Hur fungerar egentligen hjärnan?

[Bison]

För snart en vecka sedan gick min häst omkull på en hoppträning, jag föll av och slog i skallen.
Jag minns att jag låg på marken, sen satt jag på bänken och efter det var jag på akuten. Resten är tomt.
Sista minuterna innan själva fallet är helt utraderade och jag vet bara det min tränare har berättat.
Tydligen mådde jag utmärkt, satt upp och red igen tills jag inte mådde så bra längre...
Röntgen gjordes och allt var okej, hade lite ont i huvudet någon dag, sen har det varit bra.

Idag satt jag upp och red igen. Inga problem alls, ingen osäkerhet eller rädsla och jag kände direkt att jag vill åka och träna igen.

Men ikväll var jag med min kusin på hoppträning som medhjälpare.
Direkt när jag satte mig på läktaren började jag må dåligt. Jag fick ont i huvudet, började må illa och kände mig som jag fick akut influensa.
Ingen rädsla eller obehag på det viset men det kändes som någon del av min hjärna sände väldigt märkliga signaler till min kropp.

Jag härdade ut och när jag satt i bilen hem blev jag som vanligt igen.
Vad hände?
Hur fungerar egentligen hjärnan när man tappar minnet?
Hur ska jag hantera detta?

 

[vilde]

För snart en vecka sedan gick min häst omkull på en hoppträning, jag föll av och slog i skallen.
Jag minns att jag låg på marken, sen satt jag på bänken och efter det var jag på akuten. Resten är tomt.
Sista minuterna innan själva fallet är helt utraderade och jag vet bara det min tränare har berättat.
Tydligen mådde jag utmärkt, satt upp och red igen tills jag inte mådde så bra längre...
Röntgen gjordes och allt var okej, hade lite ont i huvudet någon dag, sen har det varit bra.

Idag satt jag upp och red igen. Inga problem alls, ingen osäkerhet eller rädsla och jag kände direkt att jag vill åka och träna igen.

Men ikväll var jag med min kusin på hoppträning som medhjälpare.
Direkt när jag satte mig på läktaren började jag må dåligt. Jag fick ont i huvudet, började må illa och kände mig som jag fick akut influensa.
Ingen rädsla eller obehag på det viset men det kändes som någon del av min hjärna sände väldigt märkliga signaler till min kropp.

Jag härdade ut och när jag satt i bilen hem blev jag som vanligt igen.
Vad hände?
Hur fungerar egentligen hjärnan när man tappar minnet?
Hur ska jag hantera detta?

Låter som att du borde ta det lugnt och snarast konsultera läkare.

 

[Bison]

Låter som att du borde ta det lugnt och snarast konsultera läkare.

Vad ska en läkare göra tänker du?
Jag har jobbat hela helgen + igår, varit i stallet, mockat, longerat, tömkört och idag ridit. Mått utmärkt och det gör jag även nu.

 

[MayGrace]

Var med om en liknande grej åkte av alltså inte just på en hoppträning men från en unghäst som fick fullständigt panik när jag skulle sitta av. Hela den ridturen är borta ur minnet kommer ihåg före och efter vi kom tillbaka till stallet men allt där i mellan är borta. Och de är här ändå två år sedan, och tyvärr efter de slutade jag rida. Dels kände jag mig inte trygg med hästen ifråga ( sålde den några månader senare ) och sen har de helt enkelt inte blivit någon ny ridhäst efter de. Har funderat på de där många gånger vad som händer när man tappar minnet från saker totalt. Är ju inte första gången de händer mig men första gången med en häst inblandad.

 

[Bison]

Var med om en liknande grej åkte av alltså inte just på en hoppträning men från en unghäst som fick fullständigt panik när jag skulle sitta av. Hela den ridturen är borta ur minnet kommer ihåg före och efter vi kom tillbaka till stallet men allt där i mellan är borta. Och de är här ändå två år sedan, och tyvärr efter de slutade jag rida. Dels kände jag mig inte trygg med hästen ifråga ( sålde den några månader senare ) och sen har de helt enkelt inte blivit någon ny ridhäst efter de. Har funderat på de där många gånger vad som händer när man tappar minnet från saker totalt. Är ju inte första gången de händer mig men första gången med en häst inblandad.

Ja, det undrar jag med. Det känns som hjärna bara, stängde av och sen slog igå g igen när jag inte dog
Under tiden den startade upp slog den på någon autopilot som tyckte allt var bra och ville fortsätta rida

Fallet var inte jättedramatiskt, ett litet räcke som vi hade en bra distans på men av någon anledning hoppade hästen slarvigt med fram, krokade i och föll i landningen, själv gjorde jag någon typ av kullerbytta med huvudet före.
Jag känner mig inte osäker på hästen alls som tur är.

 

[vilde]

Vad ska en läkare göra tänker du?
Jag har jobbat hela helgen + igår, varit i stallet, mockat, longerat, tömkört och idag ridit. Mått utmärkt och det gör jag även nu.

Jag tycker det för säkerhets skull borde kollas upp när du beskriver att nu efteråt fick ont i huvudet och började må illa igen.

 

[Bison]

Jag tycker det för säkerhets skull borde kollas upp när du beskriver att nu efteråt fick ont i huvudet och började må illa igen.

Vilket jag tolkar som en undermedveten rädsla för hoppning, att hindren påminde hjärnan om fara och därför varnade den kroppen.

Jag skulle kontakta läkare om jag får kraftig ihållande huvudvärk, kraftig yrsel, synrubbningar osv.
Känns lite överdrivet att belasta vården för att min hjärna får spunk när den ser några hinder

Det är därför jag skrev här istället
Hade det inte släppt när jag åkte därifrån hade det varit en annan sak.

 

[Fibusen]

För snart en vecka sedan gick min häst omkull på en hoppträning, jag föll av och slog i skallen.
Jag minns att jag låg på marken, sen satt jag på bänken och efter det var jag på akuten. Resten är tomt.
Sista minuterna innan själva fallet är helt utraderade och jag vet bara det min tränare har berättat.
Tydligen mådde jag utmärkt, satt upp och red igen tills jag inte mådde så bra längre...
Röntgen gjordes och allt var okej, hade lite ont i huvudet någon dag, sen har det varit bra.

Idag satt jag upp och red igen. Inga problem alls, ingen osäkerhet eller rädsla och jag kände direkt att jag vill åka och träna igen.

Men ikväll var jag med min kusin på hoppträning som medhjälpare.
Direkt när jag satte mig på läktaren började jag må dåligt. Jag fick ont i huvudet, började må illa och kände mig som jag fick akut influensa.
Ingen rädsla eller obehag på det viset men det kändes som någon del av min hjärna sände väldigt märkliga signaler till min kropp.

Jag härdade ut och när jag satt i bilen hem blev jag som vanligt igen.
Vad hände?
Hur fungerar egentligen hjärnan när man tappar minnet?
Hur ska jag hantera detta?

Hjärnan har ett lustigt sätt att fungera. Ibland försvinner allt, ibland ingenting, och ibland minns man allt helt galet tydligt. Jag tänker tillbaka till när jag var med i en ordentlig bilolycka. Det var så SJUKT där innan vi small, det gick så sakta, som i slowmotion, jag hann tänka tusen saker och jag ser än i dag i slowmotion hur vi möts, hur jag tänker ”men håll dig på din sida!” När vi kommer så nära varandra att jag ser paniken i hennes ögon så tydligt. Hur jag hinner tänka ”shit, hon KAN inte styra bilen! Det här kommer gå åt helvete! Bäst att släppa händerna från ratten så jag inte bryter handlederna” sen kom smällen. Som jag inte minns alls längre. Nästa steg var att jag skulle gå ut och röka och blir förbannad över att jag inte får upp dörren och jag tror att det är killarna som kom i en bil bakom som står och håller för (halva huven och skärmkanten satt för dörren som ett dragspel..)

Vi frontade i en kurva på 70 väg. Det är för mig omöjligt HUR jag hann tänka så mycket på den stunden, speciellt precis innan vi small. Men det gick verkligen i slowmotion! Jag trodde inte det var möjligt, men det är tydligen så det funkar!

En annan ”konstig” grej är att efter min depression så har jag väldigt få minnen kvar. Minns knappt något alls från min barndom/tonår tex. Jag minns att jag gick i skolan och vilka vänner jag hade typ, men berättar mamma något som jag anser att jag verkligen borde komma ihåg så kan jag inte minnas. Det är så mycket som är borta! Har ordentliga minnen först från när jag var 16 år ungefär, (sen minns jag några år fram tills helvetetet brakade loss på riktigt, efter det är det svart igen), innan dess så är det bara väldigt speciella saker jag kommer ihåg, som vilka vänner jag hade, djuren vi hade, och hur huset vi bodde i såg ut. Men semesterresor, utflykter, osv är helt borta. Alla dom där ”finaste” minnena kommer jag inte ihåg ett skit av. Är bara en suddig dimma med några enstaka klara ögonblick. Det håller i sig fortfarande. Jag mamma och sonen var bl.a. på en resa 2016 som vi hittade kort från här om dagen, jag vet att vi var där, men jag känner inte igen något alls på bilderna. Jag minns inte hur stranden såg ut, eller poolen, eller hur nära havet låg, vägen dit. Jag minns hotellrummet hur det såg ut, men INGET annat alls.

Mellan 16 och 20 år ungefär har jag väldigt klara minnen ifrån. Alla dessa små detaljer som verkar vanligt att minnas.

Om jag sen tänker på sonens selektiva ätstörning som tex. Han åt ALLT och han åt MYCKET, fram tills han åkte på en rejäl magsjuka när han var 1,5 år. Efter det så utvecklade han denna selektiva ätstörning. Han kan fråga mig ”dör man om man äter det där?” och peka på helt vanliga köttbullar tex. I hans hjärna så tror han seriöst att man dör när man äter vissa saker men en viss färg och konsistens, hans hjärna kopplade ihop mat=dödssjuk så pass hårt när han bara var 1,5 så den skapade en äkta fobi för mat som gör att han är säker på att han kommer dö/bli jättesjuk om han äter det. Det är inget han bara säger utan skulle han peta på det så får han rysningar så håret står på armarna, och skulle han ändå våga smaka så klöker han så han får upp maginnehållet.

Som sagt, hjärnan är en märklig sak.

 

[yamyam]

Obs: jag har bara hobbyläst lite neurovetenskap så ta inte mina ord för absolut sanning. Om du läser lite om fight - flight - freeze response så kanske du får en begripligare förklaringen än min.. du får komplettera helt enkelt

Våra hjärnor reagerar på upplevda hot, oavsett vad vårt logiska tänkande tycker och tänker om det. Dvs du hade en traumatisk upplevelse (även om du inte rent logiskt ser det som traumatiskt, så är ju en olycka just det för vår överlevnad) och när du sedan tittade på hoppträning triggades det, troligen utifrån de olika sinnesintrycken som din hjärna kopplade till ditt nyss upplevda trauma. Din överlevnadsinstinkt väcktes kort och gott. Din instinkt signalerade fara och de symtomen du nämner är vanliga i det läget.

Att hästarna har sina instinkter ser vi som helt naturligt, men våra egna glömmer vi lätt bort eftersom vi ser oss som så rationella och tänkande, kanske?
Så tänk lite mer på dig som du hade bemött en häst i den här situationen. ”utmana” rädslan lagom, när du känner fysiska symtom har du ”utmanat” för mycket och då behöver du backa lite. Inte som att i undvika en situation utan att bemöta den med mer tålamod och inte bara ”pusha på” för att man tycker att man minsann inte borde känna som man gör.

Tid kommer nog lösa detta av sig själv, tänker jag, det är ju bara en vecka sedan, även om jag förstår att du tycker det känns märkligt.

 

[super]

Jag råkade ut för en emotiellt traumatisk händelse när jag var 17 och hela det året och kanske åren runt om är helt utraderade. Min farmor gick bort då och även min morfar men jag kommer inte ihåg något av detta. Det är helt blankt som att det aldrig hänt. Det sjuka är oxå att jag inte ens kommer ihåg morfar alls, det är som han aldrig funnits. Visserligen var vi inte jätte nära men man tycker ju någonstans att man ändå borde minnas något men icke. Jag kommer ihåg andra som avlidit både före och efter men inte farmor och morfar. Hur märkligt som helst! Själva händelsen upplevde jag mest just då som surrealistisk men i efterhand har jag insett att den nog påverkade mig mer än jag trodde.

Åkte även av min häst för ca 6 år sedan och kommer bara ihåg fragment av händelsen. Kommer ihåg att jag red på ett fält och att hästen bockade som en galning. Vet inte hur länge jag var borta men vaknade till av att jag stod framåtlutad med händerna på knäna och det ringde i huvudet. Var även väldigt svullen i ena knät. Har ingen aning vad som hänt annat än att jag uppenbarligen hade åkt av..

 

[_Taggis_]

När jag fick en häst över mig för ett par år sedan fick jag en lindrig hjärnskakning dvs jag tuppade aldrig av och har inga minnesluckor. När hjärnan fått en smäll behöver den helt enkelt vila, mer än man tror. Huvudvärk, trötthet, minnesproblem osv kan annars ta onödigt lång tid att bli av med. Din hjärnskakning har ju bevisligen varit värre än min och borde således kräva mer återhämtning, själv red jag nog inte på 1-2 veckor...

https://www.folksam.se/forsakringar/idrottsforsakring/idrottsforskning/hjarntrappan

 

[MiniLi]

Låter som att du fick ett rejält ångestpåslag. Det kan man få utan att uppleva sig liksom medvetet rädd.

Men hjärnan är ju märklig. Jag hade ju också hjärnskakning för ett tag sen, låter som att din smäll var värre än min men jag var dålig i flera veckor efteråt. Jäkla svårt att begripa! Jag fick vara sjukskriven på olika procent i tre veckor och klarade inte ens av att promenera med hästen utan att få jättemycket symptom

 

[Araminta]

Hjärnan är ett mysterium. I mina öron låter det som att du fått en hjärnskakning med delvis minnesförlust. Jag har haft liknande.

Scenariot på hoppträningen liknar det jag upplever när min blodfobi kickar in. Jag känner mig inte rädd men kroppen reagerar fysiskt och jag blir illamående och kallsvettig. Repar mig kvickt när jag tagit mig ur situationen.

 

[Laslaw]

För snart en vecka sedan gick min häst omkull på en hoppträning, jag föll av och slog i skallen.
Jag minns att jag låg på marken, sen satt jag på bänken och efter det var jag på akuten. Resten är tomt.
Sista minuterna innan själva fallet är helt utraderade och jag vet bara det min tränare har berättat.
Tydligen mådde jag utmärkt, satt upp och red igen tills jag inte mådde så bra längre...
Röntgen gjordes och allt var okej, hade lite ont i huvudet någon dag, sen har det varit bra.

Idag satt jag upp och red igen. Inga problem alls, ingen osäkerhet eller rädsla och jag kände direkt att jag vill åka och träna igen.

Men ikväll var jag med min kusin på hoppträning som medhjälpare.
Direkt när jag satte mig på läktaren började jag må dåligt. Jag fick ont i huvudet, började må illa och kände mig som jag fick akut influensa.
Ingen rädsla eller obehag på det viset men det kändes som någon del av min hjärna sände väldigt märkliga signaler till min kropp.

Jag härdade ut och när jag satt i bilen hem blev jag som vanligt igen.
Vad hände?
Hur fungerar egentligen hjärnan när man tappar minnet?
Hur ska jag hantera detta?

Du har satt igång alldeles för fort.
se www.ridsport.se/utbildning/sakerhet/hjarntrappan

 

[Bison]

Du har satt igång alldeles för fort.
se www.ridsport.se/utbildning/sakerhet/hjarntrappan

Fast det där har jag följt.
Jag hade varit symptomfri i 24 timmar när jag började göra enkla saker och har byggt på lite i taget
När jag red igår var det ett lättare pass i trav och jag mår utmärkt idag.

 

[Bison]

När jag fick en häst över mig för ett par år sedan fick jag en lindrig hjärnskakning dvs jag tuppade aldrig av och har inga minnesluckor. När hjärnan fått en smäll behöver den helt enkelt vila, mer än man tror. Huvudvärk, trötthet, minnesproblem osv kan annars ta onödigt lång tid att bli av med. Din hjärnskakning har ju bevisligen varit värre än min och borde således kräva mer återhämtning, själv red jag nog inte på 1-2 veckor...

https://www.folksam.se/forsakringar/idrottsforsakring/idrottsforskning/hjarntrappan

Men jag har ingen huvudvärk, inga andra minnesproblemnän själva olyckan, ingen trötthet.

Det låter mer som ångestpåslag som @MiniLi var inne på.
Det försvann direkt när jag åkte därifrån. Jag har sovit utmärkt i natt, känner pigg och utvilad idag

 

[Voeux]

Vilken obehaglig olycka

Hjärnan gör sina egna kopplingar som kan ta tid att träna bort, även om du mår bra så var olyckan uppenbarligen läskigare än vad du själv kanske trott. En del av dig behöver bearbeta den lite mer, så jag håller med ovan skribent om att utsätta dig lite successivt för liknande situationer och platser. Nån del av din hjärna verkar tycka att det här är ju fine, men en annan håller helt enkelt inte med.

Själv har jag haft mycket ångest kopplat till min kropp genom åren, när kläder sitter tight och stramar så får jag lite andnöd och blir torr i munnen och halsen. Det har försvunnit mer och mer med åren, var värre när jag var yngre. Nu när jag är preggo har ångesten kommit tillbaks. Även om jag faktiskt verkligen älskar min kropp just nu och den växande magen, jag tycker att jag är jättefin. Men bara för att kläderna ibland stramar så märker jag att ångesten kryper på, helt utan att det finns en koppling till hur jag verkligen känner just nu. Men hjärnan har gjort en egen koppling som lever sitt helt egna liv utan min inblandning. Mitt ex psykiatrier pratade om det som att man måste lära sig att träna bort en reflex. Som att stå kvar i gatan när det kommer en bil eller att inte rycka bort handen när man tar på något varmt. Man måste träna om hjärnan när den fått för sig nåt felaktigt och beroende på hur djupt rotat det är, så tar det olika tid.

Så jag skulle säga ge dig ut direkt och möt det som känns obehagligt. Låt inte hjärnan lära sig att hinder är farligt. Men, gör det i små doser

 

[_Taggis_]

Men jag har ingen huvudvärk, inga andra minnesproblemnän själva olyckan, ingen trötthet.

Det låter mer som ångestpåslag som @MiniLi var inne på.
Det försvann direkt när jag åkte därifrån. Jag har sovit utmärkt i natt, känner pigg och utvilad idag

Bra. Men med tanke på hur nära det är i tid så bli inte förvånad om du får symptom

 

[Hippocampus]

Jag är ingen läkare men när jag drabbades av hjärnskakning (lättare hjärnskakning-jag blev medvetslös o minns än idag inget av händelsen) så fick jag inte göra något på 8 veckor som innebar ansträngning. Dvs inte träna, inte cykla osv. Jag gick heller inte ha skärmtid den första tiden. Fick du inga förhållningsregler?

Annars låter det som ångest för mig. Men som sagt, jag är ingen läkare.

 

[Bison]

Bra. Men med tanke på hur nära det är i tid så bli inte förvånad om du får symptom

Nejdå, jag följer läkarens rekommendationer

Red 40 minuter i ridhuset nu på morgonen, skritt trav och galopp. Så himla roligt och de enda symptom jag har är lycka