Hur orkar man?

superstar

Trådstartare
Min ponny avlivas i morgon. Hon är 24 år, gammal och trött och extremt uttråkad, och jag har vetat länge att detta är det bästa för henne. Så jag ångrar absolut inte att jag tog steget att ringa.
Men hur hanterar man sorgen? Vad gör jag av tiden de här sista dagarna? Hur ger jag henne ett värdigt slut?
Hur har ni klarat av liknande situationer?

//Lilla jag
 
Försök att göra allt som vanligt och tänk inte på det så mycket. Jag har slaktat några hästar och kommit fram till att det fungerar bäst för mig. Gråt om du känner för det, det är viktigt. Följ med till slakteriet så att du vet att det är klart sen och att din häst fått ett värdigt slut. Ha nån med dig så att du slipper gå igenom det här själv.
 
beklagar att du måste gå igenom nåt sånt här!!!
säger bara en sak...ta vara på den sista tiden ihop.
gör nåt som din häst verkligen gillar..nåt som ni brukar göra ihop!!!
jag fick avliva min häst för några månader sedan..han stod på djursjukhuset ett par dagar...utan mig i närheten!!!hade gjort allt för att få den tiden tillbaka...få tillbringa tid med honom!!!jag lämnade en pigg häst och var helt säker på att få tillbaka honom snart...men när jag kom för att säga farväl så var livsgnistan helt borta..han var 27 år och hade fått cancer...han var mitt allt!!känns som att jag lämnade honom i sticket...usch,vad jag saknar honom...
ta vara på den tid ni har ihop säger jag bara... :( :cry:
 
Jag beklagar.

När jag lät avliva min häst så tänkte jag noga igenom hur jag ville ha det. Jag valde att sköta det mesta ensam och ville vara så mycket ensam med henne som möjligt.

Jag fick hjälp med att gräva graven i skogen och med att lyfta ner kroppen efteråt. Men under avlivningen var det bara veterinären och jag. Jag var ensam med henne på morgonen, borstade, grät med henne, betade, klippte en bit man och svans till minne...

Det var oerhört sorgligt och jag gråter fortfarande av att berätta om det. Men jag hade bestämt mig, det måste ske och det skedde på bästa möjliga sätt. Lugnt och värdigt.

Eftersom jag var klar över att det här skulle göras så hade jag ingen ångest, ingen ånger och sorgen var liksom ren och fri, om du förstår vad jag menar. Ångesten var redan genomgådd när jag måste bestämma mig för att göra det och för att ta ansvar över hennes liv och död.

Jag hade några nära att prata om det med, jag skrev ner hela förloppet efteråt, vad jag hade känt och tänkt... Speciellt med min sambo som är en god lyssnare pratade jag om och om igen om det jag behövde säga.

Jag är väldigt glad att jag var med henne hela vägen, men jag tycker att man ska göra det man känner att man klarar av. Vissa mår bättre av att inte vara med hela vägen.

När hon föll omkull efter den dödande sprutan kände jag hur hennes väsen var borta ur kroppen. Allt som var hon. Det var inte det minsta svårt att begrava hennes vackra kropp, för det var inte HENNE jag begravde, det var bara hennes avlagda kropp.

Du har tagit hand om din ponny länge och nu tar du hand om den sista, svåraste delen i er "överenskommelse" - att du kan avsluta hennes liv så att hon slipper lida fram till en naturlig död. Var ärlig mot hästen, var inte rädd att visa den vad du känner, inte ens om det är så att du har hemska skuldkänslor. Många kramar till dig och hästen.
 
Tack!! Till alla er som svarat.

Det är inte lätt att göra det, men jag vet att det måste göras, och jag försöker tänka på att det är det bästa för henne.

//Lilla jag :cry:
 
jag avlivar min 23 åring på fredag. Hon har fått COPD och är så dålig att vi valt att ta bort henne. Men det är bara att försöka komma igen..att tänka på när hästen var frisk och pigg. Sen har jag även hennes sista föl så det känns bra, att ha kvar henne fölet.

Håll ut! :)
 
jag avlivade min 23-åring med COPD den 16 april.....
 
Jag har oxå varit med om detta min förra häst karesuando xx var 9 år, men hade inte haft han så länge..
Har du fler hästar? kan ju underletta att rida/m.m med en annan häst..
Fatta inte hur jag orkade det var jätte ledsen, han var ju inte gammal i heller men fick en skada..

stå u du klara det :cry:
 
Förra året tog jag beslutet att avliva min gamla trotjänare som hunnit bli 24 år. Att ta beslutet kanske var det svåraste av allt, att bestämma över en annan levande varelse att den skulle dö. Att ringa och beställa avlivning, gravplats etc. Att vänta på domedagen hela sommaren var att gå som på nålar och bara vänta, vänta..

Dagen före hade vi kalas, vår dotter fyllde ett år men så fort sista gästen gått satt jag mig gråtandes ner vi köksbordet och skrev ett brev till Totte, ett brev om vad han betytt för mig genom alla dessa år och vilken underbar häst han varit. Ett brev som så småning om hamnade runt hans kors vid hans grav. Min pappa gjorde ett graverat kors men fick avsluta flera gånger för att tårarna grumlade hans ögon.

Dagen var hemsk, jag mådde illa hela dagen, ville inte visa min dotter att mamma var ledsen osv. Att hämta in honom för sista gången i hagen, borsta honom, fläta honom ,mata honom..ja..allt för sista gången. Lastade honom på bussen för sista gången..

..väl framme vid djurkyrkogården gick vi längs en väg och han stannade upp vid dikeskanten och tog en sista tugga gräs, buffade mig vänligt i sidan och kliade sig mot mig..en sista gång. Sedan lade han bultpistolen mot hans panna och tröck av. Ljudet och bilden av skottet och då han faller död ner vid min sida har för alltid etsat sig fast på min näthinna *gråter*. Det är inget trevligt avslut på en lång tid och knappast det sista man vill minnas från sin vän men jag kände det som min skyldighet att vara med honom ända fram till slutet.

Sedan tömdes han på blod och fick dödsryckningar och travade i full fart där han låg. Jag antar att det var sankte pers kall på honom att trava likt en travhäst som han faktiskt en gång var i ungdomens glansår.

Sedan begravdes han bland det andra djuren och vi satt ner hans kors och planterade röda och vita nejlikor på hans grav. Brevet jag skrivit till honom kvällen före knöts med ett rött band runt korset och på toppen av allt lade jag en röd ros. Sedan tände vi ett ljus i hans lykta och gick till huset där man skriver några rader till sin vän.

Många tårar har fällts vid hans grav och många gånger har jag ångrat mig och velat ha honom tillbaka. Det här är något jag får leva med resten av mitt liv, jag hoppas bara att jag kan förstå att jag gjorde det bästa för honom.

Du har redan tagit det största beslutet och med all sannolikhet gör du din häst en tjänst och den kommer alltid att tacka dig för det. Jag hoppas du hittar en plats där du kan begrava din häst för det är ett väldigt fint slut att få bli begravd.
Tänker på dig och det du står inför och sänder dig styrkekramar.
kram jesse
 
Än en gång tackar jag er alla för era fina och stöttande svar. Även om man egentligen vet om det så är det skönt att bli påmind om att man inte är ensam om att behöva göra detta.

Jag tänker på vilket jättefint liv hon hade. Att hon inte anade absolut någonting, han tryckte ju av när hon stod och åt en blandning av allt hon tycker mest om. Sen föll hon ihop och sen var det slut. Det gick ju så fort. Och jag trodde verkligen inte att det skulle bli så, men hon såg så rofylld ut när hon låg på marken...

Det var ganska fint...


Nu har jag min unghäst att koncentrera mig på. Hon kommer aldrig att ersätta Retzina, hon är en helt annan individ, men hon hjälper mig iaf att gå vidare och minnas de fina sakerna...

//Lilla jag
 
Vet precis hur det känns.... har haft oturen att två hästar har gått bort med endast 11 månader emellan dom. Den första var bara tio år hade haft han sedan han var åtta månader... tyvärr skadade han sig i hagen och efter otaliga besök hos djursjukhus för att försöka göra något åt det så gick det inte längre. Beställde tid av veterinären som kom hem och gav han en spruta här hemma intill hagen han gick i tidigare på dagen, sen sökte vi tillstånd att gräva ner honom på våran mark.

Nu nästan exakt på dagen 11 månader senare så blev mitt vbl sto dåligt hon började halta som bara attan veterinären trodde det var böjsenan, det blev inte bättre så det blev djursjukhuset nästa, konstaterade spiktramp och hon skulle stå kvar för behandling mm hon hade tydligen reagerat kraftigt på medicineringen och fick akut diarre vilket tydligen är väldigt farligt hos hästar, allt gick så fort, veterinären och jag kom övverens om att hon skulle få natten på sig var hon inte bättre på morgonen därefter så skulle hon tas bort för att slippa plågas, men tyvärr när jag ringde morgonen därpå för att höra hur det var med min lilla tjej så hade hon somnat in under natten.

När det blir sådana här grejer så vill man inte ha djur överhuvudtaget men när man väl har dom så har man så fruktansvärt roligt ihop och man hoppas ju alltid att man aldrig skall behöva ta bort dom men förr eller senare kommer man till den jäkligaste dagen av dom alla...
trodde inte att jag skulle skaffa någon mer häst efter detta men min andra valack kan ju inte gå själv hur länge som helst, han gick själv i ca tre veckor och när jag väl hade hittat en häst som jag tyckte verkade jättebra så blev han överlycklig min lilla kille här hemma, då känner man att man har gjort något bra! det är bara försöka att se framåt även om det inte är lätt i början...
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 731
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 382
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ En person jag känner har drabbats av ME (vi kan kalla hen K) K är myndig, bor hemma. Har autism vilket förvärrar sjukdomen. K:s högsta...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 115
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Att ångra en valp
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp