Hur hinner ni med livet? Utbränd av vardagen?

Jag jobbar kontorstider + jourer som är ca 3 pass i månaden. Har gått ner på 90% för att i alla fall ha en ledig vardag varannan vecka. Får komp för mina jourer och ser till att ta ut det som en ledig långhelg eller helt ledig vecka ungefär var sjätte vecka.

Jag slutade med min förra medryttarhäst när den flyttade så att den stod 50 min enkel väg från mig, och då rider jag bara en gång/vecka. Min nuvarande står 30 min bort, det är max för mig, speciellt som jag också ska hinna med min hund.

Utöver medryttarhästen går jag på yoga 1-2 gånger/vecka, oftast en vardagskväll + söndag kväll. Jag tränar hunden en vardagskväll i veckan samt på helgen (+ lite småträning 5-10 min här och där hemma). Hon får ju så klart också sina promenader.

Jag ser till att jag har minst en vardagskväll i veckan utan något inbokat samt minst en heldag varannan vecka utan varken jobb eller annat planerat. Har kommit fram till att jag behöver det, och då har jag marginaler i mitt mående om något skulle inträffa som gör att jag under några veckor behöver boka upp mig mer av någon anledning. Och då menar jag något viktigt, t ex om mina föräldrar skulle bli sjuka och behöva hjälp eller liknande.
 
Senast ändrad:
Förstår att du känner dig stressad, jag blev stressad bara av att läsa om allt du gör. Det jag skulle råda dig att göra (och som jag själv fått tillämpa efter att ha jobbat upp till 250 timmar i månaden), är en prioriteringslista. T.ex:
1. Jobbet (för att få en inkomst, dock inget extraarbete!)
2. Hunden
3. Träffa vänner och familj.
4. Hästarna

Sedan är det rent krasst ”bara” att avveckla/skala ner underifrån tills livet känns hanterbart igen.
 
Jag jobbar ca 45-48 timmar i veckan (ska jobba kontorstider 40h/vecka, men har för mycket att göra för att hinna på den tiden).

Jag blir stressad bara av att läsa allt du gör?! Det där är inte "bara vardagen" - om det där är din vardag så förstår jag om du flyger in i väggen med dunder och brak.

Du behöver utan tvekan skala bort saker ur din vardag.

Jag jobbar just nu mestadels hemifrån, så inga restider att tala om (annars har jag ca 30 min till jobbet, så ca en timmes pendling om dagen). Två barn utan några egentliga fritidsaktiviteter mer än att umgås med kompisar, vilket de styr över själva - oftast tar de sig till kompisarna själva också. Annars är det laga mat, hjälpa barn med läxor, tvätta, städa, diska och sånt som är min vardag. Jag brukar försöka komma ut på promenader på lunchen några gånger i veckan för att få lite dagsljus så här års. Det är vad jag orkar med i den här tiden av livet och jag känner mig tillfreds med det.
 
Oj, jag jobbar 45t/vecka, har några minuters väg till jobbet och husdjur som kräver ganska lite skötsel.

Jag orkar inget annat än detta plus matlagning och tvätt+städning på helgerna. Ja och lite läxhjälp och skjutsning av barnen då.

Vänner träffar jag någon timme kanske högst varannan vecka. Inga långa middagar eller utekvällar eller annat program.

Leva kan man kanske inte kalla det, men överleva får väl duga. Hade gärna haft energi för att träna, göra något skoj med barnen, rida, träffa folk, osv, men nu är det inte så.
 
Och jag repeterar igen, sök läkarvård. Att svimma sådär ska kollas upp. Pausa medryttarhäst, hjälpa kompisar med mera tills du vet varför du har den typen av symtom. Är det på grund av utmattning måste du ta tag i det nu. Det är en sjukdom och om du verkligen kraschar kan det ta åratal att fixa. Det vill du inte riskera, jag lovar. Men det kan ju vara bra att utesluta andra orsaker också.
 
Uppfattar jag det hela rätt?
Heltidsjobb + extrajobb på "fritiden" + varannan helg.
Stall utöver det.
Hund.
Träffa vänner.

Hur många timmar har ditt dygn egentligen!? Jag skulle behöva 50 timmarsdygn för att fixa allt sådant.

Själv har jag heltidsjobb (blir övertid då och då) och hundar.
Jag slutade med hästarna för att ha hundar, och har konstaterat att jag inte hinner med hästar också. (Eller ja, jag skulle kanske kunna klämma in det, men då få välja bort all tid för återhämtning).
Att jag valde hund istället för häst var delvis för att det är friare, jag kan ta med hundarna när jag träffar vänner tex.

Ändå har jag nu valt att säga upp mig och istället jobba som timmis, för att det känns som om det blir för mycket (delvis för att det ofta blir övertid). Jag får i nuläget ofta välja mellan tex långpromenad med hundarna eller att städa hemmet (lever därför i kaos just nu).

Det låter helt klart som att du behöver prioritera om lite, samt räkna på hur lång tid allt tar, hur många timmar dygnet har och kolla vad som faktiskt är realistiskt. Du verkar ha orealistiska tankar kring vad en vanlig vardag innehåller för folk. Till en början tänker jag att du borde säga nej till allt extrajobb, ta färre pass i stallet och planera in ren vila för dig. Planera in en filmkväll med dig själv, där du andas, äter gott och tar hand om dig.
 
Jag håller med alla andra. Det du beskriver är varken rimligt eller normalt att orka med, och det är definitivt inte så "de allra flesta" lever. Jag jobbar heltid, alltså 9-17 måndag-fredag, och ser alltid till att ha minst en helt fri vardagskväll och en helt fri helgdag (möjligtvis gör jag något på kvällen på helgdagen) per vecka. Och när jag säger fri menar jag verkligen fri - inget uppbokat, inga krav, utan jag tar det bara precis som det kommer och gör det som faller mig in. Ibland innebär det att jag gör något ändå, bara för att jag har lust & energi, men poängen är att det till 100% är kroppen och hjärnans dagsform som bestämmer vad som eventuellt blir av.

Jag vill tipsa dig om att läsa PT-Fias inlägg om utbrändhet. Hon gick in i väggen för ungefär 10 år sedan och skriver väldigt bra om det samt hur man kan hantera det om man känner att man är på väg dit själv (för mig låter det som att du redan är där). Du hittar dem här: https://ptfia.femina.se/fia-om-stressen/
 
Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. O_o Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen..😅 är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

Som flera andra säger så är du ju verkligen helt fullbokad. Skulle absolut inte säga att "många" har det såhär.
 
Jag har skalat bort i princip allt, jag har yoga en dag men den prioriterar jag ofta bort just nu (eg felprio). Sen gör jag egentligen mer än vad som är hälsosamt nu, jobbar 80% och pluggar 100%. Det har börjat bli lite i överkant så jag har börjat KBT (nätbaserad mot depression) som varar resten av året för att hålla ihop. Det fungerar därför att studierna har väldigt mycket med mitt arbete att göra, annars hade det inte fungerat.
Det är inte möjligt at dra ned på jobb ett tag va? Eller droppa en kurs?
Hoppas det är ett bra kbt-upplägg. Jag har lite blandade erfarenheter.. Men det finns ju alltid olika andra att prova om det inte ger så mkt effekt. Men det vet du ju såklart.
 
Heltidsjobb, extrajobb, hästar hemma, familj och matlagning/hushåll/gårdsskötsel. Det fyller min vardag.

Träffa vänner orkar jag någon gång i månaden.

Hund skulle jag aldrig få in.

Men jag har vant mig vid det och trivs ganska bra med att inte hinna allt man önskar, utan prioritera varsamt.
 
Som många andra skriver, jag hade ALDRIG orkat med ditt schema!!

Jag jobbar heltid vardagar. Inga helger. I princip ingen övertid. Familj, medryttarhäst två dagar i veckan (mer hade jag inte orkat).

Jag förstår att du håller på att gå in i väggen! Ta det lugnt! Sluta göra så extremt mycket!

Sätt dig och slappa vid tvn eller med bra bok några dagar.
 
@musicmakesit kan inte nog understrykas hur viktigt det är att du tar läkarkontakt så snart det går antingen vårdcentral eller företagshälsovård. Du behöver kolla upp din fysiska hälsa i och med att du svimmar och du behöver få hjälp med det mentala och att strukturera upp din vardag och ditt liv. Dessutom behöver du lära dig att säga nej till saker du inte har tid med.

På din beskrivning av ditt mående så låter det som att du redan är i utbrändhet men självklart ska du låta en läkare avgöra det. Gå till läkare beskriv allt som du gör i ditt första inlägg och ta hjälp innan du kraschar helt.
 
Jag tyckte väldigt väldigt mycket om min häst jag hade haft i 6år, han var dessutom roligare än någonsin att hålla på med! Men tanken på heltidsjobb, baby och häst kändes inte bra. Så när jag började bli höggravid så sålde jag hästen, som fick ett toppenhem! Och har nu en lugn vardag. Just nu är jag föräldraledig och när jag väl börjar arbeta igen kommer det inte vara heltid, IOM att jag inte jag någon häst som kostar kan jag jobba betydligt mindre.
 
Har inte jobbat heltid på 10 år. Då lever jag inte, bara överlever. Runt 50-60% är max för att jag ska kunna leva med. Man får prioritera vad som är viktigt. Skulle jag vara ensamstående skulle jag få sälja hästarna, men hund skulle jag alltid ha.
 
Jesus, vilket schema! :crazy: Hade inte pallat det mer än en vecka tror jag, För att sälla mig till skaran som gett perspektiv på sin egen vardag: jobbar heltid + 1h bilpendling/dag, tränar 3-4 ggr/vecka á 1 h, träffar vänner 1-2 ggr/vecka eller åker ut på landet till familjen över helgen. Utöver det basic hushållsruljans med handling, matlagning, städ, tvätt och livsadmin.

Skulle vilja hinna med en medryttarhäst men det är tveksamt i nuläget iom att jag värderar återhämtning högt och inte vill åta mig för mycket. Har inte heller någon hund/annat djur eller dejt/partner som tar tid.

I ditt fall så låter det verkligen som att det är dags att dra i nödbromsen @musicmakesit!!
 
Det är inte möjligt at dra ned på jobb ett tag va? Eller droppa en kurs?
Hoppas det är ett bra kbt-upplägg. Jag har lite blandade erfarenheter.. Men det finns ju alltid olika andra att prova om det inte ger så mkt effekt. Men det vet du ju såklart.

Måste ha examen för jobbet och får inte ihop ekonomin på mindre än 80% (dessutom underbemannade så skulle bara sluta med fler timmar i flex, den är redan överfull). 10 veckor kvar 🧑‍🎓🥳
 
Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. O_o Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen..😅 är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?
Du har ju en helt hysterisk vardag - jag blir trött och får lite ångest bara av att läsa det där!
Jag förstår inte hur du fixar att arbeta mer än heltid, ha restid på över 2 timmar t/r till stallet 5 dagar i veckan och ha hund - än mindre att hinna träffa vänner och ha andra projekt. När äter du? Duschar? Tvättar? handla och laga mat?
Jag hade varit död efter en vecka med det schemat.

Sätt dig med en kalkylator och ett schema och räkna på hur dina dagar faktiskt ser ut och sedan skala ned det till ett rimlig nivå.
 
Är du säker på att du inte har fel på tex sköldkörteln? Eller att det är någonting annat som spökar?

Jag orkar inte med, därför har jag skalat ner. Jag är utbildad jurist, men pallar inte med det trycket en sådan arbetsplats innebär på de tiderna de jobbar. Istället jobbar jag natt på ett LVM-hem. Det kan stundvis vara stressigt, men lååångt ifrån hur det är att ha ett debiteringskrav hängande över sig och behöva prestera hela tiden och samtidigt se representabel ut. På mitt jobb är alla lika nöjda oavsett hur jag ser ut eller vad jag har på mig.

Jag har hästarna hemma på lösdrift med fri tillgång på grovfoder, även om någon individ blir för fet så är det så det får vara. Just nu har jag lite ångest över att jag inte rider min inridna 3-åring som jag behöver komma igång med lite bättre, men hon dör inte av att bara få gå där heller så det är ingen panik med någonting. Jag tränar och tävlar ingenting, trots att jag egentligen skulle vilja. Vägrar sälja hästtransporten, trots att den knappt används, då jag har tanken att jag ska ut och tävla mer. Hunden får ingen träning just nu, men aktivering i form av promenader och gårdshäng. Jag har en superbra hundvakt som passar henne när jag är iväg på saker och då får hon massor med träning på klubben och aktivering, och jag nöjer mig med det just nu.

Jag städar och fixar hemma, men det kommer sig inte naturligt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 834
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 125
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 466
Senast: Grazing
·
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 118
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Bra hörlurar
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Jag gpr sönder

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp