Hur mycket ska man anpassa sig efter varandra och..

[athena_arabians]

Jag bor ju inte ihop med partnern men är jag hos honom och det kommer kompisar så umgås jag med dem eller så gör jag något själv (läser bok, tittar på film, surfar osv). Kan inte tänka mig att någon av dem bryr sig om jag inte hänger med dem.

Ska man ha helkvällsbesök (dvs fest) tycker jag att man måste kommunicera det i förväg med sin partner, det skulle kännas konstigt annars plus att då får man ju förmoda att båda vill vara delaktiga.

Tillägg: Har de spelkväll (som mycket väl kan bli spelnatt ) håller jag mig absolut undan. Det enda som är tråkigare än att spela är att titta på när andra gör det. Inget problem, jag kan sysselsätta mig själv.

 

[cirkus]

Alltså att man inte sitter med runt bordet är ju en sak, men om jag kommer dit som gäst och värdens respektive låser inte sig i sovrummet och inte visar sig förrän jag gått hade jag nog känt mig som en inkräktare, även om personen inte har något emot mig som person utan bara är osocial. Det blir liksom så uppenbart att den ena personen helst inte vill ha en där och då får jag lite dåligt samvete även om jag är inbjuden av den andra.

Vi är helt enkelt olika där!
Jag är helt obrydd i såna lägen

 

[iNHALE]

Vi är helt enkelt olika där!
Jag är helt obrydd i såna lägen

Kanske är jag som är socialt obekväm

 

[cirkus]

Kanske är jag som är socialt obekväm

Eller jag som har tjocka gåsfjädrar!

 

[Myrten]

Alltså att man inte sitter med runt bordet är ju en sak, men om jag kommer dit som gäst och värdens respektive låser inte sig i sovrummet och inte visar sig förrän jag gått hade jag nog känt mig som en inkräktare, även om personen inte har något emot mig som person utan bara är osocial. Det blir liksom så uppenbart att den ena personen helst inte vill ha en där och då får jag lite dåligt samvete även om jag är inbjuden av den andra.

Nä, det som blir uppenbart är väl att personen inte vill umgås?

Allmänt: om man nu råkar vara en extrovert och en introvert som bor tillsammans kan jag inte se varför den sistnämnda ska styra hushållet så till den milda grad att den extroverta är hänvisad till att träffa sina vänner på andra lokaler hela tiden. Det finns väl inget som säger att hemmet "ska" vara på ett visst sätt? Bor jag själv kan jag välja att göra mitt hem till min håla eller en social arena. Det är upp till mig och ska inte styras av någon norm hur det ska vara. Därmed inte sagt att en introvert person alltid ska behöva ha en massa folk hemma fast hen inte vill det. Som vanligt är kommunikation nyckeln. Om man nu har helt olika infallsvinklar så går det vanligen att hitta lösningar, förutsatt att man inte bor i en etta. Och det är kanske inte den ideala boendeformen i sådana fall.

 

[Myrten]

Eller jag som har tjocka gåsfjädrar!

Jag är också helt obrydd. Om person X i ett par bjuder hem mig så tolkar jag det som att hen vill att jag kommer. Om Y sedan inte umgås med mig och X utan pysslar med sitt eget så är det väl så. Typ.

 

[hoppsann]

Vi kan ha många spontanbesök ena veckan och inga nästa.
Som regel stannar de lagom länge för att få en slät kopp och en halvtimmes umgänge om man inte håller på och grejar med något. Då blir det en snabb kopp med besökarna och sedan får de hänga med när vi håller på med vad vi nu gjorde. Eller som @cirkus sa, någon av oss avviker och gör annat.
Funkar perfekt och alla verkar nöjda och glada.
Är mat inkluderat blir det ju lite annat.
Jag skulle bli mycket mer stressad av att ha fikabesöken inbokade i förväg, hade känt mig jättelåst.

Jag blir snarare stressad om man blir bjuden till någon väldigt långt i förväg. Då känns det som att man inte kan tacka nej? Ok för bröllop, men annars?
Min egen taktik är att jag bjuder rätt sent men väldigt många, alla känner sig uppmärksammade och är glada för att man tänkt på dem. Och så kommer hälften = lagom många.

 

[Raderad medlem 120709]

Hemma ska man känna sig trygg och bekväm, så om du vill gå undan när det kommer besökare, gör det. Påtvingad social kontakt när man inte vill är rena rama pesten. Jag tycker inte heller det är för mycket begärt av dig att pojkvännen säger till innan han tar med kompisar hem, men är han typen som gärna umgås spontant kan det nog bli svårt att sätta det i system. Prata med varandra och se om ni kan komma fram till en lösning som passar er båda.

I övrigt är jag benägen att hålla med @Trani, är ni så olika i era grundbehov och preferenser så undrar jag om det är optimalt för er att bo tillsammans. Det har säkert sina trevliga sidor, men det riskerar att bli en enda stor stresskälla om du känner som att du måste rymma undan i ditt eget hem pga frekvent oväntat besök.

 

[purity_666]

Som andra redan sagt så behöver man ju inte vara med och fika. Ofta när jag är hos vänner går deras karlar och gör nåt annat, inget konstigt med det.
Jag tycker att man får kompromissa lite. Båda har ju rätt till hemmet. Men visst kan man få förvarning så gott det går så kan man själv välja att vara hemma eller inte. Eller kanske partnern passar på att bjuda hem om den andra ändå är iväg och gör nåt.
Att säga att den ena inte får ta hem folk tycker jag är knasigt. Det skulle jag bara tycka om man bodde i en 1:a där man ju inte kommer undan.

 

[Vallmo]

Min sambo är inte särskilt social, skulle nästan påstå att han är asocial.
Han tycker i stort sett aldrig att det är trevligt att träffa andra människor utan det är mer ett måste för honom.
För honom funkar det bättre att göra saker med andra ex spela tennis, simma, rida etc. Det uppskattar han.
Jag är betydligt mer social. Jag tycker om att träffa andra människor och får energi av det. Tidigare har jag varit mer social bara för att "vara trevlig".
Numera träffar jag bara folk om det ger mig något, annars låter jag bli.
Undantag släkten då, vid vissa tillfällen när det är mer eller mindre tvång.

För oss funkar det.
Jag träffar människor utanför hemmet och i hemmet.
Vill han dra sig undan så finns det plats för det.
Han har aldrig klagat. Men jag kan inte påstå att direkt dräller av folk här heller.
Barnen har ofta kompisar med sig hem och det tycker vi båda är trevligt.

Vi följer inte med på alla släkttillställningar hos varandras släkt (undantag bröllop, jul, dop).
Kan låta lite tråkigt kanske, men det har sina fördelar.
Jag tycker det är skönt att slippa följa med till hans mamma eller bror.
Umgänget med dom tilltalar mig inte särskilt mycket.
Det räcker gott och väl att få besök av min svärmor jul och midsommar. Det ingår mer i kategori tvång.
Min egen familj träffar jag på lite olika sätt. Ibland umgås jag bara med någon av mina systrar eller min mamma. Min äldsta syster brukar bjuda över hela familjen på barnens födelsedagar. Ibland går jag och ibland inte.
Ibland stannar min sambo hemma och det är också helt ok.

Över huvudtaget så har vi det ganska fritt och med få krav på att vi ska göra saker tillsammans, ex kolla på film, åka någonstans eller göra något projekt ihop.
Det låter kanske trist och bitvis har jag inte varit helt nöjd med upplägget.
Numera upplever jag det mest positivt och skönt kravlöst.
Vi båda ger varandra stor frihet och ingen av oss är svartsjuka eller kontrollerande.

Ska bara för sakens skull säga ATT vi gör saker ihop också. Vi åker på semester ihop, äter middag ihop kollar på tv, gör saker med barnen osv.