Hur sjuka ungar finns det?

[gulan]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Men det är väl klart att vittnet ska lämnas utanför efter att hon har återgett det hon såg!!

Tänk om vittnet ljuger? Tänk om det var vittnet som gjorde handlingen och sen skyllde ifrån sig....
Visst hypotetiska frågeställningar lämnar stort utrymme för spekulation, men för att svara på ditt påstående så tycker jag -Nä det är inte alls "klart" att ett vittne ska lämnas utanför.

Effekten lär ju bli att vittnet får skit för att hon skvallrade, och kommer hon då någonsin vittna om något hon ser igen?!?!

Usch ja livet är inte lätt alla gånger. Det får alla på jorden erfara. Men det är väl bra om man tidigt lär sig vad som är rätt att göra i vissa situationer? Att berätta vad man sett en kompis göra kan ju bli väldigt jobbigt. Därför behöver ett vittne också mycket stöd och hjälp....som jag skrev i mitt tidigare inlägg.
gulan

 

[Bioluminescence]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

*kl*

Nummer ett är att ta ett djupt andetag. Jag förstår att tigermamman kommer fram men att bli skogstokig kommer inte hjälpa din dotter alls. Jag vet tyvärr av egen erfarenhet...

Sen. Kolla upp alla styrdokument, det ska finnas en mobbningsplan och den kan du kräva att rektorn tar tag i omedelbart. Effektivast är om du och de andra föräldrarna vars barn blir utsatta går ihop. Om de inte tar tag i detta så skulle jag hållt mitt barn hemma och tagit kontakt med skolverket. Det är inte omöjligt att få ut långläxor från lärare så man hänger med i plugget utan att behöva vara där och kommunen tvingas gripa in rätt snabbt.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

*kl*

Nummer ett är att ta ett djupt andetag. Jag förstår att tigermamman kommer fram men att bli skogstokig kommer inte hjälpa din dotter alls. Jag vet tyvärr av egen erfarenhet...

Sen. Kolla upp alla styrdokument, det ska finnas en mobbningsplan och den kan du kräva att rektorn tar tag i omedelbart. Effektivast är om du och de andra föräldrarna vars barn blir utsatta går ihop. Om de inte tar tag i detta så skulle jag hållt mitt barn hemma och tagit kontakt med skolverket. Det är inte omöjligt att få ut långläxor från lärare så man hänger med i plugget utan att behöva vara där och kommunen tvingas gripa in rätt snabbt.

Ja och dessutom har man (hade man iallafall tidigare och jag har svårt att tro att det har ändrats men säker är jag ju inte, det får Ts kolla upp om det blir aktuellt) rätt till privatlektioner för det eleven kommer efter om skolan inte kan garantera elevens säkerhet.

 

[Whirlie]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Hugger sista knappen utan att ha läst alla svar.

Men jag vill ändå säga att en skola inte är en rättsfri zon. Det är barnens arbetsplats. Om jag lämnat min mobil i jobbets omklädningsrum (det har hänt, och även plånboken - och det har gått bra) och den är borta när jag kommer tillbaka efter springrundan - ja då skulle jag tveklöst polisanmäla det. Framförallt om någon tagit den bara för att kasta ut den genom ett fönster. Det hade känts lite läskigt, typ personligt. Om någon snor något för att sälja eller liknande så är det en sak, men att medvetet få saker bara förstörda skulle jag tycka kändes värre.

Jag skulle givetvis gå till min chef också, och skriva en avvikelse i enlighet med vårt kvalitetsledningssystem. Troligtvis skulle vår säkerhetschef bli briefad och det skulle gå ut ett mail till all personal om att hålla ett extra öga på sina tillhörigheter och inte lämna något i omklädningsrummet.

Jag ser ingen anledning till annorlunda hantering bara för att det är en skola och inte en arbetsplats. Tvärt om.

 

[Whirlie]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Min erfarenhet är att ingenting man som mobbad gör hjälper, eftersom allting hela tiden vänds emot en. Jag har aldrig hört om ett fall där mobbarna självmant slutat mobba. Varken samtal, polisanmälningar eller föräldraengagemang har gjort skillnad.

Jag tror att det finns en chans om man tar tag i det i ett tidigt skede. Jag blev småmobbad av tuffa tjejgänget i mellanstadiet. På någon vänster redde skolan och mina föräldrar till det så att vi fick börja leka med varandra, jag och "ledaren". Jag märkte att hon inte var så farlig och hon nog att jag inte var så knäpp. Så det hjälpte faktiskt.

I högstadiet var det ett gäng ett år ädre killar som trakasserade mig (mest) och mina tre tjejkompisar. Mest med nyp och daskar i rumpan. En dag när en av killarna stod vänd med ryggen till gick jag fram och gav honom ett ordentligt nyp mitt framför hans vänner. Han blev röd och hans kompisar skrattade - och efter det slutade de.

Så jo, det går att göra något!

 

[ameo]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Om detta är en början på något eller en engångsföreteelse för din dotter, så tror jag att det är bättre att gå via klassläraren. Man behöver inte peka ut någon, men man kan tala om att det finns vittnen till att "någon" gjort detta. Och sen vara tydlig med att det verkligen inte är okej att göra så. En bra klasslärare vet hur detta ska hanteras.

Ja, föräldrarna gick uppenbarligen inte att prata med - de gick i försvar direkt och blev upprörda, på oss!

Så vi får gå via en av lärarna (mentor till vår dotter). Ska faktiskt ringa henne idag, trots att det är söndag - detta ska tas på allvar.

Maken skrev ett sms till rektorn igårkväll också!
Där han krävde att skolan tar tag i detta direkt på måndagmorgon!!!

Jag ringde rektorn i fredags men han svarade inte. Så jag ringde mentorn, men det var innan vi visste var telefonen fanns och vad som hänt, mer än detta med kläderna och stulen mobil.
Klasslärarens svar var då "Oj, men det hände typ en miljooon saker den dagen med våldsamma incidenter på skolan, så fokus från alla var ju på det - därför hann det hända massa kringgrejer också..."

DET lät verkligen INTE betryggande för oss föräldrar!

Varför tycker du inte man ska peka ut den som gjort det Ameo?
Varför ska man smyga med elakheter och mobbing?
Jag tänker snarare att man ska säga ifrån, högt och ljudligt så att så många som möjligt i klassen/skolan hör. Jag tror inte det är bra att smyga med sånt, när någon gjort något elakt så ska den få veta det.

Man ska vara jävligt säker på att man går på rätt person innan man pekar ut någon.

Sen anser jag att rätt väg att gå är att börja med att låta skolans personal, i samråd med er, reda ut problemen som finns på skolan. Jag är av uppfattningen att det är bättre att skolans personal kontaktar föräldrarna också, just för att det annars blir försvarsställning som det blev i ert fall. Och risken är nog rätt stor att din dotter råkar etter värre ut efter att ni varit hemma hos dem och kastat ur er anklagelser.
Jag förstår att ni vill reda ut saker och ting direkt, men ibland måste man ta tre djupa andetag också och fundera ut vad som verkligen är bästa sättet.

 

[ptr]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Det var till sådant som jag kan tänka mig att anmälningar är bra som underlag.

Ptr

 

[Mim]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Knapplån.

Min dotter blev trakasserad av två killar i tre dagar innan hon berättade och jag kan säga att det dom gjort var inte så illa som det din dotter blivit utsatt för men jag blev tigermamman som ringde ena pojkens föräldrar och krävde ett stopp på detta och att dom skulle be om ursäkt.

Jag la även till att om dom så mkt som andas åt hennes håll eller kallar henne för tjallare för att hon berättat för oss så skulle det ta hus i helvete!
Han bad om ursäkt för sin son och dagen efter så kom dom på skolan och bad om ursäkt och det har varit lugnt efter det!
Nu hade vi turen att hans pappa var av "rätta sorten" som inte såg sin son som den oskyldiga utan för den han var, en mobbare.

Tycker absolut att du ska kräva handling av rektor och skola, ge dej inte och se inte dej själv som den jobbiga föräldern utan som en förälder som står upp för sitt barn!

 

[Vinnibruna]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

*kl*

Tack för alla synpunkter! Det är bra att få höra om andras tankar och erfarenheter.

Nu har jag blivit dundersuperförkyld och heeelt däckad, så jag lär inte kunna ta mig till nån skola i morgon...

Återstår att se om jag lyckas få iväg dottern i morgon, eller om hon mår för dåligt?

En av lärarna ringde idag och hörde lite hur det hade gått i fredags kväll när min man åkte hem och pratade med föräldrarna, och jag berättade för henne att det inte gått så bra, och det förvånade henne inte.
Jag minns faktiskt inte vad hon mer sa, om hon sa något om i morgon...?
Jag ÄR verkligen jättesjuk, allt är som i en dimma och jag vill bara soooova...

Jag hör av mig om hur det går fortsättningsvis, och jag är tacksam om ni fortsätter berätta om era egna erfarenheter och om ni vill komma med fler tips och råd härinne!

Vore ju skönt om detta kunde sluta bra för alla.
Attjooo - det nös jag på!

 

[Glimma]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Varför skulle hon må för dåligt för att gå till skolan?
Lugna ner dig några kilon innan ni gastar om polisanmälan, kräv först att skolan gör något åt saken med alla stölder & prata med din dotter. Vill hon ens att du ska med till skolan? Vill hon ens att detta ska polisanmälas? Det är HON som ska stöttas, det är inte DITT lilla projekt utan något skolan ska ta tag i, jag förstår att du blir upprörd men om jag var i den åldern skulle jag skämmas ihjäl om min mamma kom till skolan & gjorde allt det du beskrivit, försök tänka ur hennes perspektiv.

 

[Vinnibruna]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Jag HAR pratat med min dotter. Vi pratar hela tiden.

Dottern blev hemma idag, vill inte till skolan, är jätteledsen.

Jag mår bättre, är inte lika däckad av min förkylning.
Jag var på skolan i morse och begärde samtal om det som hänt i fredags.

Rektorn var på kurs så jag fick prata med vice rektorn, som skrev ned allt jag sa och frågade flera gånger om Z (tjejen som slängde kläder på golvet o mobil ut genom fönstret) har erkänt?

Jag sa att när min man var hem till dem i lördags så erkände hon inte.

Vice rektorn sa att så länge tjejen inte erkänner så kan de inget göra men att hennes erfarenhet är att så småningom brukar de erkänna...

Så nu är läget så som det vanligen brukar vara vid mobbing, offret X, dvs min dotter kan inte vara i skolan = drabbas och får "flytta på sig" (för att tala hästspråk) och mobbaren Z är i skolan som vanligt och "tar plats = vinner" (på hästspråk).

Jag fyllde i kränkningsblanketter, och lämnade in på skolan, 2 st, en för mobilen och en för händelsen med kläderna. Mobilen nekar Z till men jag vet inte hur hon ska kunna neka till kläderna då hon hängt sina egna på kroken där X:s kläder hängt? Fast det kan hon ju förstås, hon säger väl att de låg på golvet när hon kom...

Suck vad jag blir trött.

Jag ska ringa skolan vid dagens slut och ska höra vad de gjort (om de gjort något) under dagen?

Jag gjorde säkert fel också, men kunde inte låta bli. När jag satt i lärarrummet och fyllde i dessa blanketterna så kom klassen in, några i taget och hämtade instrument. Z kom in sist och när hon var alldeles framför mig så kunde jag inte låta bli att fråga:
"Z, har inte du någonting att berätta för mig?"
Hon stirrade på mig och svarade: "Vaddå?"
Jag: "Ja, det du gjorde i fredags mot X?"
Varpå hon skriker: "Jag har inte gjort något!!!!", sträcker upp armarna i vädret, vänder på klacken och går därifrån utan instrument...
Hon blev riktigt upprörd.

När jag efter lång stund blivit klar med blanketterna och ska gå så skymtar jag i ögonvrån att Z:s mamma sitter i kapprummet utanför klassrummet. Jag tänkte gå dit och prata med henne men avstod efter lite eftertanke, hon hade ju varit så enormt arg i fredags när maken var hemma hos dem. Jag vill inte ha ett uppträde på skolan. Borde jag gått fram till henne och pratat tycker ni?

Jag misstänker att Z ringde till henne angående att jag tilltalat henne i lärarrummet och att det var därför hon kom, men jag vet inte. (Har hänt flera gånger förr att Z ringt efter mamma när det varit saker på skolan som inte passat Z, tex att hon fått lämna lektionen pga otrevligt uppförande och mamman kommer dit och tar dotterns parti gentemot lärarna).
Kanske mamman bara är lika upprörd som jag för sin dotters skull som jag är för min, så hon också vill prata med skolan?

Jag tog i alla fall med mig skolans plan mot kränkning och diskriminering och ska läsa den i lugn och ro.

Jag sa också i samtalet med vice rektorn att vi ville att skolan skulle ta tag i fredagens händelse nu på en gång och att vi vill bli kontaktade om vad som görs/gjorts.

Det här känns bedrövligt....
Hade min unge varit i skolan idag med stöd och samtal från lärare och den andra hemma och mått dåligt över vad hon gjort så hade det känts sååå mycket bättre - men så funkar det ju aldrig vid mobbing tydligen.

Nu dog min far i tisdags och vi ska resa till begravningen på torsdag och blir borta resten av veckan, så vi får väl se om skolan gör något innan torsdag?
Jag orkar inte riktigt med det här just nu, men, men, jag får göra så gott jag kan.

När jag skulle gå kom skolans kurator in och jag frågade om han hade tid för ett samtal. Det hade han, om ett par minuter, han skulle bara komma i ordning först (dvs dricka morgonkaffet). Men strax innan han var klar så kom tårarna för mig och jag kände att jag pallar inte att prata med honom just nu, jag kommer nog att börja storgråta... Så jag sa till honom att jag nog inte orkar prata just nu ändå, och då sa han att han finns där, om jag vill prata senare.
Jag la kopior på kränkningsblanketterna i hans låda innan jag gick sen.

Satte mig en stund och grät på toaletten i lärarrummet då alla känslorna kommer ifatt - jag är ju mitt i ett sorgearbete. Ska begrava en far som aldrig någonsin visat att han brytt sig om mig på något sätt...jag kommer själv från en dysfunktionell familj så kanske därför jag reagerar så starkt när mina ungar far illa - jag vill ge dom allt jag själv aldrig fått och då ALLRA MEST föräldrar som verkligen bryr sig!!!

 

[Majkem]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Vänd på det, hur sjuka ungar finns det - hur sjuka föräldrar finns det? Uttrycker tjejen ett rop på hjälp? Hur ser hennes vardag ut? Man blir sällan förvånad när man träffar föräldrarna till dessa "elaka" barn.

Det verkar som att du har det tufft nu, och glöm inte att du kan visa att du bryr dig om ditt barn genom att lyssna, kanske mer än att storma iväg och ringa på och kräva svar från föräldrarna till det andra barnet. Vilket troligtvis inte hjälper ett dugg...

 

[Apollo 13]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Jag förstår att du går igenom något jätte tufft nu, men det var under inga som helst omständigheter ok att du som vuxen pekar ut "Z" inför hennes klasskompisar. Ponera att det inte är hon som gjort det, hur fruktansvärt är det inte då att bli anklagad av en vuxen inför sina klasskompisar? Du som vuxen borde ha vetat bättre. Även om hon nu gjort det, så var beteendet från din sida inte ok! Du behöver backa tillbaka ett (flera) steg och ge skolan möjlighet att lösa de här problemen för du ställer uppenbarligen bara till det än mer! Klart som fan att hon ringde efter sin mamma som dök upp, det vore ju mer konstigt om hon inte gjort det!
Eftersom du vill din dotter väl, och det bästa för din dotter är att konflikten löser sig, så borde du be om ursäkt till "Z" och låta skolan försöka lösa konflikten. Även om "Z" nu gjort det, så gör inte det din handling mer ok och du borde visa att det vuxna är att be om ursäkt.

 

[Vinnibruna]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Tack Majkem, låter klokt.

Jag ska ta det lite lugnt nu och låta skolan agera samt peppa dottern att gå till skolan i morgon.

De ringde från skolan för en stund sedan och sa att de haft samtal med Z och hennes kompis, dvs "vittnet" och så någon mer som jag inte fick namnet på. Jag fick inget mer veta ännu, för hon som ringde visste inte så mycket mer, hade inte själv varit med på samtalet, utan det hölls av vice rektor.

 

[Vinnibruna]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Jag sa naturligtvis inget till Z inför hennes klasskompisar, de kom in i lärarrummet några i taget och hämtade instrument. Z kom sist och ensam.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Ok, då ber jag om ursäkt, så uppfattade jag det inte. Men jag tycker ändå inte att du borde ha konfronterat henne igen. Du som vuxen har ett direkt övertag så jag förstår att hon känner sig "hotad" och pressad. Det innebär att det mest troligt bara spär på konflikten istället för att lugna och sedermera lösa den. Tyvärr är risken dessutom väldigt stor att din dotter tyvärr kommer få skit för det du gör. Det blir en svår balansgång att figthas för din dotter, samtidigt som du gör det på ett sätt som inte hennes "klasskompisar" kommer håna henne för.
Ge skolan en chans att lösa konflikten, och visst tryck på dem, men låt dem försöka hantera situationen "på golvet" innan du gör sådana där saker... även om jag fattar att mammahjärtat ibland vill banka skiten ur ungen...


Jätte bra att skolan redan pratat med några! Då verkar de ju ta det på allvar och det bådar gott inför framtiden!

 

[Zephira]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Har följt tråden med intresse.

Hade själv en mamma som vände upp och ned på skolan och alla klasskamrater när det var stökigt i klassen under min högstadietid, speciellt 7:e klass.
Hon har en naturlig auktoritet så det var inte många som vågade sätta sig upp mot henne.
Det gjorde hon då jag berättade hemma att det var svårt att få studiero när vissa klasskamrater förde ett j-vla liv på lektionerna, så jag var inte ens mobbad eller utsatt på något vis. Kanske snarare tillhörde de "populära" tjejerna.
Hur som helst, min mamma var i skolan vid flertalet tillfällen och då var det knäpptyst och ordning på lektionerna. Jag tyckte det var BRA!
När hon inte var där så visst fick jag kanske höra en och annan kommentar om "din morsa är ju..." osv. men det var aldrig något jag brydde mig särskilt om. Flinade dem mest rakt upp i ansiktet med någon bitsk kommentar om att "man får vad man förtjänar"...
Nu växte jag upp i ett lite mindre samhälle utanför en större stad så alla kände alla och det var nog svårt att som förälder bete sig som en idiot eller att man tog barnets parti utan att ens reflektera över att det kanske fanns ett korn av sanning i det någon annan förälder påstod utan att alla fick veta det ute på byn dagen efter.
Men en bra sak som vi hade, var klassmöten med både barn och föräldrar där vi gick igenom problemen och vi elever uppmanades att tillsammans med föräldrarna tänka ut en lösning på problemen. Det var väldigt bra då vi elever kände oss delaktiga i det som beslutades, då är det lite svårt att komma undan när man blir upptäckt eftersom man ju själv suttit med och beslutat om hur man ska uppföra sig. Även om man bara är 13 år så är man ju utrustad med en någotsånär intelligens, klarar man av att vara utstuderat elak så klarar man också av att tänka ut en lösning på hur man INTE är utstuderat elak. Lite så tänkte våra föräldrar och lärare runt det hela.

Jag tycker du har rätt inställning! Självklart ska problemen upp till ytan och gärna i sammanhang där berörda personer inte kan slingra sig undan. Kalla till ett möte med barn, föräldrar, mentorer och rektor och låt alla komma till tals om problemen. Efter att alla ventilerat sig, låt alla komma fram till en lösning på problemet gemensamt.
Då är det svårt för ungarna att komma undan konsekvenserna av sitt beteende eftersom de själva suttit och beslutat om hur man ska uppföra sig och vad som händer om man inte gör det...
Få eleverna delaktiga i en gemensam trivsel i sin klass och på skolan.
De är smartare än man tror.

Uppdatera gärna tråden med hur det går. Som sagt, följer den med intresse.

 

[Mirre]

Sv: Hur sjuka ungar finns det?

Barn är inte alltid snälla, men de behöver inte vara sjuka för det.
Blev av med nycklar och annat under min högstadietid, ungar från andra klasser som gick in i omklädningsrum under idrottslektioner och stal grejer. Var många som blev av med saker en period.

Hittade mina matteböcker i papperskorgen efter det också.
Så sådant händer, men ni ska definitivt gå vidare med det som hänt. Vad säger rektorn?

 

[Pia]

Hade jag varit din dotter hade jag nog velat byta skola faktiskt. Eftersom det är en friskola måste det väl finnas fler skolor i området?

 

[Grazing]

På min tid så fick de för sig att de skulle ha "kamratstödare", men vilka valdes till detta då? Och vilka hjälpte de.

Sånna hade vi i våran skola, det löjliga var ju att det var dom som mobbade som var detta "stödet", hela antimobbningsgruppen var full av dom som mobbade.

Har dock alltid varit lyckligt lottad när det kommer till det där, har aldrig blivit mobbad som tur är och har ganska liten koll på vad det finns att göra åt det.