Hur lagar du mat?

[Jenka]

Jag tänker att ”göra något tillsammans” och att den andre ”lägger sig i” inte riktigt matchar
Det är ju inte den ena av oss som lagar mat och den andra liksom är där och är i vägen. Vi gör det ju ihop. ”Lägger sig i” signalerar ju att det på något sätt är en av personerna som har ngt slags veto kring aktiviteten och att den andre blir i vägen.

Fast som med allt annat så är det nog en vanesak. Är man van vid att laga mat ensam och har sitt eget sätt att göra saker på så blir det ju ovant när två personer ska göra det ihop, båda på sitt eget sätt.

Vi har alltid lagat mat tillsammans, ända sen vi träffades, så vi har ju gemensamma rutiner i köket

Haha sant! Lagar vi mat ihop från början blir det mer uppdelat (en tar köttet, en grönsaker tex), så det är väl mer att börja ta över/förbättra det jag håller på med.

 

[Jenka]

@Magnum börjar inse att min sambo är ungefär likadan. Om jag föreslagit/planerat något och han sen lagar och inte allt finns hemma (trots att jag påstått det). Jag tycker det går bra ändå, han är halvvägs ut genom dörren för att handla.

@pollex ingen är särskilt kräsen här. Vissa rätter blir favoriter, andra behöver man inte göra om men blir mätt iaf. Jag lagar mer vegetariskt, bara att acceptera åt båda håll. De få saker nån verkligen inte äter undviks ju. Sonen äter bra av det mesta och jag vill gärna att han får prova mycket olika (jag är själv uppvuxen med kockförälder, tyvärr inte lika intresserad själv). Om inte annat kan han äta mindre något mål och hitta nån del att äta (ibland bara pasta, ibland bara protein etc).

 

[Mabuse]

Då skulle jag gogglat vad det är och sen utgå ifrån det.
Mängder efter smak. Smakar av hela tiden. Blir det inte exakt gör det mej ingenting.
Men det ska ju vara nära nog är klart.

Är det en teknik försöker man ju göra som det ska göras liksom.

Vissa saker tycker jag är svårt att göra på smak. T ex en asiatisk marinad - dels är den inte vidare god att smaka på, dels är det svårt att veta hur den borde smaka. Typ om man ska göra comebackfläsk. Då kan jag inte smaka mig fram vad som ska vara i, eller hur mycket ostronsås och soja det ska vara. Ostronsås blandat med chilipasta och soja är ju verkligen inte gott.

Jag tycker ofta man behöver ha ett recept för att ha koll på vilka ingredienser och kryddor det ska vara. Att försöka laga mat på gehör, som man inte har ätit förut, är supersvårt.

När du lagar kyckling bokkum t ex, vet du utan att titta i ett recept vilka smaksättare du ska ha? Det är ju en sak med köttbullar, men när man lagar utländsk mat man aldrig ätit, där man inte är bekant med ingredienserna, så har jag aldrig förstått hur man gör utan recept. Sen kanske man inte följer receptet slaviskt, men jag behöver receptet för att veta vilka ingredienser det ska vara, och ungefär hur man ska gå tillväga. Utifrån det kan man ju improvisera, men helt freestyla?

Eller lagar man mest rätter man känner till? Man behöver såklart inga recept för att laga saker man vet hur man gör och har lagat och ätit förut.

 

[tanten]

Jag och en vod vän insåg att vi hade helt olika utgångspunkter för matlagningen.

Jag tittar i frys och skåp och ser vad som känns lockande att laga.

Hon tänker ut en maträtt och åker och köper det som behövs för den.

 

[Magnum]

Vissa saker tycker jag är svårt att göra på smak. T ex en asiatisk marinad - dels är den inte vidare god att smaka på, dels är det svårt att veta hur den borde smaka. Typ om man ska göra comebackfläsk. Då kan jag inte smaka mig fram vad som ska vara i, eller hur mycket ostronsås och soja det ska vara. Ostronsås blandat med chilipasta och soja är ju verkligen inte gott.

Jag tycker ofta man behöver ha ett recept för att ha koll på vilka ingredienser och kryddor det ska vara. Att försöka laga mat på gehör, som man inte har ätit förut, är supersvårt.

När du lagar kyckling bokkum t ex, vet du utan att titta i ett recept vilka smaksättare du ska ha? Det är ju en sak med köttbullar, men när man lagar utländsk mat man aldrig ätit, där man inte är bekant med ingredienserna, så har jag aldrig förstått hur man gör utan recept. Sen kanske man inte följer receptet slaviskt, men jag behöver receptet för att veta vilka ingredienser det ska vara, och ungefär hur man ska gå tillväga. Utifrån det kan man ju improvisera, men helt freestyla?

Eller lagar man mest rätter man känner till? Man behöver såklart inga recept för att laga saker man vet hur man gör och har lagat och ätit förut.

Ja alltså, jag googlar ju rätten om jag aldrig hört talas om den(eller hittar i en bok eller så). I regel kommer det fram ett recept.
Ser vad som är i, ser om det är det något särskilt med tillagningen man bör veta, men går aldrig efter mängderna.

 

[Petruska]

Vissa saker tycker jag är svårt att göra på smak. T ex en asiatisk marinad - dels är den inte vidare god att smaka på, dels är det svårt att veta hur den borde smaka. Typ om man ska göra comebackfläsk. Då kan jag inte smaka mig fram vad som ska vara i, eller hur mycket ostronsås och soja det ska vara. Ostronsås blandat med chilipasta och soja är ju verkligen inte gott.

Jag tycker ofta man behöver ha ett recept för att ha koll på vilka ingredienser och kryddor det ska vara. Att försöka laga mat på gehör, som man inte har ätit förut, är supersvårt.

När du lagar kyckling bokkum t ex, vet du utan att titta i ett recept vilka smaksättare du ska ha? Det är ju en sak med köttbullar, men när man lagar utländsk mat man aldrig ätit, där man inte är bekant med ingredienserna, så har jag aldrig förstått hur man gör utan recept. Sen kanske man inte följer receptet slaviskt, men jag behöver receptet för att veta vilka ingredienser det ska vara, och ungefär hur man ska gå tillväga. Utifrån det kan man ju improvisera, men helt freestyla?

Eller lagar man mest rätter man känner till? Man behöver såklart inga recept för att laga saker man vet hur man gör och har lagat och ätit förut.

Sen beror det väl lite på hur trogen man är mot originalet, sas. I vilken mån känns det viktigt att maträtten ifråga blir "på riktigt"?

Ibland känns det som att man tar någon sorts (idé om ett) original på större allvar när maträtten är utländsk. Jag gör olika i olika perioder. Just nu tänker jag att jag nog hade lagat mat på en höft var i världen jag än råkay födas, och slumpar fram all mat med samma frenesi. Om andra sen hade känt igen min mat som tex en specifik svensk eller indisk rätt är ett mindre problem.

Men ibland är det ju roligt att följa ett recept ganska noga, och kanske få en helt ny smakupplevelse.

 

[Petruska]

Jag och en vod vän insåg att vi hade helt olika utgångspunkter för matlagningen.

Jag tittar i frys och skåp och ser vad som känns lockande att laga.

Hon tänker ut en maträtt och åker och köper det som behövs för den.

Min variant är att se vad som ser gott ut i affären, och sen laga det. Samma som din alltså, men med mindre mellanförvaring i hemmet. (Och helst inte fryst i alltför hög grad.)