Sv: Hur hantera utbrotten?
Vad har du för tips till mig då om jag vill ha med sonen när jag handlar? För det mesta lämnar jag honom hemma med sin pappa men får han följa med så sitter han i min kundvagn. Om jag sätter ner honom försvinner han på två röda och kommer inte tillbaka. Om han sitter i vagnen är han nöjd i ungefär en kvart, och då har jag hunnit muta honom med en bulle och en halv banan. Han får alltid lägga ner alla grejjer i vagnen och det gör han jättefint men han tröttnar så fort! Sen han var tio månader har han kunnat ta sig upp ur vagnen på ca fyra sekunder.
Ja vi har iaf kommit fram till att det är roligare för både mig och Sam om han stannar hemma.
Jag tror att nöden är uppfinningens moder, för mej var det inget alternativ att lämna barnen hemma så då fick jag fixa det ändå, jag var ju tvungen att handla
Min dotter var också en sådan där bus som ville försvinna om hon fick chansen och då var det ju ännu viktigare att hon hade en uppgift som hon förstod och ville göra.
Hon kanske ville ha banan, ja då fick hon hämta banan och lägga i sin vagn, sedan gick vi vidare på upptäcksfärd vad vi skulle ha mer.
Att bara sitta i vagnen förstår jag att han tröttnar på, att få sakerna och lägga ner dem är inte alls lika roligt som att ta själv.
Jag tror att man kan få vilka barn som helst att gå att handla med men om man inte måste så hittar man ju inte på någon lösning som innebär att barnet följer med för den behövs ju inte.
Mina barn har fått vara med på allt från tandläkarbesök till besök hos frissan och allt därimellan och det har fungerat eftersom jag inte hade något val.
Om jag skulle någonstans så fanns det ingen att lämna barnen hos och då får man hitta sätt som fungerar och för mej var det enklare att få barnen med mej genom att göra det roligt än att ha dem mot mej och få ledsna och arga barn.
Det är som med hundar, man kan välja att lära dem att sitta fint och vänta och de får en godis eller annan belöning eller låta bli att lära hunden det för att man alltid stänger in hunden när man får besök ändå.
Om jag skulle handla kläder så bestämde vi att vi skulle gå till leksaksaffären sedan och då gick det betydligt bättre än om jag hade sagt att vi skulle gå till 17 klädbutiker till. Eller så åkte vi tåg till någon grannstad för det tyckte barnen var kul och då hade de hemresan att se fram emot.
För barn är livet ett äventyr, även om det handlar om att köpa toapapper på ica.
Jag menar inte att ditt sätt är fel och mitt är rätt, vi har bara gjort olika val.