Hur lagar du mat?

[sjoberga]

- lagar du efter recept eller freestylar du?
* Inspiraton från recept, sedan anpassningar och freestyle med smakerna. Tekniskt brukar det vara bra att följa recept.

- hur många rätter lagar du återkommande?
* Runt 70%

- hur ofta lagar du mat?
* Ca 7-9 ggr/vecka om man räknar in bakning.

- är du bra på att ta tillvara på rester?
*Ja, hyfsat , runt en tredjedel av middagar är planerade efter vad som finns och behövs ätas upp först. Ibland kan det vara fördel att ha långt till affären och restauranger.

- är du nöjd med matrepertoaren?
* Ja, men alltid nyfiken på nytt.

- var hittat du inspiration om/när du inte är det?
*Lust till matlagning finns alltid, om jag inte är sjuk. Inspiration finns i massor på nätet.

 

[Anna]

- lagar du efter recept eller freestylar du?

Jag samlar på kokböcker och älskar att bläddra för att hitta inspiration i text och bild, men jag följer nästan aldrig ett recept när jag lagar mat. Ibland kan det vara så att jag har tre saker som behöver ätas upp eller som jag är sugen på och då googlar jag kanske halloumi+vattenmelon+oliver och ser vad som händer När jag bakar följer jag recept eftersom det handlar mer om kemi och vad som händer när olika saker möter varandra (om vi snackar jäst och bakpulver och sådär) men även där freestylar jag en del och har i vad jag tycker låter trevligt eller vad jag har hemma.

- hur många rätter lagar du återkommande?

Fler under vinterhalvåret än nu, jag gillar långkok och härliga grytor och sådant och då blir det en del sådant där jag i större utsträckning kör på "tried and true". Nu på sommaren blir det mycket sallader, kallskuret, matiga smörgåsar och annan kall mat à la Cajsa Warg och vad som finns i kylen och behöver gå åt.

- hur ofta lagar du mat?

I snitt över året, kanske fyra-fem dagar i veckan. Ibland blir det rester och det räknar jag inte till matlagning, inte heller kallskuret och keso eller dylikt. Ibland äter jag ute, ibland tar jag någon shake osv.

- är du bra på att ta tillvara på rester?

Rätt så! Ibland glöms något bort men jag försöker vara ordentlig och ta hand om saker och ting.

- är du nöjd med matrepertoaren?

Ja, för det mesta.

- var hittat du inspiration om/när du inte är det?

I mina hundra kokböcker samt på instagram / Facebook och bloggar och i mattråden här på Buke förstås.

 

[Petruska]

Det låter lyxigt att kunna göra så. Jag kan stå mitt i en mataffär och tänka "Det finns ju inget att äta här!"

Alltså. Igår var det tre meloner som avgjorde saken. Jag gjorde sallad på melon och stekte tofu till. Vet inte om det är lyxigt? Men affären är mitt skafferi, så att säga.

 

[Rhinos]

Ja, inte hur du rent faktiskt gör när du handhar grytor och kastruller då, utan typ:

- lagar du efter recept eller freestylar du?
- hur många rätter lagar du återkommande?
- hur ofta lagar du mat?
- är du bra på att ta tillvara på rester?
- är du nöjd med matrepertoaren?
- var hittat du inspiration om/när du inte är det?
- eller vad man nu kan komma på för annat relaterat

Vi har inspirerats av Ygeman här hemma. Min man läste någon artikel om honom där han nämnde att de hade ett 4-veckorsschema på olika maträtter som rullade på, och där de bytte ut några maträtter en gång i halvåret. Vi anammar detta och har ett 5-veckorsschema som rullar. Våra maträtter återkommer alltså var 5:e vecka.

Jag tycker det är jätteskönt att slippa planera hela veckans måltider på nytt vecka ut och vecka in. Om vi tröttnat på någon rätt så byter vi såklart ut den, men annars kör vi på. Det har även minskat vårt matsvinn eftersom överblivna ingredienser blir använda ganska snart igen.

 

[Philosophia]

Jag lagar sällan mat från recept. Då och då för inspiration, men annars när jag gör saker som jag tycker är svårt som sås eller bakning. Lagar vanligen mat utifrån vad vi har i kylskåp, frys, skafferi och i odlingen.

Det som blir över blir matlådor eller ”Särimner” som kan utgöra bas för annan rätt.

 

[bollen__]

- lagar du efter recept eller freestylar du?
Alltid efter recept. Kan inte laga mat men har lyckats börja åstadkomma mat genom att slaviskt följa recept. Freestyleingen står maken för!
- hur många rätter lagar du återkommande?
Inte många, jag var så less på att vi kanske hade 3 rätter vi gjorde vareviga vecka så jag började leta nya recept. Fastnade i det.
- hur ofta lagar du mat?
Typ 5 dagar i veckan iaf. Maken får laga på helgen. Eller så äter vi ute. Just nu är vi inne i en icke-laga mat period
- är du bra på att ta tillvara på rester?
Nej, eller jag har hundar
- är du nöjd med matrepertoaren?
Njae
- var hittat du inspiration om/när du inte är det?
Bloggar! Och instagram!

 

[MiniLi]

- lagar du efter recept eller freestylar du?
- hur många rätter lagar du återkommande?
- hur ofta lagar du mat?
- är du bra på att ta tillvara på rester?
- är du nöjd med matrepertoaren?
- var hittat du inspiration om/när du inte är det?
- eller vad man nu kan komma på för annat relaterat

Jag ogillar att laga mat. Ser det som ett nödvändigt ont.
Lagar nästan aldrig utifrån recept utan kör medt freestyle. Lagar oftast typ samma rätter, det är smidigt och går snabbast. Hos oss blir det mycket köttfärssås, tacos, pastasås, kyckling. Lite olika varianter bara.

Vi lagar alltid mat tillsammans. När vi är lite ordningssamma blir det 2-3 gånger i veckan. Gör alltid storkok så det blir mycket matlådor, ofta två rätter samtidigt. Tex något i ugnen och ngt på spisen.
Det blir matlådor till lunch för oss båda plus middag hemma. Har alltid matlådor i frysen eller ser till att ha mat i kylen som vi värmer.
När vi fryser in mat blir det bättre variation, men annats kan det bli samma i flera dagar av det vi har i kylen.

Jag är nöjd. Klart att det är roligare och godare om man lägger mer tid och energi på maten men det känns inte befogat för mig. Jag villha mat färdigt hemma i kylen när jag kommer från jobbet så att vi kan äta och sen ägna vår tid åt roligare saker

 

[sorbifolia]

- lagar du efter recept eller freestylar du?
Freestylar eller kör (oftast) på halvfabrikat, recept nån enstaka gång

- hur många rätter lagar du återkommande?
Om Findus och frusenpizza räknas som "rättar" så kanske 7-8?

- hur ofta lagar du mat?
Nästan varje dag nu som jag bor ensam

- är du bra på att ta tillvara på rester?
Ja, gör dubbla portioner ett par ggr i veckan och äter det som blir kvar nästa dag.

- är du nöjd med matrepertoaren?
Nja. Relativt - jag gör alltid mat jag gillar och vill äta.

- var hittat du inspiration om/när du inte är det?
Har massor med såna gratis magasiner etc med middagstips som man får i mataffärena

- eller vad man nu kan komma på för annat relaterat
I genomsnitt spenderar jag typ max 15 minuter per dag på att laga middag. Försöker äta något med kött eller fisk varje dag för att känna mig mätt och få tillräckligt med proteiner. Som tillbehör blir det mycket pasta, ris och ibland nudlar/wok, taco och wraps är andra favoriter.

 

[nullo-modo]

Nej följer inte recepte till vardags, behövs inte till att göra en sallad på grönsaker/frukter, steka köttfärs, göra omelett eller koka ägg.
Ja det är ungefär den variation jag har.

Brukar ibland vara inne på raw food sidor eller yt för att hitta nya salladsblandningar.

Avskyr att laga mat och allt som tar mer än 20min från det jag öppnar kylen tills jag börjar äta tycker jag är slöseri med tid.

 

[Petruska]

Jag ogillar att laga mat. Ser det som ett nödvändigt ont.
Lagar nästan aldrig utifrån recept utan kör medt freestyle. Lagar oftast typ samma rätter, det är smidigt och går snabbast. Hos oss blir det mycket köttfärssås, tacos, pastasås, kyckling. Lite olika varianter bara.

Vi lagar alltid mat tillsammans. När vi är lite ordningssamma blir det 2-3 gånger i veckan. Gör alltid storkok så det blir mycket matlådor, ofta två rätter samtidigt. Tex något i ugnen och ngt på spisen.
Det blir matlådor till lunch för oss båda plus middag hemma. Har alltid matlådor i frysen eller ser till att ha mat i kylen som vi värmer.
När vi fryser in mat blir det bättre variation, men annats kan det bli samma i flera dagar av det vi har i kylen.

Jag är nöjd. Klart att det är roligare och godare om man lägger mer tid och energi på maten men det känns inte befogat för mig. Jag villha mat färdigt hemma i kylen när jag kommer från jobbet så att vi kan äta och sen ägna vår tid åt roligare saker

Jag märker att jag är lite löjligt intresserad av vad du skriver om mat, mot bakgrund av att du jobbar med ätstörningar. Jag har varit anorektisk, och är numera smått besatt av mat. Jag tänker nästan alltid på mat och det är lätt ett av mina största nöjen. Min erfarenhet är att många fd anorektiker är/blir väldigt intresserade av mat (på kulinariska vis, inte som i "kost och hälsa").

 

[VLMF]

Recept används enbart till bakning (bröd, bullar, kakor osv) men jag utgår ofta från något recept med huvudingredienserna om jag lagar något nytt. Har jag lagat det en gång kan jag det sedan och freestylar mer.

Återkommande rätter händer med långa mellanrum. Undantaget linsgrytor och sallader (på sommaren) men där är det så stor variation att det inte kan räknas som samma rätt.

Tar alltid tillvara på rester, antingen som del av nästa rätt eller att det äts upp på något sätt. Slänger jättesällan mat. Ibland någon burk med kryddpaste eller liknande som kanske hinner mögla men aldrig råvaror.

Är jättenöjd med matutbudet, både i närliggande butiker och i alla små roliga mellanöstern/asiatiska butiker på Möllan. Där hittar jag både roliga färska ingredienser, frysta, burk, och såser/kryddor.

Inspiration kommer från min omgivning (vad jag ser att andra äter på jobb/sociala medier, eller om jag äter ute på restaurang och vill testa att laga något liknande)), vad jag är sugen på, matbloggar, mattråden här på Buke och en matlagningsgrupp på Facebook.

 

[nullo-modo]

Här hamnar mycket frukter och grönsaker i komposten, framförallt under sommaren när det växer i överflöd här hemma.
När jag köper är jag snålare.

 

[MiniLi]

Jag märker att jag är lite löjligt intresserad av vad du skriver om mat, mot bakgrund av att du jobbar med ätstörningar. Jag har varit anorektisk, och är numera smått besatt av mat. Jag tänker nästan alltid på mat och det är lätt ett av mina största nöjen. Min erfarenhet är att många fd anorektiker är/blir väldigt intresserade av mat (på kulinariska vis, inte som i "kost och hälsa").

Ja jag tror jag förstår hur du menar. Det där intresset kan ju i vissa fall även finnas mitt i sjukdomen, även om den sjuke inte äter så mycket av maten själv

Det är väl inte så konstigt heller. I sjukdomen och i behandlingen så finnas det ett så enormt fokus på mat, och tror också att en del kanske ”tar revansch” och låter maten bli något positivt och viktigt? Eller ta igen matglädje som man förlorade under många år?
Sen gissar jag att det också spelar in, för vissa, att det kan finnas lite tendenser kvar. Det är ju väldigt vanligt att maten som äts mitt i sjukdomen måste vara riktigt god, som att det är ovärt annars.
Skulle tro att många ”behöver” höja det där intresset och göra mat till något lite extra om de fortfarande dras med tendenser.

Själv är jag oerhört intresserad av att äta god mat sålänge jag slipper laga den själv
Och eftersom jag aldrig någonsin har haft ett skevt förhållningssätt till mat så funkar det ju. Mat är liksom en sån där sak som ingår i livet, som jag gärna njuter av men som jag inte tycker behöver uppta så mycket tid. Man måste äta, sen vill jag lägga tiden på typ att rida eller ligga i soffan och kolla på serier

 

[Petruska]

Ja jag tror jag förstår hur du menar. Det där intresset kan ju i vissa fall även finnas mitt i sjukdomen, även om den sjuke inte äter så mycket av maten själv

Det är väl inte så konstigt heller. I sjukdomen och i behandlingen så finnas det ett så enormt fokus på mat, och tror också att en del kanske ”tar revansch” och låter maten bli något positivt och viktigt? Eller ta igen matglädje som man förlorade under många år?
Sen gissar jag att det också spelar in, för vissa, att det kan finnas lite tendenser kvar. Det är ju väldigt vanligt att maten som äts mitt i sjukdomen måste vara riktigt god, som att det är ovärt annars.
Skulle tro att många ”behöver” höja det där intresset och göra mat till något lite extra om de fortfarande dras med tendenser.

Själv är jag oerhört intresserad av att äta god mat sålänge jag slipper laga den själv
Och eftersom jag aldrig någonsin har haft ett skevt förhållningssätt till mat så funkar det ju. Mat är liksom en sån där sak som ingår i livet, som jag gärna njuter av men som jag inte tycker behöver uppta så mycket tid. Man måste äta, sen vill jag lägga tiden på typ att rida eller ligga i soffan och kolla på serier

Ja, jag lagade gärna mat som jag sedan inte åt. Nu är det länge sen, men jag ser - som du är inne på - mitt intresse för mat som ett slags "omdirigering" av ätstörda tankar och känslor. Bland vänner skojar vi om att jag är matfixerad och att det är min "ätstörning". En ganska bra störning.

Vad ett "normalt" förhållande till mat är, vet jag nog inte riktigt. Och det har alltid intresserat mig lite hur folk som arbetar med ätstörda förhåller sig till mat. Som sjuk ställde jag ENORMA krav på behandlare på den punkten, samt på att de var påfallande normalviktiga, för att jag skulle lyssna på dem. Som frisk fattar jag så klart att det var ett sätt att undkomma behandling.

Men jag har funderat på hur det är för behandlare att leva med så mycket projiceringar som liksom handlar om mat. Jag skulle högst troligt bli ätstörd av det, och jag kan inte föreställa mig hur det är att kunna hantera sådant, just när det handlar om mat och kroppsuppfattning.

 

[sjoberga]

Själva planerandet och matlagandet är rena nöjet och meditationen, så enda anledningen att minimera matlagningstiden är att hinna nåt annat också. Som att jobba till exempel.

Att stressa ihop nåt på 14-20 minuter, nej trist.

 

[sthu]

Jag freestylar oftast. Tar det som finns hemma och göttar ihop en gryta eller annat.
Blir det inte bra har man i lite chili så blir det bra, det är min filosofi. Älskar chili!

Vi är ofta två som lagar mat. Grejar i köket och småpratar om hur dagen varit. Det är trevligt.

Rester är ett okänt begrepp här. Det som blir över blir matlådor (ofta planerar vi för minst en matlåda). Saker blir sällan för gamla, om de inte hamnat bakom något i kylskåpet och glömts bort (händer sällan).

En stapelvara här är pommes. Jag älskar pommes nästan lika mycket som chili!

 

[MiniLi]

Ja, jag lagade gärna mat som jag sedan inte åt. Nu är det länge sen, men jag ser - som du är inne på - mitt intresse för mat som ett slags "omdirigering" av ätstörda tankar och känslor. Bland vänner skojar vi om att jag är matfixerad och att det är min "ätstörning". En ganska bra störning.

Ja det är ju betydligt bättre än den andra sortens fixering! Även om jag tror att det finns vinster i att kanske jobba fram en viss distans. Det är nog lättare att bli helt frisk och undvika återfall om man har jobbat fram ett mer neutralt förhållningssätt. Precis som att jag oftast tycker att det är en dålig ide att ha träning som ett jättestort intresse om man har varit sjuk. Det kan ju vara riskfyllt att ha kvar mat/träning även som ett stort ”friskt” intresse, lättare att falla dit när livet svajar.
Men det är bara mina generella tankar

Vad ett "normalt" förhållande till mat är, vet jag nog inte riktigt. Och det har alltid intresserat mig lite hur folk som arbetar med ätstörda förhåller sig till mat. Som sjuk ställde jag ENORMA krav på behandlare på den punkten, samt på att de var påfallande normalviktiga, för att jag skulle lyssna på dem. Som frisk fattar jag så klart att det var ett sätt att undkomma behandling.

Ja det är ju vanligt. Och samma sak kan bli hjälpsamt eller inte beroende på person.
Tex så är jag ganska liten i kroppen. Det kan vara hjälpsamt för någon när jag som behandlare kan rollmodella att man kan äta div saker och ändå vara smal. För en del blir det dock jobbigt om det mest leder till jämförelser.
Jag tror dock att det är extra viktigt att små behandlare tex äter helt normalt, annars kan det ju dra igång massor.

Jag tycker iofs att man inte ska jobba m ätstörningsbehandling utan ett sunt förhållande till mat. Jag skulle själv känna mig så sjukt falsk om jag lärde ut vissa saker och sen själv gick hem och bantade..
Jag tror det lyser igenom. Man behöver vara rätt så genuin för att det ska bli riktigt bra.

Men jag har funderat på hur det är för behandlare att leva med så mycket projiceringar som liksom handlar om mat. Jag skulle högst troligt bli ätstörd av det, och jag kan inte föreställa mig hur det är att kunna hantera sådant, just när det handlar om mat och kroppsuppfattning.

Det påverkar mig inte så mycket alls faktiskt. Inget jag behöver hantera aktivt, det bara är som det är. Jag står så tryggt i mitt eget att jag aldrig någonsin skulle vackla pga jobbet.
Om något så blir jag bara mer och mer övertygad i min egen inställning, som jag dessutom tycker är mer sund än resten av samhället liksom

Det enda jag tycker är ”jobbigt” utifrån vad patienterna tänker om mig är om jag privat hamnar i en situation där en parient dyker upp och jag plötsligt känner att jag behöver vara rollmodell. En gång tex skulle jag gå på bio och så var plötsligt en fd patient där, då fick jag direkt tankar om att jag borde köpt popcorn
Eller en gång när jag stötte på en patient på restaurang och inte hade ätit upp maten eftersom den inte var god

Så jag bli lite tvärt om. Jag kan också få ett plötsligt behov av att liksom klä mig så att det syns att även min mage är lite mjuk och att det är helt ok

 

[bettysmatte]

Själva planerandet och matlagandet är rena nöjet och meditationen, så enda anledningen att minimera matlagningstiden är att hinna nåt annat också. Som att jobba till exempel.

Att stressa ihop nåt på 14-20 minuter, nej trist.

Jag förstår precis vad du menar. Så känner jag för bakning, och ibland också för matlagning .

 

[Raderad medlem 120709]

Lagar du efter recept eller freestylar du?
Jag har några grundrecept som jag använder som bas, men freestylar ganska mycket utöver det beroende på vad jag känner mig sugen på och vad som finns hemma. Inte ens när jag provar nya recept kan jag hålla mig till det som står, det blir ofta så att jag ändrar kryddningen, byter en grönsak mot en annan, osv.

Hur många rätter lagar du återkommande?
Oj... det har jag aldrig funderat över. Jag kanske har 10-15 stycken som jag växlar mellan, om jag ska gissa.

Hur ofta lagar du mat?
Kanske 2-3 gånger per vecka i genomsnitt. Jag gör flera portioner på samma gång så att jag inte behöver tänka på att fixa mat från scratch varenda dag utan bara kan värma upp av det som finns.

Är du bra på att ta tillvara på rester?
Ja, jag tycker att jag är rätt duktig på att slänga ihop något ätbart av de slattar som blir kvar i kylen. Blir det lagad mat över så får den bli matdosa till någon annan dag den veckan, så det blir inte så mycket som går till spillo.

Är du nöjd med matrepertoaren?
Den är okej, jag känner mig ibland tråkig när jag ser vad andra lagar men vet med mig att jag har så många issues kring mat att jag troligtvis inte skulle gilla de där kreativa rätterna ändå.

Var hittar du inspiration om/när du inte är det?
Pinterest och Youtube.

 

[Petruska]

Ja det är ju betydligt bättre än den andra sortens fixering! Även om jag tror att det finns vinster i att kanske jobba fram en viss distans. Det är nog lättare att bli helt frisk och undvika återfall om man har jobbat fram ett mer neutralt förhållningssätt. Precis som att jag oftast tycker att det är en dålig ide att ha träning som ett jättestort intresse om man har varit sjuk. Det kan ju vara riskfyllt att ha kvar mat/träning även som ett stort ”friskt” intresse, lättare att falla dit när livet svajar.
Men det är bara mina generella tankar


Ja det är ju vanligt. Och samma sak kan bli hjälpsamt eller inte beroende på person.
Tex så är jag ganska liten i kroppen. Det kan vara hjälpsamt för någon när jag som behandlare kan rollmodella att man kan äta div saker och ändå vara smal. För en del blir det dock jobbigt om det mest leder till jämförelser.
Jag tror dock att det är extra viktigt att små behandlare tex äter helt normalt, annars kan det ju dra igång massor.

Jag tycker iofs att man inte ska jobba m ätstörningsbehandling utan ett sunt förhållande till mat. Jag skulle själv känna mig så sjukt falsk om jag lärde ut vissa saker och sen själv gick hem och bantade..
Jag tror det lyser igenom. Man behöver vara rätt så genuin för att det ska bli riktigt bra.


Det påverkar mig inte så mycket alls faktiskt. Inget jag behöver hantera aktivt, det bara är som det är. Jag står så tryggt i mitt eget att jag aldrig någonsin skulle vackla pga jobbet.
Om något så blir jag bara mer och mer övertygad i min egen inställning, som jag dessutom tycker är mer sund än resten av samhället liksom

Det enda jag tycker är ”jobbigt” utifrån vad patienterna tänker om mig är om jag privat hamnar i en situation där en parient dyker upp och jag plötsligt känner att jag behöver vara rollmodell. En gång tex skulle jag gå på bio och så var plötsligt en fd patient där, då fick jag direkt tankar om att jag borde köpt popcorn
Eller en gång när jag stötte på en patient på restaurang och inte hade ätit upp maten eftersom den inte var god

Så jag bli lite tvärt om. Jag kan också få ett plötsligt behov av att liksom klä mig så att det syns att även min mage är lite mjuk och att det är helt ok

Jag tror också att lite mer distans är säkrare, liksom. Generellt sett. Jag behöver det dock inte för att klara mig, kan jag ju vid min aktningsvärda ålder konstatera. Och jag har nöje av min fixering. Oavsett måste vi ju äta ideligen och då är det ju tur om man verkligen gillar hela grejen med mat.