Hur kommer man över spärren?

[Tjockisina]

Har ridit sen jag va sex sju år, skaffade min egna häst när jag var 11 år en stor stark kallblods häst som jag älskade mest av allt, va duktig på dressyr o hoppning osv.
Hon hade sina dumheter tex ta betet o dra iväg i hundra tjugo med lilla mej på en 30-40 kilo på haha.. fick aldrig de ur henne och galopperade mer sällan ute i skogen då de va där de hände som mest att hon drog!
Detta skapade en rädsla hos mej som fortfarande nu efter tio år efter att jag sålt henne sitter kvar.. har tagit upp ridningen nu igen och har häst på halvfoder.. ett varmblod som är mycket olikt hästen jag hade.. han är grymt snäll men lite het och ostabil på fötterna mot va min stora häst va=)
De jag märkt mycket nu när jag börjat med hästar igen att jag har sååå många spärrar.. är rädd för så mycket mer än när jag va yngre.. jag vill ha full kontroll på allt.. vågar inte braka loss i skogen som när man va yngre o sådär, hoppa hinder på banan får jag ju hjärtinfarkt av osådär haha.. fått så många spärrar som jag inte vet hur jag ska bli va med.. nån som haft samma problem??
Att braka loss i galopp i skogen sitter säkerligen kvar då min förra häst ofta tog sig friheten o leka galopp häst med lilla mej på något som inte alls va kul.. finns inget värre tror jag än en häst som drar och man sitter där på 600 kilo kanon kula utan kontroll.
Detta va ju så många år sedan nu och hästen jag har nu skulle aldrig dra även om han kan va något het men han skenar inte så därför känns de tråkigt att spärren endå sitter där!
Jag vill kunna njuta av att rida.. ha kul o inte va så rädd för att nått ska hända hela tiden!
Är de åldern som spökar? att nu när man e äldre e man rädd för mer o vet konsekvenserna bättre om en olycka inträffar eller vad?
Nu förtiden tar jag alltid de säkra förre de osäkra.. känner mej som en tråkig kärring=)
Kommer en brant backe o rida nerför tar jag hellre ett annat håll för tääänk om hästen ramlar haha.. hur kommer jag över de här?
Vill rida som förr.. hoppa galoppera o ha skooooj!
Men hur kommer jag över spärrarna?

 

[lamagga]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Jag tror inte att det du upplever är särskilt ovanligt. Som barn/ung har man en känsla av "odödlighet" och att det otäcka händer andra - inte mig. Som vuxen bedömer man risker annorlunda och blir ofta "fegare" - eller förståndigare möjligen och gör andra bedömningar som kanske också grundar sig på en mer realistisk bild av vad man faktiskt kan/klarar av. Är ditt mål att spränga fram i skogen i en häftig galopp är nog enda sättet (som med annan rädsle/fobiträning) att utsätta dig för det du är rädd för i små portioner så att du får en känsla av att klara av det och bygger upp självförtroendet. Förutsätter förstås att du har en häst som du kan lita på och som inte förstärker de obehagliga minnen som din kropp har lagrat vare sig du ville det eller inte. Ett annat sätt är att försöka låta tanken ta makten över känslan. Alltså att du resonerar med dig själv om att hästar faktiskt inte särskilt ofta ramlar bara för att det är nerför, alltså är sannolikheten inte särskilt stor att just min häst ska ramla, det kanske faktiskt (rent statisktiskt) är farligare att ta bilen till jobbet........eller också bestämmer du dig för att vara nöjd med den nivå du har just nu, vilar i den tanken och väntar till den dagen kommer när du känner att det är dags att ta nästa kliv. Då gör du det säkert med förtroende för din förmåga och för din häst och då kommer det säkert att gå bra..Din häst bryr sig säkert inte särskilt mycket om han får trava eller ta en lugnare galopp. Han kunde säkert var lika nöjd med en stillsam skritt.

 

[Jennifer80]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Jag har varit där också! Att man är nervös, inte vill slappna av , att inte våga tar en snabb galopp!

När jag var liten var jag tuff, men sedan gjorde jag ett uppehåll med ridningen, när jag började sedan var en rädd ryttare ville absolut inte ha en rädd, nervös, het och busig häst under mig!

Och just, jag har blivit lite äldre och med "förståndigare", lite stelare kanske. Mig hjälpte min förra ponny otroligt mycket, eftersom jag började lita på honom så pass att jag våga att hoppa över hinder, att galoppera fort i skogen m.m. Och visst det gick inte alltid precis som jag hade tänkt mig, men han tog bort mina spänningar och att jag slutade grubbla på "tänk om"!

Nu gick den här underbara ponny bort och jag köpte en busig arab, som jag har faktiskt trillat av några gånger och en gång riktigt ordenligt!
Han är jätte snäll, men ibland när han är pigg eller tröttnar kan han bocka, det var jätte hemskt i början och jag var rädd, men jag satt mig upp igen och igen och så smånigom lärde jag mig hur han gjorde, när han var på gång. Jag har helt enkelt lärd känna honom och ja jag litar på honom trots buset, så nu när jag sitter upp är jag inte rädd längre för att ramla av m.m. jag tänker inte på det längre.

Så det du måste göra är att göra just det du är rädd för! Klara du det så försvinner en del av din räddsla, då märker du att det här var ju inte så farligt. Är du rädd att släppa på hästen i galoppen, gör det i en backe, för hästen blir ju trött och det blir lättare att stanna den då! När jag känner att min häst är riktigt pigg då galopperar jag bara i uppförsbackar !

Ta en dag och bestäm dig när hästen känns bra, idag ska jag prova och då gör du det! Det kommer gå jätte bra!
Försök tänka på vad du ska göra för mat t.ex eller liknande så att du kommer bort ifrån det här "tänk om" när du rider. För hästen lägger ju märke till när du är spänd.
Jag försökte tänka mig att jag var en stolt riddare som red genom sitt kungarike, lurade mig själv att jag var tuff med mycket självförtroende altså, men det funkade för mig!
Lycka till!

 

[Tussinussen]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Det skulle jag också vilja veta.......jag är också återfallare efter ett lång uppehåll och jag märker att jag har blivit otroligt mycket fegare, när jag tänker tillbaka på vad jag utsatte mig för förr i tiden så blir jag lite förskräckt ...tror att i mitt fall hänger det bl a ihop med att jag är nu mamma, man blir så mycket mera alert inför all världens faror när man har barn.

Jag har liksom du "spärrar", jag har en egen promenadhäst (en snäll med något tittig arab) som jag skrittar ut på och jag upplever att jag kan inte riktigt slappna av och njuta...eller ibland gör jag det under en ridtur, och då känns det riktigt bra o kul, men rätt vad det är så hajar han till o dansar runt lite för att han t ex hör en snöskoter och då blir jag nervös igen.

Men jag vet av erfarenhet att ju mer jag håller på, desto mindre rädd blir jag, för att jag får större självförtroende...det är som andra säger att man måste utsätta sig, men det ska gå i lagom takt.

Jag tar ridlektioner på ett bra ställe (har sett till att tala om för läraren att jag har lågt självförtroende) och har också tänkt att jag ska ge mig ut på lite turridning till våren. Jag lärde mig ursprungligen att rida gm turridning och vet hur mycket bra erfarenheter det ger....och då kan man aktivt be om en "snäll" häst som inte busar (alla ställen har minst en!) och så har man en ledare med som man liksom känner att den har kontrollen, så man kan släppa ängslan att ha kontroll/inte ha kontroll själv. Så det kan vara ett tips....allt jobb med att släppa spärrarna måste inte ske på ens egen häst menar jag.

Lycka till!

 

[Tjockisina]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Det skulle jag också vilja veta.......jag är också återfallare efter ett lång uppehåll och jag märker att jag har blivit otroligt mycket fegare, när jag tänker tillbaka på vad jag utsatte mig för förr i tiden så blir jag lite förskräckt ...tror att i mitt fall hänger det bl a ihop med att jag är nu mamma, man blir så mycket mera alert inför all världens faror när man har barn.

Jag har liksom du "spärrar", jag har en egen promenadhäst (en snäll med något tittig arab) som jag skrittar ut på och jag upplever att jag kan inte riktigt slappna av och njuta...eller ibland gör jag det under en ridtur, och då känns det riktigt bra o kul, men rätt vad det är så hajar han till o dansar runt lite för att han t ex hör en snöskoter och då blir jag nervös igen.

Men jag vet av erfarenhet att ju mer jag håller på, desto mindre rädd blir jag, för att jag får större självförtroende...det är som andra säger att man måste utsätta sig, men det ska gå i lagom takt.

Jag tar ridlektioner på ett bra ställe (har sett till att tala om för läraren att jag har lågt självförtroende) och har också tänkt att jag ska ge mig ut på lite turridning till våren. Jag lärde mig ursprungligen att rida gm turridning och vet hur mycket bra erfarenheter det ger....och då kan man aktivt be om en "snäll" häst som inte busar (alla ställen har minst en!) och så har man en ledare med som man liksom känner att den har kontrollen, så man kan släppa ängslan att ha kontroll/inte ha kontroll själv. Så det kan vara ett tips....allt jobb med att släppa spärrarna måste inte ske på ens egen häst menar jag.

Lycka till!

Tack för alla råd! Skönt att inte va ensam om att ha blivit en fegis=)
Ska försöka tänja på mina gränser som ni säger och förhoppningsvis går de bra och mitt självförtroende bli bättre och rädslan mindre.. Tack igen

 

[Annakarenina]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Jag utsätter mej för det jag är rädd för, har märkt att det är det enda som fungerar. Rida i vild galopp över åker, var nåt av det hemskaste jag kunde tänka mej, då jag i min barndom satt på en häst som stack ute på en åker, och det gick inte att få stopp. Jag flög av och blev ganska mosig!

I vuxen ålder tänkte jag, att det får bära eller brista, jag chansar och provar en galopp på åkern. Det gick bra, och hästen var kontrollerbar, detta blev en positiv upplevelse, som gjorde att jag vågade galoppera över åkrar igen. Det var rätt mycket snö på åkern, vilket avgjorde det hela. Hade jag trillat av, hade fallet inte blivit så hårt. Hästen jag har nu, är jättesnäll också, annars kanske jag inte chansat.Ju mer man utsätter sej, för det man fruktar, desto mindre farligt känns det.
Hoppas det är ett tips du kan använda.

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Jag har också haft svårt för att börja rida igen. Jag red mycket när jag var ung och höll sedan upp i flera år. De första ridturerna efter uppehållet red jag som tidigare men upptäckte snart att jag inte klarade av att fara omkring i skogen. Jag blev livrädd bara vid tanken på att galoppera eller hoppa hinder. Jag fick kämpa med rädslan ganska länge och det var egentligen inte föränn jag köpte min nuvarande jättetrevliga lilla häst som jag började känna hur säkerheten kom tillbaka. Så ge inte upp men ta små steg i taget. Börja gärna rida på ridskola. Jag gjorde det för några år sedan och rider fortfarande kvar i samma grupp. Det har också gjort att jag har känt mig säkrare.

 

[Tussinussen]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Säger som TS, skönt att det inte är bara jag....jag blir lite deppig ibland när jag tänker på vad jag kunde förr...jag har aldrig varit stentuff eller så och alltid sökt efter att känna mig trygg, men jag blev iaf såpass duktig att på stället som jag red var jag en av de få som vågade sitta på de beryktade "svåra" hästerna .......nu skulle jag be om den segaste och sömningaste...

Jag är lite förvånad faktiskt över att det känns att jag har en så lång väg tillbaka, jag trodde att rida var som att simma eller cykla, att har man en gång lärt sig så....men det ÄR inte så. Hade jag vetat det hade jag nog aldrig gjort ett så långt uppehåll.

 

[Giraffen]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Här är en fegis till... Vi kanske ska starta en klubb- Klubben för Mesiga Hästgalningar eller nåt?

 

[Tussinussen]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Här är en fegis till... Vi kanske ska starta en klubb- Klubben för Mesiga Hästgalningar eller nåt?

Låter bra!
Jag tror faktiskt att vi är otroligt många.

 

[Alyssa]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Ja, här är en till!
Sen jag blev ordentligt avkastad av min häst för 3 år sedan så knyter det sig i magen när jag ska rida neråt...

Min häst började galoppera nerför en stenig skogsstig, bockandes!!!
När jag försökte göra en one rein stop så gick tygeln av och jag blev hängandes bakåt åt ena sidan...hade inte en chans att ta mig upp igen utan for i backen...landade med ena skinkan på en sten...min sambo fick bära mig upp o ner för trapporna i en vecka...annars kröp jag i början!

Fortfarande när jag känner att han laddar o vill iväg så känner jag ångest! Jag är helt enkelt LIVRÄDD för att åka av!!!

Först nu har jag tagit mod till mig, pratat allvar med mig själv med peppning från sambon! Ska jag ha en häst om jag är rädd för att bli avslängd hela tiden!?

Nej ut o utmana sig själv måste man! Vågar jag kanske galoppera idag utan någon "bromskloss"??? Klart jag gör!!

 

[PeRosa]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Har markt exakt samma sak. Jag ar mycket fegare idag an vad jag var nar jag var yngre. Nu tanker man pa allt som kan handa. Mest har det andrat de 5 senaste aren. Tror att det har med aldern att gora, man blir klokare.

 

[murran]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Ja, vid en viss ålder tror jag att man förstår att man är dödlig. När man är ung, är det inget man tänker på. Man börjar kunna tänka ut, vad som kan hända om tex 600 kg häst sticker i okontrollerbar fart.

 

[Alyssa]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Precis! När man har ungar, jobb, och ansvar!

Jag kan bara inte bryta mig eller liknande..........Min yngsta tjej två år i juni är som en duracellkanin!!! Tre hästar som ska ha mat o vatten, mockas. Bara sitta hemma o inte kunna göra något! :smirk: Hmmm....vänta lite nu..... Kanske ska ta en vild ridtur.....
Nej, skämt åsido! När man bor ute i skogen är det inte så kul!!!

Har nu iallafall tagit hästen i öronen o stångbett i munnen o galopperat!! Killar i magen må ni tro.........

 

[Norna Hamingja]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Det finns nog två olika sätt: ena är att vara "vild" och göra det man är rädd för. Ta ett race i skogen eller hoppa över ett högt hinder på ridbanan (högre än vad du vill hoppa till vardags) och gå ner för den brantaste backe du hittar, det kommer gå bra och då upptäcker du att det inte var så farligt trots allt (hur ofta trillar du själv i en backe, och du går ju dessutom bara på två ben!)
Eller så tar du "myrsteg": galopperar(/travar eller vilket du nu känner dig osäker på) några steg och sedan stannar och känner att du har full kontroll över läget. Öka mångden steg/ farten succesivt och börja hoppa minihinder som du höjer allteftersom du känner dig redo. Du kommer känna att du har full kontroll och därmed kan du njuta av ridningen. Och tänk possitiva glada tankar intala dig själv flera gånger varje dag att du älskar att dundra fram i skogen och hoppa höga hinder osv. hjärnan är så dum att den tillslut går på det!
Heja dig och lycka till!

 

[murran]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Det var ett bra tips tycker jag, att lura hjärnan!
Jag känner mej jätteduktig idag, då jag klättrat utför värsta långbacken, som dessutom var hal, utan att kliva av! Dunderklumpen gick som en gammal gammal gubbe ner, med myrsteg, så jag kände mej riktigt säker. Sen red vi förbi "galne Lennarts gård", och jag verkligen försökte slappna av när hans monstertjurar betraktade oss som lovligt byte. Dunderklumpen kändes lugn, och det var nog för att jag var lugn! Det är jag som har koskräck egentligen, inte hästen.

För att komma så här långt, som att våga klättra nerför, så har jag övat en längre tid, och tänkt att man kan ju alltid kliva av, om det blir läskigt hemskt! I början ledde jag den stackarn nerför jättebackarna. Men öva och låt det ta tid. Försöka att lura hjärnan, som föregående skribent skrivit.

 

[Spikkeltje]

Sv: Hur kommer man över spärren?

Jag gjorde en otäck vurpa för ett par år sedan med vårt stora halvblodsto.
Jag hopptränade på 110 cm.
När vi landade trampade hon på sin framhov med den andra så vi gör först en volt, sen drar vi med oss hindret och till sist plöjer vi ridbanan ett par meter.
Jag har aldrig vart så skakis i hela mitt liv. Som tur är så klarade vi oss utan några skador. Min mamma var med och hon praktiskt taget tvingade mig att sitta upp och hoppa hindret igen. Det är jag väldigt glad för idag. Jag hoppar ibland men det blir inte så högt, det satte sina spår ändå. Jag håller mig mest på marken nuförtiden.
Det är svårt att säga till andra om dom ska göra det man är rädd för eller börja lite långsamt och jobba på det.
I vilket fall som helst så önskar jag dig lycka till och hoppas att det går bra