Hur få ordning på travet?

[wennstrom]

På uppmaning av en mamma i min äldsta dotters klass, som rider "vanlig" dressyr, försökte jag trava pållen häromdagen. Vi har skrittat ett tag nu och jag har tyckt att han har blivit väldigt lugn och att han slappnar av i kroppen när jag rider. När jag provade att driva fram honom i trav var den "gamla" pållen genast tillbaka. Huvudet for upp och han brakade iväg med uppspärrade näsborrar och med hela kroppen som en spänd fjäder. När jag försökte få kontroll och lugn slog han med huvudet och nästan hoppade fram med bredsidan först.
Vad göra? Jag kan ju inte skritta resten av livet?

 

[Pallas_Athena]

trava två tre steg åt gången sakta av vänta tills pållen e lugn och gör om samma sak, så att hästen kommer in i balans i traven kan hålla den utan att hinna öka och sen avsaktning. så pållen lär sig att man inte behöver springa halvt ihjäl sig för att det e trav

så har jag kört med mina hästar iaf

lycka till

 

[AnneOnym]

Nu vet jag inte om det här funkar för dig, men min häst har haft (har fortfarande till en del) stora problem med traven (fd travhäst). Jag skrittade lääänge, mjukade upp med volter, serpentiner etc. Gjorde hyfsade öppnor osv, men traven var lika fruktansvärd för det. I skritten gick han så fint och mjukt, men så fort det skulle bli trav - upp med huvudet och rusa. Jag resonerade länge som så att felet på traven låg i skritten och skulle lösas där, men så lessnade jag lite.
Jag gjorde som så att jag travade på helt enkelt till slut. Pålle gillar att trava, så vi flängde runt i tämligen oskön stil. Volter, voltombyten osv. Så pang, inte långt efter (kanske en vecka eller två) så lossnade allt. Han mjuknade jättefin och sänkte ner huvudet. Nu blev även skritten mycket mer följsam och mjuk och hela hästen blev en annan. Sökningen framåt - nedåt kommer mer och mer.

Vet inte om det här hjälper dig, hoppas du hittar lösning på problemet

 

[SneakySue]

jag rider just nu en gammal travare. var samma sak där. traven var helt, PANG BOM! Farm! rusade, upp med huvudet å var svår att stanna. jag gjorde så att jag gick ut å red på låååånga sträckor, när han blivit varm så började jag trava. till en början, samma sak. PANG BOM! så jag lät honom trava, helt som han själv ville, sen när han började bli trött så slappnade han av lite (använde gummisnodd på honom) och fick ner huvet lite, och han var nu kontaktbar med tygeln. fortsatte så ett tag. och nu går han bättre. han har aldrig gått dressyr men har nu börjat söka stöd i tygeln och ställer sej mycket bättre på volter (har återgått till detta, när traven och galoppen blev bättre). Han kan fortfarande vara lite rusig i början av ridpasset, men då är d bara å sitta ner ordentligt i sadeln (så gott d går, vääääldigt skumpig trav) å samla upp honom metodiskt med tyglarna.
vet ju itne om det funkar på din häst, men det skadar ju inte å testa.

 

[elbereth]

Kanske drev du för mycket? När väl hästar har lugnat ner sig och slappnat av så är de hur lyhörda som helst. Det är lätt att glömma det

Pröva att skritta riktigt lugnt och avslappnat och sen bara TÄNK trav. Rör inget i kroppen medvetet, om din häst är van vid smackning så kanske en liten tyst nästan-smack eller eventuellt en liten drivning med sätet. Se vad som händer!
Travar han så gör inget med kroppen eller tyglarna utan låt honom hitta balansen själv
Sakta av efter bara ett par steg och vänta in en riktigt lugn skritt och börja om.

 

[Immer]

På uppmaning av en mamma i min äldsta dotters klass, som rider "vanlig" dressyr, försökte jag trava pållen häromdagen.

Varför? Själv struntar jag i vad andra tycker och tänker om mitt sätt att rida. Det är bara jag själv som avgör när hästen känns stark nog för att börja trava.

Immer

 

[psychogrrl]

Att vifta på tårna är en bra hjälp också. Då ger man lite energi, men stör inte balansen (som drivning i sätet kan göra). Vifta om vart annat höger-vänster-höger-vänster i den takt du vill att han ska trava i.

 

[tottenham]

Hur gör du när din häst ska trava?

Mitt tips är att arbeta med traven först från marken innan du jobbar uppsuttet. Är noga med att lära in hjälperna rätt, lägg till innerskänkeln alt. spö på insidan när hästens ytter fram är i sitt bakersta läge.
Allt för att be hästen om en tvåtakt och inte att öka farten.
Köp tex senaste Stallmagasinet och läs om travarbete där. Bra hjälp!

Lycka till

 

[wennstrom]

Pållen är en f.d travare och har väl det där med fart djupt inlärt, kan jag tro.
Tyvärr behärskar jag arbete vid hand väldigt dåligt och är rädd att det blir mer fel än rätt om jag ger mig in på det. Särskilt i trav, när jag inte klarar det i skritt ens.
Jag borde förstås inte ha lyssnat på klassmammans goda råd och det kände jag på mig redan innan jag lät mig påverkas. Men, hon gav mig i alla fall ett tips på en duktig tjej, som kanske kan bli min tränare, så hon var till någon nytta i alla fall.

 

[Zora]

Mitt tips är att ta det från en smygskritt.
Mjuka förhållningar, dvs när hästen tar förhållningarna och inte går emot. Man gör förhållningen med handen, men egentligen så är det stabiliteten i kroppen som gör förhållningen. När du har en väääldligt långsam skritt testa be om trav. Det bästa är att hästen kan trava på ord-kommando, då kan man säga trav och samtidigt fortsätta att förklara för den med mjuka förhållningar att man inte är på travbanan i en tävling. Kontentan är att inte bli hängande och/eller hård i handen och det blir man om man inte kopplar in överkroppen och säte i förhållningen.
Det knepiga kommer sedan till att få hästen att sakta av efter några steg och min erfarenhet är att så länge man kan ta mjuka förhållningar så har man kontroll och kan lättare få hästen att sakta av. Så tänk att armarna sitter fast i magen och att det är med magen du tar förhållningen. De flesta rusande hästar jag har mött har rusat med ryttare som drar med armkraft, flyttar man den kraften till bålen så blir förhållningen mjuk och hästen accepterar handen mycket bättre.
Himla svårt att förklara, men när jag lärde mig detta så kunde jag motionera även oskolade travare i en trav som var helt hanterbar att rida.

Att ta det från smygskritt ger också att hästen har flyttat tyngdpunkten mer bakåt. Har märkt att travare har en tendens att lägga tyngdpunkten väldigt långt fram och därför gå i väldigt snabb skritt (annars skulle de ju ramla framstupa så att säga). Att ta trav ur en sådan skritt kan enbart ge en trav där hästen springer mot tyngdpunkten så fort den bara kan och hur man än drar i den så fortsätter den kasta sig framåt. Den kan helt enkelt inte göra annat med tyngdpunkten så långt fram.

Kom på en sak eftergiften är jätteviktig på travare och alla andra hästar också givetvis. De är ju vana vid att springa med en rätt kraftig kontakt i munnen. Så fort det mjuka tygeltaget går igenom måste eftergiften komma i samma mikrosekund.

 

[prinsus]

Hade samma problem som du och fick tips av John Moore (horsemanshiptränare) När pållen rusar så be henne först sakta in med sätet, hjälper inte det efter två sekunder tar du rösten "saaaaktaaaa" eller vad du nu vill säga, lyssnar hon inte då så tar du ena tygeln och böjer in huvudet så att hästen går på en jätteliten volt, låt henne trava där tills hon saktar av och då släpper du genast allt som beröm. Detta är ju inte AR utan snarare westernprinciper men det gäller att lära sig att inte bromsa med tyglarna, i synnerhet på en travare som springer fortare ju mer man drar. Trava på hellånga tyglar och använd en tygel när hon inte lyssnar så ska du se att hon slappnar av. Ingen häst orkar ju trava i 190 hur länge som helst och det hjälper inte att dra i tyglarna.

 

[Jessica]

Den känslan som du får när du skrittar med sökning framåt/nedåt ska du behålla i travfattningen och gärna med liten ställning/böjning.

Någon gång när du känner en riktigt bra framåt/nedåt-sökning så ska du försiktigt smyga in lite kraftigare drivning. Om hästen i det här läget väljer att bara öka skritten är det helt okej så länge känslan (gummisnoddskänsla ) i tygeln är densamma. Öva det här tills hästen lugnt tar en ökning för skänkeln. Så fort hästen blir stressad så ber du om/kräver en framåt/nedåt-sökning igen och börjar om.

Efterhand kan du lägga in lite kraftigare drivning så att du till sist får trav. Det räcker med 1-2 steg första gången, var noga med att behålla känslan av framåt/nedåtsökning.

Nyckeln är att du håller dig lugn och kräver att hästen gör det också. Så fort hästen stressar upp sig är det bara att avbryta övningen och börja om med framåt/nedåt i skritt. Det här kan självklart ta tid men när du väl får kläm på hur det ska kännas så kommer det utvecklas ganska fort.

mvh Jessica

 

[Zora]

Risken med fd travare är tyvärr att de ofta börjar rusa ännu mer om man tar in dem på en volt. De kan helt enkelt inte balansera sig på en volt. Det går att dra omkull en sådan springande travare om man tar in den i högt tempo på en liten volt. Men på andra hästar så är just detta intagande på volt när de rusar väldigt effektivt.

 

[zoccer]

Jag känner igen det där, min pålle gör precis likadant. men jag har nog gjort lite av allt som du fått tips av de andra om försöker att ta några steg när han går med nedåt framåt sökning med långa tyglar och när han börjar rusa försöker jag ha is i magen å tänka skritt gå in på en relativt stor volt och försöka få med fram-nedåtsökningen igen då brukar han lugna ner sig på volten åtminstone och få ett ganska lugn och trivsamt trav. Detta funkar i höger varv . När jag kommer till vänster varv är han fortfarande stel som en pinne och jag håller mig till skritt där tills han orkar bättre.

 

[Jessica]

...ta några steg när han går med nedåt framåt sökning med långa tyglar...

Här tror jag det kan vara bra med en liten definitionsdiskussion. Vad är långa tyglar? Jag tror att det är en vanlig missuppfattning att framåt/nedåt ska ridas med långa tyglar. Det är en början men det är inte tanken i förlängningen.

När hästen förstår framåt/nedåt-sökningen så ska man kunna genomföra övningen även med relativt korta tyglar, man ska alltså kunna få till en framåt/nedåt-sökning när man har kortat tygeln till 1/4 till 1/2. Man ska alltså hålla någonstans mitt på tygeln eller kanske 20 cm längre bak och hästen ska fortfarande söka framåt/nedåt.

Gör den inte det så får man fortsätta träna fast med lite kortare tygel.

Målet är alltså att hästen ska kunna utföra framåt/nedåt-sökning från kraftig samling. Då används rörelsen som analysinstrument för att se att hästen inte är spänd.

mvh Jessica

 

[true_blue]

Hallå!

Nu vet jag inte om jag håller med! Avspänning, sträcka ut halsen - hästen får gradvis lång tygel - tuggar tygeln ur handen. Engagemanget kvar.

Annars - hästen på tygeln och går KVAR på tygeln (i den hållning där den är placerad) men eftergiven, självbärig. Om ryttaren ber om lägre form - kontakt som används för att länga ut halsen - och då följa bettet till den nya lägre positionen, där man igen ber om självbärighet.

Att ständigt ha en sökning framåt nedåt får inte innebära att hästen - om än lite, lägger sig på bettet så att ryttaren håller i huvud/hals.

- Svårt att beskriva på ett bra sätt, med en häst att visa med är det mycket lättare! mvh/T_B

 

[Jessica]

Att ständigt ha en sökning framåt nedåt får inte innebära att hästen - om än lite, lägger sig på bettet så att ryttaren håller i huvud/hals.

Det har jag inte påstått heller.

Det ska inte vara något motstånd eller någon vikt handen i framåt/nedåtsökningen utan snarare en "fingertopps"känsla. Hästen ska hela tiden frivilligt söka framåt/nedåt, när man ber den, men givetvis inte konstant.

mvh Jessica

 

[Pretty_Fly]

mitt råd: långa tyglar, lättridning.
han kommer att finna sin balans själv o då kan du börja göra det du ska.

 

[wennstrom]

En stor anledning till att jag lät mig påverkas av klassmamman var nog att jag tyckte att han hade en bra skritt med framåtsökning och lugn, så jag tänkte att jag kanske borde gå vidare.
När han kastar sig i trav på det där viset känns han lite blockerad från små, diskreta signaler av mig. Han lyssnar hyfsat när jag använder mig av tyglarna för att stoppa honom, även om han taktar och skuttar 40-50 m innan han övergår i ren skritt. Men, det är svårt att få någon bra kontakt med tyglarna på en häst som har huvudet bland molnen och springer med bredsidan före, böjd som en falukorv. Det är konstigt vad böjig han är när han själv vill...Å andra sidan böjer han sig alltid i samma sida. :smirk: I det tillståndet är han svår, tycker jag, att påverka med sitsen. Han blir stötig när ryggen åker ner och så hoppar han fram och snubblar på sina egna fötter av iver. När jag tänker tillbaka sa klassmamman något som borde ha fått mig att tänka till; vi pratade lite om hästar som går på bogarna och då sa hon att jag skulle prova att länga ut tyglarna. Följer han med med huvud och hals neråt så går han på bogarna. Så sa hon och det uppfattade jag som helt fel. Kanske inte på en skolad häst som bär sig själv, men jag har fattat det som att hästen SKA ha bettkontakt oavsett tygellängd. Är det hon eller jag som är ute och cyklar? Pållen är ju långt ifrån självbärig än.

 

[Pretty_Fly]

jag vet inte om hon har rätt.
att han går på bogarna gör inte så mycket i början tycker inte jag!
man måste börja någonstans. jag tror du måste släppa alla kraven på honom (dvs. du ska inte göra något på ryggen utan låt honom själv söka kontakten med dej.)
det kanske är helt fel men så gör jag med mina hästar. känner jag att jag kräver för mycket så bara släpper jag allt.