Hur mycket...

[Raderad medlem 19815]

Jag är en av dem. Och har många barn. Först hel arbetsdag på kontoret och sedan, ibland vid behov viket innebär kanske 2 dagar per vecka, några timmar hemma med antingen det egna företaget eller på anställningen. Det gör att jag sedan 1-2 gånger i månaden kan ta heldagsledigt och inte åka alls till kontoret (vilket i sig konsumerar 1,5h tur o retur) och göra saker med 100% fokus på familjen. För mig är det värt mycket att ha den möjligheten. Eftersom jag under sommarhalvåret (maj-september) jobbar 7 dagar i veckan är helt lediga dagar viktigt för mig.

Det löser även ett arbetsmässigt problem eftersom de flesta av kunderna befinner sig i tidszoner som innebär att det är kväll eller natt i Sverige.

Å andra sidan har det aldrig känts "oöverstigligt" att göra det, i så fall hade jag avstått.

Några kvällar 2 gånger i veckan som kan tas ut i form av heldagsledigt känns inte lika oöverstigligt måste jag erkänna. De jag tänker på typ min förra chef (advokatbyrå) och en del kompisar till mig jobbar sådär i princip alltid och utan att ta ut ledighet. Det är sådär deras arbetsdagar ser ut bara. En kompis man (VD i börsnoterat bolag) jobbar så fast han jobbar helger också. Han hade tänkt ta en veckas semester i sommar men hon övertalade honom att ta ut tre veckor.

Fast att jobba 7 dagar i veckan känns också väldigt tufft.

 

[sjoberga]

Fast att jobba 7 dagar i veckan känns också väldigt tufft.

Jo, det är tufft. Samtidigt är det väsensskilda arbeten. Från utvecklingschef i hightechbolag till hästturism. Jag skulle inte orka vare sig det ena eller andra enbart 7 dagar i veckan.

Fast man anpassar sig lite; helt plötsligt, när hösten kommer, känns sedan 5 dagars arbetsveckor som rena semestern....
Jag jobbar lite övertid (som de du nämner) men snittar sådär 42h/vecka, vilket bara är marginell övertid. På sommarhalvåret lägger jag dock då till de där extra 8-20 h på helgen också.

Och totalt på året tar jag mina 6 veckors semester och en mängd till som föräldraledighet. Dock aldrig i stora sjok som de flesta andra.

 

[SaraMara]

Några kvällar 2 gånger i veckan som kan tas ut i form av heldagsledigt känns inte lika oöverstigligt måste jag erkänna. De jag tänker på typ min förra chef (advokatbyrå) och en del kompisar till mig jobbar sådär i princip alltid och utan att ta ut ledighet. Det är sådär deras arbetsdagar ser ut bara. En kompis man (VD i börsnoterat bolag) jobbar så fast han jobbar helger också. Han hade tänkt ta en veckas semester i sommar men hon övertalade honom att ta ut tre veckor.

Fast att jobba 7 dagar i veckan känns också väldigt tufft.

Tror du inte att de som jobbar så - alltså: alltid - snarare kanske ser sitt jobb som just sin fritid också? Jag inbillar mig att de inte ser på jobbet som ett jobb i bemärkelsen "något man ska klara av för att sedan få vara ledig" och som snarare mår sämre av att inte jobba?

De som inte är sådana orkar nog inte for life - om det inte är så att hemmavarande partner tar ett jättestort lass vad avser barn och hem. Ngn måste ju ändå hinna handla innan butikerna stänger och packa matsäck liksom, så ngn måste ju göra det där som den andra prioriterar bort till förmån för jobb.

*kl*

Hur gör man för att orka? Själv jobbar jag gärna ngn timme på kvällen efter jobb, stall och ridning. Då är jag i fas inför morgondagen och har hämtat ny kraft efter stallet och kan tänka kreativt igen. Slipper också mötas av en dignande mailkorg när jag sätter mig på tåget på väg till jobbet. Utnyttjar också pendlingstid till att strukturera dagen i huvudet, gå igenom möten som ska hållas och att njuta av att slumra lite, lyssna på en bra dokumentär i telefonen och bara ladda upp. Sedan är jag fullkomligt värdelös på långa monotona dagar så jag jobbar gärna bara en skapligt normal heltid på kontoret för att sedan bryta med stallbesök och ridning. Därefter orkar jag plocka upp bollen igen på kvällen och tänka i nya banor. Vi har dock inga barn - och jag har en sambo som tar ett STORT lass hemma och med hästarna för att hjälpa mig att hinna och orka, hade jag varit ensamstående hade mitt liv behövt se rätt annorlunda ut för att jag rent praktiskt skulle hinna med.

Jag tänker som så att jag ser till att orka, genom att ge mig själv total "off-time" några gånger om året utöver helger då jag verkligen bara slöar och sover så länge jag vill. Vi semestrar dessutom typ aldrig hemma, eftersom jag inte kan koppla av då, men jag är väldigt duktig på att låta tiden bara gå en kväll över en god middag och ett gott vin och så så sätt hämta energi. Däremellan är det så jäkla mycket som jag måste orka för att vara nöjd med livet att jag vackert får se till att hämta kraft. Jag vill bo vid havet = långa pendlingstider till jobb men soluppgång över havsviken gör att jag får energi. Jag vill ha två hästar = massor av tid i stallet på att sköta och rida men jag pinnar hemåt på lyckliga och pigga barnaben närmast efter två härliga ridpass. Jag vill ha ett utvecklande och stimulerande jobb där jag utmanas varje dag = kräver mycket tid och engagemang men ger mig kickar jag inte för allt i världen vill vara utan. Jag vill tjäna tillräckligt mycket pengar för att ha råd att ha två hästar = kräver ett jobb som utöver att vara tidskrävande också kräver tillgänglighet och ansvar, men som ger mig många goda skratt, ständig stimulans och underbara samtal med både kollegor och kunder.

Min lösning för att orka är att se till att sova bara precis tillräckligt - men inte för många dagar i rad gå under mitt faktiska behov (som jag nogsamt provat mig fram till) och att börja mina dagar tidigt så att jag hinner med så mkt som möjligt innan det är natt och butiker osv stänger. På så sätt kan jag hinna rida två hästar och ändå preciiiis hinna förbi Hemköp innan de stänger kl. 22 på vägen hem, vilket gör att jag kan överleva fram till helgen då jag liksom hämtar hem allt kaos som skapats under veckorna i form av smutstvätt, tom kyl, ostädat, en bil som ser ut som en soptipp osv.

 

[Raderad medlem 19815]

Tror du inte att de som jobbar så - alltså: alltid - snarare kanske ser sitt jobb som just sin fritid också? Jag inbillar mig att de inte ser på jobbet som ett jobb i bemärkelsen "något man ska klara av för att sedan få vara ledig" och som snarare mår sämre av att inte jobba?

De som inte är sådana orkar nog inte for life - om det inte är så att hemmavarande partner tar ett jättestort lass vad avser barn och hem. Ngn måste ju ändå hinna handla innan butikerna stänger och packa matsäck liksom, så ngn måste ju göra det där som den andra prioriterar bort till förmån för jobb.

*kl*

Hur gör man för att orka? Själv jobbar jag gärna ngn timme på kvällen efter jobb, stall och ridning. Då är jag i fas inför morgondagen och har hämtat ny kraft efter stallet och kan tänka kreativt igen. Slipper också mötas av en dignande mailkorg när jag sätter mig på tåget på väg till jobbet. Utnyttjar också pendlingstid till att strukturera dagen i huvudet, gå igenom möten som ska hållas och att njuta av att slumra lite, lyssna på en bra dokumentär i telefonen och bara ladda upp. Sedan är jag fullkomligt värdelös på långa monotona dagar så jag jobbar gärna bara en skapligt normal heltid på kontoret för att sedan bryta med stallbesök och ridning. Därefter orkar jag plocka upp bollen igen på kvällen och tänka i nya banor. Vi har dock inga barn - och jag har en sambo som tar ett STORT lass hemma och med hästarna för att hjälpa mig att hinna och orka, hade jag varit ensamstående hade mitt liv behövt se rätt annorlunda ut för att jag rent praktiskt skulle hinna med.

Jag tänker som så att jag ser till att orka, genom att ge mig själv total "off-time" några gånger om året utöver helger då jag verkligen bara slöar och sover så länge jag vill. Vi semestrar dessutom typ aldrig hemma, eftersom jag inte kan koppla av då, men jag är väldigt duktig på att låta tiden bara gå en kväll över en god middag och ett gott vin och så så sätt hämta energi. Däremellan är det så jäkla mycket som jag måste orka för att vara nöjd med livet att jag vackert får se till att hämta kraft. Jag vill bo vid havet = långa pendlingstider till jobb men soluppgång över havsviken gör att jag får energi. Jag vill ha två hästar = massor av tid i stallet på att sköta och rida men jag pinnar hemåt på lyckliga och pigga barnaben närmast efter två härliga ridpass. Jag vill ha ett utvecklande och stimulerande jobb där jag utmanas varje dag = kräver mycket tid och engagemang men ger mig kickar jag inte för allt i världen vill vara utan. Jag vill tjäna tillräckligt mycket pengar för att ha råd att ha två hästar = kräver ett jobb som utöver att vara tidskrävande också kräver tillgänglighet och ansvar, men som ger mig många goda skratt, ständig stimulans och underbara samtal med både kollegor och kunder.

Min lösning för att orka är att se till att sova bara precis tillräckligt - men inte för många dagar i rad gå under mitt faktiska behov (som jag nogsamt provat mig fram till) och att börja mina dagar tidigt så att jag hinner med så mkt som möjligt innan det är natt och butiker osv stänger. På så sätt kan jag hinna rida två hästar och ändå preciiiis hinna förbi Hemköp innan de stänger kl. 22 på vägen hem, vilket gör att jag kan överleva fram till helgen då jag liksom hämtar hem allt kaos som skapats under veckorna i form av smutstvätt, tom kyl, ostädat, en bil som ser ut som en soptipp osv.

Ja, se ni affärsjurister!

Jo, jag antar att ni som jobbar så mycket har era skäl, som att det är väldigt roligt. Men det är så extremt långt ifrån min värld. Bara återhämtning en timme på kvällen, det verkar inte finnas. Små, små marginaler.

Min förra chefs man är/var CFO för ett börsnoterat företag, så tror inte att han drog ett så tungt lass hemma. De hade iofs barnflicka, men ändå. Ett stort hus med stor trädgård, etc.

 

[SaraMara]

Ja, se ni affärsjurister!

Jo, jag antar att ni som jobbar så mycket har era skäl, som att det är väldigt roligt. Men det är så extremt långt ifrån min värld. Bara återhämtning en timme på kvällen, det verkar inte finnas. Små, små marginaler.

Min förra chefs man är/var CFO för ett börsnoterat företag, så tror inte att han drog ett så tungt lass hemma. De hade iofs barnflicka, men ändå. Ett stort hus med stor trädgård, etc.

Jag jobbar faktiskt inte så himla mkt - iaf inte för att vara affärsjurist. Mina chefer uppskattar att jag har en krävande fritid ( ) och jag därför tvingas gå hem - vilket gör att jag håller mig pigg, frisk och effektiv. Jag skulle Aldrig palla 20 h/dygn-varianten som vissa kollegor på andra byråer dras med - men de skulle nog inte vilja ha det annorlunda heller, de har ju verkligen en möjlighet att bli riktigt duktiga på ngt de brinner för. Jag önskar jag kunde bli lika skicklig men på halva den tiden - så jag hinner med allt annat jag vill göra efter jobbet.

 

[grodan21]

Nu känns livet lite lättare igen! Men energin är verkligen inte på topp, men förhoppningsvis råder en helg med nästan inga planer bot på det.

 

[Forest Autumn]

Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Allt kan inte vara på topp jämnt, det måste finnas dagar som är pest och pina för att vi ska veta när vi har dom bra dagarna, för dom kommer även om det inte känns så ibland.

Har inte läst hela tråden...
Men att tvinga sig att göra saker man inte orkar kan vara jättefarligt. Det är i alla fall min erfarenhet. De senaste fem ären har jag jobbat 100% i ett mycket stressigt yrke, läst på universitetet på 50% på distans, samt ridit min häst och lite annat. Jag slutade med att se på TV, läsa böcker, träffa kompisar. Men till sist så tröttnade jag, inte på att läsa utan på att inte hinna med något annat. Men under dessa år så har jag vid ett par tillfällen kommit i ett läge där allt bara gick runt. Jag var inte trött, gjorde allt automatiskt, gick som i ngn slags dvala. När stressperioden sedan tog slut hade jag mycket svårt för att koppla av igen. Jag hoppas att jag har lyckats lära mig att känna efter var gränsen går. Jag är ganska övertygad om att det finns en gräns som man nog inte ska passera för då blir det extremt svårt att komma tillbaka.

 

[Pontevecchio]

Jag tror att den där offknappen, att kunna softa på en lördag och att inte se kaoset hemma i veckan är en viktig sak. Plus att inte oroa sig för vad andra tycker.
Många verkar lägga mycket tid på att fundera på kollegors reaktioner och situationer på jobbet. Konsten att njuta av stunden också, som Saramara beskriver soluppgången.

 

[Sofie.S]

Mitt liv är inte jobbet, jag jobbar för att kunna leva, brukar jag tänka.
Jag tycker att tid är mer värdefull än pengar, så därför prioterar jag häst, hus och barn. Jag suktar inte efter att åka utomlands varje höst och handla kläder till mig själv gör jag på HM.
Givetvis trivs jag med mitt jobb men jag trivs bättre i stallet eller att umgås med min dotter.
Man får helt enkelt priotera, vad mår du bra av?

 

[Forest Autumn]

Jag tycker faktiskt , trots allt, att mitt jobb är viktigt. Annars hade jag nog försökt att byta jobb. Den här terminen jobbar jag, helknasig som jag är, 123% då en kollega är tjäbstledig. Det kan låta heldumt men jag har insett att det faktiskt på många sätt är bra. Jag får fokusera på det som är viktigast dvs att undervisa (i, matteno på högstadiet). Jag måste inte deltaga i andra aktiviteter som att vikariera för andra mm utan jag kan bara ägna mig åt undervisning. Det får, tack och lov, inte plats mer på schemat.

 

[grodan21]

Jag som jobbar i en bransch som av tradition är mansdominerad, funderar på hur många jobb man faktiskt har möjlighet att jobba deltid på?

 

[Gimlan]

Många verkar lägga mycket tid på att fundera på kollegors reaktioner och situationer på jobbet.

Det här tror jag är en viktig bov.

 

[Rifer]

De man hör talas om är de som klarar av att jobba 100%, plugga 100%, träna på gym, ha fyra hästar i tävling form plus ha ett socialt liv.

Fast är det verkligen så många som har det så, att de går på som duracellkaniner utan någon mellanlandning?
Jag tycker mig ha hört att endel som vill framstå sig själv som överaktiv har andra nackdelar som väger ner den oändliga energin som att humöret är under all kritik, barn blir försummade osv
Det är så lätt att se hur det kan tyckas verka vara men börjar man skrapa lite under ytan så kommer "rosten" fram

 

[grodan21]

Fast är det verkligen så många som har det så, att de går på som duracellkaniner utan någon mellanlandning?
Jag tycker mig ha hört att endel som vill framstå sig själv som överaktiv har andra nackdelar som väger ner den oändliga energin som att humöret är under all kritik, barn blir försummade osv
Det är så lätt att se hur det kan tyckas verka vara men börjar man skrapa lite under ytan så kommer "rosten" fram

Men som jag har skrivit tidigare i tråden, så behöver jag inte orka göra så mycket. Men jag vill orka jobba, ta hand om hästen, mig själv och lägenheten.

 

[grodan21]

Tror du inte att de som jobbar så - alltså: alltid - snarare kanske ser sitt jobb som just sin fritid också? Jag inbillar mig att de inte ser på jobbet som ett jobb i bemärkelsen "något man ska klara av för att sedan få vara ledig" och som snarare mår sämre av att inte jobba?

De som inte är sådana orkar nog inte for life - om det inte är så att hemmavarande partner tar ett jättestort lass vad avser barn och hem. Ngn måste ju ändå hinna handla innan butikerna stänger och packa matsäck liksom, så ngn måste ju göra det där som den andra prioriterar bort till förmån för jobb.

*kl*

Hur gör man för att orka? Själv jobbar jag gärna ngn timme på kvällen efter jobb, stall och ridning. Då är jag i fas inför morgondagen och har hämtat ny kraft efter stallet och kan tänka kreativt igen. Slipper också mötas av en dignande mailkorg när jag sätter mig på tåget på väg till jobbet. Utnyttjar också pendlingstid till att strukturera dagen i huvudet, gå igenom möten som ska hållas och att njuta av att slumra lite, lyssna på en bra dokumentär i telefonen och bara ladda upp. Sedan är jag fullkomligt värdelös på långa monotona dagar så jag jobbar gärna bara en skapligt normal heltid på kontoret för att sedan bryta med stallbesök och ridning. Därefter orkar jag plocka upp bollen igen på kvällen och tänka i nya banor. Vi har dock inga barn - och jag har en sambo som tar ett STORT lass hemma och med hästarna för att hjälpa mig att hinna och orka, hade jag varit ensamstående hade mitt liv behövt se rätt annorlunda ut för att jag rent praktiskt skulle hinna med.

Jag tänker som så att jag ser till att orka, genom att ge mig själv total "off-time" några gånger om året utöver helger då jag verkligen bara slöar och sover så länge jag vill. Vi semestrar dessutom typ aldrig hemma, eftersom jag inte kan koppla av då, men jag är väldigt duktig på att låta tiden bara gå en kväll över en god middag och ett gott vin och så så sätt hämta energi. Däremellan är det så jäkla mycket som jag måste orka för att vara nöjd med livet att jag vackert får se till att hämta kraft. Jag vill bo vid havet = långa pendlingstider till jobb men soluppgång över havsviken gör att jag får energi. Jag vill ha två hästar = massor av tid i stallet på att sköta och rida men jag pinnar hemåt på lyckliga och pigga barnaben närmast efter två härliga ridpass. Jag vill ha ett utvecklande och stimulerande jobb där jag utmanas varje dag = kräver mycket tid och engagemang men ger mig kickar jag inte för allt i världen vill vara utan. Jag vill tjäna tillräckligt mycket pengar för att ha råd att ha två hästar = kräver ett jobb som utöver att vara tidskrävande också kräver tillgänglighet och ansvar, men som ger mig många goda skratt, ständig stimulans och underbara samtal med både kollegor och kunder.

Min lösning för att orka är att se till att sova bara precis tillräckligt - men inte för många dagar i rad gå under mitt faktiska behov (som jag nogsamt provat mig fram till) och att börja mina dagar tidigt så att jag hinner med så mkt som möjligt innan det är natt och butiker osv stänger. På så sätt kan jag hinna rida två hästar och ändå preciiiis hinna förbi Hemköp innan de stänger kl. 22 på vägen hem, vilket gör att jag kan överleva fram till helgen då jag liksom hämtar hem allt kaos som skapats under veckorna i form av smutstvätt, tom kyl, ostädat, en bil som ser ut som en soptipp osv.

För mig är det som att du är något av en "supermänniska" som orkar allt.

 

[grodan21]

Mitt liv är inte jobbet, jag jobbar för att kunna leva, brukar jag tänka.
Jag tycker att tid är mer värdefull än pengar, så därför prioterar jag häst, hus och barn. Jag suktar inte efter att åka utomlands varje höst och handla kläder till mig själv gör jag på HM.
Givetvis trivs jag med mitt jobb men jag trivs bättre i stallet eller att umgås med min dotter.
Man får helt enkelt priotera, vad mår du bra av?

Jag jobbar för att ha råd med häst.

Och trotts att jag tjänar helt okej, så känns det som jag knappt har råd att köpa kläder på HM...

 

[SaraMara]

För mig är det som att du är något av en "supermänniska" som orkar allt.

Det kanske är just precis däri du ska börja nysta? För tro mig, det finns inget super över mig alls.

Tvärtom är jag alltid minst prydlig på jobbet, alltid osminkad, sällan ens med välordnat hår. Mina kläder är ostrukna och skorna sällan putsade. Jag hinner inte tänka på den delen liksom. Bilen ska vi inte prata om, den ser ut som om jag bodde i den, mina matvanor är under all kritik med färdigmat och snabba "fixar" i form av blodsockerhöjare och matbordet äter vi aldrig vid, det agerar avstjälpningsplats för pappersskräp på väg till återvinningen - vi slänger i oss ngt framför tvn på övervåningen, gärna med datorn i knät samtidigt. Jag prioriterar helt enkelt sådant som är roligt och lustfyllt för MIG (många skulle hellre dö än leva så här) och har turen att vara frisk och stark nog för att kunna göra det också. Däremot är jag verkligen inte ngn supermänniska som orkar allt - tvärtom. Efter en vecka med akut buköppnad häst och hysterisk arbetsbelastning på det kan du fråga min sambo vilken spillra han fått hem på kvällarna. Ingen super woman där inte. Häst nr 2 har jag på sin höjd promenerat med i grimma direkt efter jobbet, min medryttare får ta ridningen för jag pallar inte i all oro.

Jag misstänker att du inte ser allt det där andra, du ser och jämför dig med allt jag gör på en dag - och missar att det går pga att jag sänker ribban angående massor av andra saker? Du jämför dig liksom med fel bild? Vi lagar tex inte riktig lagad middag mer än undantagsvis mer än på helgerna i vårt hem, det blir typ sallader, hämtmat, yoghurt/keso eller mackor på kvällarna t.ex. Du ser kanske inte "fläckarna", utan bara tidsåtgången? Jag jämför mig t.ex. gärna med dem som kommer med blankt, lockat, långt hår och fina kläder, välputsade skor och vällagade matlådor - tills jag inser att: Ok! det där skulle jag inte vilja byta mot det liv jag lever, jag gör hellre det som gör mig glad. Men jag klarar ju inte det också - sådant som är självklart för många får stryka på foten i mitt liv helt enkelt, vilket gör att jämförelsen haltar.

Sedan ska man inte underskatta heller vikten av att ha roligt. En riktigt rolig dag på jobbet med hög puls innebär visserligen att jag troligen sover en halvtimma på tåget på vägen hem, eftersom jag är helt utmattad - men när jag sedan vaknar och kliver av så är jag pigg igen. Tar du dig tillfälle att pausa och ladda om, utan att fastna i viloläge?

 

[grodan21]

Det kanske är just precis däri du ska börja nysta? För tro mig, det finns inget super över mig alls.

Tvärtom är jag alltid minst prydlig på jobbet, alltid osminkad, sällan ens med välordnat hår. Mina kläder är ostrukna och skorna sällan putsade. Jag hinner inte tänka på den delen liksom. Bilen ska vi inte prata om, den ser ut som om jag bodde i den, mina matvanor är under all kritik med färdigmat och snabba "fixar" i form av blodsockerhöjare och matbordet äter vi aldrig vid, det agerar avstjälpningsplats för pappersskräp på väg till återvinningen - vi slänger i oss ngt framför tvn på övervåningen, gärna med datorn i knät samtidigt. Jag prioriterar helt enkelt sådant som är roligt och lustfyllt för MIG (många skulle hellre dö än leva så här) och har turen att vara frisk och stark nog för att kunna göra det också. Däremot är jag verkligen inte ngn supermänniska som orkar allt - tvärtom. Efter en vecka med akut buköppnad häst och hysterisk arbetsbelastning på det kan du fråga min sambo vilken spillra han fått hem på kvällarna. Ingen super woman där inte. Häst nr 2 har jag på sin höjd promenerat med i grimma direkt efter jobbet, min medryttare får ta ridningen för jag pallar inte i all oro.

Jag misstänker att du inte ser allt det där andra, du ser och jämför dig med allt jag gör på en dag - och missar att det går pga att jag sänker ribban angående massor av andra saker? Du jämför dig liksom med fel bild? Vi lagar tex inte riktig lagad middag mer än undantagsvis mer än på helgerna i vårt hem, det blir typ sallader, hämtmat, yoghurt/keso eller mackor på kvällarna t.ex. Du ser kanske inte "fläckarna", utan bara tidsåtgången? Jag jämför mig t.ex. gärna med dem som kommer med blankt, lockat, långt hår och fina kläder, välputsade skor och vällagade matlådor - tills jag inser att: Ok! det där skulle jag inte vilja byta mot det liv jag lever, jag gör hellre det som gör mig glad. Men jag klarar ju inte det också - sådant som är självklart för många får stryka på foten i mitt liv helt enkelt, vilket gör att jämförelsen haltar.

Sedan ska man inte underskatta heller vikten av att ha roligt. En riktigt rolig dag på jobbet med hög puls innebär visserligen att jag troligen sover en halvtimma på tåget på vägen hem, eftersom jag är helt utmattad - men när jag sedan vaknar och kliver av så är jag pigg igen. Tar du dig tillfälle att pausa och ladda om, utan att fastna i viloläge?

Låter inte roligt med buköppnad häst. Hoppas den kryar på sig.

Jag lagar i princip aldrig mat som inte kan gå som matlåda till jobbet, vilket gör att jag kanske lagar mat tre gånger per vecka. Måste ha med matlåda till jobbet, då jag jobbar ute på landet. Orkar knappt bry mig om hur jag ser ut på jobbet, från det att jag går upp på mornarna till jag på jobbet är det 30-45min. Lägenheten lyckas jag för det mesta hålla hyfsat i ordning, men att tex ta fram dammsugaren är det sällan jag orkar. Men ett av mina problem är väl att sätter jag mig i soffan efter jobbet så är det sällan jag orkar resa mig igen, utan det är först när det är dags föra att sova.

Men får ta och fundera på vad jag kan göra för att underlätta mitt liv, speciellt eftersom jag bor själv och långt från den uppbackning som jag tidigare har haft.

 

[Hedinn]

Låter inte roligt med buköppnad häst. Hoppas den kryar på sig.

Jag lagar i princip aldrig mat som inte kan gå som matlåda till jobbet, vilket gör att jag kanske lagar mat tre gånger per vecka. Måste ha med matlåda till jobbet, då jag jobbar ute på landet. Orkar knappt bry mig om hur jag ser ut på jobbet, från det att jag går upp på mornarna till jag på jobbet är det 30-45min. Lägenheten lyckas jag för det mesta hålla hyfsat i ordning, men att tex ta fram dammsugaren är det sällan jag orkar. Men ett av mina problem är väl att sätter jag mig i soffan efter jobbet så är det sällan jag orkar resa mig igen, utan det är först när det är dags föra att sova.

Men får ta och fundera på vad jag kan göra för att underlätta mitt liv, speciellt eftersom jag bor själv och långt från den uppbackning som jag tidigare har haft.

Jag tycker det låter som att det är mer som påverkar än bara jobbet.
Hur mår du, i allmänhet? Hur trivs du med din livssituation?

Jag tycker att det du beskriver snarare tyder på varningstecken för depression eller liknande, än att jobbet tar mycket energi av dig.

Annars är det väl väldigt olika hur mycket man orkar, jag har vänner med egna företag som jobbar i princip dygnet runt, sju dagar i veckan. Dock brukar det finnas ADHD-diagnoser inblandade, och de får mer eller mindre panik av att sitta still. Jag är också egen företagare, samt bor på gård med stor hästverksamhet, så jobbet tar aldrig slut och allt jobb finns på hemmaplan. Men jag är inte en sån som klarar av att jobba konstant från morgon till kväll i längre perioder, utan behöver pauser då och då. Sen kan de pauserna vara allt från att se en film i soffan till att åka hemifrån och hitta på nåt helt annat, men att vara igång konstant över en längre tid fixar jag inte helt enkelt.

Sen kan även jag tappa lusten rejält till att hålla på i stallet, men det är främst för att jag har svårt att se det som ledig tid. Jag har jobbat i stall många år av mitt liv, längst tid i det utanför dörren, och gör det till viss del nu också, om än inte med själva stallsysslorna. Men jag stöter i princip alltid på kunder i stallet så det är sällan det blir lugn, ledig tid för mig själv. Så lusten att rida försvinner ganska ofta för min del, trots att jag har hästarna utanför dörren.

Ändå känner jag inte igen mig i det du beskriver, för det är inte orken som tryter till att utföra en hobby på helt ledig tid och få avbrott från jobbet och vardagen. Så jag ser som sagt andra varningssignaler i det du skriver. Jag kan givetvis ha fel, men jag tycker inte att det låter som att du "bara" inte har en massa extra ork utöver jobbet, jag tycker det låter som att det ligger annat i grunden.

 

[SaraMara]

Låter inte roligt med buköppnad häst. Hoppas den kryar på sig.

Jag lagar i princip aldrig mat som inte kan gå som matlåda till jobbet, vilket gör att jag kanske lagar mat tre gånger per vecka. Måste ha med matlåda till jobbet, då jag jobbar ute på landet. Orkar knappt bry mig om hur jag ser ut på jobbet, från det att jag går upp på mornarna till jag på jobbet är det 30-45min. Lägenheten lyckas jag för det mesta hålla hyfsat i ordning, men att tex ta fram dammsugaren är det sällan jag orkar. Men ett av mina problem är väl att sätter jag mig i soffan efter jobbet så är det sällan jag orkar resa mig igen, utan det är först när det är dags föra att sova.

Men får ta och fundera på vad jag kan göra för att underlätta mitt liv, speciellt eftersom jag bor själv och långt från den uppbackning som jag tidigare har haft.

Soffan är livsfarlig. Jag tar alltid stallet direkt efter jobbet - det går onödig dötid på att åka hem mellan och då blir jag alldeles för trött och lat. Jag behöver liksom hålla igång, så kan jag sitta i soffan en stund när jag är hemma från stallet för kvällen. Fastnar jag där efter jobbet så är jag rökt - då blir det inga hästar ridna om det inte är så att det är träning sent på kvällen så att jag har en anledning att cykla till stallet och rida senare.