Varning! Detta skrivs när PMS:en har tagit sitt starkaste tag om mig…
Hur gör man för att sluta måla f*n på väggen och gå och oroa sig hela tiden??
Hästen min har varit min i 4 år i år. Hon har samlat olyckor som en annan samlar navelludd
Senskada, stora skärsår och mindre olyckor som gör att hon har ett jack på näsan, saknar en nosvinge och halva ögonfransen på ett öga.
Pinne rakt genom benet och långt jack i pannan är ärr sedan innan vår tid ihop…
För ett år sen ca hittar jag henne fasthängande i sitt fönstergaller med sitt bakben. Största sviterna efter detta läker ut i augusti förra året.
Skönhetsfelen (ärr) är kvar och den otroliga oron i magen hela tiden sitter som berget nu…
Har kämpat under våren med hennes vikt och under hela tiden jag ägt henne har vi kämpat med hennes brunster.
Men. Peppar peppar. JUST NU är hon finare än någonsin.
Vi flyttade från stallet med jobbig valack = brunsterna bättre, jag lade stor möda på hennes foder = fin i hullet, blank. Lade om en del i träning och utrustning = bättre än någonsin i dressyren. Starkare = hoppar bättre än någon gång innan….
Men man hittar ju alltid solk. Hon överlevde att hänga i sitt galler, men hon har ju som sagt skönhetsfel kvar och lite småsaker som JAG ser. Troligen ingen som ser henne ”utifrån”.
Dressyrtränaren är lyrisk, men jag är bara orolig för att hon ska ha något ont som hon inte visar… Hon är helt genomgången och efterhållen av osteopat och massör men efter så många saker under våra år så är man ju orolig att man ska missa något…
Jag blir galen på mig själv. Visst borde jag slappna av och bara njuta av henne?? OM det skulle uppstå något så få man ju ta tag i det då???
Sorry för rörigt inlägg. Känner bara att det måste ut!!
Hur gör man för att sluta måla f*n på väggen och gå och oroa sig hela tiden??
Hästen min har varit min i 4 år i år. Hon har samlat olyckor som en annan samlar navelludd
Senskada, stora skärsår och mindre olyckor som gör att hon har ett jack på näsan, saknar en nosvinge och halva ögonfransen på ett öga.
Pinne rakt genom benet och långt jack i pannan är ärr sedan innan vår tid ihop…
För ett år sen ca hittar jag henne fasthängande i sitt fönstergaller med sitt bakben. Största sviterna efter detta läker ut i augusti förra året.
Skönhetsfelen (ärr) är kvar och den otroliga oron i magen hela tiden sitter som berget nu…
Har kämpat under våren med hennes vikt och under hela tiden jag ägt henne har vi kämpat med hennes brunster.
Men. Peppar peppar. JUST NU är hon finare än någonsin.
Vi flyttade från stallet med jobbig valack = brunsterna bättre, jag lade stor möda på hennes foder = fin i hullet, blank. Lade om en del i träning och utrustning = bättre än någonsin i dressyren. Starkare = hoppar bättre än någon gång innan….
Men man hittar ju alltid solk. Hon överlevde att hänga i sitt galler, men hon har ju som sagt skönhetsfel kvar och lite småsaker som JAG ser. Troligen ingen som ser henne ”utifrån”.
Dressyrtränaren är lyrisk, men jag är bara orolig för att hon ska ha något ont som hon inte visar… Hon är helt genomgången och efterhållen av osteopat och massör men efter så många saker under våra år så är man ju orolig att man ska missa något…
Jag blir galen på mig själv. Visst borde jag slappna av och bara njuta av henne?? OM det skulle uppstå något så få man ju ta tag i det då???
Sorry för rörigt inlägg. Känner bara att det måste ut!!