Red_Chili
Trådstartare
Jag är beroende av att hålla igång. En vanlig dag promenerar jag i alla fall ca 5-6 timmar och jag försöker även hitta tid till gymträning så ofta som möjligt. När jag inte är uppe och går så fixar jag för tillfället mycket i morsans lägenhet då hon precis flyttat (hjälpte även till mycket med flyttpackningen i gamla lägenheten), hjälper min lätt handikappade far med alla möjliga hushållssysslor och fixar såklart en hel del med egna saker också.
Kort sagt, en dag då jag är nöjd så har jag vaknat vid 6-tiden på morgonen och sätter mig ner ordentligt först vid klockan 17-18.
Idag bestämde jag mig för att ha en ordentlig vilodag. Det måste ju vara bra för kroppen att ha det också. Jag vet att kroppen inte orkar hålla igång hur mycket som helst hela tiden. Idag har jag därför bara gått korta hundrastningsrundor och varit med morsan till närliggande centrumet för att köpa gardiner, något som gick snabbt och smidigt. Annars har jag bara suttit ner eller legat i sängen.
Nu är mitt humör uselt. Jag vill spränga världen i småbitar, lägga mig ihoprullad i sängen och bryta kontakten med halva bekantskapskretsen, blir galen på mannen jag träffat ett bra tag nu eftersom han inte beter sig som jag önskat att han skulle göra (även om han kanske har vettig anledning till det, jag vet inte) osv. Jag äter inte ordentligt, kan inte ens skriva ihop en jobbansökan för att få något bra gjort även om det inte är fysiskt...
Jag har inga problem att ligga på sängen och vila några timmar på eftermiddagen om jag tex gått en ordentlig långpromenad på förmiddagen, men att ha en helt lugn dag. Jag fixar uppenbarligen inte det.
Så ja, hur sjutton lär man sig? Jag förstår att kroppen behöver vila ibland, men hjärnan håller inte med.
Kort sagt, en dag då jag är nöjd så har jag vaknat vid 6-tiden på morgonen och sätter mig ner ordentligt först vid klockan 17-18.
Idag bestämde jag mig för att ha en ordentlig vilodag. Det måste ju vara bra för kroppen att ha det också. Jag vet att kroppen inte orkar hålla igång hur mycket som helst hela tiden. Idag har jag därför bara gått korta hundrastningsrundor och varit med morsan till närliggande centrumet för att köpa gardiner, något som gick snabbt och smidigt. Annars har jag bara suttit ner eller legat i sängen.
Nu är mitt humör uselt. Jag vill spränga världen i småbitar, lägga mig ihoprullad i sängen och bryta kontakten med halva bekantskapskretsen, blir galen på mannen jag träffat ett bra tag nu eftersom han inte beter sig som jag önskat att han skulle göra (även om han kanske har vettig anledning till det, jag vet inte) osv. Jag äter inte ordentligt, kan inte ens skriva ihop en jobbansökan för att få något bra gjort även om det inte är fysiskt...
Jag har inga problem att ligga på sängen och vila några timmar på eftermiddagen om jag tex gått en ordentlig långpromenad på förmiddagen, men att ha en helt lugn dag. Jag fixar uppenbarligen inte det.
Så ja, hur sjutton lär man sig? Jag förstår att kroppen behöver vila ibland, men hjärnan håller inte med.