare.

Jag hade dubbelkollat så den verkligen var avliden och lagt den väl synlig vid sidan, kattens ägare borde ju sakna den relativt snart. En icke avliden katt får åka till veterinären så klart.

 

[Nytant]

Det finns en miljon olika situationer. I det läget är det kanske lämpligt att efterlysa på Facebook? Åka förbi och ta emd katten till veterinären senare på dagen när kliniken är öppen? Eller knacka dörr efter jobbet istället?

Det handlar bara om att vara lite lösningsorienterad.

Jag tror att poängen kanske främst var att det inte är rätt att bilisten ska lösa det här problemet över huvud taget.

Jag bryr mig verkligen om de enskilda katterna och är inte likgiltig för något djurs lidande, så om det någon gång uppstår en situation kommer jag göra mitt bästa.

Men bara som exempel har jag oftast två hetsjakthundar med mig i bilen som blir helgalna i närheten av katter. Själv är jag kattallergiker och har ofta tighta marginaler i min vardag. De flesta som kör bil har inte en massa tid över att åka till veterinärer med djur som inte är deras egna, eller chipläsare med sig, eller möjlighet att gå och ringa på dörrar och lägga lappar i lådor och researcha Facebook-grupper och vänta tills man får svar och hittar rätt, inte utan att det blir en rejäl omkullkastning av ens planer och vardag.

För mig blir det så märkligt att någon medvetet utsätter sin katt för stora risker att förolyckas, och även utsätter andra för att behöva hantera situationen som kan uppstå. Det går liksom rakt emot mitt tankesätt kring djur där man försöker förebygga risker. Att det kan gå snett, djur är djur och människor människor är inte det jag menar, och de gånger där mitt säkerhetstänk brustit har jag varit otroligt tacksam för all förståelse och hjälp jag kunnat få. Så jag menar inte alls att döma om någon katt skulle rymma eller liknande. Men det är tankeprocessen där man från första början inte säkrar upp utifrån bästa förmåga, det förbluffar mig lite. Sen förstår jag såklart också att det för många är en avvägning mellan livskvalitet och riskbedömning, och någon stans gör vi ju alla sådana avvägningar. Det är bara det att risken är så enormt stor här.

 

[Enya]

Det finns en miljon olika situationer. I det läget är det kanske lämpligt att efterlysa på Facebook? Åka förbi och ta emd katten till veterinären senare på dagen när kliniken är öppen? Eller knacka dörr efter jobbet istället?

Det handlar bara om att vara lite lösningsorienterad.

Eller så har man sina katter inne och lämpar inte över ansvaret på andra? Hur skulle det se ut om jag gjorde det med min hund?
Bor man så att katten kan gå ut med mindre risk att bli påkörd, absolut, då får man vägar för och emot, men också själv ta ansvaret- katter kan försvinna och katter kan bli påkörda, man får själv leta upp sin katt och kontrollera den varje dag, ha halsband på osv. Vill man inte så får man väl ha innekatt.

Vi hade utekatt när jag var liten. I en by... Den blev påkörd en kväll, vi vet var, fick veta efteråt av personerna där det hände att personen i bilen stannade och frågade i huset om de sett katten han körde på, han hittade inte den, den försvann så snabbt. Vi hittade katten utanför vårt hus högt sorgset jamandes. Mamma och pappa tog den till veterinären som fick avliva den eftersom den hade bruten rygg, hade släpat sig hem med frambenen. En bra bit. Jag minns än i dag ljudet av hur katten jamade för att få vår hjälp, det är 35 år sedan nu.

Vad jag är förundrad över är hur man orkar leva med oron varje dag över att katten kan bli påkörd och plågas till döds, och om den nu blir det, hur orkar man leva med vetskapen att man själv släppt ut den till det ödet.

 

[Sel]

Eller så har man sina katter inne och lämpar inte över ansvaret på andra? Hur skulle det se ut om jag gjorde det med min hund?
Bor man så att katten kan gå ut med mindre risk att bli påkörd, absolut, då får man vägar för och emot, men också själv ta ansvaret- katter kan försvinna och katter kan bli påkörda, man får själv leta upp sin katt och kontrollera den varje dag, ha halsband på osv. Vill man inte så får man väl ha innekatt.

Vi hade utekatt när jag var liten. I en by... Den blev påkörd en kväll, vi vet var, fick veta efteråt av personerna där det hände att personen i bilen stannade och frågade i huset om de sett katten han körde på, han hittade inte den, den försvann så snabbt. Vi hittade katten utanför vårt hus högt sorgset jamandes. Mamma och pappa tog den till veterinären som fick avliva den eftersom den hade bruten rygg, hade släpat sig hem med frambenen. En bra bit. Jag minns än i dag ljudet av hur katten jamade för att få vår hjälp, det är 35 år sedan nu.

Vad jag är förundrad över är hur man orkar leva med oron varje dag över att katten kan bli påkörd och plågas till döds, och om den nu blir det, hur orkar man leva med vetskapen att man själv släppt ut den till det ödet.

Och kl* lite allmänt.
Min pappa fick en dag avliva en av grannen katter, jag minns uttrycket i hans ansikte när han kom hem. Pappa som Älskar katter! Grannen var bortrest och hade stallkatter som någon var förbi och matade varje dag (antar jag). Far var ute och hörde förtvivlat jamande och gick över för att se, då hade stackars katten släpat sig upp på grannens farstubro och var så trasig att det verkligen inte fanns någonting att göra.
Jag kulle aldrig kunna ha utekatt, men jag har jobbat på många gårdar där man haft det. jag förstår nyttan de gör. Gården jag fick Kailzie ifrån hade dock Jack russels istället, det kändes praktiskt, säkert och effektivt! Mycket enklare att hägna in så att råttjägarna inte lämnade gården och blev påkörda.

 

[nullo-modo]

Skulle ringa polisen och höra vad jag skulle göra med påkörd katt om kontaktuppgifter inte finns på katten.
Samma med hund. Får, ko eller häst blir det polisen om jag inte ser en hage i närheten för då skulle jag kolla om det fanns kontaktuppgifter hängandes på stängslet.

Var otroligt smidigt när jag hittade telefonnummer med jämna mellanrum på stängslet när jag hittade en kalv på fel sidan staket. Vilken gård djuren tillhörde hade jag aldrig gissat rätt på då gården fanns 7km från betesmarken.

 

[Luff]

Häromkring läggs påkörda katter ut i lokala fbgrupper. Inte med några hemska bilder om någon nu tänker så utan med beskrivning och kanske någon detaljbild av päls. Dom mesta hittas ägare till på det sättet. Även vandrande katter får vi koll på. Någon blev väldigt snopen då hen fick veta att hens kisse dagligen hängde hos någon annan 4 km bort. Kisse var i sitt eget hem varje dag men gjorde lååånga utflykter.

 

[Malibu_Stacy]

En följdfråga.
Om jag kör på en katt, inte hittar någon ägare och tar den till veterinären, vem betalar veterinärvård?
Jag tar för givet att det är jag. Har jag rätt att besluta om avlivning när det gäller någon annans katt?

Hos mig går det just nu fyra olika katter. Jag vet var två av dom hör hemma. Ingen av dom är märkt.
En femte är här mer sällan, den har spårning på sig.

Av dom två jag känner till ägaren hade den inte hittats genom att knacka dörr om katten blir påkörd utanför mitt.

Nej du får inte besluta om avlivning och du får bara i undantagsfall avliva djuret. Om katten är allvarligt skadad och ingen ägare går att finna avlivar veterinärer katten enligt 9. kap. 4 paragraf i djurskyddslagen.
Du är inte skyldig att betala för avlivningen.

Nödavlivning i vissa fall​

4 § Om ett djur påträffas så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart, får det avlivas av en veterinär eller polisman, även om djurägaren inte kan kontaktas. I brådskande fall får även någon annan genast avliva djuret.
Den som har avlivat djuret ska informera ägaren eller någon annan som är ansvarig för djuret om detta. Om det inte är möjligt, ska länsstyrelsen underrättas.

 

[hastflicka]

Det finns en miljon olika situationer. I det läget är det kanske lämpligt att efterlysa på Facebook? Åka förbi och ta emd katten till veterinären senare på dagen när kliniken är öppen? Eller knacka dörr efter jobbet istället?

Det handlar bara om att vara lite lösningsorienterad.

Losningsorienterad? Vad du foreslar ar att resten av manskligheten ska ta ansvar for nagon annan's djur. Nagon man oftast inte kanner och inte vet vem det ar. Jag foreslar att katt agaren i stallet tar sitt ansvar och inte har utekatter pa orter dar de latt kan bli pakorda och att de accepterar riskerna om de anda slapper ut katten.

 

[Sel]

Det finns en miljon olika situationer. I det läget är det kanske lämpligt att efterlysa på Facebook? Åka förbi och ta emd katten till veterinären senare på dagen när kliniken är öppen? Eller knacka dörr efter jobbet istället?

Det handlar bara om att vara lite lösningsorienterad.

Riktigt så enkelt är det ju inte. Alla människor finns inte på facebook, alla människor är inte jättebekväma med att ha en död katt i sin baklucka hela arbetsdagen - är katten skadad är det inte plättlätt att hitta en akutveterinär ute på landsbygden heller även om jag hoppas att alla skulle försöka. Som sagt är det ju inte ens säkert att en hittar katten ifall den kilar iväg och ligger och trycker någonstans.
Personligen skulle jag verkligen försöka på sjuhundra vis om jag kunde, men det är ju ingenting man kan Förvänta sig av folk. Eventuellt ett samtal till polisen i så fall.

 

[stjarnhimmel]

Jag känner till en familj som bor precis bredvid en högt trafikerad 80- väg, dessutom mörkt på kvällen och precis efter en kurva. Deras katter som hänger precis vid vägen och flera som blivit påkörda genom åren.
Jag tycker det är så fult och fruktansvärt mot katterna. Men också mot trafikanterna. Om Jag skulle köra på en katt skulle jag ha ångest och mardrömmar säkert resten av livet. Det skulle vara ett trauma.
Så fult att varken bry sig om katterna eller andra människor.

 

[MiaMia]

Losningsorienterad? Vad du foreslar ar att resten av manskligheten ska ta ansvar for nagon annan's djur. Nagon man oftast inte kanner och inte vet vem det ar. Jag foreslar att katt agaren i stallet tar sitt ansvar och inte har utekatter pa orter dar de latt kan bli pakorda och att de accepterar riskerna om de anda slapper ut katten.

Fast det handlar ju inte om att ta ansvar för katten. Det handlar om att det är en uppgift som normalt följer med att man kört på något, oavsett om det är ett vilt eller tamt djur, en människa eller en sak.
Att man beroende på omständigheter, tid och plats gör någon viss insats för att meddela berörda. Och om inget annat alternativ fungerar så informerar man polisen om vad man kört på, var och när.

Det betyder ju inte att man ska leta tills man hittat en ägare, men inte heller att man av princip aldrig ska lyfta ett enda finger på egen hand. Precis som man inte behöver avliva själv eller skaffa dit någon som gör det, men man behöver i alla fall meddela någon att det ligger ett djur som behöver avlivas där.

 

[Sel]

Fast det handlar ju inte om att ta ansvar för katten. Det handlar om att det är en uppgift som normalt följer med att man kört på något, oavsett om det är ett vilt eller tamt djur, en människa eller en sak.
Att man beroende på omständigheter, tid och plats gör någon viss insats för att meddela berörda. Och om inget annat alternativ fungerar så informerar man polisen om vad man kört på, var och när.

Det betyder ju inte att man ska leta tills man hittat en ägare, men inte heller att man av princip aldrig ska lyfta ett enda finger på egen hand. Precis som man inte behöver avliva själv eller skaffa dit någon som gör det, men man behöver i alla fall meddela någon att det ligger ett djur som behöver avlivas där.

Det var väl mer idiotförklarandet av en förare som inte gjort sitt yttersta för att kontakta ägaren till eventuell katt som fick folk att reagera tror jag. Det är ju inte ens säkert att en vet att det är en katt man kört på, det är inte säkert att man hittar djuret eller att det finns möjlighet att stanna.
Jag tror det är förlorande få som ringer till polisen och meddelar att de kört på en hare, kanin, fasan eller ens räv faktiskt, även om de inte är säkra på att djuret är dött. Större fordon kanske inte ens märker att skada skett och många gånger hade det lika gärna kunnat vara en katt, särskilt kvällstid.

 

[MiaMia]

Det var väl mer idiotförklarandet av en förare som inte gjort sitt yttersta för att kontakta ägaren till eventuell katt som fick folk att reagera tror jag. Det är ju inte ens säkert att en vet att det är en katt man kört på, det är inte säkert att man hittar djuret eller att det finns möjlighet att stanna.
Jag tror det är förlorande få som ringer till polisen och meddelar att de kört på en hare, kanin, fasan eller ens räv faktiskt, även om de inte är säkra på att djuret är dött. Större fordon kanske inte ens märker att skada skett, och många gånger hade det lika gärna kunnat vara en katt, särskilt kvällstid.

Menade givetvis i de situationer där det finns något att hantera, och där man inte redan har fixat allt relevant på egen hand (utom i de fall man måste det för att det är lagreglerat) Vet man inte att man kört på något, eller om det inte finns någon chans att veta om det var ett tamdjur så är ju informera ägare inte en aktuell frågeställning.

Tyckte det jag svarade på lät som en protest mot att ens behöva befatta sig ens med någon pragmatisk och situationsanpassad hantering. Och framför allt som att det en gör när man kört på något skulle handla om att gå in och fylla ägaransvar, vilket jag inte kan se hur man kan jämställa det med.

 

[Nytant]

Fast det handlar ju inte om att ta ansvar för katten. Det handlar om att det är en uppgift som normalt följer med att man kört på något, oavsett om det är ett vilt eller tamt djur, en människa eller en sak.

Fast jag tycker att det på ett sätt blir just att man får ta ansvar för katten. Till skillnad från både vilda djur och andra tamdjur är katten ett tamdjur som medvetet släppts lös där någon tar risken att den kan bli påkörd. Den hade inte funnits där om den inte var någons husdjur. Kör jag på ett annat tamdjur kan jag utgå ifrån att det antagligen inte är ett scenario någon förutspått. Kör jag på ett vilt djur förväntas jag inte ta hänsyn till någon ägare.
Oviljan mot att behöva befatta mig med en sådan här uppkommen situation beror åtminstone i mitt fall på att någon suttit och funderat över hypotetiska scenarier och bestämt åt både katten och mig att detta är en acceptabel risk.

 

[Sel]

Menade givetvis i de situationer där det finns något att hantera, och där man inte redan har fixat allt relevant på egen hand (utom i de fall man måste det för att det är lagreglerat) Vet man inte att man kört på något, eller om det inte finns någon chans att veta om det var ett tamdjur så är ju informera ägare inte en aktuell frågeställning.

Tyckte det jag svarade på lät som en protest mot att ens behöva befatta sig ens med någon pragmatisk och situationsanpassad hantering. Och framför allt som att det en gör när man kört på något skulle handla om att gå in och fylla ägaransvar, vilket jag inte kan se hur man kan jämställa det med.

Fast inlägget DET inlägget i sin tur var ett svar på lade rätt stort ansvar på den eventuella bilföraren. Jag vet att jag personligen hade haft stora problem med att lasta in en död katt i bagaget på min bil och låta den ligga där under arbetsdagen tills jag eventuellt kunde få tag på en veterinär som kunde chipläsa, till exempel. Detsamma med ett par timmar spenderade med att knacka på främmande dörrar.

 

[hastflicka]

Det var väl mer idiotförklarandet av en förare som inte gjort sitt yttersta för att kontakta ägaren till eventuell katt som fick folk att reagera tror jag. Det är ju inte ens säkert att en vet att det är en katt man kört på, det är inte säkert att man hittar djuret eller att det finns möjlighet att stanna.
Jag tror det är förlorande få som ringer till polisen och meddelar att de kört på en hare, kanin, fasan eller ens räv faktiskt, även om de inte är säkra på att djuret är dött. Större fordon kanske inte ens märker att skada skett och många gånger hade det lika gärna kunnat vara en katt, särskilt kvällstid.

Exact sa!

Menade givetvis i de situationer där det finns något att hantera, och där man inte redan har fixat allt relevant på egen hand (utom i de fall man måste det för att det är lagreglerat) Vet man inte att man kört på något, eller om det inte finns någon chans att veta om det var ett tamdjur så är ju informera ägare inte en aktuell frågeställning.

Tyckte det jag svarade på lät som en protest mot att ens behöva befatta sig ens med någon pragmatisk och situationsanpassad hantering. Och framför allt som att det en gör när man kört på något skulle handla om att gå in och fylla ägaransvar, vilket jag inte kan se hur man kan jämställa det med.

Om jag ar medveten om att jag kort pa ett djur ringer jag 911 ... vare sig jag kan stanna eller inte. Jag meddelar var jag ar och varfor jag ringer sa far de skicka ut "animal control" och reda ut situationen.
Kan jag stanna gor jag det och meddelar "dispatch" hur lange jag kan vanta, eller aker vidare om de anser att det ar battre.

edited to add: Ingenting skulle fa mig att borja soka efter en agare, i synnerhet om katten eller hunden inte ar tydligt oronmarkt eller har halsband med namn och telefonnummer. Dessutom hor jag till dem som inte anvander Facebook.

 

[MiaMia]

Fast inlägget DET inlägget i sin tur var ett svar på lade rätt stort ansvar på den eventuella bilföraren. Jag vet att jag personligen hade haft stora problem med att lasta in en död katt i bagaget på min bil och låta den ligga där under arbetsdagen tills jag eventuellt kunde få tag på en veterinär som kunde chipläsa, till exempel. Detsamma med ett par timmar spenderade med att knacka på främmande dörrar.

Jag läser inte @Unafraid som att hon lägger något omfattande och specifikt ansvar på någon, utan just modererar ett rätt hårddraget inlägg om hur mycket man borde göra oavsett om det är rimligt. Som att vad man faktiskt gör får en bedöma efter situation och omständigheter vad det ska vara.

Fast inlägget DET inlägget i sin tur var ett svar på lade rätt stort ansvar på den eventuella bilföraren. Jag vet att jag personligen hade haft stora problem med att lasta in en död katt i bagaget på min bil och låta den ligga där under arbetsdagen tills jag eventuellt kunde få tag på en veterinär som kunde chipläsa, till exempel. Detsamma med ett par timmar spenderade med att knacka på främmande dörrar.

Det är just det där jag menar är att börja ansvara för katten, inte bara göra sådant som har att göra med att jag var bilförare.

 

[stjarnhimmel]

Jag undrar hur ofta det händer att ägaren till en påkörd katt hör av sig till föraren av bilen etc och frågar om hur hen mår? Om hen behöver något stöd och om denne missade jobb etc pga detta.

 

[MiaMia]

Fast jag tycker att det på ett sätt blir just att man får ta ansvar för katten. Till skillnad från både vilda djur och andra tamdjur är katten ett tamdjur som medvetet släppts lös där någon tar risken att den kan bli påkörd. Den hade inte funnits där om den inte var någons husdjur. Kör jag på ett annat tamdjur kan jag utgå ifrån att det antagligen inte är ett scenario någon förutspått. Kör jag på ett vilt djur förväntas jag inte ta hänsyn till någon ägare.
Oviljan mot att behöva befatta mig med en sådan här uppkommen situation beror åtminstone i mitt fall på att någon suttit och funderat över hypotetiska scenarier och bestämt åt både katten och mig att detta är en acceptabel risk.

Jag gör liksom massor av val och riskvärderingar som påverkar olycksrisker och trafiksituationer för andra människor. Om jag bestämmer mig för att låta mitt sjuåriga barn gå ensam till skolan eller inte. Vilka lampor och reflexer jag använder. Hur jag stängslar min hage. Vilken bil jag kör eller inte kör. Hur jag monterar min brevlåda.

Har svårt att se att just katten skulle vara något specialfall i det avseendet bara för att det är en katt som skulle gör att de dåliga beslut som fattas om dem skulle ha någon annan dignitet än dåliga beslut som folk kan ta om diverse andra saker?