Hur länge skulle du vilja leva?

När jag läser svaren så verkar att bli ”gammal”, dvs tappa ork, se sämre, demens och andra sjukdomar vara det som de flesta vill slippa. Vilket känns självklart, vem vill känna sig blind, dum och orkeslös, men att bli äldre behöver ju inte betyda de här sakerna.

Och kanske ännu mindre i framtiden. Som sagt tror jag inte på evigt liv, och kan inte se vitsen med det heller, men jag tror att vi skulle få en annan samhällsmentalitet om vi levde längre. Men det kanske bara är önsketänkande att människor skulle bli mer sansade med fler år på nacken och ännu fler framför sig.
Lite beror det också på hur den förlängda livstiden skulle se ut - är man baby procentuellt längre också? Litet barn, tonåring etc under längre tid? Eller skulle de extra åren läggas till sedan man blivit vuxen? Hur vuxen - det vore ju inte så kul om man levde i 300 år som 90-åring kanske? Bäst vore att ha en förlängd ungdom och medelålder, då man kan utnyttja tiden lite intensivare än som 90-åring.
 
Det är möjligt. Tycker att jag läst flera som tycker det räcker vid 70 år och jag har en del vänner och många bekanta som är över den åldern och har rika liv. (Vet dock inte vad all bekanta VILL.)

Jag kan inte känna som jag tror du skrev - att lämna plats för efterkommande, då känns det som att jag (33 år nu) måste önska att ha dött istället för att t.ex. en för mig okänd 20-åring dött. Nu tror jag knappast du menar precis så men det är så tankarna och känslorna skulle gå i mig.

Men jag lär inte höra till de som får antiåldringsserum i min generation ändå 😅. Jag ska försöka överleva så länge jag kan ändå.
Jag håller med, är förvånad jag också, tycker 70 och även 80 är lite väl ungt, massor lever ju friska liv i den åldern? Jag hade en kollega på mitt jobb som blir 70 i år! Helt klar, ytterst få krämpor liksom, som vilken ung person som helst, svårt att tänka att hon är just 70 ju!

Hade en granne i tonåren som var 98 år och cyklade 2 mil om dagen och har helt klar i skallen och frisk. Men så fick han influensa och sedan gick det fort utför och han dog sedan. Kanske är jag påverkad av att det har funnits så många åldringar runt mig som varit friska högt upp i åldern.
 
Även om jag inte drabbades av ålderskrämpor har jag svårt att se att jag skulle vilja leva längre än 100 år. En tillvaro där alla kunde bli upp till 300 år gamla skulle, som många varit inne på, innebära att en stor del av tiden skulle gå åt till någon form av arbete. Dessutom - och ett rätt troligt scenario - skulle den långa livslängden vara förbehållen den rika delen av jordens befolkning medan de fattigare slet för att få samma förmån.
Jordens befolkning skulle öka markant ju fler som kunde skjuta upp sitt åldrande. De där sakerna jag vill uppleva skulle kanske vara omöjliga när jag var 150. Inte minst resor till ställen som i dagsläget inte är översållade av andra turister. Eller så skulle jag ändå inte ha råd eftersom efterfrågan drivit upp priserna.
Folk skulle fortfarande drabbas av sjukdomar och dö i olyckor och av självmord, så man skulle garanterat få uppleva vänners och släktingars begravningar även om de också fått mirakelmedicinen.

Ju mer jag tänker på det desto mer känns det hela snarast som en dystopi.
 
Det svåraste med att bli gammal måste vara att bli sist kvar när vänner och släktingar är borta. Jag är en väldigt social person med många vänner, ett liv utan mina vänner skulle vara fattigt.
Jag vill gärna bli så gammal som möjligt och har börjat hålla igång kroppen och att tänka på att skaffa mig en bostad i ett hus med hiss. Försöka förebygga sånt som jag sett blivit en svårighet för andra när de blivit äldre. Dessvärre kan man ju inte förbereda för allt. Min pappa blev dement trots att han var en intellektuell person som höll igång hjärnan med schack och korsord.
 
Lite beror det också på hur den förlängda livstiden skulle se ut - är man baby procentuellt längre också? Litet barn, tonåring etc under längre tid? Eller skulle de extra åren läggas till sedan man blivit vuxen? Hur vuxen - det vore ju inte så kul om man levde i 300 år som 90-åring kanske? Bäst vore att ha en förlängd ungdom och medelålder, då man kan utnyttja tiden lite intensivare än som 90-åring.
Med den behandling som mössen fick så backade man deras åldrande. Så då skulle man vara bebis och barn lika länge som nu, och sen när man blir 60-70 och åldern börjar kännas av så får man behandling så kroppen backar tillbaka till typ 20-30 och sen åldras man som vanligt igen.

Många kommer nog att vilja ha behandling oftare än vart 40e år iofs.
 
Med den behandling som mössen fick så backade man deras åldrande. Så då skulle man vara bebis och barn lika länge som nu, och sen när man blir 60-70 och åldern börjar kännas av så får man behandling så kroppen backar tillbaka till typ 20-30 och sen åldras man som vanligt igen.

Många kommer nog att vilja ha behandling oftare än vart 40e år iofs.
Men fy fan för att vara 20 igen?! Vill någon verkligen vara det? :D Frivilligt liksom!
 
Även om jag inte drabbades av ålderskrämpor har jag svårt att se att jag skulle vilja leva längre än 100 år. En tillvaro där alla kunde bli upp till 300 år gamla skulle, som många varit inne på, innebära att en stor del av tiden skulle gå åt till någon form av arbete. Dessutom - och ett rätt troligt scenario - skulle den långa livslängden vara förbehållen den rika delen av jordens befolkning medan de fattigare slet för att få samma förmån.
Jordens befolkning skulle öka markant ju fler som kunde skjuta upp sitt åldrande. De där sakerna jag vill uppleva skulle kanske vara omöjliga när jag var 150. Inte minst resor till ställen som i dagsläget inte är översållade av andra turister. Eller så skulle jag ändå inte ha råd eftersom efterfrågan drivit upp priserna.
Folk skulle fortfarande drabbas av sjukdomar och dö i olyckor och av självmord, så man skulle garanterat få uppleva vänners och släktingars begravningar även om de också fått mirakelmedicinen.

Ju mer jag tänker på det desto mer känns det hela snarast som en dystopi.
Verkligen. Jag kom att tänka på en novell om evigt liv vi läste på gymnasiet. Skriven av nån känd författare från sjutton-artonhundratalet ungefär, jag lyckas inte googla rätt. Iallafall handlar det om en man som besöker en annan plats (världsdel? planet?) där det då och då föds människor med evigt liv. Fantastiskt tycker han, tänk så mycket man skulle kunna uppleva och uträtta! Men folket där blir bara förvånade över hans reaktion. De berättar att när ett sånt barn föds så sörjer hela familjen och omgivningen. Barnet växer upp och lever först ett vanligt liv, men efterhand dör ju hens syskon, partner, barn och barnbarn. De med evigt liv drar sig därför undan samhällets och mer sitter och vegeterar ihop med andra i samma situation, det ses som en förbannelse att drabbas av...
 
Med den behandling som mössen fick så backade man deras åldrande. Så då skulle man vara bebis och barn lika länge som nu, och sen när man blir 60-70 och åldern börjar kännas av så får man behandling så kroppen backar tillbaka till typ 20-30 och sen åldras man som vanligt igen.

Många kommer nog att vilja ha behandling oftare än vart 40e år iofs.
Nej det skulle inte vara intressant. Hela grejen är ju att bli äldre, mogna och utvecklas som människa. Tänk den utvecklingen i dagens takt bara fortsätta istället. Det vore nåt.

ETA: Jag tycker att livet bara blir bättre hela tiden, ju äldre jag blir.
 
Jag tycker faktiskt det är en gåva att livet inte är "för evigt" eller väldigt långt. Plus att hur hade de tänkt lösa det faktum att vår hjärna och sinne är inte menade att bli hur gamla som helst?

Det är också ett återkommande tema i berättelser där någon är odödlig och har evigt liv... att de ser döden som en gåva och inte en förbannelse och att det är dem som dragit det korta strået. De är helt enkelt trötta på att leva.
 
Haha! :nailbiting: Fysiskt vore det ok men man får hoppas att ens mentala ålder inte backar den med! Det vore ju hemskt! Men tänk om man vetat vid 20 vad man vet idag.... Så annorlunda allt kunde ha blivit!
Ja en lillgammal 20 åring är ju nästan ok, men om det mentala backar så är det liksom kört, jag skäms över mitt korkade 20 åriga jag ju! Skönt att ha lämnat det bakom sig! Sicka trauman det skulle vara om den mentala åldern backar varje gång tänker jag.... :O
 
Ja en lillgammal 20 åring är ju nästan ok, men om det mentala backar så är det liksom kört, jag skäms över mitt korkade 20 åriga jag ju! Skönt att ha lämnat det bakom sig! Sicka trauman det skulle vara om den mentala åldern backar varje gång tänker jag.... :O

Jag brukar hävda att även om en är intelligent är en ganska korkad till 25 typ :D Jag var garanterat det :angel:
 
Jag brukar hävda att även om en är intelligent är en ganska korkad till 25 typ :D Jag var garanterat det :angel:
Ja, jag saknar INTE den tiden kan jag säga, glömd och förträngd! :o :D
Å andra sidan, om man backar till 20 men bibehåller sin vuxna intelligens, och kan göra det oftare och oftare, då borde man utvecklas och bli en klokare och klokare 20 åring? Om man då till slut blir förälder då i den åldern när man är så fasligt klok, ärver ungen DEN intelligensen då, eller intelligensen man började med?
 
Nej det skulle inte vara intressant. Hela grejen är ju att bli äldre, mogna och utvecklas som människa. Tänk den utvecklingen i dagens takt bara fortsätta istället. Det vore nåt.

ETA: Jag tycker att livet bara blir bättre hela tiden, ju äldre jag blir.
Fast din hjärna skulle ju fortfarande ha all kunskap du samlat på dig. Du är ju fortfarande du, bara att cellerna i din kropp föryngras.

Jag tycker också att livet bara blir bättre, men mina knän håller inte med :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp