hur funkar det vara inlagd på psykavd?

vtok

Trådstartare
vet snart inte hur stå ut längre. inläggning på psyk har varit påtal. har pgutav omständigheter varit bestämd jag inte velat hittills o det har respekterats o inte varit aktuellt med lpt -- men vet snart inte hur hålla ihop ngt längre. vill bara försvinna.

vet inte alls vart det landar -- för egen del o läkbedömning -- men så mkt som känns osäkert o skrämmande fall det skulle hamna där tillslut.

vet endel här har erfarenhet av det. ngn som vill dela med sig hur det kan vara?

vad händer ex praktiskt när en blir inlagd? vad får en ha med sig? mobil hörlurar -- har bara med sladd.. -- laddare hygienartiklar mediciner osv?

vad händer därinne? vad händer sen?

blir ngt bättre?..
 
När du frågar hur det är att vara inlagd på psyk kommer du få lika många svar som det finns patienter. Det skiljer sig väldigt mycket åt beroende på varför du är inlagd.

Är du inlagd pga hög suicidrisk kommer du inte få ha laddare, skärp, hoodies/mjukisar med snöre i luva/linning, osv. Inte heller något vasst såklart. Telefon och trådlösa hörlurar brukar vara okej. Isf får man ladda inne på expeditionen. Med tiden om du ”bevisar” att du kan ha sladdar och liknande kan du få dem på rummet.

Har du väldigt hög suicidrisk kommer du troligtvis få någon typ av vak. Det kan vara allt ifrån att någon sitter konstant på en stol bredvid din säng, även nattetid, till att de ”tittar till” dig med olika intervall. Sist jag har inlagd tittade de in hos mig en gång i kvarten första dagarna/nätterna.

Har du inte suicidrisk får du oftast ha laddare och ”sladdhörlurar”. Du får alltid ha dina egna kläder om du vill. Ta med raggsockor, är alltid svinkallt på golven! Du får inte ha egna mediciner men de kommer fortsätta ge dig samma mediciner som du har, fast du får dem av personalen. Hygienartiklar får du ha med dig men de kommer kolla igenom dem och avgöra om något är olämpligt. De kommer visitera allt du har med dig in, allt från kläder till elektronik till hygienartiklar.

Min erfarenhet är att de försöker ta så mycket hänsyn de kan till varje patients problematik och önskemål. Själv blir jag totalt livrädd för allt och alla när jag blir så sjuk att jag måste vara inlagd. Sist var jag inlagd tio dagar och var inte utanför rummet en enda gång, förutom när jag skulle gå ut från avdelningen på permission. De kom in med mat till mig på rummet och hämtade disken. Personalen kom in och satt hos mig när jag behövde men lämnade mig ifred för det mesta (pga ville inte ha dem där). I den mån det gick var det alltid bara kvinnlig personal i kontakt med mig, eftersom jag är rädd för män. Jag fick ha alla mina besök på rummet. Det enda de inte kunde vara behjälpliga med var att låta mig ha min egen kudde, vilket var total katastrof för mig då.

Jag hatar att vara på psyk. Skulle aldrig lägga in mig frivilligt hur dålig jag än är, varför jag senaste gångerna varit inlagd med LPT. Trots det har jag fått ha ganska fria permissioner.
Min erfarenhet är dock att det hjälper att vara inlagd. Mest för att man när man är inlagd bara måste släppa alla malande tankar kring allt man borde men inte orkar göra, för där inifrån finns det ändå inget du kan göra. Och när man stressar ner sjunker ångesten (talar bara för mig själv).

Lycka till!
 
Senast ändrad:
Var inlagd i en vecka i vintras. För min del hjälpte det. Jag kunde slappna av och släppa alla tankar om livet utanför. Personalen var riktigt bra där jag var inlagd och blev en trygghet. Det fanns alltid någon som kunde hjälpa, lyssna m.m. en har tillgång till medicin i närheten också. Så jag har bra upplevelse av att vara inlagd. Det som dock kan vara väldigt jobbigt är de andra patienterna. Om en lätt blir påverkad av andras måenden.
Dock är det inte alltid kallt på golven som @Bapelsin skrev. Där jag var inlagd hade de golvvärme :) så jag gick oftast barfota.
 
Var inlagd i en vecka i vintras. För min del hjälpte det. Jag kunde slappna av och släppa alla tankar om livet utanför. Personalen var riktigt bra där jag var inlagd och blev en trygghet. Det fanns alltid någon som kunde hjälpa, lyssna m.m. en har tillgång till medicin i närheten också. Så jag har bra upplevelse av att vara inlagd. Det som dock kan vara väldigt jobbigt är de andra patienterna. Om en lätt blir påverkad av andras måenden.
Dock är det inte alltid kallt på golven som @Bapelsin skrev. Där jag var inlagd hade de golvvärme :) så jag gick oftast barfota.

Whaaaaat?? Vad har du varit på för lyxhotell?:confused::laugh:
 
När du frågar hur det är att vara inlagd på psyk kommer du få lika många svar som det finns patienter. Det skiljer sig väldigt mycket åt beroende på varför du är inlagd.

Är du inlagd pga hög suicidrisk kommer du inte få ha laddare, skärp, hoodies/mjukisar med snöre i luva/linning, osv. Inte heller något vasst såklart. Telefon och trådlösa hörlurar brukar vara okej. Isf får man ladda inne på expeditionen. Med tiden om du ”bevisar” att du kan ha sladdar och liknande kan du få dem på rummet.
Så är det inte här när det är hög sucidrisk, vid hög risk så är det bara x vak men har aldrig behövt lämna från mig nånting egentlige, laddare får vi aldrig ha här oavsett iofs. Här lämnar man inte telefonen på laddning hur normal man än är.

Här är dom väldigt slarviga faktiskt..
 
vet snart inte hur stå ut längre. inläggning på psyk har varit påtal. har pgutav omständigheter varit bestämd jag inte velat hittills o det har respekterats o inte varit aktuellt med lpt -- men vet snart inte hur hålla ihop ngt längre. vill bara försvinna.

vet inte alls vart det landar -- för egen del o läkbedömning -- men så mkt som känns osäkert o skrämmande fall det skulle hamna där tillslut.

vet endel här har erfarenhet av det. ngn som vill dela med sig hur det kan vara?

vad händer ex praktiskt när en blir inlagd? vad får en ha med sig? mobil hörlurar -- har bara med sladd.. -- laddare hygienartiklar mediciner osv?

vad händer därinne? vad händer sen?

blir ngt bättre?..
Kort sagt, "trivs" man i den miljön så mår man nog bra av det, om man har lätt att prata med personalen osv, annars så ger det ingenting. Problemen följer med en dit och tar man inte själv kontakt med personalen är man otroligt ensam där. Speciellt om man inte har något x vak..såfort det är borta så är det knappt någon som kommer in till en. Det är otroligt lätt att känna sig förbisedd och ignorerad om man inte är en "krävande" variant av patient eller en som tar mycket kontakt själv.

Du får ha med dig vad du vill dit, givetvis inget o skada sig med dock. Annars så kan man ha med sig vad som helst. Ladda mobilen på rummet här får man dock inte oavsett men det är bara att lämna in mobilen så laddar dom den.

Men kort sagt så nej, det är ingen behandling där inne på det sättet, det är en akut åtgärd tills man inte är en fara för sig själv längre och sen är det öppenvården som ska stå för behandlingen.

Det som är positivt om man är där frivilligt är ju att det faktiskt bara är att gå hem när man vill i princip. Sett många som skrivit ut sig dagen efter då det inte varit något för dom.
 
Jag har varit inlagd några gånger på två olika ställen. Hur allt har fungerat har skiljt sig både mellan ställena och mellan tillfällena.

Men generellt har det inte "hänt" så mycket. Har mest varit på mitt rum och sovit, läst, löst korsord och ritat. Tror tv-rum har funnits på båda ställena men jag har inte spenderat så mycket tid där, men vet att många brukar sitta där. Ena stället har även ett "pysselrum" som varit öppet ibland och ibland har man fått säga till så har de låst upp, ibland har det varit stängt. Vet inte om det beror på vilka som är på avdelningen just då och hur alla är, kanske. Men när man har kunnat vara där har jag suttit där mycket och ritat eller så.

Ibland har de bara bett mig lämna ifrån mig typ vassa saker, mediciner och sånt, och ibland har de gått igenom väskan. Antar det beror på hur de bedömer suicidrisk och såna saker. På ena stället fick man lämna in telefonen för laddning och "kvittera ut" hörlurar, schampo osv, på andra stället fick jag ha sånt hela tiden på rummet. Kläder har jag alltid fått ha mina vanliga (men jag har aldrig t.ex. skärp så kan inte säga nåt om sånt).

Jag har haft extra vak några gånger, då har de kommit in med regelbundna intervaller och kollat till mig. Det har faktiskt känts ganska tryggt. Jag har aldrig behövt ha vak hela tiden men vet att vissa har fått det.

Jag har inte haft jättebra relation till sköterskor osv alltid, men jag har också svårt för sociala grejer och i synnerhet när jag mår som sämst så det kan jag nog inte bara lägga på dem. Vissa har varit riktiga guldkorn också, en sköterska var så himla bra och gav mig precis vad jag behövde, hon lyfte hela min tillvaro den gången!

Permissioner har varit lite olika beroende på omständigheter. Nån gång har jag inte ens frågat, nån gång har jag fått gå ut med personal eller anhörig som fått hämta och lämna mig på avdelningen, och nån gång har jag fått gå ut helt själv. Så det beror på.

Jag vet inte vad mer jag ska berätta sådär allmänt men kan absolut berätta mer om du har några specifika frågor :) Hoppas det går bra för dig och att du får den hjälp du behöver!
 
Permission får vi inte nu, heller inte ta emot besök. Coronatider..
Men vi får ta en promenad varje dag med personal i slottsparken som ligger bakom sjukhuset. Vi får även gå med personal till pressbyrån.

Har på min vanliga avdelning alltid delat rum med tre till patienter, men på denna avdelning har jag eget rum. För mig är det bra då samtalen på rummet lätt eskalerar och blir destruktiva.
Jag försöker att inte socialisera så mycket med andra patienter när jag ligger inne, min erfarenhet är att jag lätt drar på mig deras problem också.

Men ja.. Träffade en av mina närmsta vänner inne på psyk i somras, så helt asocial är jag inte alltid.

Den behandling som ges är medicinsk, så medicin eller ECT är vad som erbjuds.

Jag har en långvarig djup depression så legat inne minst tio gånger senaste 1,5 åren. Så är det något mer du vill veta så har jag nog koll.

Ett hett tips är att köpa en väldigt kort sladd att ladda telefonen med då kan man ladda den på rummet.
 
Har varit inlagd på psyk ungefär 12 gånger, svårt att hålla riktig koll. Massor har förändrats sen jag var där första gången.

När jag hamnat på PIVA så har jag bara fått ett rum där det är en säng och en inbyggdlampa, inget mer. Där får man inte ha kläder med snören och inga mer kläder än dom man har på sig just då så du får be om nya kläder. Man får inte ha pennor och spiralblock för att man kan skada sig själv och andra. Bara besök som är planerade och det finns bara ett besöksrum. Bara platstallrickar och plastglas. Jag var där samtidigt som en man som satt i väntan på åtal för mord en gång.

På vanliga psyk har det varit väldigt olika varför jag varit där, pga anorexin hade jag vak alla måltider och efter så tillbringade mycket tid med personalen. Vissa gånger har jag inte fått vara ensam i badrummet utan dörren har varit låst och jag har behövt göra mina behov med öppen dörr med personal utanför. Och en massa andra grejer men det är nog inte relevant för dig.

Och oavsett varför man är där kollar dom in varannan timme hela natten så jag som sover dåligt hinner knappt somna om mellan gångerna.

Jag har oftast varit där på LPT, kortaste tiden 2-3 veckor men flesta gångerna runt 3 månader i sträck.

Jag har varit där med väldigt psykotiska människor, akutlarmet när någon personal känner sig hotade och behöver hjälp gick igång minst en gång per dag och då springer alla i personalen dit , men ibland har mitt vak stannat. Jag har haft en man som trodde jag var Jesus, en kille som hade Breivik som förebild och planerade att bränna ner hela avdelningen och ville utföra ett terrordåd, en kvinna som jag fick dela rum med som dag som natt skrek om utomjordingar och mord och våldtäkt. En man som sprang omkring naken hela tiden. Och en kvinna som trodde hon var en ekorre. Jag brukar få eget rum för att dom känner mig och vet hur dåligt jag mår av att ha folk omkring mig men annars får man räkna med att dela rum. Man får be om duschslang som man bara får ha just då. Allt som behöver laddas har dom ett särskilt rum som är låst så man får be personal om hjälp. Är man där länge finns tvättmaskin och torkskåp så kan kan tvätta sina kläder.

Här finns ett TV rum och en matsal och ett litet rum där man kan ta emot besök om man inte kan vara i sitt eget rum. Utevistelse kan du antingen inte få alls vilket jag haft i perioder eller med personal och kanske med närstående. Vissa får gå ut sällan. Det är orättvist tycker jag att dom som röker får gå ut med personal flera gånger per dag och jag inte får gå ut.

När jag varit där för depression har jag blivit sämre, blivit helt sängliggande i veckor, inte ätit och inte velat ha besök eller gå ut ur rummet. Fått Anafranildropp för att bli bättre snabbt och ECT men bara blivit sämre. Var nära på LPT igen i februari pga djup depression men lyckades klara mig ur det med dealen att jag skulle ha daglig kontakt med min terapeut och boendestödet. Mina föräldrar som sett mig så där sen jag var liten säger också att inneliggande vård bara gjort mig sämre.

Personalen här är aldrig ute med patienterna, mamma frågade varför och fick svaret att dom inte ville att patienterna skulle vilja vara där.

Jag kommer aldrig frivilligt vara inlagd, att vara instängd, inte få bestämma minsta lilla över mig själv och den oroliga miljön.

MEN! Om du är självmordsbenägen och inte litar på dig själv. Sök vård och gör det som blir bäst för dig, verkar ju skilja lite mellan var man är och egna uppfattningar. Det hjälper vissa och du kanske är en av dom.
 
Senast ändrad:
Har varit inlagd på psyk ungefär 12 gånger, svårt att hålla riktig koll. Massor har förändrats sen jag var där första gången.

När jag hamnat på PIVA så har jag bara fått ett rum där det är en säng och en inbyggdlampa, inget mer. Där får man inte ha kläder med snören och inga mer kläder än dom man har på sig just då så du får be om nya kläder. Man får inte ha pennor och spiralblock för att man kan skada sig själv och andra. Bara besök som är planerade och det finns bara ett besöksrum. Bara platstallrickar och plastglas. Jag var där samtidigt som en man som satt i väntan på åtal för mord en gång.

På vanliga psyk har det varit väldigt olika varför jag varit där, pga anorexin hade jag vak alla måltider och efter så tillbringade mycket tid med personalen. Vissa gånger har jag inte fått vara ensam i badrummet utan dörren har varit låst och jag har behövt göra mina behov med öppen dörr med personal utanför. Och en massa andra grejer men det är nog inte relevant för dig.

Och oavsett varför man är där kollar dom in varannan timme hela natten så jag som sover dåligt hinner knappt somna om mellan gångerna.

Jag har oftast varit där på LPT, kortaste tiden 2-3 veckor men flesta gångerna runt 3 månader i sträck.

Jag har varit där med väldigt psykotiska människor, akutlarmet när någon personal känner sig hotade och behöver hjälp gick igång minst en gång per dag och då springer alla i personalen dit , men ibland har mitt vak stannat. Jag har haft en man som trodde jag var Jesus, en kille som hade Breivik som förebild och planerade att bränna ner hela avdelningen och ville utföra ett terrordåd, en kvinna som jag fick dela rum med som dag som natt skrek om utomjordingar och mord och våldtäkt. En man som sprang omkring naken hela tiden. Och en kvinna som trodde hon var en ekorre. Jag brukar få eget rum för att dom känner mig och vet hur dåligt jag mår av att ha folk omkring mig men annars får man räkna med att dela rum. Man får be om duschslang som man bara får ha just då. Allt som behöver laddas har dom ett särskilt rum som är låst så man får be personal om hjälp. Är man där länge finns tvättmaskin och torkskåp så kan kan tvätta sina kläder.

Här finns ett TV rum och en matsal och ett litet rum där man kan ta emot besök om man inte kan vara i sitt eget rum. Utevistelse kan du antingen inte få alls vilket jag haft i perioder eller med personal och kanske med närstående. Vissa får gå ut sällan. Det är orättvist tycker jag att dom som röker får gå ut med personal flera gånger per dag och jag inte får gå ut.

När jag varit där för depression har jag blivit sämre, blivit helt sängliggande i veckor, inte ätit och inte velat ha besök eller gå ut ur rummet. Fått Anafranildropp för att bli bättre snabbt och ECT men bara blivit sämre. Var nära på LPT igen i februari pga djup depression men lyckades klara mig ur det med dealen att jag skulle ha daglig kontakt med min terapeut och boendestödet. Mina föräldrar som sett mig så där sen jag var liten säger också att inneliggande vård bara gjort mig sämre.

Personalen här är aldrig ute med patienterna, mamma frågade varför och fick svaret att dom inte ville att patienterna skulle vilja vara där.

Jag kommer aldrig frivilligt vara inlagd, att vara instängd, inte få bestämma minsta lilla över mig själv och den oroliga miljön.

MEN! Om du är självmordsbenägen och inte litar på dig själv. Sök vård och gör det som blir bäst för dig, verkar ju skilja lite mellan var man är och egna uppfattningar. Det hjälper vissa och du kanske är en av dom.
Nyfiken bara, inte hört om PIVA innan. Hur kommer det sig att du hamnade där?
 
Nyfiken bara, inte hört om PIVA innan. Hur kommer det sig att du hamnade där?
Har kommit in med LPT och då hamnar man där ibland sen har dom har inte vetat vad dom ska göra med mig så dom satte mig där, några gånger blev det några dagar och andra över en vecka. En gång satte dom mig där för att det var fullt på vanliga avdelningarna.

Där var det bara fokus på att förhindra skälvskador, självmord så att jag hade anorexi gav mig ingen hjälp alls. Jag fick sköta mig själv dvs jag åt inte alls och blev super dålig.
 
@Bapelsin @parellikusken @Wonderwoman @Grazing @Problematisk @Lillefrun

stort tack för era svar :heart. har väldigt dåliga erfarenheter i bagaget -- fastän inte från inläggning av dethär slaget.. -- så hjälper få ngn slags bild hur det kan vara.

hade önskat det fanns ngt mellanting mellan träffa kontaktpersonen bara ngn gång i veckan o inläggning.. pgutav komplicerat har jag inga andra pågående insatser nu utom medicin. rädd för mista kontaktpersonen med fall jag blir inlagd nu.. med annan personal o läk osv.. vet inte hur det funkar.

det är väldigt tungt nu men får se vart dethär landar tillslut. men känns väldigt skönt få höra av era erfarenheter.. tack för ni vill dela med er.
 
Det som är positivt om man är där frivilligt är ju att det faktiskt bara är att gå hem när man vill i princip. Sett många som skrivit ut sig dagen efter då det inte varit något för dom.
Om man uppfyller kriterierna för LPT så kan läkare göra en konvertering till LPT fastän man först la in sig enligt HSL.
De kan alltså först övertala en att lägga in sig frivilligt och sen när man vill skriva ut sig omvandla till LPT, fast vad jag förstått så är det krångligare för dem att göra så jämfört med att skriva vårdintyg och LPT från början.
 
jag har, än så länge, bara blivit inlagd en gång. Vid inskrivningen hade jag att välja på att lägga in mig själv eller, om jag nekade, bli tvångsinlagd. Jag var ganska illa däran.

Där jag låg fanns det två avdelningar, en mer låst än den andra (fast båda var väldigt låsta). Jag hamnade på den "lättare" av de två iom att jag aldrig varit inne förrut. Jag fick inte ha kläder med snören och inga extrakläder de första dagarna. Mobilladdare fick vi inte ha förrän vi "godkänts". Lika så annat som är "lätt" att skada sig på.

De första två dygnen hade de 15min vak på mig, vilket innebär att någon tittade till mig var 15 min. Bodde i rum i par med en toalett/dush per par. Dock fick jag vara ensam ett tag i början då tanten jag fick dela rum med blev utskriven första dagen och det dröjde nästan en vecka innan sängen blev belagd igen. Det fanns vissa ordningsregler (bädda sängen innan 9, håll ordning på ditt rum osv) men annars var man fri att göra som man ville inne på avdelningen. De som rökte hade 1 röktillfälle i timmen om de ville. På den mer låsta avdelningen fanns istället rökrum.

Vi fick också 1 kontaktperson bland personalen, som man hade som "sin" (varje personal hade 1 eller 2 sådana kontakter) som hade ett litet extra öga på en. De dagar de var i tjänst så tog de sig minst ett snack med sin/sina personer. För att prata lite på tu man hand.

Jag mådde ganska dåligt där. Men inte sämre än hemma. Det fick också hjulen i snurrning iom diverse utredningar och kontakter på öppenpsyk så för mig blev det bra.
 
@Bapelsin @parellikusken @Wonderwoman @Grazing @Problematisk @Lillefrun

stort tack för era svar :heart. har väldigt dåliga erfarenheter i bagaget -- fastän inte från inläggning av dethär slaget.. -- så hjälper få ngn slags bild hur det kan vara.

hade önskat det fanns ngt mellanting mellan träffa kontaktpersonen bara ngn gång i veckan o inläggning.. pgutav komplicerat har jag inga andra pågående insatser nu utom medicin. rädd för mista kontaktpersonen med fall jag blir inlagd nu.. med annan personal o läk osv.. vet inte hur det funkar.

det är väldigt tungt nu men får se vart dethär landar tillslut. men känns väldigt skönt få höra av era erfarenheter.. tack för ni vill dela med er.
Du har inte möjlighet att få fler tider med din kontaktperson? Antingen prata eller ha sms konversation när du behöver få ur dig saker och få stöd? Jag har haft turen att av alla mina behandlare har jag haft två som jag kunnat säga när dom frågar ifall jag inte kommer skada mig själv på något sätt att jag inte kan lova det utan bett om att få ta en dag intaget. Antingen prata eller sms. Skulle du kunna göra någon deal per din kontaktperson så du inte behöver kämpa för hårt, lättare ta sig igenom en hel dag vilket är svårt nog mot att lova för en vecka.
 
Om man uppfyller kriterierna för LPT så kan läkare göra en konvertering till LPT fastän man först la in sig enligt HSL.
De kan alltså först övertala en att lägga in sig frivilligt och sen när man vill skriva ut sig omvandla till LPT, fast vad jag förstått så är det krångligare för dem att göra så jämfört med att skriva vårdintyg och LPT från början.
Dom får inte hindra en från att gå om det inte är i direkt fara för ens liv. Dom får aldrig hindra en från att gå och trots allt så krävs det ganska mycket för att få lpt, ännu mera för att bli konverterad när man väl är inne.

Så det är verkligen ingenting man behöver vara rädd för om man åker dit frivilligt och vet med sig att man inte sysslar med något allvarligare självskadebeteende utom kontroll. Vet att en del inte vågar åka dit då dom är rädda att bli kvar men den risken är inte stor, man kan gå samma kväll om man känner att det inte är rätt för en. Dock är dom väldigt bra på att få det som att låta som att man tvunget måste vänta till läkaren kommer och att det ju som det faktiskt är bra att vänta på läkaren men vill man verkligen gå så måste dom släppa ut en.
 
Senast ändrad:
Dom får inte hindra en från att gå om man inte är extremt dålig. Men då är det extremt och i direkt fara för ens liv. Dom får aldrig hindra en från att gå och trots allt så krävs det ganska mycket för att få lpt. Så jo i princip så kan man om man är hyfsat normal skriva ut sig själv när man vill även om man inte är på topp.
Min hindrade det när jag dagen innan gjort en intox, då fick jag LPT. Ungefär så tänker jag att det behöver vara.
 
hade önskat det fanns ngt mellanting mellan träffa kontaktpersonen bara ngn gång i veckan o inläggning.. pgutav komplicerat har jag inga andra pågående insatser nu utom medicin. rädd för mista kontaktpersonen med fall jag blir inlagd nu.. med annan personal o läk osv.. vet inte hur det funkar.

det är väldigt tungt nu men får se vart dethär landar tillslut. men känns väldigt skönt få höra av era erfarenheter.. tack för ni vill dela med er.
På vissa ställen finns det något som heter brukarstyrd inläggning. Det är inte tillgängligt för alla, det beror på din problematik, men då kan du själv välja att lägga in dig själv över en helg eller bara nån dag i veckan. Det kan vara ett skönt medel för att få lite extra stöd men att inte helt behöva avbryta vanliga livet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 868
Senast: Yrsel
·
Skola & Jobb på förhand förlåt o varning för långt inlägg -- behöver så skriva av mig... vill även börja med o förtydliga jag vet jag Har mkt o vara...
2
Svar
28
· Visningar
4 239
Senast: Trissa
·
Kropp & Själ Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har varit på exakt samma plats i livet i flera år nu. Jag kommer ingenstans med mitt...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 835
Senast: MiaMia
·
Kropp & Själ Vill ha input ang inklämning (impingment) i höft eller ngt liknande (eller kanske inte alls). //Läkarna = flertalet vid vårdcentral...
2
Svar
38
· Visningar
2 927
Senast: CillaW
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp