Hur gör jag nu?

DarkThoughts

Trådstartare
Jag är sjuk. Både fysiskt och psykiskt. Men jag har ingen aning om hur jag ska göra för att bli frisk.

Detta är ett anonymt konto då många vet vem jag är bakom mitt vanliga nick och jag vill inte att nära och kära ska få reda på min situation.

För att kort förklara hur mitt liv ser ut, jag är 20-25 år gammal, studerar på universitet och bor själv. Har alltid haft svårt för skolan, men det är egentligen disciplinen som brister vilket gör att jag stresspluggar till tentor två dagar innan. Vissa dagar kommer jag inte ens ur min lägenhet utan ligger bara i soffan, ingen ork till att göra annat än dricka kaffe och se på TV vilket leder till att jag missar föreläsningar och får det ännu svårare att hänga med i plugget. Förra våren mådde jag inte särskilt bra, mycket saker hände i mitt privatliv och jag grävde ett jävligt djupt hål som jag ramlade ner i och inte har lyckats ta mig ur än. Jag har tre hemtentor efter mig från den våren som jag inte skrivit och nu har bakslaget kommit för det - jag får inget CSN. Har inte fått något hela hösten utan har fått förlita mig på mina sparade pengar som nu är helt slut. Har försökt så gott jag kan att skriva hemtentorna, har skickat in 2/3 men bägge har blivit kuggade vilket inte har gjort min motivation något gott.

Jag sover otroligt dåligt och är ständigt trött. Vaknar inte av mina alarm utan kan enkelt sova i 14-18 timmar. Skulle jag mirakulöst nog vakna av ett alarm så somnar jag om (omedvetet) samma sekund som jag lyckats stänga av alarmet. Den senaste veckan har jag dock ramlat in i en rutin där jag somnar och vaknar med ett ryck efter ca 3 timmar, klarvaken och torr i hela munnen. Kan inte somna om på flera timmar vilket resulterar i att jag antingen försöker hålla mig vaken under dagen (med tre timmars sömn i kroppen) eller somnar in vid 6-7 på morgonen och sover bort hela dagen.

Mina händer skakar ständigt, jag har svårt att andas (tryck över bröstet) och kommer på mig själv med att önska att en bil skulle köra på mig så jag hamnar på sjukhus och kan vila ut och strunta i verkligheten. Detta skrämmer mig.

Jag vet att jag borde tagit tag i problemen direkt (med CSN, tentorna etc) men jag skjuter på det, Jag skjuter alltid på allt till sista stund. Nu sitter jag här med räkningar som jag inte kan betala, har ljugit för alla i min närhet om min situation (mina föräldrar vet ingen om CSN-problemen) och vill bara försvinna bort. Kan inte gå till sjukvården - hur ska jag betala för det? Men jag vill ha hjälp.

Vad ska jag göra? :(
 
Och förlåt för ett långt inlägg, men kände att jag måste få ur mig allt, någon att berätta om allt som tynger mig. Jag behöver någon som säger åt mig vad jag ska göra.
 
Du kan och bör kontakta vården, du är ju deprimerad. Om jag inte minns fel så är studenthälsan gratis. Socialen kan hjälpa med räkningar.

Ett annat alternativ (kanske?) är att berätta allt för dina föräldrar och flytta hem och tillfriskna.

Själv avbröt jag plugget och började jobba deltid tills jag kom på benen igen, men hade jag väntar för länge hade det inte gått. Är man sjuk så är man. Ta din mentala hälsa på allvar!
 
@skiesabove En jättejättedum fråga... Hur kontaktar jag vården? Vart vänder jag mig? :( Jag känner mig så värdelös, hela mitt liv har jag varit den som tagit hand om andra, varit den andra lutat sig mot, fixat alla problem som uppstått men nu känner jag mig så himla ensam och handfallen...

Tack för ditt svar iallafall!
 
Misstänker att ingen kommer läsa detta men nu tänker jag använda detta lite som en dagbok... Sökte på UM och studenthälsan, ingen hade tider förens i januari... Vet ärligt inte hur jag ska klara mig fram tills dess... Vad finns det för alternativ? Kan man ringa 1177? Åh, vill bara ha ett slut.
 
Det vanligaste sättet att kontakta vården är att ringa sin närmaste vårdcentral / den vårdcentralen man är skriven på (det går nämligen att byta, fritt vårdval) och be om en tid. Ett vanligt besök brukar kosta 100-150kr och det går att be om att få det på faktura. Du ringer helt enkelt och säger att du måste få träffa en läkare för att du är deprimerad och har panikångest. Vanligtvis brukar man få en tid inom några dagar.

Vissa såsom min har dessutom jourtider, då man kan komma på kvällen och ta en kölapp och få träffa läkare samma dag (men det är dyrare, 300kr).

Du kan absolut ringa 1177 och fråga dom om hur du ska göra också :).

Börjar du få suicidala tankar eller allvarlig panikångest kan du kontakta psykakuten. Vill du att jag ska hjälpa dig hitta nummer åt dig i ditt område kan du PM:a mig :).
 
Det vanligaste sättet att kontakta vården är att ringa sin närmaste vårdcentral / den vårdcentralen man är skriven på (det går nämligen att byta, fritt vårdval) och be om en tid. Ett vanligt besök brukar kosta 100-150kr och det går att be om att få det på faktura. Du ringer helt enkelt och säger att du måste få träffa en läkare för att du är deprimerad och har panikångest. Vanligtvis brukar man få en tid inom några dagar.

Vissa såsom min har dessutom jourtider, då man kan komma på kvällen och ta en kölapp och få träffa läkare samma dag (men det är dyrare, 300kr).

Du kan absolut ringa 1177 och fråga dom om hur du ska göra också :).

Börjar du få suicidala tankar eller allvarlig panikångest kan du kontakta psykakuten. Vill du att jag ska hjälpa dig hitta nummer åt dig i ditt område kan du PM:a mig :).

Jag ringer en vårdcentral (tror inte jag är skriven på någon i denna stad, flyttade -13 för studierna) direkt imorgon (om jag är vaken under öppettiderna) och ber om tid. Annars ringer jag 1177.

Tack så hemskt mycket för dina svar och ditt stöd, tror inte du förstår hur mycket det betyder för mig att du visar omtanke i dessa tider. Hade ingen svarat hade jag förmodligen bara stannat i soffan, gråtit och grävt ett djupare hål åt mig tills det inte finns någon riktigt utväg ur detta mörker. Det är svårt att hitta ljuset ut ur tunneln när man stirrar in i en svart vägg.
 
Jag är sjuk. Både fysiskt och psykiskt. Men jag har ingen aning om hur jag ska göra för att bli frisk.

Detta är ett anonymt konto då många vet vem jag är bakom mitt vanliga nick och jag vill inte att nära och kära ska få reda på min situation.

För att kort förklara hur mitt liv ser ut, jag är 20-25 år gammal, studerar på universitet och bor själv. Har alltid haft svårt för skolan, men det är egentligen disciplinen som brister vilket gör att jag stresspluggar till tentor två dagar innan. Vissa dagar kommer jag inte ens ur min lägenhet utan ligger bara i soffan, ingen ork till att göra annat än dricka kaffe och se på TV vilket leder till att jag missar föreläsningar och får det ännu svårare att hänga med i plugget. Förra våren mådde jag inte särskilt bra, mycket saker hände i mitt privatliv och jag grävde ett jävligt djupt hål som jag ramlade ner i och inte har lyckats ta mig ur än. Jag har tre hemtentor efter mig från den våren som jag inte skrivit och nu har bakslaget kommit för det - jag får inget CSN. Har inte fått något hela hösten utan har fått förlita mig på mina sparade pengar som nu är helt slut. Har försökt så gott jag kan att skriva hemtentorna, har skickat in 2/3 men bägge har blivit kuggade vilket inte har gjort min motivation något gott.

Jag sover otroligt dåligt och är ständigt trött. Vaknar inte av mina alarm utan kan enkelt sova i 14-18 timmar. Skulle jag mirakulöst nog vakna av ett alarm så somnar jag om (omedvetet) samma sekund som jag lyckats stänga av alarmet. Den senaste veckan har jag dock ramlat in i en rutin där jag somnar och vaknar med ett ryck efter ca 3 timmar, klarvaken och torr i hela munnen. Kan inte somna om på flera timmar vilket resulterar i att jag antingen försöker hålla mig vaken under dagen (med tre timmars sömn i kroppen) eller somnar in vid 6-7 på morgonen och sover bort hela dagen.

Mina händer skakar ständigt, jag har svårt att andas (tryck över bröstet) och kommer på mig själv med att önska att en bil skulle köra på mig så jag hamnar på sjukhus och kan vila ut och strunta i verkligheten. Detta skrämmer mig.

Jag vet att jag borde tagit tag i problemen direkt (med CSN, tentorna etc) men jag skjuter på det, Jag skjuter alltid på allt till sista stund. Nu sitter jag här med räkningar som jag inte kan betala, har ljugit för alla i min närhet om min situation (mina föräldrar vet ingen om CSN-problemen) och vill bara försvinna bort. Kan inte gå till sjukvården - hur ska jag betala för det? Men jag vill ha hjälp.

Vad ska jag göra? :(

Känner igen mig jättemkt i det du skriver.
Har också hamnat efter i skolan, blir paralyzerad och ligger bara hemma och kollar serier istället, eller stirrar i taket.
Sover icke (fast jag försöker) och är van vid insomningstabletterna så dom biter bara nån gång i veckan.
Har varit på vårdcentralen i omgångar då jag även haft problem med tarmen och hjärtat, men vi är väl rätt överens om att det är stressen som är boven, som att jag inte sover, och som ger mig ångest.
Har fått tid hos psykolog på vårdcentralen men det tar ju tiiiiiiiiiid alltså.
Jag försöker stå ut, i värsta fall finns ju psykakuten eller andra akutställen.
Vet inte vart du bor nånstans men.. vårdcentralen är en bra början, då kan dom hjälpa dig vidare.

Eftersom jag själv är kass så vet jag inte om jag har några andra direkta tips, men försök göra saker som du mår bra av även fast det blir att du inte pluggar. Mår man bra kommer det mer naturligt.. lättare att ta tag i saker.
Jag älskar julen så december kommer jag nog överleva, blir värre sen. Promenader till peppmusik är också bra.
Kan det bli lättare om du skriver planeringslistor? Inte för ambitiösa, börja smått med små mål per dag.
Något är bättre än inget!

Egentligen vill jag nog oxå säga att jag tycker du ska berätta för nån/några i familj/nära vänner så du kan få stöd.
Jag har inte gjort det själv så det är ju motsägelsefullt, men gud va skönt det vore att bara vara liten och kunna gråta ut hos nån. Tyvärr har alla i min familj elitutbildningar och ordnade liv så att må dåligt är inget man skryter över direkt.. Vill inte göra dem besvikna. Men att berätta skulle nog vara det bästa, ändå!
 
Jag ringer en vårdcentral (tror inte jag är skriven på någon i denna stad, flyttade -13 för studierna) direkt imorgon (om jag är vaken under öppettiderna) och ber om tid. Annars ringer jag 1177.

Tack så hemskt mycket för dina svar och ditt stöd, tror inte du förstår hur mycket det betyder för mig att du visar omtanke i dessa tider. Hade ingen svarat hade jag förmodligen bara stannat i soffan, gråtit och grävt ett djupare hål åt mig tills det inte finns någon riktigt utväg ur detta mörker. Det är svårt att hitta ljuset ut ur tunneln när man stirrar in i en svart vägg.

Så lite så. Been there got the t-shirt.... jag vet hur hopplöst det känns och hur lätt det är att skuldbelägga sig själv. Det tar tid att jobba sig ur men det går :-).
 
Släng stoltheten och berätta allt för dina föräldrar. Om du har svårt att säga det så skriv ett brev, det brukar gå lättare. Du kan be dem att läsa när du inte är där ifall du är rädd för deras reaktion. Det skulle kunna vara bra för dig att flytta hem till föräldrarna tillfälligt och bli ompysslad och pushad att komma på rätt väg igen (sakta sakta). det är bra att komma ut i dagisljus och det är bra med fysisk aktivtet.

Om det är så att studenthälsan inte har några tider enligt nätet så kan det mycket väl vara så att det finns akut-tider, ring dem.
 
Finns det något vi skulle kunna hjälpa dig med praktiskt?
Hjälpa dig att komma i kontakt med vården? Soc?
Finns det något personligt ombud där du bor? (Personligtombud.nu)
Vad skulle kunna hända om du berättade för någon i din omgivning om hur du har det (de lär ju ha märkt något ändå kan jag tycka, men det är svårt för anhöriga som inte vill lägga sig i/störa/inse att läget är allvarligt förrän man själv berättar) finns det en chans att du kan låta någon hjälpa dig?

Ang. Skolan, finns där inga stödpersoner du kan vända dig till?

1177 kan du ringa till dygnet runt och de brukar vara jättebra :) (jag har även fått hjälp till läkarkontakt genom dem om jag missat telefontiden) så det är ett jättebra tips!
Krisar det psykiskt så kan du (förutom 1177) också ringa psykakuten och prata med dem, både 1177 och psykakuten kan berätta för dig hur det fungerar om du åker in.
Vad som väntar, vad de kan hjälpa dig med o.s.v. så du inte behöver måla upp "det värsta tänkbara" då psykakuten kan upplevas skrämmande för vissa. Och då kan det ju vara bra att ha lite förhandsinformation tänker jag.
Hur har du det just här och NU idag?

Hör av dig om du vill prata lite :)
Stor kram!
 
Jag ringde studenthälsan när jag pluggade en gång, då fick jag en tid en timme senare. Så mitt tips är att du ringer ditt, det kan vara så att de faktiskt har tider tidigare!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 153
Senast: __sofia__
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 919
Senast: Snurrfian
·
Katthälsa Att avliva två älskade katter. När ingen enskild faktor är avgörande nog att definitivt ta det stora beslutet... men ackumulativet av...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
10 317
Senast: Murphy
·
Övr. Katt Min katt och jag låg, som vanligt och sov i sängen i natt. Katten låg under täcket mellan mina fötter, vilket han ofta gör såhär års...
Svar
5
· Visningar
1 357

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp