Hur lära sig hantera lugna dagar?

[Red_Chili]

Jag är beroende av att hålla igång. En vanlig dag promenerar jag i alla fall ca 5-6 timmar och jag försöker även hitta tid till gymträning så ofta som möjligt. När jag inte är uppe och går så fixar jag för tillfället mycket i morsans lägenhet då hon precis flyttat (hjälpte även till mycket med flyttpackningen i gamla lägenheten), hjälper min lätt handikappade far med alla möjliga hushållssysslor och fixar såklart en hel del med egna saker också.

Kort sagt, en dag då jag är nöjd så har jag vaknat vid 6-tiden på morgonen och sätter mig ner ordentligt först vid klockan 17-18.

Idag bestämde jag mig för att ha en ordentlig vilodag. Det måste ju vara bra för kroppen att ha det också. Jag vet att kroppen inte orkar hålla igång hur mycket som helst hela tiden. Idag har jag därför bara gått korta hundrastningsrundor och varit med morsan till närliggande centrumet för att köpa gardiner, något som gick snabbt och smidigt. Annars har jag bara suttit ner eller legat i sängen.

Nu är mitt humör uselt. Jag vill spränga världen i småbitar, lägga mig ihoprullad i sängen och bryta kontakten med halva bekantskapskretsen, blir galen på mannen jag träffat ett bra tag nu eftersom han inte beter sig som jag önskat att han skulle göra (även om han kanske har vettig anledning till det, jag vet inte) osv. Jag äter inte ordentligt, kan inte ens skriva ihop en jobbansökan för att få något bra gjort även om det inte är fysiskt...

Jag har inga problem att ligga på sängen och vila några timmar på eftermiddagen om jag tex gått en ordentlig långpromenad på förmiddagen, men att ha en helt lugn dag. Jag fixar uppenbarligen inte det.

Så ja, hur sjutton lär man sig? Jag förstår att kroppen behöver vila ibland, men hjärnan håller inte med.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror inte man SKA lära sig. Att ta det lugnt betyder ju inte automatiskt att ligga ner. Det handlar kanske om att göra något annat än att promenera. Att varva, som långpromenaden och vilan, det verkar vettigare. Att ta det lite lugnare - inte bli en annan person.

 

[Emuliiaa]

Jag tror det blir lättare för dig om du "trappar ner" bara, istället för att alltid hålla igång och sen helt plötsligt göra ingenting en dag. Det blir nog för stora kontraster. En vilodag för någon som håller igång så mycket som du gör behöver ju inte betyda att du ska ligga på soffan en hel dag, det kan ju betyda att du kanske gör hälften eller en tredjedel så mycket av vad du brukar göra på en normal dag

Vet själv hur rastlös jag själv blir på en helt ledig dag om jag håller igång och jobbat långa pass under flera dagar eller varit i stallet mycket. En vilodag kan betyda att man tar det lugnare och inte bara ligga på soffan

Luddigt men förstår du vad jag menar @Red_Chili ?

 

[Sassy]

Varför tycker du att du behöver "vilodagar" då? Är det något i kroppen som krånglar? Att gå och vara i rörelse större delen av dagen är ju annars det idealiska för kroppen. Sittande sliter mer på kroppen än promenader.

 

[Sassy]

Kan lägga till att jag är likadan, om än med andra vanor. Har ett stillasittande jobb men tränar tungt minst 10 h per vecka och sysslar med hästar och utomhusliv på övrig fritid. Sjukgymnasten och andra "proffs" ser inga som helst problem med det så länge kroppen inte bråkar (och gör den det kan man röra sig på annat sätt medan man rehabar). En dag utan träningspass är en hopplös dag, då sitter jag och skruvar mig i stolen hela arbetsdagen.