Hur länge skulle du vilja leva?

Teilani

Trådstartare
Spännande forskning kring åldrande pågår hela tiden, som vanligt är det våra stackars möss som är huvudpersonerna.

https://edition.cnn.com/2022/06/02/health/reverse-aging-life-itself-scn-wellness/index.html

Men säg att vi nu faktiskt hittar ett sätt att reversera åldrandet, skulle du vilja ha den behandlingen?
Jag tror inte vi kommer att få människor som lever för evigt, men säg 300 år istället för 100, unga och raska hela den tiden.

Vad tror du om samhälleskonsekvenserna av förlängd livslängd?
Å ena sidan skulle populationen öka och jorden är redan ansträngd i sina resurser. Å andra sidan skulle våra smartaste hjärnor kunna jobba längre med att lösa problemen.
Å ena sidan skulle det troligen vara de rikaste som kan köpa sig ungdom. Å andra sidan skulle det vara samhällesekonomiskt att kunna lägga ner hemtjänst och äldreomsorg, avskaffa statlig pension.
Skulle ”folk” bli bättre på att tänka långsiktigt kring miljön om de själva kan räkna med att behöva bo på planeten mycket längre?

Jag hade hoppats att vi skulle kommit en bit på väg med att kolonisera andra världar innan vi löste åldrandets gåta, det kommer liksom att bli bra trångt annars. Nu låter det som om vi kommer att ha en behandling mot åldrande inom 30-40 år. Elon får rappa på med sin marsraket nu!
 
Temat har tagits upp i flera SF-böcker. Personligen tycker jag Elizabeth Moons take på det hela i Heris Serrano-böckerna är mycket intressant.

För egen del är jag inte intresserad av ett långt liv, jag är intresserad av ett liv med ett bra innehåll oavsett längd på det.
 
Temat har tagits upp i flera SF-böcker. Personligen tycker jag Elizabeth Moons take på det hela i Heris Serrano-böckerna är mycket intressant.

För egen del är jag inte intresserad av ett långt liv, jag är intresserad av ett liv med ett bra innehåll oavsett längd på det.
Har också läst många bra böcker på temat, men de flesta av dem utspelar sig i en avlägsen framtid. Hur skulle det bli här och nu.

Ska kika efter Moons nästa gång jag åker förbi SF-bokhandel i Göteborg:)
 
Har också läst många bra böcker på temat, men de flesta av dem utspelar sig i en avlägsen framtid. Hur skulle det bli här och nu.

Ska kika efter Moons nästa gång jag åker förbi SF-bokhandel i Göteborg:)

De är svåra att få tag på, du får nog kolla online internationellt. Det är hon som skrivit fantasyn om Paksenarrion också, hon är en av mina favoriter bland militär SF/fantasy (hon är pensionerad marinkårssoldat).
 
Spännande forskning kring åldrande pågår hela tiden, som vanligt är det våra stackars möss som är huvudpersonerna.

https://edition.cnn.com/2022/06/02/health/reverse-aging-life-itself-scn-wellness/index.html

Men säg att vi nu faktiskt hittar ett sätt att reversera åldrandet, skulle du vilja ha den behandlingen?
Jag tror inte vi kommer att få människor som lever för evigt, men säg 300 år istället för 100, unga och raska hela den tiden.

Vad tror du om samhälleskonsekvenserna av förlängd livslängd?
Å ena sidan skulle populationen öka och jorden är redan ansträngd i sina resurser. Å andra sidan skulle våra smartaste hjärnor kunna jobba längre med att lösa problemen.
Å ena sidan skulle det troligen vara de rikaste som kan köpa sig ungdom. Å andra sidan skulle det vara samhällesekonomiskt att kunna lägga ner hemtjänst och äldreomsorg, avskaffa statlig pension.
Skulle ”folk” bli bättre på att tänka långsiktigt kring miljön om de själva kan räkna med att behöva bo på planeten mycket längre?

Jag hade hoppats att vi skulle kommit en bit på väg med att kolonisera andra världar innan vi löste åldrandets gåta, det kommer liksom att bli bra trångt annars. Nu låter det som om vi kommer att ha en behandling mot åldrande inom 30-40 år. Elon får rappa på med sin marsraket nu!
Nu har jag inte haft möjlighet att läsa artikeln, men vad är det som gör att äldreomsorg och hemtjänst osv inte kommer behövas? Förr eller senare blir väl även dessa gamla, eller?

Och om det inte är så kommer det istället bli ansträngt på andra håll tänker jag, sjukdomarna lär ju inte försvinna och folk kan istället behöva vård av andra anledningar.
 
Jag skulle nog vilja bli 70år. Inte för att jag har ett dåligt liv nu, utan för att jag tror det blir lagom. Jag har sett ungefär det jag vill se och upplevt det mesta jag vill med de medel jag har.

Får jag barnbarn i framtiden vill jag spendera lite tid med dem men annars är jag väldigt nöjd. Jag tror att det skulle vara fruktansvärt att behöva leva till 300år. Kan tänka mig att känslomässiga band till familjen och släkt suddas ut. Tänk vad många generationer man måste lära känna.

Sen alla intressen skulle nog bli uttjatade. Nu älskar jag mina intressen men skulle jag göra det i 230år till efter att jag gjort dem i 50år redan? Nej jag kommer nog vara skapligt nöjd om man får slumra in vid 70 om jag tar vara på tiden innan.
 
Jag är lite färgad av att ha gamla föräldrar (de är runt åttio bägge två) och jag skulle inte vilja leva så länge. Helt enkelt för att de har så mycket krämpor och mår så dåligt både fysiskt och psykiskt. Om jag kunde vara säker på att må som jag mådde när jag var 30 år, så skulle jag absolut kunna tänka mig att leva tills jag är 100 år. Men efter det har jag svårt att se vad som skulle locka.
 
Inte så himla länge faktiskt.
Runt 75? Är 64 nu.
Jag har inga drömmar kvar att uppnå och min ekonomi är kaos.
Så helst dö innan jag går i personlig konkurs :rofl:

Men seriöst. jag är ganska nöjd. Är inte alls nyfiken på vad som kommer framöver. Dessutom känns det skapligt dystopiskt och jag vill inte uppkeva det.
 
Mina släktingar på mammas sida verkar bli runt 100 år så det kan jag se som lagom ålder. 100 år och dog av stroke/hjärtinfarkt knall och fall. Hyfsat frisk tills dess. Mamma är 73 och är fortfarande hyfsat frisk, har en del år kvar kan jag tänka.

Morfar fick visserligen stroke vid 63 års ålder har jag för mig och återhämtade sig helt, dog sedan vid närmare 90 års ålder helt dement, men han är ett udda kort i den släkten så att säga.

Nu tror jag inte att jag blir 100 år dock...inte med mina sjukdomar och min vikt. Fast jag tänker ta mig fasen inte bli dement, då avslutar jag livet innan det gått så långt, totalt ovärdigt sätt att leva och dö på.
 
Så länge jag är pigg och klarar mig själv. Min mormor är 95, typ döv, och ser så dåligt (pga starr) så hon kan inte läsa längre. Dement dessutom så hon känner inte igen oss. Och har knappt några tänder, och verkligen ingen aptit. Det är så sorgligt. Jag vill INTE ha det som hon.

Min farfar var nästan 97 när han tyckte att det fick räcka, men det tog ändå 6 månader innan kroppen hans gav upp. Blöjor och trött kropp.

Dessutom: jag har inga barn som kan ta hand om mig. Och som åldringsvården ser ut så kommer jag nog se till att det tar slut när det inte kommer bli bättre, om jag säger så. Även om jag har fina syskonbarn så vet jag ju att deras tid inte heller är oändlig.
 
Får jag hålla mig övergripande frisk, stark och rörlig hade jag gärna levt till 150 eller mer. Jag älskar livet som jag har!

Sen har min generella gräns för när man blir ”gammal” flyttats väldigt mycket, och det beroende på hur de äldre jag har omkring mig är. Ex min mormor som är snart 87 och fortfarande övergripande frisk, pigg, klar i knoppen och ex kör bil fortfarande, väldigt självständig. Min pappa fyller 70 i år och är precis som han var vid både 50 och 60. Så nu för tiden tänker jag att ”äldre” eller ”gammal” börjar hända runt 80-90, istället som för förr när jag var yngre, att gammal var runt 60.

(Kan ju iofs vara att jag själv precis har fyllt 40 och inte känner mig gammal alls. Väldigt skillnad för jag minns när jag var barn och tyckte att de som var 25 var vuxna och vid 30 började man bli gammal :D )

Däremot om jag skulle bli svårt sjuk, skadad, inte ha ett värdigt liv av en eller annan orsak… nä så vill jag inte ha det i flera år.

Så man får bara hoppas på turen att man får hålla sig frisk och pigg!
 
Så jävla roligt är det inte att leva så att jag vill dra ut på det för länge. Att jobba heltid plus gärna övertid för att överleva, springa hos läkare jämt för att kroppen ger upp och desperat försöka hinna med det som är roligt i livet (hästarna) börjar bli jobbigt.

Fyller 50 i år och känner att när döden väl kommer blir det äntligen vila.
 
Spännande forskning kring åldrande pågår hela tiden, som vanligt är det våra stackars möss som är huvudpersonerna.

https://edition.cnn.com/2022/06/02/health/reverse-aging-life-itself-scn-wellness/index.html

Men säg att vi nu faktiskt hittar ett sätt att reversera åldrandet, skulle du vilja ha den behandlingen?
Jag tror inte vi kommer att få människor som lever för evigt, men säg 300 år istället för 100, unga och raska hela den tiden.

Vad tror du om samhälleskonsekvenserna av förlängd livslängd?
Å ena sidan skulle populationen öka och jorden är redan ansträngd i sina resurser. Å andra sidan skulle våra smartaste hjärnor kunna jobba längre med att lösa problemen.
Å ena sidan skulle det troligen vara de rikaste som kan köpa sig ungdom. Å andra sidan skulle det vara samhällesekonomiskt att kunna lägga ner hemtjänst och äldreomsorg, avskaffa statlig pension.
Skulle ”folk” bli bättre på att tänka långsiktigt kring miljön om de själva kan räkna med att behöva bo på planeten mycket längre?

Jag hade hoppats att vi skulle kommit en bit på väg med att kolonisera andra världar innan vi löste åldrandets gåta, det kommer liksom att bli bra trångt annars. Nu låter det som om vi kommer att ha en behandling mot åldrande inom 30-40 år. Elon får rappa på med sin marsraket nu!
Har sagt till barnen att jag siktar på 130 till att börja med - men tar gärna 300 om det går. Har sååå mycket kul jag vill göra och se och uppleva; så blir jag inte färdig med det i detta livet, så får jag väl komma igen. Älskar livet. :up:
 
Så länge jag är pigg och klarar mig själv. Min mormor är 95, typ döv, och ser så dåligt (pga starr) så hon kan inte läsa längre. Dement dessutom så hon känner inte igen oss. Och har knappt några tänder, och verkligen ingen aptit. Det är så sorgligt. Jag vill INTE ha det som hon.

Min farfar var nästan 97 när han tyckte att det fick räcka, men det tog ändå 6 månader innan kroppen hans gav upp. Blöjor och trött kropp.

Dessutom: jag har inga barn som kan ta hand om mig. Och som åldringsvården ser ut så kommer jag nog se till att det tar slut när det inte kommer bli bättre, om jag säger så. Även om jag har fina syskonbarn så vet jag ju att deras tid inte heller är oändlig.

Får jag en demensdiagnos (min mamma fick Alzheimers tidigt, innan sextio) så avslutar jag mitt liv. Aldrig i helvete att jag tänker sluta som henne.
 
Får jag en demensdiagnos (min mamma fick Alzheimers tidigt, innan sextio) så avslutar jag mitt liv. Aldrig i helvete att jag tänker sluta som henne.
Samma för mig. Jag har ADHD, vilket också är en dopaminbrist-diagnos och min läkare är noga med att jag ska äta mina mediciner för att minska risken för Alzheimers. Jag tycker inte jag märker enorm skillnad, men jag äter dem hellre än att bli så sjuk som mormor är. Tack och lov att hon (i och med att hon ser och hör dåligt) inte är så äventyrlig, att hon stannar i sin lägenhet och inte virrar bort sig.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad blir det för vegetarisk mat? Del IV
  • Köpa hus
  • Engelsk grammatik

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp