Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Hur lång tid tar det? Det är stor skillnad på att köra den sträckan varje dag och att köra den en gång per vecka (helgboendet kan ni ju turas om med körandet). Då hade barnet kunnat få fördelen av bara en förskoleplacering.

Han har inte bil utan åker buss med ett byte. Då tar det ett par timmar totalt. (Längre om tidtabellerna inte klickar ordentligt.)

Jag tycker att du ska akta dig för att bli utpressad, det gäller både skulden på 30.000 kr och semesterresan (finns det ingen möjlighet att omboka?).
Vad är anledningen till att du vill ha 50% var, är det för barnets skull eller för din egen? Utan att ha någon som helst egen erfarenhet i ämnet känner jag nog själv att om barnet ska sitta hos barnvakt varje helg de är hos pappan hade jag hellre valt ett koncept där jag fick ha det mer stadigvarande och varannan helg borta (träffar pappan barnet så pass sällan så hade jag antagit att denna jobbade dubbla pass på sin lediga helg eller fixade ett kvällsjobb så att han verkligen kunde umgås med barnen den tiden.

Nej, resan går inte att omboka då mina föräldrar ska med på resan och vi har samtliga prickat in semester den veckan. Dessutom är det delvis med anledning av min pappas födelsedag som resan blir av just den veckan.
Jag vill ha 50-50 för att det gynnar barnet mest i sin kontakt med båda föräldrarna. Ett av barnvaktspassen sover barnet i stort sett hela tiden då pappan jobbar 19-08 så då gör det ingen större skillnad vem som är ansvarig vuxen, pappan eller en barnvakt. (Sen sover pappan förvisso lite på förmiddagen men inte så många timmar eftersom han måste vända tillbaka dygnet eftersom söndagens jobbpass är på dagstid.)
Det kompenseras ju (utgår jag från) att barnet har kortare dagar på förskolan på sin pappa-vecka och total pappa-barn-tid bör således inte skilja sig från någon med ett mån-fre-jobb.

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Nej, jag håller med dig och det förvånar mig dessutom. Det här är en resa som han själv inte har råd med och som barnet självklart kommer uppskatta. Att då göra såhär gör mig faktiskt ledsen.

Familjerätten är knappast lönt eftersom de enbart kan erbjuda samarbetssamtal. TR är isf troligare. Jag har funderat på saken och kostnadsfrågan bekymrar mig åtminstone inte. Dessutom kommer jag inte behöva betala särskilt mycket eftersom jag kan lösa advokatfrågan på annat sätt.

Men ta upp att du kommer att ta det till TR då om han inte slutar att utpressa dig. Har du utpressningen skriftligt i mail eller bara muntligt? Jag kör allt skriftligt med mitt ex för att han inte ska kunna blåneka till det han säger. Detsamma gäller semesterresan. Du har inget sms eller mail som visar att han har gått med på det? Jag tror inte att det kommer att ses som samarbete om det kommer till TR.

När det gäller barnet och 50/50. Mitt ex kräver 50/50 men i praktiken vill han inte ta något ansvar, bara leka och busa under sina 50%. Om han skulle komma på att 50% inte riktigt passar honom och hans liv så skulle jag inte tveka en sekund att ta barnen mer, MEN jag skulle kräva att han hade kontinuerligt umgänge med dem i alla fall. Jag instämmer i att barnet ska ha en relation till båda föräldrar och i en perfekt värld lika mycket med båda, men jag tror att de kan upprätthålla en bra relation även om procentfördelningen avviker från just 50/50.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Men ta upp att du kommer att ta det till TR då om han inte slutar att utpressa dig. Har du utpressningen skriftligt i mail eller bara muntligt? Jag kör allt skriftligt med mitt ex för att han inte ska kunna blåneka till det han säger. Detsamma gäller semesterresan. Du har inget sms eller mail som visar att han har gått med på det? Jag tror inte att det kommer att ses som samarbete om det kommer till TR.

När det gäller barnet och 50/50. Mitt ex kräver 50/50 men i praktiken vill han inte ta något ansvar, bara leka och busa under sina 50%. Om han skulle komma på att 50% inte riktigt passar honom och hans liv så skulle jag inte tveka en sekund att ta barnen mer, MEN jag skulle kräva att han hade kontinuerligt umgänge med dem i alla fall. Jag instämmer i att barnet ska ha en relation till båda föräldrar och i en perfekt värld lika mycket med båda, men jag tror att de kan upprätthålla en bra relation även om procentfördelningen avviker från just 50/50.

Jag har sagt det till honom och han reagerar inte som önskat på det, tyvärr.
All kommunikation sker skriftligt. Jag är väl medveten om att det är att föredra när man är oense.

Barnets pappa är (vad jag vet) en mycket bra pappa när han har barnet så det är i sig inget bekymmer. Bekymret är mest att han inte kan se utanför sin egen lilla låda. Han kan inte vända på det och se hur han skulle reagerat om jag gjort som han gör.

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Gör slag i saken då och se vad reaktionen blir då. Han kanske tror att det är tomma hot?
Har du skriftligt på att det är ok med resan så hoppas man ju att domen i TR blir just att ni får åka.

Att han är en bra pappa är jättebra, men det hjälper inte dig eftersom det är ditt liv han ställer till oreda i. Jag känner ibland att det faktiskt skulle vara himla skönt med en dom som spaltade upp hur det ska vara och med något slags påtryckningsmedel, typ vite eller liknande, om avtalet inte hålls till punkt och pricka. För exet gör till och från lite som han vill och ursäktar sig med ett sorry, det blev som det blev pga olika omständigheter (vilka omständigheter får jag aldrig veta). Eller så säger han att våra överrenskommelser är så förvirrande att han inte förstått vad de innebar. Eller så säger han att jag måste ha förståelse för att det inte alltid blir som vi har bestämt, för jag har ju ingen aning om hur svårt det är att passa tider när man har två barn (för jag har ju aldrig barnen hos mig ). Eller så måste jag ha förståelse för honom, för han är ju inte en person som gillar att planera, han vill att allt ska vara spontant. etc i all oändlighet.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Det får bli efter semesterresan för annars är jag helt säker på att barnet kan glömma att följa med på den. Att det skulle gå så snabbt att en eventuell TR-dom kommer innan dess, när det inte är ett akut ärende, finner jag osäkert.

Jag blir så frustrerad när pappan liksom bestämmer att hans intressen/jobb/fritid/önskemål är viktigare än mina. Han förutsätter liksom att jag inte har något annat att göra.

Spontanitet kan vara jättebra men det bygger isf på att alla inblandade är överens om det. (Och att det går åt båda håll!)

 

[jerseyko]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Barnen verkar vara de minsta problemet i er kommunikation och ni använder dom mot varandra.

Boka ett samarbetssamtal till att börja med. Vem som har skulder hit eller dit har ingenting med barnens umgänge att göra!

Att hålla hårt på 50/50 vill nog alla föräldrar. Men bor man långt ifrån varandra så går inte det. Det kanske funkar bra nu men barnen blir stora och ska börja skolan också.
Att man inte har tid eller råd att åka, finns inte! Det är ens skyldighet som förälder och man får inte hindra den ena föräldern från att träffa sina barn.


Låter säkert superhårt, men jag har oxå barn och separerade för 2 år sen, jag och deras pappa har nu 40 mil mellan varandra.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Barnen verkar vara de minsta problemet i er kommunikation och ni använder dom mot varandra.

Boka ett samarbetssamtal till att börja med. Vem som har skulder hit eller dit har ingenting med barnens umgänge att göra!

Att hålla hårt på 50/50 vill nog alla föräldrar. Men bor man långt ifrån varandra så går inte det. Det kanske funkar bra nu men barnen blir stora och ska börja skolan också.
Att man inte har tid eller råd att åka, finns inte! Det är ens skyldighet som förälder och man får inte hindra den ena föräldern från att träffa sina barn.

Låter säkert superhårt, men jag har oxå barn och separerade för 2 år sen, jag och deras pappa har nu 40 mil mellan varandra.

Blanda inte in mig i det här med att använda barnet mot den andre. Jag har inte gjort annat än visat samarbetsvilja. Jag har ställt upp och jag har bjudit på både mig själv och min tid.

Samarbetssamtal är mest troligt inte aktuellt. Det kommer inte hjälpa till att få honom samarbetsvillig, snarare motsatsen.

Pappan ifråga bor 5-6 mil bort så det är inte ett enormt avstånd mellan oss. Givetvis börjar hon skolan om några år men det är såpass många år framåt i tiden att det inte är lönt att utgå från det nu. Jag är färdigutbildad om ett halvår och kan bli tvungen att flytta på mig för att jobba. Alltså är skolan ett långt mycket senare bekymmer.

Ingen hindrar den andre från att träffa barnet. Var har du fått det ifrån?

 

[jerseyko]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Ett samarbetssamtal är ett första steg. Det är gratis och man vänder sej till den kommun barnen är skrivna. Det förs inga anteckningar eller journalförs att man vart dit.
Man berättar sina tankar och åsikter, en utomstående kan vägleda och kan alla lagar och regler och kan gå in och säga stopp, så är det inte.

Kommer man inte överens där, så går man vidare. Och båda föräldrarna med mer kött på benen.